Videokrönika

Största möjliga tystnad

Okej, så jag avbröt min bojkott av open world-spel. Och ja, jag skäms lite över det. Men samtidigt kunde jag inte vara mer glad. För min brist på tålamod gav mig en av de bästa spelupplevelserna jag hittills har haft i år, i form av The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Och även om spelet inte är utan sina problem har Nintendo hajat den kanske viktigaste aspekten av hela open world-genren.

Kommentarer

  1. Superkul att se vilken passion du lägger bakom redigeringen för att få den där effekten som bra videoanalys kan ge!

    Gällande Zelda måste jag däremot säga att jag typ aldrig märkt av den där tystnaden du talar om och jag undrar varför om jag ska vara ärlig. Däremot är det något jag kan minnas mig känna i vissa av GTA-spelen, fast då i form av ”stadens ljud”.

    Kan låta märkligt, men att bara stå still vid en korsning och lyssna till allt som sker, på nära håll, på distans eller inifrån någons bil – är njutning för mig. Förmodligen på samma sätt som du hänvisar till i videon, fast för Zelda då.

    Men det faktum att jag inte uppmärksammat denna tystnad (något jag älskar) i Zelda, säger nog mer om min relation till BOTW än spelet i sig.

    Måste undersökas detta.

    Tack!

Skriv en kommentar