Recension

Recension: Agents of Mayhem

Saints Row är en intressant spelserie. Det började som en ganska blek gangstersimulator men när det första spelet väl släpptes var det i själva verket en förträfflig pastisch på gangstervärlden och dess invånare och succén var ett faktum. Det fortsatte rätt bra och en bra tvåa blev en fullkomligt överdådigt fantastisk trea som jag håller som ett av de allra bästa spelen i den förra konsolgenerationen. Det fjärde spelet gick ännu längre i attityd och fräckhet även om jag ansåg att det var ett sämre spel så gick det ändå en ny väg och jag har faktiskt varit genuint nyfiken på vilka nya höjder som Volition skulle kunna ta oss till härnäst.

Agents of Mayhem är spelet där du som superagent i brottsbekämparbyrån Mayhem ska bekämpa allehanda superskurkar från den skurkaktiga organisationen Legion som hotar att förstöra allt vi håller kärt här i världen. Det är såklart en bombastisk kamp där du sätter ihop ett tremanna-lag som du väljer från tolv olika agenter som du får tillgång till allt eftersom spelet fortgår. Varje agent har sina egna attacker och färdigheter som utvecklas i takt med att de samlar på sig erfarenhetspoäng och det gäller att dina karaktärer kompletterar varandra då du kan byta mellan dessa med ett knapptryck för att utöva allehanda strykutdelande bland lede fi beroende på hur situationen ser ut.

Precis som Saints Row-spelen är Agents of Mayhem en tredjepersonsskjutare i en öppen spelvärld. Allt utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid i staden New Seoul och då allt utspelar sig i samma universum som Red Faction och Saints Row så är det lite si och så med verklighetsförankringen vilket jag mer än välkomnar. En av mina favoritdetaljer med de senare Saints Row-spelen är hur de valde att försöka eliminera tråkiga och repetitiva moment genom att helt och hållet bryta all verklighetsförankring och snabba upp saker och ting. Ett utmärkt exempel på detta är till exempel metoden för att norpa bilar från folk på gatan. Att dyka rakt in i en bil genom framrutan är ett smidigare sätt än att behöva rycka ut någon ur bilen och hoppa in själv. Saints Row 3 var fyllt med sådan smart speldesign och det var en utveckling som andades framsteg, intelligens och en förståelse för vad vi spelare vi se.

Jag hade förväntat mig att Volition skulle ta nästa steg och ge oss ännu en upplevelse med nyskapande mekaniker men tyvärr är jag gruvligt besviken. New Seoul är en tråkig stad som ekar tom, det mesta ser mer eller mindre likadant ut och det finns inte någon karaktär. Fordonsfysiken är tråkig, striderna stela och odynamiska trots att man har massor av karaktärer att slåss som och uppdragsstrukturen är ofta så tråkig och urvattnad att jag häpnar över hur lite fantasi som teamet verkar ha haft under utvecklingen. Många uppdrag är snudd på identiska med ytterst små skillnader och när man gjort samma sak med marginell skillnad i utgång så känns det tämligen unket och svagt.

Att infiltrera fiendebaser blir urbota tråkigt när alla baser mer eller mindre ser likadana ut och jag tröttnar även ganska snabbt på att låsa upp fler agenter med tanke på den platta uppdragsstrukturen även där. Handlingen förs framåt med samtal via radio eller via taffligt tecknade mellansekvenser med knapphändiga animationer. Ordentliga mellansekvenser lyser med sin frånvaro men när handlingen är så ointressant som den är här så förstår jag att Volition har valt att inte lägga ner energi på att animera dessa.

Överlag känner jag att Agents of Mayhem är ett framstressat hafsverk till spel och jag har väldigt sällan roligt när jag spelar det. Det må inte vara ett uruselt skräpspel men det är ett blekt och svagt spel som inte bjuder på speciellt mycket. Det är på inget sätt ett steg framåt för Volition utan snarare en handfull steg tillbaka. Jag är ordentligt besviken och faktiskt en smula upprörd. Hur man kan förvalta ett arv av briljanta spel på det här viset får mitt blod att koka och mina tinningar att bulta.

Skriv en kommentar