Recension

Sonic Forces (PS4)

Världen står i lågor, onda ärkekräk finns överallt och folket lever i misär under förtryckets ok. Sonic och hans vänner är tillbaka i ett nytt äventyr och det är inte direkt något drömscenario som erbjuds. Den blå igelkotten blir snart tillfångatagen och slängs i finkan på månen där han får utstå tortyr och annat otrevligt men i mörkret så finns det hopp. Det har bildats hemlighet en motståndsrörelse bestående av en skara sidokaraktärer i Sonics universum och de gör sitt bästa för att motarbeta Eggman och hans hejdukar. Men det räcker inte riktigt utan de behöver hjälp, till deras assistans kommer klassiske Sonic som vi fick möta i Sonic Generations och du.

Den kanske största snackisen inför Sonic Forces var det faktum att man skulle kunna skapa sin egna karaktär som skulle ta upp kampen mot Eggmans onda undersåtar. Efter inledningen så kliver spelaren in i rollen som ”the rookie” och du får välja mellan lite olika djur att basera din karaktär på. Hund, varg, katt, räv, igelkott och ett par alternativ till finns och du får välja bland lite olika kroppsliga attribut för din karaktär och allt eftersom du klarar av banorna kommer du få mer kläder och tillbehör till din karaktär. Det är min åsikt att det dock är lite fattigt med grundval för din karaktär. Även om jag såklart förstår att detta inte är Bethesda-spel med örti alternativ för varje detalj så hade jag helt klart önskat att skräddarsy min karaktär mer. Om du gillar att klä ut din karaktär så kommer du dock få mer alternativ än du kan tänka dig.

Upplägget är tämligen likt Sonic Generations, dels har du banor som är i 3D fullt ut och där du ska utföra målsökande hopp på fiender, plocka ringar, boosta så mycket som möjligt, flänga runt i linbanor, loopar och hänföras av den hisnande farten när du tar dig genom banan. Samt att det även finns banor i klassisk Sonic-stil där original-Sonic spelar på banor som visserligen är tredimensionellt uppbyggda, men du kan inte röra dig i djupled utan är låst till ett 2D-perspektiv. Har du spelat ett mer modernt Sonic-spel sista åren så kommer du känna igen dig i de moderna banorna.

Personligen tycker jag att klassiske Sonic har de roligare banorna då moderna Sonic och din egna karaktär har banor som allt för mycket går på autopilot och utmaningen lyser verkligen med sin frånvaro. Det känns som att min inverkan på hur bra resultat jag får på de första 20 banorna är minimal. Även om klassiska Sonic lider av samma problem så är det ändå mer tydligt på de tredimensionella banorna. Emellanåt känns det som att jag knappt behöver röra kontrollen för att jag ska ta mig i mål och överlag är utmaningen i de två första tredjedelarna mer eller mindre obefintlig. Sista tredjedelen ökar det absolut men det är mer eller mindre ingenting som verkligen utmanar mig som spelare förutom den sista bossen.

Bossarna är ett annat område som har problem då det helt enkelt inte finns en enda rolig bossbatalj i hela spelet. Medan sista bossen var ganska svår och jag svor länge och högt var det inte på något sätt en bra strid. Lägg här till att alla andra boss-strider var hiskeligt uruselt tråkiga och direkt menlösa. Det var faktiskt länge sedan jag varit så fullkomligt uttråkad av att slåss mot bossar som jag har varit i Sonic Forces och lägg här till att majoriteten av banorna inte bjuder på någon utmaning så har vi ett ganska platt och tråkigt spel.

Sonic Forces klarar sig bra i den audiovisuella delen då det aldrig är fult eller låter dåligt men jag som inte har så mycket till övers för den typiska Sonic-musiken har även här svårt för musiken och problemen hopar sig. I slutändan är Sonic Forces ett platt och ganska intetsägande spel som trots det faktiskt har ett par höjdpunkter. Om du vet med dig att du inte är speciellt förtjust i moderna Sonic-spel så gör du bäst i att undvika Sonic Forces.

Skriv en kommentar