OBS! Denna text innehåller spoilers om Mass Effect 3, Gears of War 3 och Red Dead Redemption.

När jag var yngre blev jag tillsagd att spela tv- eller dator-spel inte var en riktig hobby. Det var något man gjorde när det spöregnade – om ens då, för ni vet ju att det inte finns dåligt väder utan bara dåliga kläder. Det var inte förrän i slutet av mellanstadiet jag vågade säga, både till mig själv och min omgivning, att spela faktiskt var min största hobby. Sdean dess har jag upptäckt universum jag aldrig kunnat drömma om eller uppleva i en förort utanför Örebro.

Sätter tv- och dator-spel stopp för vår kreativitet eller hjälper den oss att tänka utanför lådan? Självklart varierar svaren på frågan från person till person. Utifrån mig själv har spelet hjälpt mig att våga tänka och fantiserat om saker jag inte visste existerade. Om man sätter det i perspektiv är spel ett uttryck från andra människors kreativitet som vi får ta del av, spåna vidare på, bygga våra egna historier och hjältar av. Visst, olika spel tilltalar olika personer men gäller alla konstformer.

Jag har haft ihjäl oräkneliga antal mänskliga gestalter i alla FPS jag har spelat. Jag känner inget för dem. Det är en tävling och jag vill vinna. Det är jag som säger åt min karaktär att ha ihjäl den andra genom knapptryckningar. Den andra faller ihop, jag är ett steg närmre en kill streak och jag känner ingenting för den fallna.

(Spoilers angående Mass Effect 3, Gears of War 3 och Red Dead Redemption i nästa stycke!)

Men när Thane Krios hostar upp lungorna och säger farväl, eller när Dom Santiago offrar sitt liv för sitt team, eller när John Marston faller ned mot marken är det något i mig som gör ett känslomässigt uppror. Jag känner en genuin sorg. Våldet är opersonligt så länge vi inte har en relation till det. Jag vill dock tro att de flesta människor har ett medlidande som gör att vi kan känna för andra människor som vi inte har en personlig relation till.

Jag vill inte påstå att tv- och dator-spel gör oss mindre kreativa, men hur man än vrider och vänder på denna fråga så kommer man alltid vara oense, som i vilken konstform som helst. Jag söker inte våldet  i spel. Jag söker känslan. Känslan som för mig är så påtaglig när ett tv-spel har träffat rakt in i hjärtat.

Text av Victoria Saade

Victoria är redaktör på PowerGamer och en av personerna från GoneGaming. Hon har en förkärlek till Sci-fi och är olyckligt kär i Thane Krios, Clint Eastwood och Robb Stark. När hon inte spelar läser hon serietidningar och böcker om påhittade universum, men det händer inte allt för ofta eftersom hon i stortsätt alltid är bänkad framför en skärm.

(Originalbild av Modusprodukt)

Jag var på väg hem från gymmet när jag plötsligt stannade upp, mitt i gatan, med en känsla av att allt inte stod rätt till. Trots att det var en varm förmiddag i maj spred sig en kyla genom min kropp och det kändes som att mitt blod frös till is. Vad var det som hade hänt med mig? Jag trodde nästan att jag blivit sjuk innan det fick upp för mig vad min mp3-spelare slumpmässigt hade spelat upp i mina öron, nämligen låten från titelskärmen i Super Metroid. När värmen sakta återfann sig i min kropp började jag tänka på det där med spelmusik som sätter den perfekta stämningen.

Och nej, jag snackar inte om den där musiken som tillsammans med det som visas på skärmen blir ett episkt intro och sätter stämningen inför vad som komma skall. Jag snackar om den där musiken som skapar stämningen redan vid titelskärmen. Musiken du hör innan spelet ens startat och som ändå får dig att känna att nu, nu jävlar!

I dag vet jag att Super Metroid kan vara tidernas bästa spel. Men det har jag inte alltid vetat. Första gången jag startade spelet efter att ha hyrt det till mitt SNES fick jag precis samma känsla som när jag gick över gatan härom dagen. Då visste jag med en gång. Med små medel berättas så mycket. Med en gång står det klart att det här är något utöver det vanliga när det gäller spelupplevelse. Ur de få toner vi får höra förstår vi att Samus kommer agera ensam genom spelet, att något har gått rakt åt helvete och att bara världens bästa prisjägare kan ställa allt till rätta igen.

Jag minns inte när jag spelade Deus Ex första gången, eller hur jag fick tag på det. Förmodligen piratat genom någon som kände någon som kände någon som rånat någon. Vad jag dock minns är känslan när titellåten spelas upp ur mina kassa pc-högtalare för första gången. Det är inte många spel där jag suttit och stirrat på en trist titelskärm i de två och en halv minuterna låten spelas för att sedan sitta i ytterligare två och en halv för att höra den en gång till. Den första halvminuten är sådär mystisk att man bara vet att nu jäklar kommer det handla om spioneri, svek och konspirationer. Sedan kommer partiet som lovar futuristisk action som bådar för adrenalinpumpande. När jag tänker efter så summerar introlåten till Deus Ex alla det fantastiska sci fi-äventyrets känslor på 2.30. Imponerande!

Även här sätts känslan med en gång. Final Fantasy VI är inte ett lättsamt spel. Den ganska så pastellaktiga grafiken till trots behandlar det vuxna teman som kärlek, förräderi, tyranni och död. De ödesmättade kyrkklockorna berättar för oss att det är en dyster värld vi kommer att få besöka samtidigt som lite mer optimistiska stråkar avslöjar ett hopp om en bättre framtid. När sedan marschen drar igång efter två och en halv minut är det klart som korvspad att det här är ett äventyr som kommer att krypa in under skinnet på oss. Det pampiga styckets sista halva utlovar en resa utan dess like, där vi kommer få möta, och påverka, fantastiska livsöden, resa land och rike runt och kämpa för rättvisa. Håren på mina armar har rest sig för mindre kan jag ju säga.

Vilka är dina favoritstycken spelmusik som sätter stämningen för ett helt spel redan vid titelskärmen? Har du några nyare exempel än de jag tagit upp, eller är det helt enkelt så att vi blivit så bortskämda med feta intron att titelskärmen bara är något vi trycker förbi så fort vi kan för att få börja spela?

Text av Niklas Sintorn

Niklas är spelredaktör på tidningen City, skriver spelkrönikor i Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda och Kristianstadsbladet och en av skribenterna bakom bloggen Kraid.se. När han inte spelar eller skriver reser han världen runt och tränar capoeira. Hans största önskan är att få lära Anders hjula. På riktigt.

Om Howard Phillips Lovecraft återvände från de döda idag skulle han nog segna ner igen i ren häpnad när det gick upp för honom vad han gjort med skräckgenren. I nästan all skräckfiktion från 1950-talet och framåt finner man röda trådar som likt vägarna till Rom leder tillbaka till ett stillsamt Providence i Rhode Island, USA. Där levde och verkade Lovecraft större delen av sitt korta liv, även om en kortare vistelse i New York påverkade hans författarskap markant. En klatschig titel som ”den moderna skräckens fader” är både sann, dubbelbottnad och fullständigt korrekt när man talar om hans arv. Han är inte bara en källa för inspiration till moderna författare, utan många av hans alster är direkta repliker på samhällsklimatet som rådde under den modernitet han växte upp i. Städerna, massmänniskan och den rationella framtidstro som var tidens anda tärde på hans sinnesfrid, vilket stimulerade ett skapande av en värld där människans insignifikans och maktlöshet är huvudtemat. Den uråldriga ondska och visdom som finns i utomjordiska och interdimensionella varelsers samhällen förminskar oss till hjärnlösa myror i en stack och reducerar våra skyskrapor till monument över vår egen naivitet.

Det finns en skatt av spel som direkt eller indirekt hänvisar till Lovecraft. De flesta har kanske hört talas om Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth, men betydligt färre har uppmärksammat Virtual Boy-titeln Innsmouth No Yakata från 1995. Det är förstås inte så konstigt, då Virtual Boy är en styggelse där även de bästa spel försvinner i skuggan av konsolens flopp. Men det är åtminstone en lustig bit triviakunskap att det finns ett actionbetonat survival horror-spel till en sådan konsol, där Lovecrafts ökända fiskeby figurerar i titeln. Bland de mindre kända titlarna hittar vi även Necronomicon från 1984 som utvecklades för en vuxen, japansk publik till persondatorn NEC PC-9801. Spelet utspelar sig i Lovecrafts fiktiva, välkända stad Arkham och är likt Dark Corners helt baserat på mytologin som löst kallas för Cthulhu-mytologin. Vi ser även namnet Necronomicon återvända 2001 i det franskutvecklade PC-spelet med undertiteln The Dawning of Darkness.

Lite längre upp för stegen bland kända titlar hittar vi Sherlock Holmes: The Awakening från 2006. Spelen om allas vår favoritdetektiv har aldrig blivit storsäljare, men de har en hängiven skara fans och har fått stundtals god kritik. I just The Awakening ser vi Sherlock och Watson jaga ner en Cthulhu-dyrkande kult i Skottland.

I rollen som Edward Carnby eller Emily Hartwood hittar spelaren i Alone in the Dark böcker som The Necronomicon eller De Vermis Mysteriis när de genomsöker det gamla huset. Dessa är dessutom direkt hämtade från den mytologi Lovecraft lade grunden för. Även andra allusioner till Lovecraft förekommer i form av en vansinnig pirat och förekomsten av namnet Derketo. En av de mer betydelsefulla karaktärerna i novellen Call of Cthulhu är den galna piraten Castro, och Derketo är ett annat namn för den mörka guden Shub-Niggurath (även känd som slutbossen i Quake).

Utvecklarna Infogrames har även fortsatt visa sin beundran av Lovecraft med titlar som Shadow of the Comet och Prisoner of Ice som nästan helt och hållet är baserade på kända noveller som Shadow over Innsmouth, The Dunwich Horror och At The Mountains of Madness.

Bland mindre kända titlar kan vi också hitta spel som Anchorhead, ett prisbelönt skräckspel utvecklat till Z-machine version 8, och även Gamecube-titeln Eternal Darkness. Båda har influerats av Lovecraft, vilket märks i spelens handling och framställning. Däremot saknas direkta referenser i form av namn och platser.

Letar man så kan man hitta Lovecraft precis överallt, men det är kanske inte så märkligt med tanke på att han populäriserat ett otal skräckelement och inspirerat hundratals författare. Bland annat Stephen King och Neil Gaiman har både i och utanför sina böcker berättat om sin kärlek för Lovecraft. Mindre allusioner finns att hitta i oväntade spel som exempelvis Disgaea 4, när karaktären Desco proklamerar att han egentligen är guden Yog-Sothoth. I Magicka hittar vi flera referenser till kända Lovecraftfenomen och i Scribblenauts händer precis det som borde hända när man skriver Cthulhu i textfältet.  Men ska man hitta referenserna förutsätter det förstås att man läst hans verk, eller att man som jag är fullkomligt besatt av hela hans författarskap. Då ser man honom precis överallt. Eller har jag precis som alla stackars protagonister till slut förlorat några eller alla hästar ur stallet?

Text av Peter Ahonen

Peter Ahonen är som spelkritiker fast i ett skymningsland mellan utbildad kulturvetare och dreglande fightingspelsfantast. Just nu varvar han Journey med Street Fighter X Tekken samtidigt som han recenserar och orerar om spel på Kraid.se. Är uppväxt på PC-spel sedan 386-eran, älskar Doctor Who och har aldrig orkat spela ett JRPG mer än ett par timmar.

Illu. Erik Fokkens

Rasen är vald. Du har tryckt på knappen. Nedräkningen börjar. 3 .. 2… 1… Börja! Du hamnar på en avlägsen planet i ett stjärnsystem långt bort. Ditt strategiska snille är det enda som kan förhindra att din armé krossas och att din ras utrotas. Tyvärr så händer det allt för ofta att de ståtliga och högt teknologiska Protoss får hissa den vita flaggen när jag sitter och försöker kravla mig upp ur silverleague på battle.net.

Även om jag inte behärskar spelet särskilt bra så är mitt intresse för Starcraft stort. Jag följer med beundran hur koreanska proffs klarar av att träna 10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Det kostar på att ligga i topp och i Starcrafts universum kan du inte ligga på latsidan. De tränar mer än ”vanliga” idrottare, men då verkar de också väldigt trötta när de intervjuas.

Om du känner dig vilsen i Starcraft universumet så kan jag rekommendera Husky Starcraft. Han har en youtube kanal och där han lägger upp olika matcher med välkända spelare, Whitera, TLO, Idra, Hero, NesTea, Jinor, för att bara nämna några. Han är inte för tung analytiskt som Day 9 kan vara utan det är bara för nöjes skull. Vill man senare fördjupa sig ännu mer tycker jag självklart att man köper spelet och börjar spela. Det är ett spel som aldrig kommer ta slut och du kommer aldrig att tröttna på det, även om du blir ägd för många gånger och ragequitar, det kommer alltid tillbaka till dig. Tyvärr så lägger jag fler timmar på att titta på Starcraft än att spela själva spelet. Men det är otroligt underhållande!

För varför inte se på Starcraft istället för att se på fotboll? Det är minst lika spännande och underhållande. Dessutom kan man streama matcher på datorn och de flesta event är gratis. Nu har det även dykt upp ett fenomen som kallas Barcraft som alltså är att de visar Starcraft på pubar, så att istället för de traditionella fotbollsbarerna kan vi nu bänka oss framför Starcraft tillsammans med en stor stark. Det finns redan en pub i Göteborg som har börjat visa en del tävlingar och bästa sättet att stödja de är att gå dit och dricka öl så de kan uppgradera sin utrustning och utveckla hela evenemanget.

Jag kommer alltid förbli en ”n00b” i silverleageu men intresset kommer aldrig att svalna. Jag kommer alltid känna mig som en mästare när jag kollar på turneringar och kan peka ut varför de förlorar. Det är alltid mycket enklare i observeringsbåset än på en arena där din motståndare gör allt för att döda dig.

Text av Carl Bernäng

Studerar till lärare i svenska och historia på Göteborgs universitet. Är en inbiten historienörd och även på väg att gå till den mörka sidan och bli en grammatiknörd. Det spel som för nuvarande tar min tid är Uncharted 2, som för övrigt är så mycket bättre än det första.  En taro.

Min mamma har klarat A Link to the Past, utan att överdriva, minst 50 gånger. Före det så var det det Zelda-spelen till NES som nöttes varje kväll. Hon kunde spelen så väl att hon inte behövde tänka alls. Och det var just det som var poängen.

Jag tror vi alla har våra “laster” där vi tillåter oss stänga av hjärnan för att bara koppla av. Vissa zappar på TVn och andra löser korsord. Min mamma spelade samma spel som hon spelat många gånger förut. Efter att jag flyttade hemifrån så föll hennes spelintresse och ersattes av andra prokrastrineringar som patiens och Sudoku men för ett par år sedan tändes gnistan för spel igen, men det var inte det klassiska TV-spelet hon gått tillbaka till utan småspel på Internet. Närmare bestämt pussel-genren och mer specifikt Hidden Object Games (HOG). Ett HOG handlar om att hitta specifika objekt i en bild, väldigt likt vad Where’s Waldo gjorde på 80- och 90-talet. Det här är inlindat i en historia som ofta handlar om att lösa en mordgåta. Märkligt nog är min mamma ett stort fan av deckare också, kan det kanske finnas en koppling här?

När jag tog en titt in i den här världen så upptäckte jag att sidor som bigfishgames.com släpper minst ett spel om dagen i den här genren. Spelen kostar några dollar och installeras på din dator, det handlar alltså i första hand inte om att spela i webbläsaren. Det som slog mig mest är hur snygga och välproducerade spelen är; det är verkligen inga hafsverk trots att det släpps ett om dagen. Så vad är det då som gör att min mamma fastnat för det här? Jag ringde helt enkelt upp henne och frågade.

- Du det här med pusselspelen där man ska leta efter grejer i en bild, vad är egentligen grejen med dem? Varför är det roligt?

- Jag tycker om att klura ut saker. Jag gillar inte tidspress utan jag vill ta saker i lugn och ro och de här spelen är perfekta för det. En lagom takt och en ofta småmysig historia. Dessutom lär man sig lite nya engelska ord.

- Ser du det som mer än ett tidsfördriv?

- Ja absolut, det är mer än så. Jag uppskattar både pusselmomenten och den större handlingen. Många av spelen blandar även in fler typer av pussel vilket gör att variationen blir större. Jag håller huvudet aktivt vilket gör det till mer än bara en passiv underhållning samtidigt som det är en avkoppling från vardagen.

- Hur är det med kopplingen till deckare, vad har de gemensamt som attraherar dig?

- Jag gillar pusslet även i deckare och den gemensamma nämnaren är just att klura ut saker. Det är närmare den gamla skolans deckare med person- och miljöskildringar med mer tänk än våld. För mig är det också ett visst mått av flykt från allt våld man möter i vårt samhälle idag. En form av eskapism.

- Ser du dig som en ”gamer”?

- Jag är ingen tävlingsmänniska utan spelar för mig själv. Jag kan nog se mig som något spelberoende men det handlar om att komma bort från vardagen och samla energi. Jag kan ofta spela om spelen flera gånger; är trött spelar jag ett spel jag redan kan men är jag piggare tar jag mig gärna an ett nytt spel. Jag har hittat en form som passar mig.

Fotnot

Enligt Wikipedia så spelar ca 200 miljoner människor “casual” spel varje månad. Dessa har en klart högre medelålder än traditionella datorspelare och består till 74% av kvinnor; de flesta av dessa ser sig inte som ”gamers”. Jämför detta med att det sålts sammanslaget 130 miljoner Xbox 360 och Playstation 3 sen 2005.

Text av Tobias Andersson

Tobias Andersson är en problemlösare och adlad Svampriddare som passerat 30-strecket. Han funderar ofta på varför folk spelar spel och vad som motiverar dem. Själv går han igång på utmaningar och skruvar alltid upp svårighetsgraden på max. Med en förkärlek för retrospel trivs han bäst med en SNES-kontroll i handen.

Vem är jag, som sitter på min feta röv och spelar tv-spel om dagarna? Vem är jag, som skriver mina pretentiösa åsikter innanför folks ögonlock? Vem är jag, som med mina gäddhängsfladdrande armar kör ner min feministpropaganda i läsares halsar?

Frågorna har ställts och besvarats i kommentarsfälten till mina spelrecensioner, och således gett mig ny självinsikt. Men jag tycker inte synd om mig själv när mitt kön, min utbildning och mitt sätt att skriva på ifrågasätts. Det betyder å andra sidan inte att det gör mindre ont när jag inser att jag, bland mina kollegor, är ganska ensam om det. Trots det fortsätter jag att i stycke efter stycke skriva om hur spel är min vardagseskapism. Jag har krälat i sumpen av maktstrukturer i hela mitt liv, vilket återspeglas när min själ sipprar ur fingertopparna med varje ord jag skriver.

Vad vore spelkritik om den inte ifrågasattes precis som spelkritiker borde ifrågasätta spel? En del tycks se andras åsikter som blödande sår och försöker lägga band på dem med personangrepp. Men de blundar bara för det uppenbara: att likriktig kritik är precis som en kropp utan avloppshål – totalt värdelös.

Text av Kerstin Alex

Etnologen och journalisten Kerstin Alex berättade en gång för oss att hon var trött på att bli förminskad till ”den snygga tjejen” på spelredaktionen. Nu något år senare är hennes tunga vassare än någonsin. Hennes unika tackling av spelmediet med våldsamt rättframma liknelser och träffsäkra formuleringar har inte bara gett henne en fanskara utan har också visat hur man tar ett samhällsperspektiv i en spelrecension utan att vara krystad eller pretentiös. Kerstins alster finner ni på Aftonbladets ”SPELA”-sidor.

Jag har drabbats av en sjukdom, och som de flesta så lyssnade jag inte på symtomen utan körde på som vanligt. Det funkade bra ett tag, men sen insåg jag att sjukdomen förändrade mitt liv. I alla fall mitt sätt att spela tv-spel. Precis som många vänner har jag drabbats av den beroendeframkallande trofé- och prestationspoängssjukan.

På pappret låter det inte så dumt med belöningssystem. Spelen varar längre. Jag testar vapen som jag normalt sett skulle rata och utforskar varje vrå av spelvälden, men det är också det som är nackdelen. Det finns risk att min personliga spelstil och det jag gillar med tv-spel går förlorad om jag spelar enligt spelutvecklarnas belöningsmall och bockar av trofé efter trofé från en lista. För om jag ser tillbaka på vad det var med tv-spel som fångade mig någon gång i mitten av åttiotalet så var det känslan av att ta del av ett episkt äventyr eller köra skiten ur en bil som jag aldrig kommer ha råd med. I stället slösar jag bort mitt liv på ett hyfsat eller i värsta fall ruttet spel, bara för att få ett ryck i baguetten av plingljudet från en ny trofé eller achievement.

Det är inte är troféerna i sig som jag är emot utan att de oftast används på fel sätt och förstör illusionen av speluniversumet när de delas ut till höger och vänster utan större prestation. Det finns dock bra exempel när troféer fungerar. IOS-spelet Jetpack Joyride är ett sådant. Anledningen till att det funkar är att belöningarna är en naturlig del av spelmekaniken och inte upplevs som ett lager smink som applicerats i sista sekund.

Men ju mer jag tänker på belöningsfenomen så kan jag inte komma ifrån likheten med barndomens tandläkarbesök. När jag låg bakåtlutad i tandläkarstolen visste jag att om jag gapade stort skulle jag belönas med ett klistermärke när det äntligen var över. Idag tror jag inte att jag skulle uppskatta klistermärket på samma sätt, men det har nog med att jag har intellekt nog för att för inte låta mig luras av ett simpelt klistermärke. Jag skulle där emot uppskatta en liten belöning om de förekom i oväntade och trista sammanhang som på min internetbank eller jobbets tidsrapporteringsystem. Ge mig en blank medalj och bättre ränta när 10 % av mitt bostadslån är avbetalt.

Alltså koppla belöningarna till något som har relevans både vad det gäller i verkliga livet liksom spelvärlden. Belöna mig både när jag utvecklas som människa och som spelare, men locka mig inte med belöningar som tar mig ur ögonblicket. Väljer jag som hårdbarkad cowboy att stanna till och plocka blommor ska det vara av egen fri vilja inte för att det ska plinga till i trofélådan.

Text av Pontus Hellgren

Nybliven pappa med på tok för stor spelsamling i förhållande till tid (planerar att spela Final Fantasy IX som pensionär). Har skrivit till och från om spel i ungefär tio år och skriver nu väldigt sporadiskt för Nutopia.se

Jag minns det som igår när vi träffades första gången. Jag var trevande och osäker person som knappt vågade tro att hon kunde. Du var något nytt, något jag aldrig sett förut. Hos dig kunde jag få vara mig själv och vara stolt över de val jag gjorde. Du fick mig att växa och prova saker jag aldrig trodde jag skulle våga.

Det var 2007 som första Mass Effect-spelet släpptes och för mig var det kärlek vid första ögonkastet. Jag växte inte upp med tv-spel. Jag har alltid velat prova men inte riktigt vågat. Kanske var det miljön jag växte upp i, kanske var det något annat men jag har inte samma relation till äldre spel som andra spelare i min omgivning. Det verkade som om det var något speciellt. Det blev Mass Effect som fick mig att våga testa och fortsätta testa trots att kontrollerna kändes konstiga och Shepard dog om och om igen.

När jag hade klarat spelet ville jag spela om det igen, och igen och igen. När jag klarade det på ”Hardcore” sprang jag in till sambon som låg och sov. Jag skrek och hoppade. ”Jag klarade det! Jag klarade Mass Effect på hardcore”. Det var ett enormt steg; från trevande nybörjare till någon som klarar spel på den svårighetsgraden.

Så kom det. Sista delen. Slutfighten. The End.

Jag höll andan, började spela och kunde inte sluta. Det var inte en vacker syn. Jag spelade nog 48 timmar i sträck, sov 3 timmar och fortsatte sen. Jag var som besatt hela vägen fram till slutet. Slutet.

Något hände i mig. När den stundande slutfighten var oundviklig och Shepard stod framför sin största prövning började jag gråta. Inte så där vackert som på film utan storhulkande, snordroppade gråt. Jag tänkte: ”Vad tusan är det här?”. Tårarna fortsatte rinna igenom eftertexterna och efteråt var jag en blöt hög. Jag var helt besegrad, nedbruten och övergiven och det var då jag insåg det. Min första tv-spelskärlek hade gjort slut med mig men jag var fortfarande kär. Mass Effect hade lämnat mig och hur mycket jag än bönade och bad skulle det inte komma tillbaka.

Jag kan fortfarande höra slutmusiken så fort det är tyst och då kommer tårarna. Jag antar att det kommer ta mig ett tag att komma över den sorg jag känner i hjärtat och jag kommer aldrig älska på samma sätt som jag gjort med Mass Effect. Men trots att det gör så förbannat jävla ont just nu vill jag ändå tacka Bioware och deras underbara författare som fått mig att älska dem så mycket. Jag hoppas bara de ger mig lite tid att återhämta mig innan nästa episka kärlekshistoria börjar.

Text Frankie Andersson

Frankie är en pysslig konstnär med lite för stort nördintresse. När hon inte målar Doctor Who-tavlor förlorar hon sig i att sortera sitt enorma serietidningsbibliotek men mest av allt vill hon bli nästa Batman.

Ni vet den där känslan av att packa upp ett spel som är helt nytt, fräscht och outforskat. Ett spel som precis har givits ut. Det är något med doften av plasten och vetskapen om att det är ett spel som en halv gamervärld sitter och suktar över i samma stund. Vad ska jag tycka? Vad ska alla andra tycka?

Det är nästan lite erotiskt tillfredsställande eftersom att jag vet att så många andra delar min upplevelse i just samma stund som jag. Vetskapen om att de kanske sitter och blir frustrerade precis som jag, älskar precis som jag och blir nöjda precis som jag.

Ja, det där med helt nya releaser har alltid lockat mig mest. Jag har också alltid en förväntansfull känsla av att spelen, i de flesta fallen, kommer att bjuda på en vackrare och bättre spelupplevelse än den förra. För det är nytt. Då borde det vara bättre. Känslan är ständigt återkommande, trots att jag samtidigt vet att det långt ifrån alltid är sant.

Ni börjar dock kanske förstå att jag, i raka motsatsen till det jag nyss förklarat, inte har varit speciellt förtjust i att spela äldre spel. I alla fall sådana som jag inte själv har spelat tidigare och har en relation till. För att återuppleva ett gammalt spel jag faktiskt spelat är en helt annan sak. Det är nostalgi.

Det är egentligen konstigt det här med invanda mönster och förutfattade meningar. För jag har ju fel. Spelupplevelsen behöver inte alls vara sämre för att det är ett gammalt spel. Inte ens när det är riktigt ordentligt gammalt.

Det spel som fick mig att våga vidga mina vyer mer än tidigare var helt ärligt Final Fantasy IX som jag spelade så sent som i höstas. Jag har länge velat ta mig an serien på något vis och det kändes inte riktigt som om Final Fantasy XIII. som jag visserligen tyckte enormt mycket om, var rätt spel för att ge mig en bild av den där kärleken som alla verkade känna. Jag behövde gå tillbaka längre i tiden.

Med Final Fantasy IX väl installerat på min PSP tog det mig bara någon timme. Sedan var jag fast. Jag älskade det från första stund och lät kärleken skölja över mig tills slutexterna rullade. Spelet har efter det rullat upp på min ”topp tre”-lista över de bästa spelen jag någonsin spelat. Tänk om jag inte hade vågat testa!

Det här var ju en kul kille!

Jag ska ta ett annat exempel. Mitt första Monkey Island-spel var trean i serien. Det var otroligt underhållande och jag älskade det. Men jag drog mig enormt mycket för att testa ettan och tvåan. PIXLAR! Hur skulle jag orka? Men inte heller de genomspelningarna ångrar jag i efterhand eftersom det är fantastiska spel – och tänk om jag hade missat upplevelsen.

Ibland har jag faktiskt svårt att förstå varför mitt motstånd till gamla spel är så stort. För även om jag idag, efter erfarenhet, vet att det finns en massa guldkorn där ute som jag aldrig har testat så är tröskeln stor innan jag ger mig på en klassiker. Jag förhör mig bland vänner, grubblar, funderar och drar mig in i det längsta innan jag slutligen vågar mig på att testa. Kanske är jag rädd att slösa bort värdefull tid som idag känns mer viktig att ta vara på än någonsin. För samma grubblerier finns, trots den här texten, i min hjärna just nu. Final Fantasy VII. Jag borde verkligen. Jag har tänkt på det flera gånger. Många säger ju att det är så bra. Men HUR ska jag orka spela ett så gammalt spel?

Text Emmy Zettergren-Nordström

Emmy är tjejen som har Svampriket-gänget runt sitt lillfinger, då alla på Svampriket sedan länge beundrat denna bloggdrottning. Förutom spelintresset kretsar också livet kring träning, föräldraskapet och det allmänna nörderiet. Och allt detta kan man läsa om på hennes blogg.

Vem är Jennifer Hepler? Hon är en kvinna som sedan länge är anställd på Bioware, där hon skriver manus till deras spel. Och enligt vissa människor på Reddits forum nyligen är hon ”den cancer som dödar Bioware.” Det låter drastiskt, en absurd överreaktion på ett uttalande som hon gjorde i en intervju för sex år sedan. För att hitta originalintervjun måste man använda sig av Wayback machine, den finns inte ens på nätet längre. Reddit-tråden är också borttagen av moderatorerna, av förståeliga skäl.

Reaktionerna spred sig till Jennifer Heplers nyskapade twitterkonto, och folk ringde till och med hem till henne med diverse hot. Sedan började det ringa folk hem till de som hotat henne och hota dem i sin tur, vilket de blev väldigt förvånade och harmsna över. Det var kort sagt en jävla röra, som jag inte tänker gå in mer på här.

Men vad var det så som var så hemskt? Vad var det som fick Internets mest högljudda och minst pålästa minoritet att se så rasande rosenrött?

Viktigast av allt var uttalandet att man borde kunna skippa actionsekvenserna i spel. Det låter inte så radikalt. Du kan redan skippa mellansekvenser och dialoger i majoriteten av alla rollspel. Vilket för all del förvandlar dem till en serie upprepningar av samma taktiska strid i – nästan – all evighet tills du dödat slutbossen och eftertexterna börjar rulla. Men tänk dig att du spelar Mass Effect. Tänk dig att du är hemma från jobbet, har feber och hosta och inte orkar slåss mot horder av identiska fiender på identiska banor fyllda av lämpligt placerade betongsuggor att ta skydd bakom. Tänk dig nu att kan trycka på en knapp och slippa slåss, bara få en lagom dos erfarehetspoäng och loot – mer än om du bara rusat igenom striden, men mindre än om du tagit dig tid att omsorgsfullt utforska varje hörn – och därefter fortsätta med storyn.

Jag vet inte om jag tycker att det är en dålig idé. Nej, jag tycker faktiskt att det är en alldeles utmärkt idé! Jag förstår inte hur någon kan bli upprörd över att Hepler nämnde idén, faktum är att jag inte ens förstår varför detta inte redan är en standardfunktion. Det är ju ingen som tvingar dig att hoppa över något du faktiskt vill spela.

Tänk bara på att inte hoppa över både striderna och dialogerna. Den upplevelsen lär bli något i stil med valfritt Facebookspel.

Hepler sade dessutom, om jag får parafrasera en smula, att hon inte gillade spel särskilt mycket. Vilket hon i en senare kommentar utvecklade till att hon väntade barn när intervjun gjordes och inte hade tid eller ork att spela igenom evighetslånga actionspel där man ändå bara gör samma sak hela tiden. Ungefär. Så hemskt att en speldesigner inte gillar spel! Eller?

Nästa gång du blir arg över att någon föreslår något som inte provats förut i spelvärlden, tänk då på att en gång i tiden ansågs inte bara 3D-grafik, utan grafik över huvud taget som onödiga och störande nymodigheter.

Text av Mats Nylund

Ungefär samtidigt som tågen började rulla på räls började också Mats Nylund skriva om spel. Detta innebär att han vet mer om spel än både du, jag och resten av Internet. Han har chefat över både Super PLAY och PC Gamer, andra har liknat honom vid spelskribent-Sveriges svar på Brad Pitt. I den korta versionen är han dock bara världens bästa Mats.

Ibland händer det att man behöver kategorisera sig själv, ni vet – på de där fancy middagarna med folk man inte känner, eller när man träffar den gamla klasskompisen från förr som undrar vad man har blivit för kuf med åren. Förr i tiden var det enkelt: jag är sekreterare/rörmokare/lönnmördare – och man kom undan. Man var sitt yrke – det räckte gott så.

Numer vill man helst prata om sin livsstil. Vad man gillar att göra. Till exempel spela tv-spel.
Man kanske kallar sig en gamer och känner sig rätt nöjd med det. Alla vet ju vad en gamer är. Right?! Njae. För tio år sen hade jag skrålat: ”jamenförfan – det är klart man vet vad en gamer är. Det är en sån som spelar skiiiiiitmycket tvspel och bara dricker joltcola och käkar pizza”.

När en liten subkultur blir till populärkultur så förvrängs bilden. Bilden av sig själv som gamer blir suddig – vad är jag egentligen, är jag min morsa, är jag inte så unik som jag tänkte att jag var? Egot törnas till och man blir lite vilsen. Å ena sidan är man glad över att ens subkultur plötsligt blir accepterad – att det inte anses så märkligt att hellre sitta hemma och fila på bästatiderna i Wipeout än dricka öl på krogen – å andra sidan är man plötsligt likställd sin morsa.

Är detta en typisk 'Gamer'?

Ju fler som ryms i facket, desto mer hänsyn måste man ta, ju större cirkeln av spelare blir – desto mer lik resten av samhället blir den. Och ju närmre det riktiga samhället vi kommer, desto mer måste vi börja applicera de regler som människan under många år slipat fram för att få ett så stort antal individer som möjligt att trivas samtidigt.

Vi spelare har under många år härjat om att bli accepterade. Om att spel minsann också är kultur. Om att det VISST borde finnas en alldeles egen Oscarsgala för oss. Nu är vi (nästan) där. Spelen är inte jämställda operan rent kulturellt kanske – men i populärkulturen har de en given roll. Vårt missionerande om spelens storhet har gjort alla till gamers och subkulturstämpeln är bortvaskad. Priset vi fått betala, eller snarare fått på köpet, är krav på mer tolerans och större respekt för alla gamers. Oavsett om de är din morsa eller någon helt annan.

Text av Susanne Möller

Susanne Möller skriver. Mycket. På olika ställen. Om spel skriver hon på DN. Men hon kan gärna prata om spel också. Det gör hon i radions P3 Spel. Susanne är också vuxen. Lite som din morsa. Hon är svag för Basset Hounds, ångrar att hon inte döpte sin grabbhalva till Beyond The Grave i mellannamn och har svårt att inte baka grejer.

Vi har alla spelat Guitar Hero, eller hur? Antagligen SingStar och Rock Band också, korrekt? Visst är det tokigt skoj att låtsas vara vara huvudattraktion på en konsert eller festival, spela låtarna man kan och älskar, tillsammans med några mindre kära låtar för att de måste vara med för att publiken kräver dem. Jag vet att jag har kul oavsett om jag hamrar på fret-knapparna, slår på plasttrummorna eller skrålar in i mikrofånen.

Men vad har denna musikbaserade spelvåg verkligen lämnat oss med?

Idag finns det en helt annan uppsjö av videos på Internet, och det är människor som får höga poäng i sitt favorit-musikrelaterade spel. Oftast är det videos som involverar en plast-gitarr och demonstrerar spelarens förmåga att följa instruktioner på en skärm som bläddrar förbi väldigt snabbt. Vissa av dessa videos är mer innovativa och/eller vetenskapliga. Som att spela på en gitarr konverterad till en uppsättning trummor eller att få en robot att spela spelet, men oftast är det bara den traditionella leksaken som spelas på det traditionella sättet.

Jag har faktiskt suttit igenom sju och en halv minut av två snubbar som spelar en låt för att sätta ett världsrekord. Jag vill inte ta ifrån dem vad de gjort, ett världsrekord är ett världsrekord (tills någon annan tar det), men någonting har missats när allt detta skedde. Någonting som inte var en faktor när det handlade om DDR: De spelar ett spel. De finns faktiskt någon som smälter en gitarr för att skapa musiken som de låtsas spela. Den perfekta träffsäkerheten av 100% träffade noter känns väldigt ouppnåeligt, men jag vet en person som når den där perfekta poängen nästan varje dag. Jag har sett honom göra det, live, på scen, med en riktig gitarr.

South Park har mobbat även det här fenomenet: Medan ungarna är upptagna med att imponeras av höga poäng i ett TV-spel, och försöker skapa en pseudo-rockstjärna genom spelet, blir den personen som faktiskt kan imitera det faktiska framträdandet på ett riktigt instrument hånad och ignorerad.

När kom denna under-prestation in i våra hem?

Jag var inte annorlunda, när mina vänner kommer över för lite låtsas-kändisskap gratulerar vi alltid varandra för hög träffsäkerhet och glömmer helt och hållet bort att någon, någonstans i världen, sätter alla noter perfekt på ett faktiskt instrument.
Men av någon anledning var det attraktivare att se någon som smattrar med sina fingrar på några färgglada knappar än det var att göra samma sak i verkligheten.

När DJ Hero var på ingång befarade jag att nattklubbarna skulle förlora sitt erkännande när de anställer någon som faktiskt har talang bakom mixerbordet, och massorna kommer tycka att det är en barnlek för att de har gjort samma sak med (väldigt förlåtande) pilar hemma i TV-soffan.

Lyckligtvis blev det inte så. Musikspelen har fått en annan vändning. Man har inte längre Rock Band-fester, där man samlas för att spela den senaste versionen samtidigt slår ihop det med en vanlig hemmafest. Så var har rocken tagit vägen? Musiken i de instrumentbaserade spelen introducerade en förlorad katalog av legendarisk musik till nästa generation, var tog detta vägen? Jag var samtidigt rädd att plast-intrumenten skulle döda nästa generation av musiker medan de stod på barnsben, men så verkar det inte bli. Varför skulle man lära sig ett instrument när man kunde låtsas och få digitalt beröm i form av poäng och procent ändå? Det är inte dött, men det lever verkligen på lånad tid.

Istället har plastintrumenten fallit åt sidan och är en bisyssla som endast kommer fram när humöret verkligen gör sig påmind. Idag är det populärare att stå framför en kamera och följa instruktioner från en virtuell docka som visar simpla danssteg att genomföra i takt till väldigt marknadsföringsbara poplåtar.

Mina farhågor om framtidens musiker är inte längre hotade av Guitar Hero och Rock Band. Frågan är om de är räddade?

Text av Nidde Nedelius

Nidde är Retroresans främsta fanboy och har både sjungit, bjudit på sprit och husrum för att tillgodose gossarna. Utöver det flänger han runt på konstiga klubbar med konstigare människor för att dansa och dokumentera världens alla hörn tillsammans med hardstylers.se, Det är Nidde man ringer in om man behöver en schysst bild eller video. Förutom det gillar han också att trolla Anders beträffande GTA IV. Men det förlåter man, för innerst inne är han rätt snäll.

Kommer ni ihåg hur det var när man var liten? Man hade aldrig några bekymmer och all tid gick åt till att göra precis vad man ville. Allt var toppen och livet lekte, men ändå så ville bli vuxen. Nu när man är vuxen och ständigt har en massa trista måste-sysslor att göra så vill man tillbaka till den tiden då man var liten.

Jag bestämde mig för att spela om fler spel från förr och ramlade av en slump över gog.com där det finns en hel del gamla godingar, några är dessutom gratis! Ett av dessa var Beneath a Steal Sky, ett klassiskt peka-och-klicka-äventyr från 1994 (som numera även finns till iPhone/iPad). Grafiken här är helt underbar och spelet är röstsatt vilket gjorde mycket för upplevelsen. Tycker det är lite trist och dessutom konstigt att den här typen av spel har försvunnit helt.

Nu säger jag ju givetvis inte att ni ska säga upp er från era jobb för att spela dator och tv-spel, men Jag tycker ni kan försöka att avsätta lite av er speltid till att söka upp godbitarna från förr. Spel som inte har högupplösta texturer och verklighetstrogna 3d-modeller, utan spel som ligger till grunden för det vi spelar idag. Själv känner jag nu att det är dags att ge sig in i Super Nintendo-världen…

Text av Daniel Andersson

31 år gammal ninja från Falkenberg. Gillar spel, film, hamburgare, kebab och figurmålning (warhammer). Bloggar om allt och ingenting på www.qn2.se sen 1998. Spelade mycket Quake när det begav sig. Vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir vuxen

Sedan tidernas begynnelse har gamers kämpat mot klockan. Varesig det varit för den bästa varvtiden i Sega Rally eller att ta sig till målet i Super Mario Bros innan timern slagit noll så har vi alltid fått kämpa mot klockan. Inte minst utanför spelens värld. Varje dag tilldelas 24 timmar att dela upp allt som ska göras. Jobb, studier, socialisera, handla, tvätta, diska, äta, skita, skriva en krönika eller något annat man brinner för. Och någonstans där emellan ska man försöka finna tid för sin favorithobby, i detta fallet TV-spel. För när tillfället ges är det alltid skönt att få sätta sig ner och unna sig lite tid till sitt spelande. Men det är ibland svårt att hitta balansen för allt som ska göras och sin hobby. Att spela tar sin tid och så har det alltid varit.

När man blev äldre och ägde en egen TV-apparat och dessutom börjat köpa egna spel kom alla andra problem. Att bli vuxen. Att helt plötsligt ha ytterligare 100 saker att göra. Ansvar. Att verkligen försöka hitta balansen på allting. Det är inte alltid lätt, men oftast funkar det bra. Jag har en kärlek för både retrospel och onlinespel och det är långt ifrån den bästa av kombinationer. Som ni förmodligen vet så är onlinespel bland de värsta tidsslukarna man kan råka på. Har man inte kontroll över det är det kört. Ett par timmar kan vara borta på ett par minuter. Men jag tar helst en match i Dota eller något fps-spel. För det kan gå på en timme och räcker med en match då och då. Men ja, onlinespel är alltid aktivt, så finns ingen pausknapp heller. Vilket för oss smidigt över till retrospelintresset. Inte helt olikt Retroresan så försöker jag ta ikapp spel jag missade som barn och skriva mina tankar om de på min blogg. Att jaga flera generationer av spel tar sin tid och listan bara växer.

När jag tittar mot spelhyllan så känner jag nästan lite ångest. För jag köper in spel, både gamla och nya, mer än jag hinner spela. Vilket kan vara skönt också, för då vet man att man alltid har något mer att spela. Men med alla utgivningar som hägrar blir det ibland lite för mycket. Det är lite tråkigt att se sina favoritspel stå och samla damm, likt en gammal bokhylla. Man kan kalla det tidens stoft och är något man får stå ut med om man glömt städa i sitt täta schema.

Jag hoppas att jag en dag hittar perfekt balans för allting. Att hinna spela de där spelen man alltid varit nyfiken på – innan det är ”för sent”. Det är en evig kamp mot klockan varje dag. Det är bara att planera väl och hoppas man hinner göra allt.

Att hoppa ner för flaggstången, innan den slår 0.

Text av Daniel Westerlund

Daniel (eller Trazh om man så vill) är en spelare med bokstavligt talat fyrkantiga ögon. Han bloggar, spelar helst retro och är innerst inne en Nintendo fanboy, även om han inte medger det själv. Men framför allt är han en Zelda-nörd och kan allt om Hyrule. Han tycker även att A Link to the past är såklart världens bästa spel.

Ett alltmer vanligt klagomål mot Legend of Zelda-spelen som bara växer och växer efter varje nytt spel är att serien funnits så länge vid det här laget att även dess generellt geniala mixtur av spelkoncept börjar kännas monotona. Folk börjar helt enkelt tröttna efter 25 år, vilket är ganska förståeligt. Jag skriver dock inte denna krönika för att kritisera saker som att tempel, byar och föremål alltid återkommer. Faktum är att Skyward Sword fick mig att inse att dessa bildar vitala baskomponeter för det som utgör en Zelda-upplevelse. Istället hakade jag upp mig ett annat moment i spelet och tänkte därmed ägna lite tid åt att diskutera hur Zelda-serien behandlar sitt berättande och generella narrativa struktur.

Jag kom till insikt att varje nytt Zelda-spel sen Ocarina of Time har haft exakt samma struktur hur äventyret är uppbyggt när jag spelade Skyward Sword. Alla spel börjar i en by där Link får bekanta sig med spelets grundläggande mekanik och regler. Det är ett klassiskt trick att använda och helt ärligt irriterar jag mig inte på det så länge den lugna visiten i byn är intressant ur någon aspekt. I Skyward Sword utvecklade man t.ex. en relation med Zelda i Skyloft som gjorde att inledningen inte kändes oväsentlig inför vad som sedan skulle ske. Där gjorde inledningen att man kände sig investerad i platsen och ens vän Zelda. Nåväl, låt oss fortsätta. Det är inte min mening att detaljbeskriva varje moment i spelet så här följer i korta drag resten av beståndsdelarna som enligt mig är vitala för berättelsen och hur bättring kan uppnås.

Nästa steg i strukturen är Links färd till tre tempel eller grottor där han behöver finna tre typer av föremål för att låsa upp något eller helt enkelt få historien att fortlöpa. När dessa steg är genomförda inträffar oftast ett klimax med en eventuell twist i historien och handlingens allvar eskalerar. Efter detta börjar jakten på X antal nya artefakter som i sin tur skall hjälpa en att öppna upp vägen till slutkonfrontationen.

Ni känner igen det, eller hur? Det är hur i princip alla tredimensionella Zelda-spel sett ut sen 1998. Visst kan man tvista om att det uppstår variationer och man kan till och med påstå att även A Link to the Past hade ett liknande mönster. Undantaget skulle eventuellt vara Majoras Mask som rent allmänt är ett annorlunda instick i serien.

Det är någonstans här det behöver ske förändring. Måste alla spel följa nästan exakt samma schablon? Måste tre vara en magisk siffra innan allvaret börjar? Är det receptet på ett perfekt tempo? Låt de storslagna händelserna skapa större konsekvenser. Vad sägs om att låta mer händelser inträffa även under utforskandet och inte bara precis efter när man klarat ett tempel i formen av en mellansekvens? Det tycker jag känns väldigt gammaldags rent designmässigt och får mig att minans gamla tider då CGI-sekvenser var belöningen efter en period av utmaning. Sådan tydlig segmentering av sagan förstör flödet och spelarens inblandning. Varför måste vi berövas på nästan allt sagoberättande under en majoritet av speltiden? En spännande historia kan vara ett enastående effektivt verktyg för att behålla driv och nerv genom en upplevelse. Som ni hör finns det många punkter man kan studera och peka på och detta var säkert bara en bråkdel. Jag öppnar nu helt enkelt upp golvet för er andra att tänka och tycka också.

Innan jag avslutar vill jag dock säga att i min värld är Zelda en spelserie i världsklass. Det är i princip spelens motsvarighet till Sagan om ringen som har all potential i världen att förmedla samma episka känsla som detta kända fantasy-epos. Det är en serie som kan briljera både spel- och berättarmässigt om Nintendo bara anstränger sig. I Skyward Sword såg man tydliga tecken på vilja inför att göra ändringar. Jag hade föreställningen före lanseringen av spelet att det var just upplägget med tempel, landskap och föremål som var det som behövde förnyelse men blev förvånad när jag kom till insikten att just den där aspekten har Nintendo redan stenkoll på och det enda som riktigt irriterade mig var istället hur delvis förutsägbar resan blev. Jag kunde självfallet inte veta exakt vad som skulle hända men däremot kunde jag spå när det skulle hända och det är tyvärr minst lika illa och det kommer förmodligen bli värre om jag går in med den här teorin i huvudet inför nästa Zelda-spel om fem år och inser att exakt samma mönster upprepas.

Därför hoppas jag att någon på Nintendo tar notis, kommer till insikt och börjar nyttja vad framtidens prestanda kan öppna upp för nya alternativ. Man behöver verkligen se om grundstommen om hur legenden berättas och framförallt börjar leka runt med de idag förutsägbara intervallerna som man portionerar ut sin berättelse genom. Då kan legenden om Zelda på allvar överraska igen.

Text av Alexander Cederholm

Alexander är chefredaktör på GAMEcore.se och har ägnat en tredjedel av sitt liv åt att skriva och tycka till om spel, industrin och kulturen omkring. En outröttlig eldsjäl som hittar nya uttryckssätt kring sin älskade hobby i allt från skrivna ord till diskussion i podcastform. Inget får Alex mer pepp än givande spelkonversation eller när han finner en artikel med nya unika infallsvinklar.

Mitt namn är Lars Jensen. Folk som känner mig vet att jag har många goda idéer (jo det har jag) och min fantasi har inga gränser, vilket Angelia Jolie har fått erfara i sin fan-mejl. Därför var det inte heller särskilt svårt för mig att komma fram till en ultimat lösning på det ständigt aktuella problemet med piratkopiering.

Men vid närmare eftertanke så insåg jag att lobotomering av pirater hade sin baksida. Jag fick därför tänka till ännu mer och till sist kom jag fram till en potentiellt bra lösning som också var politiskt korrekt. Jag ställde mig helt enkelt frågan; vad får jag om jag köper ett spel idag?

Några typexempel på spel som verkligen gjorde det lönt för oss spelare att köpa spelen var Ultima-serien. Man fick tygkartor över spelvärlden, stora manualer och varje spel hade en liten grej, till exempel ett mynt eller sten som symboliserade något i spelet, och det pirrade i magen när man öppnade boxen. Jag tror det är sådant som kanske kan locka folk att köpa sina spel istället för att kopiera dem och då menar jag inte att man ska kalla det ”samlarbox” och lägga på 200 kronor utan alla exemplar ska ha det.

Spelutvecklarna kan ju också göra spelen så obegripliga och svåra att det krävs en hundrasidig manual som ingen orkar skanna in. Se bara på de gamla strategispelen och simulatorerna till PC. De var så fullständigt obegripliga att man först måste ha en examen i kärnfysik för att överhuvudtaget kunna beta av den tusensidiga manualen. Det blir helt meningslöst att piratkopiera spelen eftersom man inte ens skulle klara av att installera spelet. En bra idé för spelutvecklarna att ta till sig, tycker i alla fall jag.

Men såklart hade det bästa varit om Robin Hood-mentaliteten som spridits bland folk försvinner, men i ärlighetens namn kan vi nog glömma det. Det är en utopi. Därför är mina idéer bättre och mer handfasta! Ta dem till er och gör det bästa av dem för jag tror nog att morötter är bättre än piskor.

Text av Lars Jensen

För att vara bäst är Lars rätt blygsam av sig. I bagaget finns, förutom en jävla massa ångest, också en karriär som chefredaktör för både Gameplayer.se och Skillpoint.se. Dessutom har han ju också en rätt maffig spelsamling att skryta med om han vill. Men det är inte riktigt hans stil, Lars är mer av en tillbaka-lutad karaktär som ofta vandrar nere på jorden med oss andra vanliga människor medan han funderar över världens bekymmer och problem. Och han är väldigt vacker, dessutom.

Spelen till Android-mobiler tvingas ofta gå tillbaka några generationer spelkonsoler. Men samtidigt som spelen måste vara funktionella på touch screen-enheter försöker de flesta speltillverkarna ändå testa gränserna. Gurk-serien gör precis tvärtom.

Det finns mycket som är fel i spelet Gurk II (Larva Labs). Ibland startar inte musiken som den ska. Andra gånger stör man sig på att UI:n inte är genialisk. Långa strider med många svaga motståndare får en att drömma om en auto battle-knapp. Allt det där man i dag ofta slipper är tillbaka i det hjärtvärmande RPG-äventyret Gurk II. Och det går inte riktigt att göra en klassisk recension av Gurk-spelen, då de vinner på att göra fel.

Jag hittade dess föregångare, Gurk, the 8-bit RPG, av en slump på Market. Det saknar ljud helt, men jag laddar ner de flesta gratisspelen för att ge dem en chans. Och efter att ha spelat ut det (på alldeles för kort tid) kunde jag inte hålla mig för att betala de ynka sju kronorna för uppföljaren.

Gurk två är en utveckling av ettan på många sätt. Man får nu mer av en story, tidigare fanns inga quests, och världskartan är mycket större. Det har ljud till skillnad från föregångaren, och de första två takterna när man besöker en borg är magiska. Resten av musiken är det inte, men världskartan får ändå rätt atmosfär med sitt plingande.

Det är nog lätt hänt att man, precis som jag, inte riktigt vet var man ska ta vägen i början av spelet. Detta resulterade för mig att jag köpte en båt efter jag fått blivit tillräckligt stark för att våga lämna hemstadens trygga murar. Plötsligt hade jag spelat några timmar, och insåg att jag inte alls hade utfört mina uppdrag i rätt ordning. Jag blev tvungen att back-track:a alla steg för att kunna nå slutet. Och det är just denna typ av händelser som gör att man gillar Gurk-spelen.

Min kommentar på Market blev ett betyg på fem stjärnor och med kommentaren: Awesome! I am willing to pay even more for a sequel!

Text av Isak Edblad

Tetris är någonting som man kan tillämpa i många vardagssituationer. Isak kan till exempel komma på sig själv med att nynna på Tetrismusiken när han packar in mat i perfekta rader i kylen. Den enda oron är att allt försvunnit nästa gång han öppnar dörren. För närvarande är han annars en journaliststudent som älskar tv-spelsnötande i alla dess former. Han har en nyfunnen passion för Android-appar och allt vad teknikutveckling heter. När han inte läser nyheterna skriver han även för spelbloggen HifiLofi

Som syster till en av skribenterna här på svampriket kan man tycka att jag borde känna till det mesta som händer i tv-spelsvärlden samt med ett brinnande intresse också följa allt som skrivs här på denna mycket tjusiga och välgjorda hemsida. Men ack så fel det kan vara. Jag tillhör den där klicken av människor som tror sig veta att tv-spel är ett fördummande intresse som bara leder till övervikt, ensamhet och hål i tänderna.  Detta då pga allt stillasittade och såklart all konsumtion av läsk och godis som sker i ensamhet i tonårsrum världen över.

För några år sedan kom det en revolution inom spelvärlden, – Nintendo Wii!  En variant av tv-spel som stimulerar både till rörelse och umgänge, MÅSTE PROVA, MÅSTE HA, MÅSTE KÖPA!

Överallt omkring mig inhandlas det i skrivandets stund diverse olika spel och konsoller. Diskussioner förs ivrigt runt omkring mig huruvida Nintendo eller Ps3 är bäst, eller vilket barnspel som är mest pedagogiskt.

Kan detta betyda att det är hos mig ”felet” ligger? Att jag helt enkelt saknar intresse och därmed förkastat dessa rektangulära lådor som tydligen har kommit för att stanna? Ja. det tror jag faktiskt.  Vidare har jag också insett att tv-spel inte alls behöver vara fördummande och orsaka diverse munproblem. I rätta händer och med föräldrar som övervakar kan tv-spel stimulera både kropp, hjärna och familjeliv. Hos barn likväl som hos vuxna.

Bara senaste året har det kommit flera av dessa typer av spel från diverse olika företag. Senast nu spelade jag ett dansspel på Kinect som inte var så tokigt.

Föreställer mig familjer och/eller vänner, som på fredagarna, istället för att tävla med grannar om vem som har mest ”fredagsmys” i skålar framför TV:n,  tävlar i dans istället!

Mitt nyårslöfte 2012 blir därmed att öppna ögonen, vidga mina vyer, läsa Svampriket och prova flera spel. Kanske någon gång lyssna på min brorsons podcastfavoriter Anders och Samson.

Troligen blir inte intresset större men kanske kan även jag få mer förståelse och kunskap om vad alla pratar om! Kanske kommer jag att diskutera med andra väl valda ”förståsigpåare” att spelandet faktiskt kan vara både lärorikt och faktiskt riktigt riktigt roligt!

”Heavy rain” ligger för övrigt och väntar på att bli spelat här hemma.….

Hmm, fortsättning följer,…kanske….!

Text av Sara Lundblad

Förutom att vara lillasyster till Ludde Lundblad, är Sara även en sjuhelvetes talangfull tandhygienist. Hennes besatthet för den mänskliga munhålan kan inte ibland bli lite väl överdriven. Skulle du möta henne i en mörk gränd, kan du räkna med att du måste gapa stort! Hennes mål i livet, förutom att göra hela Sveriges befolknings munnar till de renaste i världen, är att gifta sig och skaffa barn med Jocke Berg i Kent!

Vi brukade ha det så bra du och jag. Jag minns första gången jag träffade dig. Jag var väldigt ung, du var lite äldre. Det var under åren som var så bekymmerslösa att man knappt mins dem. Mellanstadieåldern kanske det heter. Det var då Martin som introducerade mig för dig och redan då var det kärlek vid första ögonkastet.

Tillsammans reste vi och upplevde magiska äventyr – förtrollade skogar, gröna fält under en betryggande sol och sjöar som dolde tusentals hemligheter. Vi besökte vackra städer. gemytliga byar och besteg berg som nådde till molnen.

Vi växte upp, men förblev oskiljbara. I takt med att jag blev äldre märkte jag hur andra pojkar också tyckte om dig, vissa mer än vad jag gjorde till och med. Det visade sig snart att dessa pojkar också besökt de förtrollade skogarna med dig, klättrat upp för samma höga berg som oss. Men jag blev inte svartsjuk. Jag hade ingenting emot att dela dig med andra. Jag visste ju trots allt att det du och jag hade var speciellt.

Åren gick och vi gled ifrån varandra lite i taget. Ibland kunde jag helt glömma bort dig och tänkte på andra istället. Ibland tänkte jag på de stunder vi upplevt med en viss nostalgisk längtan, men det var alltid någon som fick mig ur de tankarna.

Plötsligt, i mitten av högstadiet, fick du ett infall. Du sa till mig att du villa segla bland haven. Besöka små öar, känna vinden mot din solkysta hud. Jag måste erkänna att jag var skeptisk, det här var helt annorlunda från vad du tidigare gjort. Men jag var lojal och följde med. Jag ångrar det inte. Vi upplevde våra guldår ute på havet och min kärlek till dig har aldrig varit så stark som då.

De andra fortsätter fortfarande tycka om dig. Alla skulle säga att du är en tia. Alla vill veta vad du ska göra härnäst men för min del är det hela över. Det är mig det är fel på, inte dig.

Adjö The Legend of Zelda.

Text av Aldo Sartori

En journaliststuderande spelnörd, en stolt kattägare samt före detta redaktör på Gameplayer.se. Tycker om att predika för obildade människor om spelmediets möjligheter och kasta bajs på de som inte förstår mig.

Visst var jag aningen skeptisk när jag först hörde om Sonys Move-kontroll till PS3 men när Sorcery visades upp på E3 2010 ändrades snabbt min åsikt; kanske fyller ändå Move ett tomrum med sin underligt utformade kontroll med en lysande boll och tillhörande kamera. I väntan på Sorcery (som fortfarande i skrivande stund inte fått något releasedatum) så var det demonstrationen av Start the Party på Gamex 2010 som fick mig att köpa ett Move Starter Pack då spelet utnyttjar kameran och kontrollen på ett finurligt sätt, samt att min dåvarande 3åring tyckte det var sjukt kul.

Efter Start the Party har jag provat en del titlar men tyvärr har inget spel gjort något speciellt bra intryck. Så kom E3 2011 och till min förvåning visades ingenting från Sorcery, däremot visades en för mig helt ny intressant titel, Medieval Moves. När jag senare hörde att Start the Party var på gång med en uppföljare så kändes det som om Move-året var räddat, därför är det extra kul att dessa två titlar ingår i dagens Move special där även Carnival island gått under luppen.

Medieval moves: Deadmund’s quest

Du spelar en pojke, prins Didrik, som blivit transformerad till ett skelett (och kallas nu för Dödrik, ha ha) av en ond trollkarl vid namn Morgrim. På äventyret, som inte helt oväntat går ut på att bekämpa trollkarlen, har du hjälp av tre huvudvapen; svärd, pilbåge och kaststjärnor samt kan skydda dig med en sköld.

Spelet går på räls dvs. du går automatiskt framåt när det behövs, kan tyckas lite tråkigt men för det här spelet är det ingen nackdel med tanke på åldersgruppen av spelare man har siktat sig in på. Man behöver däremot ibland välja en väg att gå eller skjuta iväg en lina för att dra sig upp på en platå eller liknande, vilket ändå gör att man får vara med och bestämma lite. Medieval Moves går att kontrollera med två Move kontroller men det fungerar faktiskt bäst med en. Kontrollen fungerar i övrigt utmärkt och det känns väldigt ”verkligt” när man tar tag i pilar genom att föra kontrollen över och bakom axeln för att skjuta med pilbågen, en rörelse man får göra väldigt ofta och fort för att snabbt därefter skydda sig med skölden mot attacker. När det gäller svärdet är det lite lagg mellan kontrollens och svärdets rörelser men det är troligtvis ingenting som spelets målgrupp bryr sig om.

För en 4 åring tog det 6-7 timmar att spela igenom historieläget med viss hjälp av farsan för att ta sig igenom kluriga avsnitt men värt att notera är att det går att byta svårighetsgrad för att göra spelet lättare. Spelets dialog är helt på svenska vilket är ett stort plus i kanten och det genomgående intrycket är att det är ett välgjort spel som kan vara aningen enformigt i vissa lägen men det vägs upp av en hel del spännande överraskningar och häftiga bossfighter. När man sedan klarat spelet kan man fortsätta att utforska kampläget där en del minispel, co-op spel samt onlinespel väntar. Det här är i dagsläget helt klart en av de bästa Move titlarna! Har du en svärdtokig unge där hemma – köp!

Start the party! Save the world

Det här är ett typiskt party spel där alla kan vara med. Det handlar om runt 20 minispel som går att köra i sololäge eller i gruppspelsläge med upp till 4 spelare. Man kan välja att köra ett spel åt gången eller överlevare där alla speltyper blandas och man skall försöka ta poäng för att få mer tid att spela. Ett genomgående tema i spelen är att du ser dig själv men med Move-kontrollen utbytt mot någonting annat t.ex. en klubba eller pistol och det är faktiskt riktigt kul.

Minispelen är genomgående galna och ett exempel är ”Fientliga fyfän” där du har någon sorts monster på handen, med det här monstret skall du fånga eldflugor för att sedan skjuta ner flygande dinosaurer genom att rapa ut dom. Precis som sin föregångare är spelets dialog helt på svenska och en nyhet i denna uppföljare i serien är att en vän kan styra diverse monster/gubbar för att hjälpa eller göra det svårare för den som kör med Move-kontrollen, klart kul om man är flera och inte vill sitta sysslolös. Har man barn hemma så kommer inte den här titeln att göra någon besviken!

Carnival Island

Självklart måste även Move ha ett klassiskt ”femkampsspel alá Grönan” och Carnival Island gör sitt jobb bra. Här kan man välja att köra ett handlingsläge och låsa upp olika grenar genom att klara utmaningar eller spela ett partyläge för upp till 4 spelare.

Bland spelkategorierna finns ringspel, minibowling, grodträsket, korgboll, pang på skjutbanan och slantsingling. Sen finns även magiska spegeln där man förvränga bilder av sig själv och spara för att sedan se under olika delar av spelet. En negativ sak med spelet är att det är lite på underliga laddningstider mellan vissa moment men är man en mindre stressad person så spelar det ingen roll, jämfört med Start the Party så kan man ta det lugnt och försiktigt i det här spelet, men fortfarande ha kul.

Gissningsvis fungerar det här spelet bra med även de absolut yngsta spelarna, dialogen är på svenska vilket underlättar och det går liksom inte att komma ifrån att det är riktigt skoj att slå med en klubba så en groda sprätter iväg, det kommer ungarna att göra också.

Text av Niclas Ericsson

Niclas är en aningen pryltokig biostatistiker som genom tiderna har varit innehavare av en hel del spelkonsoler. Bland dom gamla favoriterna finns Dogfight till Intellivision, The legend of Zelda till NES och Medievil till PS1. Mottot är att aldrig sluta leka och det händer att han flyger radiostyrda flygplan, kör radiostyrd bil eller skjuter luftgevär på Ludde Lundblads Star Wars gubbar (hände i alla fall).

År 2007 tog spelvärlden emot Portal och någonting märkvärdigt inträffade. Portal, ett kort, experimentellt pusselspel i tre dimensioner, blev årets älskling av såväl kritiker som spelare. Spelet tog mig med storm och jag minns med värme min första dust med GLaDOS, Aperture Science och Weighted Companion Cube. Jag förälskade mig i Portal för fyra år sedan, och idag är min kärlek starkare än någonsin.

Flera filmer, böcker och spel tappar mycket av kvalitén när de har varvats en gång. Vissa historier förlorar helt enkelt det som gör de intressanta när resan redan har utförts och slutet är känt. Framför många datorskärmar himlar läsare med ögonen och tänker på M. Night Shyamalan. Andra historier lider inte alls av samma problem, utan gynnas av en berättelse som står sig efter åren eller förbättras efter fler möten. För mig är Liftarens Guide till Galaxen en sådan historia, likaså Min Granne Totoro och utan tvekan Portal.

Ibland, eller alltid, spelar nostalgi en stor roll i hur vi ser på kärlekar inom olika kulturformer. Är det ett problem egentligen? Vi är alla individer som påverkas av signaler på olika sätt. Portal lämnade avsevärda avtryck på mig när det revolutionerade spelvärlden. Dessa avtryck finns kvar än idag på grund av att spelet trycker på precis rätt knappar. Jag får väldigt få saker förklarade för mig. Chell befinner sig i en byggnad tillhörande ett annorlunda forskningsföretag och utför tester med ganska så spektakulära verktyg. Snabbt blir det tydligt att någonting inte står helt rätt till vilket kulminerar i ett mordförsök. Spelets vändning är effektiv – mycket för att spelet inte slutar med denna twist. Istället bygger den upp Portals andra akt. Stämningen förändras. Det säkra testandet är utbytt mot livsfarlig flykt. Vad det här leder till är att Portal delas upp i två delar som är oklanderligt ihopknutna. Tempoväxlingen är ett smart drag och jag känner mig motiverad att leva mig in i båda delarna av upplevelsen. Det här är däremot inte hela sanningen.

Portal var en ny upplevelse för mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av spelet. De olika testkamrarna var hur roliga som helst, men det var lite av ett antiklimax att brännas till döds i slutet. Ja, det tog mig tre ”genomspelningar” av Portal innan överlevnadsinstinkten gjorde sig påmind. Det tog mig tre genomspelningar innan jag lyckades överleva eldhavet och påbörjade flykten. Tre genomspelningar tog det innan jag spelade igenom Portal.

Den här inkompetensen från min sida gjorde att spelets utveckling och förändring blev ännu viktigare för mig. Inledningsvis såg jag överlevnad som någonting ouppnåeligt. När jag till slut klarade mig undan en plågsam död var Portal inte längre bara ett spel, utan blodigt allvar. Det jag inledningsvis hade sett som ouppnåeligt blev plötsligt det enda som betydde någonting. Än idag känner jag mig stressad när jag kommer till spelets vändpunkt, och lättnaden infinner sig fortfarande när jag lyckas undgå GLaDOS tilltänkta öde för Chell.

Ett slag av ”sämst i världen” gjorde att Portal lyftes ifrån ett välarbetat och intressant hantverk till att bli ett av mina absoluta favoritspel. Genomsyrar nostalgi mina tidigare och framtida upplevelser av Portal? Absolut! Kärlek och spelkritik är trots allt subjektiva sysselsättningar. Därför är det med nöje och ingen skam som jag proklamerar att Portal väcker en explosion av känslor i mig, tack vare att jag som gamer inte alltid har varit speciellt bra på spel.

Text av Karl Lindqvist

Multiplayer har aldrig varit Karls kopp te. Det kanske beror på att han föredrar djupa självspelarupplevelser, men kanske också för att han blir okristligt ägd i varenda match han spelar – oavsett spel. Han pratar hellre om spels förmåga att påverka honom känslomässigt och hur mycket sushi han kan äta på en och samma gång. Denna krönikör har aldrig skrivit om spel professionellt men jobbar i en bokhandel. Karl blir utöver allt detta motorsågad av Nicklas i alla spel, speciellt Kirby..

I år fyller Sonic 20 och för oss som varit med från början är det lätt att glömma att den blå igelkotten sprungit runt i 3D i över hälften av den tiden. 1999 släpptes Sonic Adventure till Dreamcast och med det introducerades det 3D-gameplay som både fans och kritiker gradvis tröttnat på medan Sega tryckt ut spel efter spel. Jag är själv ett gammalt Sonic-fan, men tappade räkningen på alla uppföljare nånstans kring Sonic Heroes.

Förutom några 2D spel till Game Boy Advance och DS har alltså Sonic inte varit sig lik sedan Mega Drive-tiden. Det jag aldrig riktigt gillat med de nyare spelen är att Sonic för lätt tappar fart i 3D-världarna, och att banorna ofta är rätt linjära och saknar de gamla spelets myriad av alternativa vägar. Att Sega envisats med att för varje del av serien introducera minst ett par nya, helt meningslösa karaktärer med tillhörande spelsätt har knappast gjort mig gladare.

Sonic Generations lovar att råda bot genom att fokusera på fart och klassiskt gameplay. Spelet gör detta genom att låta oss spela med två Sonics (… Sonicar?). Den ”coola” nya Sonic med gröna ögon och dryg attityd görs här sällskap av den lite knubbigare och betydligt charmigare igelkotten från Mega Drive-spelen. Det är tidsresor som står på menyn!

Act 2 spelas med nya Sonic och här är gameplayet i regel i 3D, med homing-hopp, turboboost och grinding på räcken. Till skillnad från många andra av de senare delen av serien lyckas Sega hålla uppe tempot, och här får jag en äntligen den där fartrushen jag saknat sen Mega Drive. När Sonic samlar ringar och förstör fiender fylls en turbomätare på, och ju mer fylld den är desto längre tid går det att använda Sonics nya turboboost. Att försöka hålla uppe farten genom banorna är en riktigt kul utmaning, men även här (och till skillnad från många andra av Sonics 3D-spel) finns det otroligt många alternativa vägar.

De stora lysande varningsskyltarna som placerats ut för att spelaren ska ha en chans att se avgrunderna i tid borde ses som symptom på att gameplayet ändå inte riktigt funkar till 100%. SEGA hade också gärna fått strunta i alla gimmicks. På varje ny bana försöker de återintroducera ett föremål eller spelmekanik från originalspelet, men dessa känns mest förvirrande och man har knappt hunnit bemästra dem förrän de försvinner igen så fort banan är klar. En annan mindre bra del av spelet är bossfighterna som är av varierande kvalité. Absolut sämst är tyvärr slutstriden, som lämnar en besk smak av deadline-rush.

Trots de splittrade spellägena och den dalande formkurvan blir det ändå en väldigt fin spelupplevelse där fart äntligen har fått hamna i fokus. Huvudäventyret är lite väl kort men jag anar stor potential till plattformsperfektion i Time Trial-läget. För disillusionerade gamla Sonic-fans är det här den perfekta vitaminkicken såhär på hösten, medan spelare som är mindre intresserade av Sonic och hans historia ändå har mycket att hämta… även fast det kan vara värt att vänta tills spelet har sjunkit lite i pris.

Text av Jacob Michelsen

Efter att ha rakethoppat sig ut i rymden har Jacob återvänt för att frälsa spelsverige med spelskapelser han förmodligen bara själv kommer förstå sig på. När han inte hypar sina egna spel eller bygger konstiga interaktiva prylar på Chalmers spelar han retrospel, gärna Atari och C64. Jacob drömmer om en värld där allt går i orange och brunt och är klätt i träpanel.

Det har nu gått 38 dagar sedan min krönika publicerades på Kraid.se och Battlefield 3 har sedan releasen sålts i över fem miljoner exemplar. Min krönika genererade diskussioner om huruvida användandet av frasen var “You cocksuckers” var mycket olyckligt eller om det hörde hemma i ett modernt krigsspel. Förutom diskussionerna här på Kraid skrev Tommy Håkansson ett inlägg här på Svampriket.se där han diskuterar problematiken och om vi vill ha realism i krigspel. Det var till och med en frilansande grafiker som jobbat på spelet hörde av sig och bad om ursäkt.

Eftersom ingen på DICE verkade reagera försökte jag få tag på dem för att få ett svar från dem hur de tänkt och hur processen gick till. Detta i hopp om att få ett positivt svar från dem, kanske till och med ett svar där de förklarade att det var ett misstag och att spelet skulle patchas så att det kunde tilltala fler spelare. 15 dagar och sex telefonsamtal senare har tyvärr inte Jenny Huldschiner, informationschef på DICE, svarat på mina samtal eller mail. När jag har försökt ringa DICE, har hon suttit i möte, men alla gånger har svaret varit detsamma. ”Hon sitter i möte men kommer att svara på ditt mail snarast möjligt”.

När det första mailet skickades hade jag inte fått kontakt med någon av de DICE-personligheter jag försökt få kontakt med via twitter, mailet såg ut så här:

Hej Jenny!
Jag heter Chris Jonasson och såg fram emot Battlefield 3 väldigt mycket. Detta förändrades dock när jag spelade betan vilket det går att läsa om på: http://www.kraid.se/2011/10/det-blir-nog-inget-battlefield/

Jag har försökt få en kommentar eller en förklaring till hur det här gick till och varför ingen på EA eller DICE reagerade under hela produktionen av spelet. Tyvärr har de av era medarbetare jag försökt kontakta via Twitter inte sett eller haft möjlighet att svara på mina frågor.

Jag skulle gärna vilja ha svar på följande frågor så snart som möjligt:
De senaste åren har debatten om sexism och homofobi i spelvärlden tagit stor plats i svensk spelmedia. Trots detta producerar svenska Dice en flerspelar krigsimulator utan kvinnliga soldater och med homofobiska okväden. Varför?

Hur kommer det sig att ingen på DICE reagerat under arbetet med manus, inspelning, programmering, speltestning och uppmärksammat att det kanske inte är så lämpligt ordval?

För några år sedan reagerade personer på DICE kraftigt när bilder på Faith (Mirrors Edge) manipulerades och sexualiserades, hur jobbar ni för att säkerställa att era produkter och marknadsföring inte förstärker sexismen inom spelvärlden?

Har DICE någon plan för att motverka eller iallafall se till att inte förstärka homofobin inom spelvärlden?

Ett flertal personer har reagerat på ordet ”Cocksuckers” användning i spelet och funderar på att inte köpa Battlefield 3 just därför. Hur ställer sig DICE till att spelare inte vill spela Battlefield 3 om de tvingas sprida homofobi?

Med hopp om snabbt svar!

Med vänliga hälsningar
Chris Jonasson
Spelkritiker
www.kraid.se

När inget svar kom ringde jag DICE för att kontrollera om mitt mail kommit fram. Personalen bedyrade att mitt mail kommit fram och att Jenny Huldschiner skulle höra av sig så fort hon fick möjlighet, varje gång påpekade jag att vi ville följa upp krönikan med DICE svar och att vi gärna ville göra det innan spelets release. När svaret fortsatte att utebliva fortsatte jag mina efterforskningar och hittade fler fraser som sprider en negativ syn på sex mellan män:

0:23-0:25 “I’m getting fucked up the ass over here”

Jag uppmanar Tomas Danko att gärna gå in på bloggen eller på andra sätt svara på frågorna i blogginlägget, men han svarar inte.

Än en gång hänvisas jag till att prata med informationschefen Jenny Huldschiner som tyvärr sitter i ett möte.

Jag hör då av mig igen via telefon till DICE för att försöka få ett vettigare svar från dem. Än en gång hänvisas jag till att prata med informationschefen Jenny Huldschiner som tyvärr sitter i ett möte. Men hon har läst och kommer att svara så fort hon kan. Jag förklarar vad som har hänt och lovar att skicka en uppdatering på vad som hänt så att hon kan få möjlighet att bemöte det innan vi skriver något.

Så den 24 oktober skickar jag:

Hej igen Jenny!

Sen jag skrev de första frågorna till dig har följande hänt.

Jag hittade Tomas Danko (som hävdar att han är vo-producent på Battlefield 3) på twitter som förklarade lite hur processen gått till, att alla skriken var improviserade och att han inte tyckte de var så viktiga. Han förklarade även att alla i produktionsteamet haft möjligt att protestera om de tyckt något varit opassande varpå de fraserna tagits bort. Han påpekade även att spelet skulle urvattnas ifall en började ta bort fraser som vissa spelare kanske ville ha i spelet samt att mina åsikter kanske inte var befogade. Även om jag är glad att han läste min krönika tycker jag att det är en lite konstig attityd att ha när sådan här kritik framförs. Jag bifogar länkar till hans tweets så att du kan se vad han har sagt.
http://twitter.com/#!/TomasDanko/status/127498192102236160
http://twitter.com/#!/TomasDanko/status/127497612172603394
http://twitter.com/#!/TomasDanko/status/127497278096285696
http://twitter.com/#!/TomasDanko/status/127425752437227521

Dessutom hittade jag en olycklig fras till ”I’m getting fucked up the ass over here”, som används som ett rop på hjälp i multiplayer betan. Det får det att verka som att ni ser män som har sex med män eller iallafall själva sexakten mellan män som något negativt.
Den hörs 0:20-0:25 i följande youtubeklipp: http://www.youtube.com/watch?v=0MgQMoPwGwM

Jag fann även följande artikel där Tomas Danko verkar postivt inställt till en liknande fras i spelet: http://deltagamer.com/4605/bf3-contains-a-shitload-of-vos-and-cursing

Som du säkert hört har jag ringt och sökt dig i jakt på svar några dagar, jag förstår att du har mycket att göra och jag uppskattar att du enligt telefonisten letar riktiga svar och undersöker vilka av de här olyckliga fraserna som kommer eller inte kommer att vara med i spelet.

Jag skulle uppskatta om du kunde svara snarast möjligt så att vi kan få en rättvis bild av hur DICE ser på den här problematiken, frågorna jag ställde i tidigare mail och Tomas Dankos uttalanden?

Med vänliga hälsningar
Chris Jonasson
Spelkritiker
www.kraid.se /

Än har det tyvärr inte kommit något svar från informationschefen på DICE, utan det enda svar vi fått på våra frågor är att kritiken kanske inte är befogad och mer information om hur processen gått till.

Med att skriva det här inlägget vill jag dela med mig av vad som hänt och vilka frågor vi ställt som DICE inte verkar vilja svara på. Det var tänkt att det här inlägget egentligen skulle handla om hur fina de som jobbar på DICE egentligen är och att jag inte längre känner ett behov av att bojkotta Battlefield 3. Tyvärr avslutas det med att jag numera är skeptisk inte bara till spelet Battlefield 3 utan hela företaget DICE.

Det känns som att bli tvingad till att avsluta ett långt förhållande.

Text av Chris Jonasson

Chris är en queerskåning som skriver recenserar spel i City Skåne, bloggar lite löst på Kraid och annars mestadels spelar eller dansar, när han inte twittrar förstås, men det gör han alltid.

Verkligheten är tråkig. Ändå jobbar spelutvecklare på att eftersträva vår värld så mycket som möjligt. Spelen siktar efter trovärdig animering, handling, röstskådespeleri och grafik. Men ändå kan du ta en kula i huvudet, vänta fem sekunder, för att sedan vara helt återställd. Halo införde den här mekaniken och förklarade den med en uppladdningsbar kraftsköld. Halo är knappast verklighetstroget men många andra spel strävar åt det hållet. Modern Warfare är inte krig, det är Laserdome där du tar en träff, väntar bakom ett plank i några sekunder för att sedan fortsätta panga. Det är helt okej, för det är ett spel, men verklighetstroget är det inte. Vi vill inte ha det på riktigt för verklighet är tråkigt.

Kan verklighet till och med vara farligt? Under moralpaniken i Europa på 80-talet försökte man skydda oss från just vuxen verklighet. Contra blev Probotector och ninjor degraderades till att bara vara hjältar. Behöver vi skyddas? Förstår vi inte själva att det bara är spel? Modern forskning visar inte på något samband mellan spelvåld och verkligt våld men kan strävan efter verklighet ändra på det här? Troligtvis inte. Spärren kommer alltid att finnas där för verklighet är inte roligt.

Ju närmare verkligheten vi kommer desto mindre behöver du fylla i själv. Idag släpps det nyversioner till höger och vänster, men skulle en högupplöst Kefka se ut som han gör i ditt huvud? Givetvis kan passionerade nytolkningar bli något bra, Sagan om Ringen och Harry Potter-filmerna är bra exempel, men den nya Kefka kommer aldrig överträffa den du skapade själv.

I moderna spel köper ofta den verklighet som presenteras för oss. Logiska luckor som avsaknaden av näringsintag och toalettbesök ignoreras liksom den där slänten det konstigt nog är omöjligt att gå upp för. Påpekar man liknande brister för en spelare som hyllar realistiska spel får du oftast svar som ”Ahmen åååh! Men kolla det här!”. Suspension of disbelief är ett uttryck man ofta stöter på i dessa sammanhang och det betyder ungefär att du får gilla läget. Vi väljer att tro på illusionen för en stund men vi ska inte lura oss med att tro att det är verklighetstroget.

Spel är en verklighetsflykt som är verklig så länge den är rolig.

Text av Tobias Andersson

Tobias är en inbiten spelare som alltid vill bli utmanad i de spel han spelar. Hans envishet och vilja att konstant utmana sig själv har också givit honom hans smeknamn; ”Mr. Fix-it”. Han pratar gärna om hur han alltid spelar på svåraste svårighetsgraden och kallar erkänt svåra spel som ”- Rätt enkla”. Men bättre än Anders i Tekken, det är han inte.

Förväntningar är farliga saker. Efter att ha attackerat från skuggorna med Uncharted och blåst taket av spelbranschen med Uncharted 2 stod Naughty Dog inför en nästan omöjlig uppgift – att överträffa ett av den här konsolgenerationens mest hyllade actionspel. Hur det gick? Efter att ha spelat igenom enspelarkampanjen av Uncharted 3: Drake’s Deception kan jag konstatera att nej, det handlar inte om samma evolutionära kliv som mellan ettan och tvåan. Men det handlar fortfarande om ett actionspel av högsta klass.

De rena slagsmålspartierna återkommer under spelets gång, men knytnävarna kan även användas i de vanliga eldstriderna. Här är de dock snudd på övermäktiga – under flertalet strider i lite mer begränsade miljöer fann jag det mer effektivt att ränna omkring och slå folk i ansiktet än att köra upp en hagelbössa i detsamma. Men Naughty Dog förmildrar missbrukandet genom att introducera osårbara biffar senare i spelet, som enbart kan besegras med skjutvapen. Men de utgör samtidigt ett tydligt bevis på att man inte är helt nöjda med balansen. Slagsmålen är helt klart ett trevligt inslag som har en framtid i serien, men i nuvarande form känns de inte helt finputsade. Recensionskoden brottades med grava clippingproblem och ibland är det lite svårt att avbryta en strid för att lägga benen på ryggen.

I Uncharted 2 introducerades simpla smygmoment, och trots att de egentligen inte utvecklats till uppföljaren är de desto mer användbara – antalet strider som man kan ta sig igenom oupptäckt har ökat markant, och jag älskar att slå till från skuggorna som ett rovdjur. Det är inte avancerat – Drake kan fortfarande inte smyga ordentligt – men en mycket användbar del av spelarens arsenal. Överlag skryter Uncharted 3 med seriens mest varierade strider, och den något monotona känslan från det första spelet är ett minne blott. Spawnfällorna är väldigt få till antalet, och närapå aldrig irriterande.

Som berättelse är Uncharted 3 inte haktappande engagerande, men ett fall framåt sett till de tidigare spelen. Spelet gör ett gott försök att fördjupa Drake som karaktär genom att både besöka hans ungdom och undersöka hans motivation. Stundtals känns det som om man är på väg att vidröra något riktigt meningsfullt, men man vågar inte riktigt gå hela vägen. Frågorna som ställs är intressanta, men de känns meningslösa eftersom vi inte får några egentliga svar. Spelet förtjänar dock en eloge för hur det hanterar avslutningen – jag ska inte avslöja för mycket men kan säga att spelet innehåller exakt noll frustrerande bosstrider. En siffra som jag nickar gillande till.

Så, är Uncharted 3 bättre än Uncharted 2? Ja, förmodligen. Typ. Slagsmålen och animationssystemet är bara två av de saker jag kommer att sakna när jag spelar om seriens tidigare delar. Men Uncharted 3 är inte lika haktappande som sin föregångare, och framstår stundtals som en ren tribute till sin storebror. Vissa scener känns alltför välbekanta, och resultatet är ett spel som inte riktigt träffar lika hårt som föregångaren. Men ett av årets bästa actionspel? Oh ja, med lätthet.

Text av Benny Holmström

Benny Holmström är ett mytologiskt väsen med rötterna i Österbottens mörka Mumin-skogar. I åratal har han infiltrerat den svenska speljournalistiken, först via Retry.se och nu senast som skribent i det första (och sista?) numret av Laser. När han inte försöker klara Persona 3 tittar han på ofattbara mängder anime. Bara i år har han slutfört över 50 serier. Tagga ner lite va!

Jag har alltid älskat hemligheter i spel. Gömd skit är oftast bra skit. Stora öppna världar, fyllda med dolda vägar och rum gör mig så upprymd att jag ibland är nära göra på mig. Det är ett perfekt sätt att locka fram spelarens nyfikenhet och upptäckarlusta. Och genom att gömma undan saker som inte är avgörande för spelets story, men tillför spännande detaljer om spelvärlden och karaktärerna i den, kan spelutvecklare att belöna dedikerade spelare utan att frånta andra något nödvändigt.

Men på senaste tiden har jag börjat tröttna. Jag börjar bli lite lätt spyfärdig på hela grejen. För även om det finns många exempel på spel där hemligheter används för att tillföra spelupplevelsen något, och visa att spel kan göra saker filmer inte kan, börjar exemplen på hur spelskapare slentrianmässigt slänger in menlöst krimskrams att överskugga dem.

Jag lider av en inte allt för mild form av spel-OCD. Jag vill ha allt. ALLT. Jag är oftast inte en tillräckligt bra spelare för att lyckas, och tvingas till sist att ge upp. Men ha det vill jag. Allt. Därför börjar jag i det närmsta hyperventilera när jag ställs inför situationer som kanske innebär att jag kommer missa något för evigt (eller i alla fall tills nästa gång jag spelar spelet).

Spel handlar om att ta sig framåt, och att tveka inför att lämna varje litet område, av rädsla för att missa något, är tråkigt. Jättetråkigt. Att gnida sig som ett kollektivtrafikspervo mot slagfältets ytterkanter i en vanvettig jakt på meningslösa skitsaker förtar lite av spelupplevelsen för mig. Det finns såklart inget tvång från spelets sida som säger att jag måste samla alla ID-brickor eller hemliga portföljer, men jag vill ju få ut allt av spelet.

Jag fick till sist sätta mig ner och ta ett snack med mig själv. Fråga mig ifall det verkligen var värt det. Och mitt svar blev att det i de flesta fall inte var det. Jag har som sagt fortfarande brutalskoj när jag letar påskägg i Just Cause, men att jag ska spela F.E.A.R. 3 på ett sätt jag tycker är tråkigt, bara för att man gömt saker på banorna som man kanske bara har en chans på sig att ta, då utvecklar jag hellre tunnelseende.

Jag spelar Gears of War 3 nu, och strutar blankt i att jaga COG tags. Hamnar de framför mina fötter plockar jag såklart upp dem, men annars skiter jag högaktningsfullt i det. Och jag har skitkul. Upptäckarlustan får jag dock spara till ett spel där jag faktiskt får något ut av det.

Text av Linus Svensson

Linus Svensson gjorde sig ett namn som yngst och snyggast på Gameplayer.se, oavsett vad Aldo Sartori har att säga om saken. När han ansåg att den yrkesbanan tagit honom så långt de kunde sadlade han om och kom istället att bli en central figur i mysteriet som är Joe Marmalade. Han studerar dessutom till fullfjädrad journalist och skriver spelrecensioner till City i Skåne, via spelbloggen Kraid.se. Vilken kille alltså!

TV- och datorspel har det senaste decenniet växt något otroligt i popularitet. Under det sena 90-talet och kanske början av 00-talet var TV- och datorspel fortfarande en slags subkultur som till stor del var förpassad till källarlokaler och internetforum. Många hade det som hobby, men normala kids var ute i den där ”friska luften” vi alla hört talas om och spelade fotboll eller liknande

Nu är det mer eller mindre mainstream och svenska pojkspolingar åker till Sydkorea för att tjäna multum på sina färdigheter i Starcraft 2. För inte så länge sedan hade Barcraft-fenomenet premiär i Sverige, där en sportbar fick en bokstav till och blev en e-sportbar. Starcraft på storbilds-tv tillsammans med öl och sportbröl. Aftonbladet har sänt Starcraft-turneringar live på sin hemsida och sist men inte minst så är Sveriges Television nu i oktober tillbaka med en andra säsong av programserien Rematch som exklusivt handlar om just spel som sport. Med allt detta i åtanke kan man säga att spel har tagit trappan upp från källaren och satt sig i vardagsrummet.

Så att fler tittar och spelar är ju soklart, och lika självklart så genererar detta också pengar. Massor av pengar, vilket gör att sponsorer och arrangörer blandar sig in i smeten. Samsung och Microsoft sponsrar det enorma eventet World Cyber Games som har miljoner besökare. I Kina 2009 låg det över $500.000 i prispotten som delades upp över spel som Starcraft: Broodwars, Warcraft III, Fifa 09 och Counter-Strike 1.6. Deltagarna strömmade in från 60 olika länder för att tävla om prispengarna. Under Gamescom i Köln för några månader sedan annordnades en turnering i Dota 2 som fortfarande är i utveckling. Första pris var hissnande $1.000.000, som laget Na’vi tog med sig hem till Ukraina. Det är mer än vad vissa ”riktiga” sportproffs tjänar.

Eftersom pengarna finns så är det allt fler som kastar in sin hatt i ringen och drar igång egna event. Bara just nu, under oktober månad, går ett stort antal turneringar av stapeln runt om i världen. Inom Starcraft har vi förstås den alltid pågående, Blizzard-sponsrade turneringen GSL där världens bästa spelare gör upp i princip dagligen. Förra veckan arrangerade spelsidan IGN det stora eventet IPL3 i Atlantic City där Starcraft-spelare gjorde upp om $120.000. Amerikanska Major League Gaming drar igång igen i mitten på månaden med sponsorer som Sony Ericson och utöver Starcraft 2 spelas till exempel Call of Duty, Tekken 6 och Halo 4. Om man som mig gillar fightingspel så kan man under hösten titta på en handfull olika event där den amerikanska eliten inom Street Fighter och Marvel vs Capcom gör upp om i sammanhanget ganska blygsamma prissummor. Just nu pågår Seasons Beatings i Ohio, och i början av november kör Canada Cup 2011 igång i Calgary. Devastation som gick förra helgen i Phoenix, Arizona hade många spännande matcher och resultat. Dessutom hade de en turnering i Sten, Sax och Påse där vinnaren tog hem sköna $1000.

En vanlig tittare kan spela aktivt själv eller vara en före detta skicklig Starcraft-spelare med ett heltidsjobb och en unge på 4 år. Då finns det kanske inte tid eller ork att sätta sig och spela i flera timmar om dagen, men man kan koppla av på kvällen och titta på en match eller två. Det kunde lika gärna vart fotboll eller konståkning. När intresse, pengar och entusiasm finns så har människan en fantastisk förmåga att få saker att växa. Gillar vi det så kommer det mer av det. E-sport är inget undantag, och det är här för att stanna.

Text av Peter Ahonen

Börja med en blond snorunge på fem år och lägg till drygt 20 år av intensiv och blandad spelerfarenhet. Lagra sedan i ett dunkelt universitetsbibliotek i fem år, gärna i humaniorasektionen. Göd under hela processen med finpilsner, science fiction, rollspel och radioaktiv internet-strålning. Den färdiga produkten blir Peter Ahonen, f.d skribent och redaktör för Gameplayer.se.

Som fans av någonting vill man gärna gotta ned sig i sitt område. Det finns mer eller mindre galna sätt att göra det på. Det mest lättsmälta jag har gjort är förstås att läsa lore och införskaffa Doctor Who-prylar: actionfigurer, en liten TARDIS (Doktorns blå polislåda som också är en tidsmaskin och dessutom större på insidan), en Dalek-klocka (Doktorns nemesis), en målad tavla av David Tennant och så fortsatte det.

• Doktorn är vår gud.
• Doktorns följeslagare är lärjungar.
• Vi missionerar (och ser det som vår plikt).
• Vi erbjuder en mening med livet.
• Vi har apostlar med egna Time Lord-namn. Malin heter till exempel “The Jester” och jag kallas “The Wordsmith”.
• Vi har en dresscode. För särskilda tillfällen klär vi oss som karaktärerna från serien. Jag paxar alltid David Tennant.
• Vi har DVD-boxar istället för heliga skrifter.
• Vår heliga symbol är TARDIS.
• Vi citerar och/eller refererar ofta Doktorn för att påvisa hans storhet: “Time is like a big ball of wibbly-wobbly timey-wimey stuff” eller “It’s bigger on the inside.”
• Vi tillåter inga hädare (dvs. icke-troende whovians som klagar på serien), däremot potentiella Whovians, under våra möten.
• Vin och bröd (mer specifikt salta pinnar) konsumeras under ceremonierna.

* Rollen har spelats av åtta män sedan seriens start 1963. För att kunna byta ut skådespelaren skrevs det in i manuset att Doktorn kan “regenerera”, det vill säga, byta ut alla celler i sin kropp och få ett nytt utseende (och delvis ny personlighet). 2005 gjordes en reboot med Christopher Eccleston som nionde Doktorn. Totalt finns det elva Doktorer i kanon.

Text av Tove Bengtsson

Tove Bengtsson är spelskribent på Svenska Dagbladet, men vad hennes arbetsgivare inte vet (men kanske anar) är att hon är en helhjärtad Whovian. Förutom att skriva fantastiska recensioner i SvD, står hon även för den intelligenta tredjedelen av RadioGamers programledartrio. Förra året blev hon framröstad till Sveriges bästa spelskribent. Harry Potter och Final Fantasy är två andra personliga favoriter. Hon har även en lite för stor samling Barbiedockor.

Några dagar efter att Iphone-appen Phone story släpps drar Apple tillbaka den, trots att den redan klarat sig genom företagets egen kontroll.

”Hej konsument. Tack för att du är här. Jag ska berätta om din telefons historia medan jag underhåller dig.” Budskapet är tydligt: Företagsjätten Apple gör profit på fattigas bekostnad, och du som konsument är lurad. Spelet Phone story blev portat från Apples App store bara några dagar efter att det släppts (det går fortfarande att köpa på Android market). Detta trots att appar som säljs till Iphone – till skillnad från Android – måste genomgå en kontroll innan de släpps.

Michael Pineschi ligger bakom smartphone-spelet som enligt dess hemsida vill ”provocera fram en kritisk reflektion på sin egen plattform”. I spelet bygger en bana på självmorden på teknikfirman Foxconn i Kina, som bland annat uppmärksammats i SvD. På en annan nivå agerar du militär som hotar barn med vapen så att de ska bryta den eftertraktade malmen coltan, vilken används i många elektroniska enheter.

Appen har redan blivit en snackis och att Apple bannlös Phone story bara några dagar efter att det släpptes har troligen bidragit till detta. De har också valt att inte kommentera händelsen på brittiska The Guardian. Brittiska Wired uppmärksammar också händelsen och berättar att Apple hänvisar spelblockeringen till flera punkter som brutits mot gällande IOS, iPhones operativsystems, apputveckling. Som exempel ges spelets skildring av övergrepp mot barn.

Fakta: Spelet innehåller fyra nivåer. För att kunna spela dem och nå högre levlar måste man först lyssna sig igenom en presentation, som även finns publicerad på utvecklarnas hemsida. Där står det också att de planerar att skänka intäkterna till företag som motverkar företags maktmissbruk.

• Bana 1: Kongo. Du agerar militär som hotar barn med vapen så att de ska bryta den eftertraktade malmen coltan.
• Bana 2: Kina. Du agerar ambulanspersonal som ska hindra arbetare i Kina från att lyckas begå självmord.
• Bana 3: Västvärlden. Du är försäljare som ger ut telefoner till konsumenter.
• Bana 4: Ghana, Pakistan eller Kina. Du ansvarar för att rätt avfall hamnar på rätt plats.

Den som vill läsa mer om nivåerna och den bakomliggande historien kan göra det på speltillverkarnas hemsida.

Text av Isak Edblad

Tetris är någonting som man kan tillämpa i många vardagssituationer. Isak kan till exempel komma på sig själv med att nynna på Tetrismusiken när han packar in mat i perfekta rader i kylen. Den enda oron är att allt försvunnit nästa gång han öppnar dörren. För närvarande är han annars en journaliststudent som älskar tv-spelsnötande i alla dess former. Han har en nyfunnen passion för Android-appar och allt vad teknikutveckling heter. När han inte läser nyheterna skriver han även för spelbloggen HifiLofi

TV-spel är inte livet, men det limmar ihop oss med varandra, värmer de ensamma dagarna.

Det finns stunder i livet som inte kommer tillbaka, minnen som vissa dagar känns plågsamt avlägsna och tynande. Andra dagar förflyttas du tillbaka till då och där – du ser allt som det var, tydligt och varmt. Det behöver inte vara extraordinära saker, kanske utspelade det sig i ett litet samhälle en vårlördag.

Nintendo 64:an stod på ovanvåningen, på golvet framför den svarta 32-tummaren under den nötta tv-bänken. I fem omatchade stolar satt vi. Jag, de två bästa vännerna och deras föräldrar, nästan som mina egna. Värmen spred sig i rummet och i oss när go kart-bilarna susade fram över chokladkakor och sanddyner. Den som slutade sist fick lämna handkontrollen ifrån sig och stå över en bana. Ändå var det inte rester av tävlingsinstinkten som pirrade i magen när jag gick hem på kvällen.  Den där värmen, som inte försvann trots en vårkall promenad nerför gatan, var samhörighet. En av de där personerna finns inte längre, men när vi tog farväl var det den kvällen jag hade i hjärtat.

Med ett aktivitetsbehov som fick min lågstadiefröken att damp-stämpla mig på ett kvartsamtal var en liten grå låda ofta min strävsamma, tålmodiga storebror som jag hängde efter. Ett par tusen knogmackor med extra saltgurka tillsammans med Billy och Jimmy i Double Dragon kunde få vilken tom, duggregnig onsdagseftermiddag som helst att skimra.

På tal om åtta bitar och syskon.

Nu är jag gift, minnet från förra sommaren är inte det minsta blekt, utan starkt och levande. Vi pratar om barn. Vet ni vad jag tänker på när jag ser framtiden? Två handkontroller, ett par rynkiga händer, ett par små, fumlande.

TV-spel är inte livet, men det ger oss lite extra…liv.

Text av Jesper Englin

Spelsveriges gladaste ginger, Jesper Englin, har gjort en riktig klassresa. Från att ha suttit ihopkrupen över ihopklistrade och söndertummade nummer av Nintendo-magasinet är han numer public service ansikte utåt för sportspel, med regelbundna framträdanden i SVT Play och P3. Han tjänar annars ihop till havregrynsgröten genom att jobba som redaktör, bloggare och recensent på Press2Play, hand i hand med Sveriges snyggaste människa, Victor Leijonhufvud.

Det är egentligen märkligt hur ett enda spel kan ha så stor inverkan på livet. Hur spelandet sakta men säkert kan övergå från att vara ren underhållning till att bli ett jobb med krav och måsten. Hur ett spel kan komma att uppta precis all fritid och alla tankar du har utan att du ens reflekterar över det.

Det här är en berättelse om hur World of Warcraft under ett par år ändrade mitt spelbeteende fundamentalt. Hur spelet dominerade mitt liv, hur det knöt samman mig och min man, hur det skapade minnen och kontakter för livet och hur det till slut tvingade mig att sluta spela onlinespel för att jag skulle överleva vardagen.

Som trogen Warcraft 3-spelare var MMO-versionen av världen som Blizzard skapat en självklarhet. Jag tror aldrig tidigare att jag peppat så mycket inför ett spel som detta. Jag och min man satt och dreglade över den absolut första betan som släpptes något år innan releasen där egentligen ingenting ännu fanns. Inga fiender, inga NPC:s, inga uppdrag. Bara en karaktär och omgivningen. Och ändå sprang vi omkring där i timmar och bara tittade.

Men det var inte förrän vi nått maxlevel som vi insåg att det riktiga World of Warcraft började. End Game – för många faktiskt det enda sättet att spela ett onlinespel. Och det var också då som spelet gick från att vara en del av vår fritid till att bli en dominerande del av våra liv.

Vi tog oss in ett gille, en guild, som var på framfart. Vi lade ner all vår själ och lediga tid i att se till att skaffa de bästa vapnen, att vara fullständigt förberedda inför alla gemensamma strider, att maximera våra yrken för att vara en tillgång för gruppen. Vi gjorde allt för att kunna ta oss an de stora utmaningarna i form av häftiga bossar och komplicerade instanser som låg framför oss. Ja, jag kan lugnt säga att vi tillhörde de i gruppen som engagerade sig mest. Och vi älskade det!

Det dröjde inte länge innan vi levde och andades World of Warcraft. Vi diskuterade strategier vid matbordet. Vi diskuterade instanser, erövringar och upplevelser så fort vi egentligen öppnade munnen. Händelser och konversationer vi upplevt och tagit del av dominerade våra tankar och allt relaterades till spelet. Jag har exempelvis aldrig upplevt sådan ilska som när en spelade ninjade/stal en stav som jag vunnit i en strid. När mitt konto efter något år blev hackat var jag så förbannad att jag blev tvungen att lämna huset för att lugna ner mig. Jag har heller aldrig upplevt en sådan glädje och adrenalinkick som när vi tog ner den första stora bossen i världen.

Ja, World of Warcraft framkallade verkligen både positiva och negativa känslor och än idag har jag mina starkaste spelupplevelser därifrån. Jag har träffat vänner, knutit bekantskaper i andra länder som fortfarande består, lärt mig enormt mycket om samarbete och om hur jag själv fungerar i stressade och pressade situationer. World of Warcraft knöt också verkligen samman mig och min man. Och just det där – gemenskapen – kan jag sakna idag.

Idag spelar jag oerhört sporadiskt. Jag vet inte ens om mitt konto fortfarande är aktivt. Senaste gången var några månader efter att sista expansionen, Cataclysm, kom ut. Något End Game har jag inte deltagit i på över två år. Och jag pratar numera ofta i termerna om mitt liv under och efter World of Warcraft. För det är verkligen två helt olika liv.

WoW har fått mig att inse att underhållning endast är underhållning när glädjen finns där. För underhållning kan lätt bli till ett jobb med måsten och krav och där vill jag inte hamna igen. Kanske är det också därför jag idag heller inte gillar att plåga mig igenom spel på den högsta svårighetsnivån. Istället vill jag kunna njuta av spelupplevelsen som erbjuds, få möjlighet att spela igenom många spel hellre än att nöta ett enda. Men jag ångrar inte den tid jag spenderat i den underbara världen Azeroth. För den har gett mig oerhört mycket fina minnen och upplevelser som jag fortfarande kan le åt och få härliga rysningar av. Det passar bara inte in i mitt sätt att leva idag.

För – var sak har ju sin tid.

Text av Emmy Zettergren Nordström

Emmy är tjejen som har Svampriket-gänget runt sitt lillfinger, då alla på Svampriket sedan länge beundrat denna bloggdrottning. Förutom spelintresset kretsar också livet kring träning, föräldraskapet och det allmänna nörderiet. Och allt detta kan man läsa om på hennes blogg.

Sedan urminnes tider, eller snarare sedan människan fick för sig att monogami är den ultimata mallen för en kärleksrelation, har otrohet fascinerat oss. Otrohetens förbjudna spänning och svartsjukans okontrollerbara kraft är teman som berörs redan i den grekiska mytologin och fortsätter att porträtteras på diverse djupgående plan i kulturformer än idag. Förutom i spelmediet – såklart.

Men kanske är det dags för en omvälvning? Catherine är nämligen det första spelet som på ett elegant och skickligt vis berättar ett fängslande kärleks- och otrohetsdrama.

Protagonisten Vincent är en vardaglig ung kontorsarbetare utan några högre livsambitioner än att dricka öl med polarna och leva ett stilla, kravlöst liv Han befinner sig i en trivsam fas av total självständighet från både föräldrar och fru. Ett liv som snabbt får sig en törn när hans flickvän Katherine McBride insinuerar på att tiden är kommen för just giftermålet. Det är när han ensam samma kväll sitter på stammishaket med en öl i handen i hopp om att samla tankarna som Catherine uppenbarar sig; en blond ung kvinna som med sin koketta Gyaru-stil och mystiska personlighet lika gärna skulle kunna vara en projektion av Vincents idealkvinna. Hon är med andra ord den farliga lockelsen som Vincent inte alls behöver i sitt liv just nu.

Hon slår sig ner bredvid honom och skärmen mörknar. När han vaknar upp i sitt rum ligger hon bredvid honom. Samtidigt som kaoset tar överhand i Vincents liv börjar han drabbas av nedbrytande mardrömmar där han tvingas klättra upp för skyhöga torn och bli jagad av sina innersta rädslor.

Spelmomenten i Catherine kan beskrivas som en blandning mellan pusselspel och dejtingsimulator. Under nätterna ska du i Vincents mardrömmar klättra upp för torn genom att flytta på block, och under dagen socialiserar du främst med människorna i stammishaket. Det ger, trots det kompromisslösa upplägget, en snygg ram för berättandet. Pusselmomenten som dominerar gameplayet är dock långt ifrån Catherines bästa stunder och lär vara det som kommer avskräcka och förblinda mest folk från dess sanna kvalitéer.

Det märks att det här är en studio som inte anpassat sig till västvärldens publikförväntningar vilket japanska spelhus alltför ofta gör. Det faktum att man vågat skapa ett spel där upplevelsen huvudsakligen bygger på karaktärsinteraktion, dialog och livsöden säger väldigt mycket om Atlus mod. Allt detta framförs med en imponerande finkänslighet.

Catherine tar upp teman som känsliga föräldrarelationer, skuld, otillräcklighet, svek och andra allvarliga ämnen som spel sällan vågar beröra, på ett subtilt sätt som ger alla karaktärer ett djup. Att du dessutom som spelare i vissa fall kan hjälpa de trasiga själarna i din omgivning, ibland maktlöst behöva agera åskådare medan de går under – och i andra fall agera förgörare – förstärker din roll och ditt känslomässiga engagemang för dem. Resultatet blir en värld och en karaktär som känns genuint mänsklig. Och vem vet, kanske lär du dig saker om dig själv på vägen. Catherine lyckas med detta utan att hamna i en kategorifälla. Spelet skiftar ständigt mellan skruvad humor, obehaglig skräck och djupt allvar utan att någonsin kännas krystat.

Catherine är inte bara spel, utan kultur när det är som bäst. Det roar, berör, engagerar och framför allt får dig att reflektera. Och där någonstans inser man att Catherine bryter mot flera barriärer där mediet tidigare ansetts vara ’’bra för ett spel’’ och istället övergår till ’’bra på riktigt’. Ironiskt nog var en kärlekshistoria allt som krävdes.

Text av Aldo Sartori

En journaliststuderande spelnörd, en stolt kattägare samt före detta redaktör på Gameplayer.se. Tycker om att predika för obildade människor om spelmediets möjligheter och kasta bajs på de som inte förstår mig.

När jag ser Ludde Lundblad stå framför TV och vifta med armarna för att hugga itu virtuell frukt så kan jag bara tänka en sak: Vissa saker gör sig inte i storformat.

Idag så är det nästan självklart att varje titel som produceras skall portas till 360, PS3 PC och Wii. PC, 360 och PS3 är det väl ingen som ifrågasätter, det mesta är likgiltigt när man jämför samma titel på båda plattformarna? Däremot börjar folk höja på ögonbrynen när Wii kommer in i bilden. Inte nog med att det är en svagare hårdvara som inte kommer att kunna presentera spelet i HD, det är även en helt annan typ av kontroll som måste översättas, tolkas och få en ny design.

Sedan kommer det ett steg till; PSP och DS/3DS skall också vara med och leka. Simpelt nog för PSP, en slimmad version av originalspelet med lite finjusterade kontroller så är det klart. Nintendos handhållna enhet blir en annan historia, åter igen är det Casa de Mario som ställer till det. Man får skräddarsy det hela till ett nytt gränssnitt och det blir med största sannolikhet en helt annan produktion än vad originalet är. Men nu är det klart ändå, spelet finns på varje plattform.

Eller?

Det finns en ny spelmarknad och den vill också vara med och leka.Vi snackar om mobilspel. iPhone, Android, iPad; alla är exempel på vad N-Gage försökte vara och misslyckades fatalt med. Men nu har vi ytterligare en plattform som skall ha sin portning av det senaste spelet. Lyckligtvis så är det ingen som försökt göra en ren översättning av sitt spel till telefon-plattformen, så vi slipper hur Halo eller Killzone skulle se ut på touchpad. Istället så kommer det tie-in spel, komplement som knappt delar mer än namnet med sin storebror. Närmsta vi har idag är nog Rage, som är mer ett tech-demo än något annat.

Visst har vi sett vissa konverteringar av äldre titlar, eller sådant som är oerhört välanpassat i sitt grundutförande för ett touch-system. Bejeweled, Puzzle Quest och Plants vs. Zombies är några bra exempel på det, men försök att hitta en större titel som har en motsvarighet på den lilla plattformen? Okej, Sonic 4 och Chinatown Wars, men i övrigt? Anledningen till detta är självfallet att man inte kan hantera en mobil touch-enhet som en konsol. Men nu pratar jag inte om att styrkontrollerna är annorlunda, att det är surroundljud på den ena, eller att det är mer kraft i en stationär station. Jag menar vad de används till.

Hemma har man en etablerad plats, stället där ens TV är installerad för att visa bilderna från sin spelstation. När man sätter sig ner för att spela på en konsol har man ett visst mind-set, det är speldags, man skall nörda sig i en relativt ny kultur som precis börjar sprida sig till allmänheten.

Spel i telefonen är inte menade att ge dig en stor upplevelse, de skall inte få dig att tappa hakan över hur imponerande grafiken är eller hur majestätisk musiken är. De kan ge dig en snarlik känsla, men den kommer alltid att följas upp med ”för att vara ett mobilspel”. Vad de däremot är tänkta som, utöver ett sätt att tjäna pengar, är tidsfördriv i väntan på någonting annat. De är inte tänkta som huvudrätter, de är mellanmål.

Det är med allt detta i huvudet som jag inte blir förvånad över att  Ludde Lundblad inte blir imponerad av Fruit Ninja till Kinect. Vad man sett är ett perfekt tillfälle att försöka gå åt andra hållet, att översätta en liten titel till en stor plattform. Kontrollen i Kinect är ett utmärkt försök att översätta touch-styrningen i ett spel som inte skulle klara en handkontroll, om än möjligtvis en Wiimote. Ett tidigare exempel som jag kan komma på är Trauma Center, operationsspelet till DS. Wii-tolkningen var godkänd, men den nya kontrollen saknade något som en Wiimote inte kunder översätta, vilket är precisionen som finns i en penna. Fruit Ninja har liknande precision på touch-enheterna, fingertoppkänsla helt enkelt. Det kräver heller inte lika stor noggrannhet som det tidigare, det handlar om snabba, välriktade rörelser, men inte samma typ av koncentration eller reflex.

Men den stora skillnaden är ändå inte kontrollerna eller ursprunget och översättningen. Den stora skillnaden är syftet med spelen från början. Trauma Center var tänk som ett större spel, det skulle erfaras och upplevas på ett visst sätt, ett sätt som går att förflytta till en större station. Det är ett spel för spelandets skull, det skall spelas och ingenting annat skall ske samtidigt.

Jag förstår varför Halfbrick, skaparna av Fruit Ninja, ville ta steget upp på en stor konsol. De vill självfallet tjäna mer pengar, men det är nog inte den största motivationen i det här fallet. De ville självklart försöka etablera sig på en ny marknad, försöka sig på en ny plattform, men jag tror att de framförallt ville bli den första titeln som ligger på topplistan på helt olika plattformar samtidigt. De hade ett simpelt koncept och estetik som passade perfekt för sin initiala marknad. Det var lätt att plocka upp, lätt att förstå och kontrollen fungerade perfekt på plattformen. Tyvärr så är upplevelsen på den lilla skärmen för vardagsrummet vad en flash-animation är för en långfilm.

Självklart går båda att spela upp på en stor skärm och vara underhållande, men man får inte glömma att de har helt olika syften.

Text av Nidde Nedelius

Nidde är Retroresans främsta fanboy och har både sjungit, bjudit på sprit och husrum för att tillgodose gossarna. Utöver det flänger han runt på konstiga klubbar med konstigare människor för att dansa och dokumentera världens alla hörn tillsammans med hardstylers.se, Det är Nidde man ringer in om man behöver en schysst bild eller video. Förutom det gillar han också att trolla Anders beträffande GTA IV. Men det förlåter man, för innerst inne är han rätt snäll.

Fånga en, leta i gräset, träna upp, fånga ett par till. Upprepa. Jag är återigen beroende av små söta monster. Även kända som Pokémons. Ja alltså, spelen då såklart. Alltid när jag börjar spela ett av Gameboy-spelen från serien så fastnar jag och kan spela i timtal. Just nu är det Pokémon FireRed som går varmt, en remake på Pokémon Red. En behaglig remake med tillagda funktioner som saknats och uppdaterad grafik och ljud.

Men nu när jag börjat spela igen, så har tankarna gått lite. Kan man bli för gammal för dessa spel och är det för ”töntigt”?

Nej, såklart inte. För att det är en riktigt bra spelserie. Men jag vill backa tillbaka till högstadiet. Jag var inte direkt den populäraste och därför blev mitt spelintresse desto viktigare. Ett tag spelade jag Pokémon Gold lite diskret, eftersom det kanske inte var det coolaste att göra och jag brydde mig för mycket då om vad andra tyckte. Men ett par stycken i klassen fick reda på det och började retas och skratta åt mig. Introsången från tv-serien sjöngs i min närhet och såklart blev jag irriterad. Ja, tv-serien, det var såklart det de kopplade Pokémon med. Inte spelen. Men det insåg jag inte då och skämdes, men trots det så fortsatte jag att spela, för spelen har en sådan kraftig dragningskraft att jag inte kunde sluta.

Men vad är det egentligen som tilltalar mig? Först och främst så är det mycket spel som ryms på en så liten kassett. I seriens början fanns det 150 Pokémon att fånga och sedan dess har det lagts till ett par hundra till. Man kan bli lite mätt av alla monster, men det finns mer att göra än att bara fånga och träna upp dom. Det finns såklart mainstoryn, men även en hel värld att utforska för gömda föremål och platser. Detta gör att spelaren har en bra stund spelande framför sig och tack vare alla Pokémon gör det att man kan spela en runda till och prova en annan uppställning.

Uppbyggnad av ditt lag är också väldigt viktigt, att utforma rätt och det blir inte lättare av att man kan endast ha 6 stycken i laget. Man måste tänka på vad som kontrar vad och vilka som passar in. Man kan förstås byta när man vill och forma laget beroende på vad man möter, men brukar inte vara nödvändigt. Allt detta gör Pokemon till ett väldigt bra RPG-spel med betydligt mer djup än vad folk verkar tro och detta gör det till en riktigt trevlig upplevelse, varje gång.

En annan sak är att spelen leder till mycket diskussioner kring dess värld. För inte så länge sedan satt jag och en kompis långt in på sommarnatten och spelade och diskuterade om allt från olika uppställningar till var man kan finna vissa Pokémon. Utan att känna oss det minsta töntiga. Det var bara två killar och en värld de trivdes i. En värld som fått fel syn på sig tack vare en alltför ostig tv-serie. Det är i alla fall vad jag tror. Men vem bryr sig egentligen? Jag är hellre en tönt i andras ögon och spelar ett bra spel, än att bry mig om vad andra tycker.

Till dig som fortfarande inte är övertygad än och inte spelat; glöm den ostiga tv-serien och prova på spelen istället. Gärna de första eller nyversionerna. För det är en serie man inte bör missa, hur gammal man än är. Och till er som skrattade åt mig back in the day. Skrattar bäst som skrattar sist. För ni förstod inte och missade en riktigt bra upplevelse. Jag är en tönt som spelar Pokémon och jag tänker fånga alla.

Deal with it.

Text av Daniel Westerlund

Daniel (eller Trazh om man så vill) är en spelare med bokstavligt talat fyrkantiga ögon. Han bloggar, spelar helst retro och är innerst inne en Nintendo fanboy, även om han inte medger det själv. Men framför allt är han en Zelda-nörd och kan allt om Hyrule. Han tycker även att A Link to the past är såklart världens bästa spel.

Från Metroid Prime

• Det ger spelaren lite tid att hämta andan
• Bossfighten upplevs som längre och mer varierad
• Det ger bossen en möjlighet att byta skepnad
• Det kan innebära ett byte av miljö
• Det pressar spelaren närmare gränsen = gör segern mer tillfredsställande
• Det blir ett naturligt sätt för bossen att byta till ett intensivare attackmönster

Ett annat misstag är förutsägbarhet. Det får striden att vara över på nolltid. Ingen utmaning för spelaren, ingen big deal att ha klarat det. En del bossar verkar bara vara ”same same but a little bigger”. Bossarna i Shadow of the Colossus har visserligen hyllats för sin originalitet, men de kan också uppfattas som just detta.

Text av Louise Stigell

Louise är skribent och speldesigner. När hon inte fyller sin blogg med åsikter eller kläcker idéer för spelstudion Pergate så lever hon en lycklig tillvaro framför sin dator. Den långsiktiga agendan är att spelifiera hela världen och regera som dess drottning. Men annars duger litteratur, tv-serier och Bioware-spel lika bra. När spelmusik eller Starcraft kommer på tal går munnen som en kran.

”En bra boss” är en serie texter av spelutvecklaren och gästbloggaren Louise Stigell där hon ger sin syn på vad som krävs för att skapa den perfekta bossen i tv-spel. Vi har nu kommit fram till andra delen – Klicka här för del 1.

Spelmekanik innebär dels utmaningarna spelaren ställs inför, och vilka handlingar hon kan använda sig av för att möta dessa utmaningar. I en bossfight betyder detta bossens rörelse- och attackmönster och spelarens tillgängliga metoder för att kontra dem.

En utmaning kan involvera skicklighet och timing, (Megaman), mönsterigenkänning och klurighet , (Zelda), eller en mix av båda. Räcker det att träffa och undvika att bli träffad, eller måste spelaren använda huvudet också? Går fienden att skada på en gång eller måste den först göras sårbar? Rör den sig slumpmässigt eller följer den ett mönster?

Som van spelare har man fördelen att ha besegrat många bossar och vet därför vilka de vanligaste tillvägagångssätten är: Skjut på utmärkande detaljer. Skjut mot ögonen. Eller så har bossen en stor, blinkande knapp på ryggen.

Men om inte något av det ovanstående funkar så måste spelaren kunna få ledtrådar från sin omgivning. I Zelda-spel brukar det vara objekten som går att hitta i krukor på bossarenan. Trillar det ut mycket bomber så antyder ju det vissa saker. I Metroid Prime kan man skanna fiender med sitt skanningvisir och får då hints om deras svaga punkter. Vilka andra objekt finns att interagera med på spelområdet? Lösningen behöver inte vara uppenbar, sålänge det finns saker att testa så kommer spelaren göra det tills den kommer på tricket

En lika viktig del av mekaniken är feedbacken spelaren får. Tog den skada nu eller inte? Gör jag rätt? Har bossen en livmätare så är ju det en tydlig indikator. Men de som inte har det måste vara sjukt tydliga när de blir träffade. Stora, dramatiska gester som på amfiteater. Eller en liten skriptad sekvens. Något som låter spelaren veta att den är på rätt väg. Annars kan spelaren tröttna på att inte komma vidare och antingen leta upp en walkthrough eller inte återse spelet på ett bra tag.

Det bör inte räcka med att kläcka bossens sårbarhet och sen bara nöta ner honom. En bra boss kan försvara sig själv och tänker inte bara ta din skit hur som helst. Därför byter den mönster. Annars blir striden tradig och förutsägbar. Kommer gå in lite mer på detta senare, angående dramaturgi. Varje bossfight har en story, och dess mönster är ett sätt att förmedla denna på. T.ex. genom att gradvis höja tempot i takt med att bossen blir mer desperat. Eller låta striden byta plats och förutsättningar, som i fighten mot Liquid Snake i Metal Gear Solid. (It’s not over yet, Snake!!)

Att variera och intensifiera bossfighten på det här viset pressar spelaren till bristningsgränsen, vilket gör upplevelsen starkare och belöningen mer välförtjänt.

Näsblod eller ofrivilligt insomnande

Det här med svårighetsgrad är ofta under hård debatt. Vissa skyr lätta spel som pesten och slungar gärna skit på de som inte håller med dem. Det finns en svårighetselitism som är knepig att bemöta som utvecklare. Försämrar alltför lätta utmaningar spelupplevelsen? Ja. Ju svårare desto bättre? Nej.

Det finns mycket att ta hänsyn till: Om spelaren dör, vet han varför? Vad händer om spelaren dör? Var är närmsta checkpoint eller sparrum? Vad har hänt precis innan bossen och vad händer efteråt? O.s.v.

Nästan viktigare än svårighetsgrad är att spelet är förlåtande. Om spelaren misslyckas så bör hon veta varför. Det motiverar henne att försöka igen. Om spelaren misslyckas så ska det inte vara spelets fel, (dålig kollisionshantering, kontrollen, leveldesignen, slumpen), utan spelarens. Så han kan rätta till det. Elite Four, ”slutbossen” i Pokémon-spelen till GB och DS, består av fyra übertuffa tränare som måste besegras i följd. Med sig in tar man alla revives och potions och antidotes man kan bära, och ett väl uttänkt team av kompletterande pokémon. Ändå kommer man troligtvis misslyckas och tvingas se över sin strategi flera gånger innan man klarar sig igenom det. Men det är roligt, för man vet vad man kan göra annorlunda för att komma längre nästa gång. En boss kan också komma undan med att vara svår om spelarens misslyckande sker på ett underhållande sätt. Mer om detta senare, när humor diskuteras.

There will be cake

Det kanske inte är något man medvetet tänker på, men i grund och botten spelar vi spel för att vi vill bli belönade. Spelandet i sig är en belöning. Men det finns också många olika saker som spel gör med våra hjärnor, som triggar vårt belöningssystem. Poäng, xp, guld, nya vapen, ny armor, uppgraderingar, achievements, social status, bekräftelse, o.s.v. Vi förväntar oss belöningar i spel.

En boss är ett sätt för spelet att säga till spelaren: ”Titta vad duktig du är som kommit så här långt. Här kommer en ännu svårare nöt för dig att knäcka.” Eftersom vi spelar spel för att utmanas så kan vi inte motstå detta. En boss är en belöning. Att klara bossen är en belöning, (en bra boss gör inte bara en spektakulär entré, den dör även en spektakulär död). Och vanligtvis får vi en belöning efter att vi klarat bossen. Ett till hjärta till vår livmätare, en massa ny gear eller hjältestatus i någon by.

Spelhistoriens finaste belöning är dock bara en tårta och en sång, så det krävs inte alltid episka proportioner.

Nästa lördag kommer den tredje och avslutande delen i denna artikelserie.

Text av Louise Stigell

Louise är skribent och speldesigner. När hon inte fyller sin blogg med åsikter eller kläcker idéer för spelstudion Pergate så lever hon en lycklig tillvaro framför sin dator. Den långsiktiga agendan är att spelifiera hela världen och regera som dess drottning. Men annars duger litteratur, tv-serier och Bioware-spel lika bra. När spelmusik eller Starcraft kommer på tal går munnen som en kran.

”En bra boss” är en serie texter av spelutvecklaren och gästbloggaren Louise Stigell där hon ger sin syn på vad som krävs för att skapa den perfekta bossen i tv-spel. Idag serveras den första delen.

Eftersom artikeln innehåller mina egna högst subjektiva åsikter så vill jag gärna höra dina. Kommentera och diskutera!

Så, till att börja med

Varför bossar?

En bossupplevelses anatomi

When the student is ready…
Varje boss har i regel något att lära ut. Senaste vapnet du fick, senaste attacken du lärde dig, den nya miljön du hamnat i. Precis som i skolan så blir vi inte helt säkra på våra kunskaper förrän vi testats i dem. Inget spel följer denna princip tydligare än Zelda-spelen. Varje dungeon har ett tema, med tillhörande spelmekanik. Spelaren spelar en bit, tänker: ”Ok, vifta luft mot propellrar, flytta broar, flyga mellan plattformar. Ich begreifen.” Sen kommer minibossen. Minibossen släpper föremålet spelaren behöver för att besegra huvudbossen. Resten av grottan tränar spelaren i att använda det nya redskapet. Huvudbossen är sluttestet. När den är besegrad är spelaren automatiskt lite bättre än innan, och kan ta ett steg upp på svårighetstrappan.

Ingen eld utan rök
En bra bossfight byggs det upp inför. Ganondorf i Zelda Ocarina of Time: Man möter honom redan i introsekvensen.  I skogstemplet slåss man mot hans vålnadsversion som använder liknande attackmönster som honom. Hela spelet bygger upp inför slutkonfrontationen med honom. När man väl springer upp för trapporna i hans torn i slutet och ljuset och orgelmusiken gradvis stegras, så är man scared shitless.

Utan uppbyggnad blir bossen bara nån lite större snubbe som står i vägen och måste besegras. I många spel är inte bossarna mycket mer än så, och för ett arkadspel så fungerar det. Men för en titel vi betalat x antal hundralappar för väntar vi oss oftast något mer. Vi vill bli känslomässigt engagerade i storyn, i karaktärerna.

Det finns den typen av uppbyggnad som sker i god tid före, och den som sker alldeles inför striden. Båda är viktiga. Som spelare så vet man ju redan att bossen går att klara, som med alla andra utmaningar i spelet. Speldesignerns uppgift blir då att se till så att spelaren inte tror att det ska bli en enkel match. Höj bossens status, få den att framstå som the Epic Boss of Ultimate Doom.

En variant är att låta det tisslas och tasslas. Detta görs i Resident Evil 4 med El Gigante, och i Metriod Prime med Omega Pirate. Spelaren får höra talas om karaktären och naturligtvis förbereder han sig på det värsta. Samma princip som planteringar inom teater och film, om ett gevär hänger på väggen så kommer det avfyras. Annars blir vi besvikna.

En annan är att låta spelaren möta bossen tidigt i spelet, för att låta den riktiga fighten ske senare. Meta Ridley i Metroid Prime. Nemesis i Resident Evil 3. Skull Kid i Zelda – Majora’s Mask, som t.o.m. finns där hela spelet igenom, väntandes.

Den sista delen av uppbyggnaden är bossens entré, vilken givetvis bör vara spektakulär. Några episka exempel:

• Resident Evil 4 – El Gigante
• The Legend of Zelda Wind Waker – Gohma
• Metriod Prime – Metroid Prime
• God of War III – Poseidon
• Metal Gear: Solid – Psycho Mantis (Inte lika storartad, men ändå episk)

Det går att bygga upp inför en boss utan att avslöja för spelaren vem den ska möta. I många fall är detta att föredra. I Metroid Prime t.ex. är lite av finessen just att man inte vet vad som väntar i slutet. Men ännu coolare tycker jag är twisten i slutet på Snowpeak Ruins i Twilight Princess Did not see that one coming, även om obehaget kom krypande när porten slog igen.

Lika viktigt som det är att trappa upp inför en bossfight är det att trappa ner efteråt. Att styra spelarens känslomässiga upplevelse är att växelvis höja och sänka tempo och intensitet. Att direkt efter ett större kraftprov kastas in i något nytt sabbar belöningen spelaren är värd efter sin prestation. Därför bör det finnas tid att njuta av denna belöning och hämta andan. Det är kutym inom speldesign.

Jag gillar hur det i Zelda-spel som Ocarina of Time och Twilight Princess blir alldeles tyst efter en bossfight och sen lugn och fridfull musik, samtidigt som man plockar upp sin heart container.

I Resident Evil-spelen, där intensiteten är relativt hög hela tiden tillämpar de samma princip i spar-rummen. Blir som ett andningshål i allt det hemska, och ett perfekt ställe att låta Jill bli stående en stund. (En ganska lång stund om jag får välja. Mina favoriter är de från Resident Evil 1 och Code: Veronica.)

Ett av bossens syften är som sagt att stegra svårighetsgraden och behålla flow, men detta ska knappt märkas eftersom spelarens skicklighet växer i takt med svårighetsgraden. Däremot så märks det i spel som misslyckas med att skapa flow, t.ex. när en boss eller passage tagit ett för stort hopp i svårighetsgrad.

Men mer om det nästa vecka.

Text av Louise Stigell

Louise är skribent och speldesigner. När hon inte fyller sin blogg med åsikter eller kläcker idéer för spelstudion Pergate så lever hon en lycklig tillvaro framför sin dator. Den långsiktiga agendan är att spelifiera hela världen och regera som dess drottning. Men annars duger litteratur, tv-serier och Bioware-spel lika bra. När spelmusik eller Starcraft kommer på tal går munnen som en kran.

Förlåt mig, fader Miyamoto, för jag har syndat. Inte bara mot dig, men också dina kollegor och konkurrenter. I många år har jag idogt laddat ner, bränt av och på andra sätt tagit del av kopior av era spel utan att betala för dem. Det började redan i unga år. Spel som Settlers och Civilization delades friskt bland kidsen i det idylliska villaområdet i den lilla staden vid havet. Fast egentligen började det ännu tidigare än så. Jag minns hur farsan hade fixat de senaste Commander Keen-liren i julklapp åt mig på floppy disks way back in the day.

När då dagens generation konsoler kom var jag, som den Nintendo-fanboy jag alltid varit, riktigt snabb med att köpa mig ett Wii. Efter 17 titlar inköpta till fullpris fick det ändå bli en moddning och piratandet fortsatte på nästan samma nivå som det alltid gjort för mig på PC. I min bekantskapskrets har det alltid varit självklart att ladda hem spel, förutom enstaka undantag. Vissa spel skulle ju liksom bara köpas, som Zelda, alla Blizzard-titlar och så vidare. Även spel som körs uteslutande på nätet som World of Warcraft och Warhammer Online gick det en hel del pengar på.

Sedan jag började blogga om spel och sedermera också börjat skriva på etablerade sajter har de illegala kopiorna av spel i min hylla i princip försvunnit. Det var liksom inte okej att säga att man tankat ner ett spel för att man inte hade lust att lägga en halv tusenlapp av sitt CSN-lån för ett spel man inte ens visste om man ville ha eller ej. Sedan jag slutat plugga och börjat jobba har jag känt att jag haft råd med de spel jag vill ha, och dessutom har en del recensionsex landat hos mig, men mina gamla synder ligger ändå där någonstans och gnager.

På detta har jag inget svar, men det kanske ni har? Jag kan ju bara tala för mig själv när jag menar att jag är helt säker på att piratkopierade spel har fått mig att både spela mer och köpa mycket mer än vad jag har gjort om jag hade behövt köpa varenda ett. Vad tror ni? Har piratande (för jag har svårt att ingen av er aldrig någonsin spelat ett piratkopierat spel) fått er att bli än mer hängivna gamers?

Text av Niklas Sintorn

Niklas är lika delar spelnörd, arbetsnarkoman och träningsfreak. När han inte skriver för Gameplayer.se och Kraid.se lär han folk att hjula på capoeiraträningen. Niklas älskar storslagna äventyr och har svårt att bestämma sig för om Zelda: A Link to the Past, Super Metroid eller Deus Ex är världens bästa spel.

Den senaste tiden har diskussionerna gått höga angående recensenter som inte spelar klart spel. Kritikerna har skrikit om att man inte upplevt hela spelet om man inte spelar klart det. Att de missat viktiga delar när de sen ska sätta sig ned för att skriva en recension. Men vad innebär det då att uppleva ett spel fullt ut? Är det att ha sett slutet av storyn? Att ha hittat alla föremål och tagit alla troféer? Eller är det att ha bemästrat spelsystemet?

Jag spelar för att uppleva känslor. Jag kan ryckas med i en bra story eller bli hänförd av vacker grafik men framför allt spelar jag för att uppleva en känsla av bemästring. Att jag klarar av vad spelet skickar mot mig pga att jag är så jävla bra. Men jag får inte den känslan om jag inte får motstånd, därav att jag alltid väljer den högsta tillgängliga svårighetsgraden. Att spela på Hard innebär att man dör, ofta och mycket. Man vill slänga kontroller i väggen och skrika ut sin frustration. Men så händer det, man bryter igenom och plötsligt ser man mekaniker bakom den grafiska ytan. Man förstår plötsligt. Man rensar rummet i Modern Warfare på Veteran utan att bli träffad, sätter en perfekt kombo i Devil May Cry 3 eller får A+ på en av slutbanorna i Super Meat Boy. Känslan är överväldigande, lite som att äntligen få något man längtat efter länge. Jag minns än idag känslan jag fick när jag klarade Dr Wily i det första Mega Man, åtta år gammal och efter månaders nötande.

Den här känslan kan väl inte bara vara en slump? Att jag dunkar mitt huvud mot väggen och den sköna känslan kommer av att jag faktiskt slutar? Självklart är det inte så. Duktiga utvecklare skapar nyanser i sina spel som bara kommer fram för de som verkligen gräver. Bungie har tex berättat att Heroic är svårighetsgraden Halo är skapat för, att de var tvungna att fördumma AI:n i de lägre nivåerna. Fighting-spel har tagit det här till en helt annan nivå. Där de flesta ser Arcade Edition av Super Street Fighter 4 som några nya gubbar så ser hardcore-spelarna hur spelmekanikens nyanser förändrar spelet radikalt. Likaså de bespottade sportspelen som varje år ser likadana ut för de oinsatta. Det handlar om att bemästra spelets mekaniker för att det verkligen ska börja ge något tillbaka.

Det här skulle kunna vara en text om Tomonobu Itagaki eller Demon’s Souls men det handlar inte om svårighetsgrad för svårighetsgradens skull. Springer man genom spel på Easy så kommer man aldrig uppleva vad jag upplever när jag spelar. Känslan av att vara så jävla bra. Jag tycker det är tråkigt att fler inte får uppleva den känslan.

Text av Tobias Andersson

Tobias är en inbiten spelare som alltid vill bli utmanad i de spel han spelar. Hans envishet och vilja att konstant utmana sig själv har också givit honom hans smeknamn; ”Mr. Fix-it”. Han pratar gärna om hur han alltid spelar på svåraste svårighetsgraden och kallar erkänt svåra spel som ”- Rätt enkla”. Men bättre än Anders i Tekken, det är han inte.

Pizzabetyg

Mass Effect är långt ifrån retro, men det är ett av de mest uppskattade spelen denna generation, med god anledning. Anders har ofta beskrivit att den bästa pizza som finns är kebabpizza. Om än inte min personliga favorit så förstår jag vad han menar. Jag vill då även påstå att Mass Effect är en kebabpizza.

Men vad menar jag mer exakt med det?
Jo, under tiden som jag spelade Mass Effect så kunde jag aldrig sluta tänka på det faktum att hela spelet bygger på samma motor som Knights of the Old Republic och KotOR 2 – The Sith Lords. Inget fel med det, det är en bra motor som ger väldigt fina RPG-element. Det var också ett av de första spelen som helt gediget bjöd på olika dialogträd  beroende på hur vida man agerade god eller ond. I KotOR är skillnaden mellan god och ond mycket mer påtaglig och distinkt än i Mass Effect och illustreras helt enkelt med den ljusa och den mörka sidan av kraften, The Force (© ™ George Lucas). Mass Effect skiljer inte på det med god gentemot ond, utan har benämnt det hela ”Paragon” och ”Renegade”, där det ena är omtänksam och förstående medan det andra är strikt och intolerant. Inte ett ord om det ena är bättre än det andra eller att ena är god och det andra ont

Tanken som jag har med kebabpizzan och Mass Effect är just den att det är många som erbjuder kebabpizza. Det är bröd, tomatsås, ost, kebabkött, lök, fefferoni, färsk tomat och sås. Såsen går även att få i olika varianter, antingen mild eller stark. Såsen är i det här fallet inriktningssystemet, Paragon eller Renegade, mild eller stark. Ett alternativt drag är även att blanda dem, då priset blir att man får lite av båda världarna, men det som uteblir då är extremerna av spektrat. Du kommer inte att få göra det mest Renegade-aktiga dragen om du väljer att bete dig Paragon, på samma sätt som att du inte kommer kunna smaka hur stark en sås är om du blandar den med en mildare.

Det är då Mass Effect 2 kommer in i bilden.
I Mass Effect 2 har de irriterande bitarna och besluten i mekaniken bakom KotOR-motorn lagts under huven, utanför synhåll, vilket ger en smidigare upplevelse än föregångaren Mass Effect; man har tagit tillbaka den lilla detaljen att den ena vägen gentemot den andra vägen påverkar ditt utseende och spelsystemet är rakt igenom bättre. Berättelsen är lika bra, om inte bättre än första spelets. Mass Effect 2 är helt enkelt också en kebabpizza, men man har valt att använda röd lök istället för gul.

Och om man inte orkade sätta i sig hela kan man lägga den i kylen och ha som kall ”bakis-pizza” dagen efter. Denna ny upplevelse kallar vi för ”andra varvet”, där man spelar den andra inriktningen. Vid det här laget kan man den överliggande smaken, men den är fortfarande väldigt annorlunda när den är kall. Rester kommer antagligen aldrig att slå den nygräddade rätten, men det finns fortfarande en unik känsla i att sätta i sig de sista bitarna av en tidigare förträfflig pizza som är bakad med sådan precision av en pizzabagare med sådan fin stamtavla och meritlista.

Försök att framföra det med en siffra om du kan.

Text av Nidde Nedelius

Nidde är Retroresans främsta fanboy och har både sjungit, bjudit på sprit och husrum för att tillgodose gossarna. Utöver det flänger han runt på konstiga klubbar med konstigare människor för att dansa och dokumentera världens alla hörn tillsammans med hardstylers.se, Det är Nidde man ringer in om man behöver en schysst bild eller video. Förutom det gillar han också att trolla Anders beträffande GTA IV. Men det förlåter man, för innerst inne är han rätt snäll.

”Mother
Can you keep ‘em in the dark for life?
Can you hide them from the waiting world?
Oh mother”

När jag för 17 år sedan spelade Doom i co-op i nätverk med hörlurar och fladdrande tjockskärmar var det en magisk upplevelse. Spänningen var på topp och bakom varje hörn en demon som ville slita huvudet av mig. Jag gillar att bli rädd, både i spel och på film. När jag spelar F.3.A.R borde jag bli rädd, men tyvärr blir jag inte längre skrämd av Sadako-kopior eller monster som plötsligt springer bakom ett stängsel. Inte ens när de våldtar folk för att bli gravida till tonerna av Danzigs låt ”Mother”. Ingen klump i magen, ingen kallsvett och jag saknar verkligen den där distinkta, obehagliga känslan. Kom igen nu Monolith! Ni kunde mycket bättre i Condemned 1 och 2 som nästan gav mig Silen Hill 2-känslor. Varför låter ni Day 1 göra en ordinär rälsskjutare av det här?

Riktigt så illa är det kanske inte? Jag tycker ju generellt om linjär pang-pang; där varje rum är som ett pussel där man taktiskt ska ta ut fiende efter fiende. Jag spelar alltid på hard, just för att inte få någonting gratis, och jag gillar den strategiska aspekten där man måste testa sig fram för att hitta vägen som utvecklarna gömt någonstans långt där bak för att överleva. Spelar man på enklare svårighetsgrader missar man helt den här känslan; att bara springa över sina fiender ger mig inget alls. Ibland lever F.3.A.R. upp till den där känslan och då tycker jag om det. De unika egenskaperna där man kan ta över sina fiender och till viss del den uttjatade slowmotion-effekten ger en fräsch vinkel.  Tyvärr bryts illusionen frekvent. Buggarna som härjar i spelets inre kryper fram lite för ofta, för att inte nämna de jävla The Flood-fienderna som finns i alla spel sedan Halo. Varför envisas utvecklare med dem trots alla ALLA verkligen hatade The Flood? Kamikaze-springande i grupp? Nej tack.

Spelets största styrka kommer fram i flerspelarläget. Kampanjen som bygger på syskonrivalitet kan spelas med en polare där man samarbetar men ändå tävlar om poäng. Jag gillade det skarpt men det kan samtidigt göras långt bättre då det i grunden mest handlar om att skjuta fiender i grupp. Övriga lägen går också i co-op anda med bla det numera standardiserade Horde-läget. Det är intressant hur de vågat utelämna vanlig dödsmatch men det är inget jag saknar. Det finns ändå en hel del nya tankar och idéer här och i en sliten genre är det välkommet.

F.3.A.R. gör samma sak som Doom för 17 år sedan gjorde, men på modern hårdvara. Röd nyckel till röd dörr, döda alla monster för att komma vidare. Samma grund, ny skepnad. Skillnaden är att skräcken inte fungerar längre och samarbetet gjordes mycket bättre i Resident Evil 5. Kvar står en hyfsad shooter med några unika inslag som kommer se sig omsprunget av höstens rälskavalkad. Och kvar sitter jag, inte det minsta rädd.

”Not about to see your light
And if you wanna find hell with me
I can show you what it’s like”

Text av Tobias Andersson

Tobias är en inbiten spelare som alltid vill bli utmanad i de spel han spelar. Hans envishet och vilja att konstant utmana sig själv har också givit honom hans smeknamn; ”Mr. Fix-it”. Han pratar gärna om hur han alltid spelar på svåraste svårighetsgraden och kallar erkänt svåra spel som ”- Rätt enkla”. Men bättre än Anders i Tekken, det är han inte.

Japanska rollspel har en speciell plats i mitt hjärta. Det är genom, bland annat, Final Fantasy-serien jag hittat till en av mina favoritsysselsättningar. När Ludde då frågade hoppade jag på möjligheten att få spela och recensera Dragon Quest 6 för Svampriket.

Dragon Quest 6 – Realms of Revelation är en DS-remake av Super Famicom-spelet som släpptes första gången 1995, då endast i Japan. Bakom produktionen ligger, som i alla tidigare Dragon Quest-spel, Yuji Horii och bakom karaktärdesignen ligger Akira Toriyama vars stil vi känner via serier som Dragonball och en myriad andra rollspels, exempelvis Chrono Trigger.

Med såna frisyrer vet man att de är häftiga!)

Storyn följer standardmallen med en ung pojke med (surprise!) taggigt blått bananklasehår som vaknar upp lyckligt ovetandes om sitt öde men snart får reda på att han måste rädda världen från en växande ondska. Genom hans resa möter han fler som slår följe med honom, alla med spännande frisyrer och bakgrunder.

Trots att spelet innehåller mer klichéer än låttexter i Eurovision Song Contest och mina tvivel på en 17-årings kapacitet att rädda världen fastnar jag i storyn. Den är välskriven och jag hade snabbt spelat bort en helg utan problem. Det är en underbart vacker värld där grafiken verkligen föll mig i smaken med bedårande fiender (ja, jag tycker kängurus med dödskallar är söta!) och med en mångfald av enastående platser att besöka. Ytterligare ett plus är musiken av Koichi Sugiyama som verkligen gör sitt för att skapa myskänslor.

Dragon Quest 6 har också en hel del nackdelar där den största är random encounters. Jag blir snabbt irriterad när jag inne i en svårorienterad grotta eller slott och hela tiden avbryts av fiender. Det känns lite som att försöka få något gjort på en plats där folk ständigt frågar vad du gör.

Striderna är ganska ospännande och har du någonsin spelat ett turordningsbaserat rollspel kommer du snabbt känna igen dig i systemet. Man har både vanliga attacker och magier som kostar olika mängder magipoäng, inga konstigheter.

En charmig detalj är att man kan välja olika taktiker för enskilda personer eller hela partyt och på så sätt reducera knapptryckandet avsevärt. Taktikerna heter saker som “No Magic”, “Focus on healing” och “Show no mercy” och förklarar sig själva. Det finns många olika varianter och man kan verkligen anpassa sin stil efter egen smak.

Andra positiva sidor är till exempel att alla i partyt får erfarenhetspoäng även om du inte spelar med dem. Du behöver alltså inte ha den svagaste karaktären med dig för att levla upp den. Det är praktiskt då spelet innehåller yrken som man kan lära sig och mästra. Man kan exempelvis välja att bli “Warrior” och få ökad styrka och hälsa eller “Mage” där karaktären blir betydligt sämre i vissa områden men får bättre vishet och högre magipoäng. I yrken kan man också lära sig olika stridstekniker och magier genom att tjäna erfarenhet genom att vinna ett förbestämt antal strider för varje yrke. De kunskaper karaktären lärt sig behåller den till nästa yrke vilket är väldigt trevligt. Utöver ett par grundyrken som finns tillgängliga i början så man man även genom att lära sig exempelvis “Warrior” och “Martial Artist” bli “Gladiator”, alltså en slags kombinationsyrke eller hybrid som kan kräva en hel del investerad speltid.

Om man trots det inte fått nog finns det även en del minispel. Bland annat Slime Curling som jag fastnade för. Där använder man pekaren som sopkvast och ska hjälpa den lilla slimegubben fram till mål. Lite för få banor men annars ganska kul.

Allt som allt tycker jag att spelet inte kommer med mycket nytt, det finns inget här jag inte sett förut. Har du ledsnat på traditionella japanska rollspel ska du nog satsa på något annat. Du blir snabbt irriterad på att det inte alltid ges tydliga direktiv om vart du ska och med random encounters kan det leda till ett eller två mindre nervösa sammanbrott.

Om du däremot gillar den här typen av spel är det värt att ge Dragon Quest 6 ett försök med ett löfte om att du, med stor sannolikhet, kommer spendera lite för mycket tid med din DS. Storyn är välskriven och man dras lätt in. För en sån som jag som har en tendens att bli besatta av att mästra allt och alla mini-spel som ger dig extra glädje är Dragon Quest 6 värd min tid.

//Frankie Andersson

I tisdags var Svampriket inbjudna till Disney Interactive Studios i Stockholm för att få känna på nästa spel  i de så populära LEGO-spelen. Men istället för Tommy eller Ludde var det LEVEL-skribenten, nörden, radioprataren och spelbloggaren Sanna Valapuro som gick för Svamprikets räkning. Detta är hennes intryck:

Jag har alltid haft en fascination för pirater. Det fanns en period då allt jag såg på, lyssnade på och spelade på ett eller annat sätt handlade om pirater. Det betyder att när Pirates of the Caribbean-filmerna kom så var jag lycklig som en fyraåring på julaftonsmorgon. Även om jag inte är fullkomligt besatt av pirater längre så finns de där i mitt hjärta och störst plats tar såklart Captain Johnny Depp, nej förlåt jag menar Jack Sparrow.

I tisdags hälsade jag på i Disney Interactive Studios kontor i Stockholm för att få en förhandstitt på Lego Pirates of the Caribbean till Xbox360 och 3DS samt prata lite med spelets Associate Producer Matthew Ellison.

Pirates of the Caribbean är en helt ny franchise för Lego att jobba med. Istället för att dela upp det på flera spel som de gjorde med Lego Star Wars så klämmer de in alla 4 filmerna i ett spel.

Det allra första jag reagerade på när Matthew startade spelet var hur mycket bättre grafiken kändes jämfört med tidigare legospelen. Texturerna är klart bättre än förr, all lego ser verkligen ut att vara gjort av plast. Eftersom jag är ett stort fan av Pirates of the Caribbean-filmerna kände jag mig ganska snabbt hemma. Telltale Games har gjort ett riktigt bra jobb med att återskapa miljöerna och många av scenerna från filmerna med den klassiska Legospelshumorn men det som imponerade på mig allra mest var med vilken träffsäkerhet de hade fått till Captain Jacks rörelsemönster.

När jag frågade Matthew om Jacks drunken fighting-stil berättade han för mig att de lagt ner väldigt mycket arbete på Jacks rörelsemönster. Han är den mest populära figuren från filmerna och hans rörelsemönster är så ikoniskt, om man hade misslyckats med hans rörelsemönster hade man tappat hela karaktären.

Precis som i de tidigare Lego-spelen så har man flera olika karaktärer som man kan låsa upp och spela med. Varje karaktär har sina egna speciella förmågor och vapen. Captain Jack till exempel är beväpnad med svärd och är utrustad med en kompass som kan leda dig till viktiga objekt. Det här är en fin referens till filmerna där kompassen Jack har alltid pekar mot det hans hjärta önskar mest.

På marken kan man ibland hitta en kompassymbol. Om man då med Jack ställer sig på denna punkt och aktiverar kompassen så leds man till ett viktigt mål. Det här i kombination med att varje banas objectives alltid finns representerade av små bilder högst upp på skärmen gör att man sällan behöver fundera vart man ska ta vägen.

Utöver att bara föra handlingen framåt finns det självklart belöningar för den som gillar att utforska. På banorna kan man hitta små byggsatser som man kan aktivera för att bygga ihop små miniatyrskepp och självklart finns det achievements att ta. Allt som finns i spelet som är byggt av lego går att interagera med (läs: ha sönder) för att samla poäng eller för att bara göra sig av med inneboende agressioner, som man förväntar sig av ett lego-spel.

Vad gäller multiplayer-läget så kommer Lego Pirates of the Caribbean enbart att stödja lokal co-op. Anledningen till detta är att efter tidigare försök med ett onlinemultiplayerläge konstaterade Tell Tale Games att det inte fanns ett tillräckligt stort behov bland spelarna för att motivera att bygga in det i spelet. De har istället designat spelet runt lokal co-op där en andra spelare ska kunna hoppa in och ur spelet när som helst. Lokal co-op är på sätt och vis hela Lego-seriens kärna.

Eftersom så mycket i Xbox360-versionen är desginat runt co-op så ser många pussel annorlunda ut i 3DS-versionen. Nog för att pusslen i 360-versionen också går att lösa på egen hand men jag gissar att det är befogat att förenkla det något till det handhållna formatet.

Innan jag gick därifrån frågade jag Matthew om vilket som skulle vara hans önskeprojekt inför nästa legospelserie och han förde åter uppmärksamheten till Pirates of the Caribbean. Jag förstår honom, jag har länge tänkt att just Pirates of the Caribbean skulle vara en fantastisk filmserie att göra lego-spel på och jag vet att det är många som håller med mig. Det spekuleras ofta på forum runt omkring på nätet om vad nästa lego-spel ska bli och Pirates of the Caribbean har ofta kommit upp i dessa diskussionstrådar. Jag frågade Matthew om de någonsin får idéer från dessa spekulationstrådar. I viss mån, medgav han.

Jag är inte ett stort fan av Nintendos 3DS men jag tyckte att Lego Pirates of the Caribbean ändå klär rätt bra i 3D-skrud. Merparten av tiden jag spelade så hade jag dock 3D-funktionen avstängd då den inte är helt överrens med mina ögon. Nej, ska jag köpa det här spelet (vilket jag förmodligen kommer att göra) blir det definitivt till Xbox360. Det kändes mycket mer naturligt på den plattformen och vad vore Lego-spelen utan co-op?

// Sanna Valapuro

LEGO Pirates Of The Caribbien släpps den 13/5

För att ta reda på om Homefront är så bra i multiplayer som det har pratats om, har Svampriket tagit hjälp av Henke ”Spelgubben” Elsberg, för att se om det ligger någon sanning i det. Varsågoda!

Jag har med spänning följt utvecklingen av Homefront ända sedan jag fick nys om det i höstas. Skulle det äntligen komma ett spel till att bryta av mitt Battlefield: Bad Company 2 nötande? Homefront verkade i alla fall på papper vara en värdig utmanare till både Battlefield serien och Call Of Duty serien. Men i verkligheten skulle det visa sig vara allt annat än det.

Upplägget i menyerna skiljer sig inte nämnvärt ifrån något annat spel på marknaden. Har du sett något av de andra så har du sett det här. Man får däremot känslan av att folket på Kaos Studios har varit hos Treyarch och letat i någon papperskorg över kasserade menylayouter. Menyerna i Homefront känns som en ganska blek kopia av Call Of Duty’s menyer. Men å andra sidan fyller den sin funktion.

Från början har du endast ett fåtal vapen att välja på och vart efter du rankar upp så kan du skaffa fler. Man kan designa upp sina egna klasser med primärt och sekundärt vapen, vilka granater, fordon och perks man ska ha. Känns det igen? Ja, jag tänkte väl det.

Fast jag måste nog säga, även om jag inte låst upp alla vapen än, att det är ganska fattigt med vapen. Det som skrämmer mig mest är att det finns en flik som heter downloadable guns. Ska spelutvecklare börja dra in på den biten nu med och sedan sälja det som dlc efter spelen släppts? Vi börjar väl bli ganska vana vid att de gör så med kartor.

Olika spelsätt fanns det inte mycket av att hänga i julgranen. Endast fyra stycken, eller egentligen bara två beroendes på hur man ser på saken. Två av de fyra spelsätten är bara en variant av de två första. Det finns Ground Control som är en form av Conquest/Domination där man ska “ta till fånga” och hålla olika områden, sedan finns det Team Deathmatch vilket är ganska basic. Två lag, första laget som dödar det andra laget mest vinner. Varianter på dessa två spelsätt är Battle Commander där upplägget är precis samma fast med en liten twist. Den spelare som gör riktigt bra ifrån sig i något lag blir utmärkt på kartan så att alla kan se vart han/hon befinner sig hela tiden. Spelaren får dessutom en prislapp på sitt huvud. Inte så innovativt kanske men ett ganska kul sätt att få alla i ett lag att jaga en spelare för att tjäna ihop lite extra Battle Points (som för övrigt är poängen som man tjänar ihop på slagfältet). Det finns även något som dom kallar Skirmish men det räknar jag inte ens eftersom det endast är en spellista som blandar de två spelsätten.

Battle Points kan man tjäna genom att exempelvis döda motståndarna, skjuta ner fordon, eller märka ut motståndarna på kartan. När man tjänat ihop tillräckligt med Battle Points i en match så kan man under matchens gång välja att plocka fram en hel del godsaker i form av fordon. Vad du kan använda dig av är beroendes på vad du har valt för saker under den klass du spelar. Men det finns exempelvis bilar, stridsvagnar och helikoptar till ditt förfogande. Känns det igen? Ja, jag tänkte väl det. Ganska likt Call Of Duty’s killstreaks fast istället för att du ska komma upp i x antal kills ska du istället komma upp i x antal Battle Points.

Spelmässigt så känns det som ett lite slöare Call Of Duty i rörelserna. Knapplayouten är en exakt kopia av Call Of Duty så ni som kommer från det lägret kommer inte ha några bekymmer som helst. Jag som kommer från Battlefield hade lite bekymmer att anpassa mig till en början. Utöver knapplayouten så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är som stör mig med kontrollen. Det känns som att springa i sirap och det flyter aldrig riktigt på. För att inte tala om recoilen på de flesta vapen, som är otroligt låg (läs: obefintlig). Visst det kan väl vara kul att bara sikta och trycka av utan att behöva bry sig om att korrigera siktet lite vartefter. Man tappar den där ”riktiga” känslan tycker jag.

Spelet i sig känns ganska obalanserat och det känns som ett stort lotteri om du kommer vinna en närstrid mot en fiende eller inte. Sen om det beror på lagg eller liknande låter jag vara osagt. Borde inte vara så med tanke på att Homefront spelas över dedikerade servrar. Fast i skrivande stund så lider Homefront av en hel del “barnsjukdomar” på serverfronten med lagg, uppkopplingsbekymmer osv vilket inte direkt hjälper till att skapa en bra spelupplevelse. Känns det igen? Ja, jag tänkte väl det.

Man undrar när spelutvecklare ska lära sig att göra rätt ifrån början?

Kartorna/banorna har jag väl egentligen inget att säga om. Mitt första intryck var att dom kändes ganska balanserade och bra om möjligt en aning röriga. Men å andra sidan så gör de flesta det i början innan man lär känna dom.

Nu är inte jag någon mästare på den tekniska biten när det kommer till det grafiska. Att bedöma vad som är snyggt eller inte ligger ju i betraktarens öga. Men jag måste bara säga att Homefront är ett av de fulaste spel som jag sett på senare år. Visst grafik är inte allt i ett spel, spelglädje och hur spelet “flyter på” spelar en minst lika stor roll och kan i många fall uppväga dåligt utseende. Dessvärre innehåller Homefront inget av dessa och när ett spel släpps år 2011 har i alla fall jag blivit så pass kräsen att jag kräver mer.

Om någon skulle fråga mig om det är värt pengarna så skulle jag utan att tveka säga nej. Gillar man att spela multiplayer och inte bryr sig så mycket om själva kampanjen så finns det betydligt mycket bättre alternativ ute på marknaden än Homefront. Vill man spela online ett tag framöver är det nog ett säkrare kort att välja antingen Call Of Duty:Black Ops eller Battlefield:Bad Company 2. Jag misstänker att Homefront inte kommer bli allt för långlivat i multiplayer. Jag tröttnade på det efter en helg.

Jag har överlag hållit en ganska negativ ton emot Homefront och nu kanske ni frågar om det finns någonting som är bra med Homefronts multiplayerdel.

Nej inte mycket faktiskt om jag ska vara ärlig. Vi har sett det mesta förut och vi har framför allt sett det bättre i andra spel. Sen är det klart att smaken är olika och då struntar du helt enkelt i den här gamla sura gubbens personliga åsikter som han har skrivit, köper spelet och bildar dig en egen uppfattning.

Zombies är överallt nu för tiden. När de inte översvämmar en i tusentals inne i ett köpcenter så översvämmar de media och bland vänner.

The Walking Dead är en serie många bekanta rekommenderar att jag ska se. Mina polare har ständigt Zombie-filmkvällar. Min väninna klädde ut sig till en Witch från Left 4 Dead under Halloween och jag själv gick på Zombiewalk – Göteborg i somras samt hjälpte min polare i Falkenberg att spela in en Zombiefilm. En hel del klassiska böcker har skrivits om så de har ett zombie tema i sin originalhistoria (Ex Stolthet och fördom och Zombies) Bland spel så fick västernspelet Red Dead Redemtion ett enormt zombie tillägg, Call Of Duty: Black Ops tillåter en ännu en gång skjuta på levande döda. Och nyligen hade Xbox Live nedsatta priser på många olika zombie relaterade spel.

Zombies har exploderat i popularitet från att bara vara ett rätt svagt filmmonster. Jag är rätt säker på att om man bara sätter ordet ”Zombie” i ett spel så kommer försäljningen öka. Jag tror inte alls att ”I MAED A GAM3 W1TH Z0MBIES 1N IT!!!1” skulle ligga på topplistan över mest nedladdade indie-spel på Xbox Marketplace om det istället skulle stå något annat som fiende. Samma med alla iPhone-spel därute. ”Zombie” garanterar försäljning.

"Min vän Candice Jirblom som en Witch”

Vad är det som gör att vi älskar att förgöra dessa förmultnande varelser som vill äta oss?

Kan det vara så att vi känner att vi räddar personen som blivit en zombie genom att skjuta skallen av den så att den äntligen får sin eviga vila? Vi kan skjuta dem utan att må dåligt, att istället känna att man gör dem en tjänst. De känner ingen smärta, de har inga de älskar.

Vi kan döda dem utan att någon blir ledsen, det är bara du som blir glad! Underbar situation där alla vinner!

Vi älskar att fantisera om domedagen. Apokalypsen, Armageddon, Ragnarök! Då allt går under! Vare sig det kommer bli från kärnvapenkrig till klimatförändringar så tror de flesta att allt kommer gå åt skogen någon dag. Detta finns möjligen i alla religioner. Men kristendomen är väldigt specifik med just zombies även om de inte säger det rätt ut. Om man tittar på katoliker så kommer Den slutgiltiga Domen att komma efter uppståndelsen av de döda. Och låt oss inte glömma heller att Jesus kommer tillbaka från de döda efter att han varit begravd i tre dagar. Vad kan det bero på? Är Umbrella en så pass gammal organisation? Misslyckades romarna med något experiment?

Jag själv känner att jag skulle överleva bäst i en postapokalyptiska framtid där zombies finns mer än en framtid så som Fallout, Mad Max och Waterworld. Har till och med planerat min plan över hur man ska överleva mot massa zombies. (Jag har mycket fritid)

Spelutvecklare ler nog extra mycket när de gör spel med zombies i dem. Då får de utlopp för sina programmeringsskillz över att kolla hur mycket fysik kropparna kan ha när man skjuter dem i småbitar. Och antagligen inte behöva lägga ner allt för mycket kraft på AI:n i spelet. Zombies använder inte så mycket taktik när de jagar dig. De litar på sitt antal.

Du ska inte tillåta att de ska äta upp dig.

Förgör så många du kan!

För det är roligt!

// Peter Tuve Tuvesson

Super Nintendo-eran bjöd på en uppsjö av bra RPG där några av klassikerna förstås är Final Fantasy VI, Chrono Trigger och Secret of Mana. Av olika skäl finns det alltid doldisar som inte får den uppmärksamhet de förtjänar och kanske rentav borde få tillhöra klassikerna. I dag är det dags att rikta strålkastarna mot en av dessa titlar…

Without warning, the island suddenly appeared in the sky. Four evil and wicked beings claimed it for themselves. They possessed the frightening powers of Chaos, Destruction, Terror, and Death. The people were horrified. They called the evil ones ”Sinistrals.” The reign of terror continued. The world massed its warriors to battle their dark foes. But the Sinistrals were all powerful. In desperation, the people called on their bravest fighters: Artea, Guy, Maxim, and Selan.
And so began the final battle…

Lufia 2: Rise of the Sinistrals från 1995 kan vid första anblick upplevas som ett väldigt traditionellt 2D RPG. Det som gör spelet unikt är den härliga mixen av olika inslag lånade från andra spel.
Först och främst existerar det inga random encounters – trots att det under spelets tillkomst närmast var en standard för alla RPG.
Du kan med andra ord se fiender dyka upp när du fotvandrar på världskartan.
Fast det verkligt intressanta är utforskandet av dungeons. Du kan se alla fiender, men så länge du står still så gör de det också. Här kommer användandet av ”Tools” in. Detta för tankarna till det barnvänliga pusselspelet Adventures of Lolo (ifall någon kommer ihåg det) och förstås även Zelda-spelen.
I början är det främst pilen som är din bästa vän. Genom att skjuta pil på monster paralyseras de tillfälligt  – utmärkt sätt att undvika konflikt. Pil nyttjas också för att vrida spakar som är utom räckhåll, men det krävs då att de beskjuts från rätt håll. Spakarna i sin tur fäller ut broar, öppnar dörrar osv. Med tiden utökas förstås antalet Tools.
Kombinerat med detta finns det också gott om pussel och saker att interagera med för att komma vidare i de dungeons du besöker.

Med svärdet kan du kapa ner busk för att hitta en stor knapp i golvet som öppnar dörren, men bara så länge knappen är intryckt. Genom att ställa en kruka eller släpa en kolonn över knappen kan dörren hållas öppen för dig i ren Indiana Jones-anda.
Zelda-känslan infinner sig, men pusslen återkommer oftare än i Zelda och är oftast mer underhållande och klurigare.

Striderna är turbaserade och kräver förstås bra vapen och utrustning. Ungefär hälften av alla vapen/utrustning använder sig av IP. Alla dina karaktärer har utöver HP- och MP-mätare också en gul IP-mätare. Denna fylls på när du tar skada och när den är fylld kan du använda dina IP-färdigheter för att underlätta din kamp och spara MP.
IP-färdigheter kan vara att ditt svärd gör en extra kraftfull attack eller att din rustning helar partyt eller gör dig svårare att träffa.
Utöver vapen och utrustning finns även möjligheten att slåss jämsides med Capsule monsters som du kan hitta runt om i Lufia-världen.
Dessa Pokemon-inspirerade följeslagare kan med rätt utfodring gå upp i level och byta skepnad för nya support- eller attackfärdigheter.

Beroende på Capsule monster och level är födan väldigt olika. Tricket är att försöka räkna ut vad de tycker om för att få deras mätare att slå över till nästa nivå/skepnad.
Avlagda vapen och utrustning kan till och med fylla på mätaren så rejält att ett större uppköp i butik ibland är motiverat. Det finns 7 olika Capsule monster som i sin tur kan uppnå nivå 5 i sin utveckling utöver att de går upp i level precis som dina karaktärer och börjar på lv 1 varje gång de bytt nivå/skepnad.
Då jag är ganska insnöad på RPG (och troligen borde kalla mig RPG-Kim istället för Retro-Kim) upplever jag fortfarande IP-utrustning/vapen och Capsule monster som kul och originella inslag för sin tid. Uppskattade också den beskrivning som fanns kring vapen, items och utrustning (något som för denna tid inte var speciellt vanligt), men inte minst den lite söta humor som genomsyrar hela spelet.

Se bara spelets intro (om ni orkar) och första minuter för att förstå vad jag menar…

Lufia 2 kan kanske inte tävla med klassikerna grafiskt, men grafiken fyller mer än väl sin funktion och bjuder fortfarande på vackra städer, miljöer och fiender.
Musiken är klart godkänd och några av spåren sätter sig verkligen och skapar en mycket god stämning.
Storyn är ganska enkel och rakt på sak vilket faktiskt, tvärt emot vad man skulle kunna tro, fungerar riktigt bra. Det som istället är en av spelets styrkor är de olika karaktärernas relationer och jargong. Lufia 2 är troligen det enda RPG där jag upplevt en gruppdynamik jag verkligen tyckt om och velat vara en del av. Gruppen är verkligen sammansvetsad mot slutet.

Visst kan det bli väldigt grabbigt, men det är nästan omöjligt att inte bli charmad och det hela balanseras väl av gruppens kvinna.

Ett nytt grepp med Lufia 2 är att hela äventyret egentligen är en prequel till det första spelet – Lufia & the Fortress of Doom från 1993. Trots att det är ett sekel mellan spelen tidsmässigt hänger de perfekt ihop och ger även svar på frågor kring våra hjältars öden från första spelet och vice versa. Lufia & the Fortress of Doom inleds med den episka slutstriden man kämpar sig mot i Lufia 2. Därför är det lätt att få gåshud (av ett par bekanta scener) mot slutet av Lufia 2 ifall man spelat Lufia 1 eller kanske bara spelat den första kvarten…
Detta är också skälet till att jag valt intro-texten från Lufia 1 för att presentera Lufia 2 – ifall någon tänkt kommentera det. J
Slutomdömet är att Lufia 2 är en RPG-pärla från SNES-tiden som alla RPG- och Retro-spelare borde ge en chans ifall de inte redan spelat det.
Avslutningsvis har jag nog, precis som alla andra, lekt med tanken på att göra ett RPG.
Både idag och för 15 år sedan skulle i så fall Lufia 2 vara en av mina viktigaste förebilder och inspirationer…  

//Kim Söderström

Här kommer det andra, utlovade gästinlägget från Niclas de Faire från retrospelbloggen kraid.se 

När jag inledde min karriär som spelare, spelade man bara för spelandet i sig. I slutet på 80-talet och början på 90-talet spelade man spelen för den glädje och verklighetsflykt de gav en. Man letade igenom hela The Legend of Zelda efter hemligheter. Man spelade igenom Metroid gång på gång för att man belönades med att se Samus i nya dräkter om man klarade det tillräckligt snabbt. Man studsade igenom alla bonusbanor i Sonic the Hedgehog, för att få alla Chaos Emeralds. Det var dock inget man tvingade sig till eller gjorde av ren prestige. Man gjorde det för att det var roligt och enbart därför.

Häromdagen satt jag och spelade Fallout 3. Jag har sedan länge spelat igenom det med ett otal karaktärer och fått ut så mycket det går av det. När jag gjorde en dödstråkig quest i The Pitt, för att få en trophy, slog det mig att det var så långt ifrån spelglädje man kunde komma. Jag led mig igenom ett hjärndött och långdraget samlaruppdrag, som enbart gick ut på att jag skulle få en liten digital trophy att stoltsera med. På vilket sätt gjorde det min spelupplevelse bättre? Inget som helst, kom jag fram till. Det var helt enkelt en idiotisk kukmätartävling, inte en ny upplevelse eller upplåsning av något nytt i spelet, utan bara ett sätt att få min e-penis att växa någon millimeter. Ett sätt att visa för omvärlden att jag minsann är en ball jävel, eftersom jag hade ett kvitto på att jag ägnat timtal åt total tristess i ett spel jag redan fått ut allt av värde ifrån.

När jag hittade hemligheter i Zelda, såg nya sidor av Samus eller blev Super Sonic, var det för att det låste upp något nytt och fick en fräsch upplevelse i något jag redan spelat igenom ett flertal gånger. När jag skaffar mig trophy efter trophy i spel bara för att ha dem, har den där äkta, djupa och hjärtliga spelglädjen försvunnit. Den har ersatts av en drift att skryta, mäta kuken och stoltsera.

Visst, alla trophies och achievements är inte såpass hjärndöda som den ovan, men 90% av dem är det. Om vi ska vara helt ärliga, vad tillför de för spelglädje egentligen? Knappt någon, skulle jag vilja påstå. Visst förlänger de spelet och ger oss en viss glädje, men är det inte snarare behovet att skryta den tillfredställer, än vårt behov att få en bra spelupplevelse?

När jag och mina gamerkollegor lägger timtal på att maxa achievements och trophies i spel, så är det inte för att det är roligt i sig, utan för att vi är måna om att visa vår status. Vi vill inte att vår digitala kuk ska vara kortare än de andras.

//Niclas de Faire

Sanna Valapuro från spelbloggen layers.se har varit så vänlig att dela med sig av sina tankar om det kommande spelet LEGO Universe för oss på Svampriket.

Den senaste veckan har jag roat mig med att betatesta Lego Universe, Legos stora MMO-satsning som ska släppas i Oktober. Jag gillar Lego-spelen; de har ett så charmigt oskuldsfullt sinne för humor och de är oerhört lättillgängliga. Lego-spelen funkar lika bra för en 8-åring som för en 27-åring (uppenbarligen, jag har ju fastnat för dem).

Det fanns många spekulationer om vilket nästa Lego-spel skulle bli, jag hade inte gissat på ett MMO men det känns faktiskt inte helt onaturligt.

 Fyra modiga äventyrare gav sig ut för att hitta fantasins källa. De fann vad de sökte, dessvärre var de inte ensamma. Den onda Baron Typhonus skulle demonstrera fantasins makt och skapade en ond spindel. Källan blev korrumperad, spindeln slet in baronen i källan. Så skapades Maelstrom, den mörka sidan av fantasi, en ond kraft som kan förvandla goda legovarelser till onda Stromlings. Det är upp till dig, och alla dina leogvänner, att skydda Lego Universe från dessa mörka krafter, kloss för kloss.

 Lego Universe innehåller i grund och botten samma element som de flesta MMO. Man slår sönder saker, dödar saker, hämtar saker, levererar saker och allt detta för att kunna boosta sin karaktär och nå nya områden. Det som dock är unikt för Lego Universe är själva Lego-grejen.

 När du dödar varelser eller slår sönder saker så får du det sedvanliga: pengar och items. Förutom det får du dock också legoklossar och imagination. Imagination är att jämföra med till exempel mana, du har en mätare längst ner på skärmen med en maxgräns för hur mycket du kan lagra. Du behöver imagination för att till exempel kunna bygga saker och en central del i gameplayen är det här byggandet.

 Det vanligaste byggandet som sker är så kallad ”quickbuilding”, där du bara behöver ha tillräckligt mycket mängd imagination och hålla in en knapp framför byggområdet av en förutbestämd modell. Det här kan vara till exempel en bro för att ta dig till ett viktigt område eller en staty som ska locka till sig och distrahera fiender.

 Byggandet kräver inte något skill, alla kan bygga om man bara har nog med fantasi. (Naww, isn’t that precious.) Vissa mer avancerade konstruktioner kräver större mängder av imagination och mängden man kan ackumulera är begränsad. Allt eftersom att du utvecklar din karaktär får du en utökad imagination-mätare, inte minst med hjälp av utrustning.

 Jag nämnde tidigare att man samlar på sig en massa små legobitar. Din minifigure (dvs avatar) har en egen bit mark att bygga på som man får tilldelad när man tagit sig igenom nybörjarområdet. Här kan man bygga i princip vad och hur du vill, bara du har nog med klossar. Förutom alla lösa klossar finns det också moduler, till exempel färdiga bitar husvägg du kan ställa upp istället för att bygga helt från grunden och upp. Både lösa klossar och färdiga moduler går att köpa från försäljare runtom i universumet.

 Ett ganska vanligt MMO-fenomen som finns även i Lego Universe är det här med olika husdjur. Det finns mängd olika djur på varje område som man kan tämja. Systemet för att tämja djur är ganska finurligt faktiskt. Förutom att man måste ha rätt mängd imaginaton (och ibland ett visst item) så måste man klara av ett litet minispel. Målet i tämjarspelet är att återskapa en legofigur du ser på skärmen, på tid. Det låter enkelt och det är lätt att bli arrogant efter de första enkla djuren man stöter på men det kan vara nog så svårt, speciellt om man som jag blir stressad av tidsbegränsningar. Husdjuren kan sedan hjälpa dig med enklare uppgifter som att gräva upp skatter eller stå på plattformar för att aktivera maskiner du står på, diock verkar husdjuren i huvudsak (i alla fall än så länge) fylla en slags pokemon-funktion; gotta catch them all.

 Jag tror nog på att Lego Universe kan bli en hit. Än så länge är det i stängt beta-stadium och det finns en del tekniska missar och jag tror inte att världen är skriven i sten ännu. Men det är roligt, stundtals utmanande men ändå oerhört lättillgängligt, precis som de andra Lego-spelen och det finns massor av söta områden med olika teman (som pirat-världen Gnarled Forrest eller den lite mer östasiatiskt inspirerade platsen ”The Forbidden Valley”). Personligen ser jag fram emot att utforska byggandet på min egen bit mark lite mer.

 //Sanna Valapuro

Niclas de Faire från retrospelbloggen kraid.se har frågat om han får gästblogga hos oss här på Svamriket. Självklart får han det.  Detta är det första av två inlägg ifrån honom.

Gizmondo.

Vad har du för minnen av den?

Antagligen inga, eftersom denna tragikomiska konsol endast såldes i 25 000 exemplar. Totalt (!). I Sverige såldes mindre än 100 Gizmondor. Ett typexempel på flopp. Till och med dunderfiaskot Atari Jaguar sålde mer, närmare bestämt nästan tio gånger mer.

Konsolen marknadsfördes inte alls innan släppet 2005, förutom lite reklam i Nintendo Power. Det verkar ju vettigt att försöka hajpa sin konsol i en tidning som primärt läses av svettiga fanboys som krampaktigt greppar sina Nintendo DS och drömmer våta drömmar om att ha en menage-a-trois med Peach och Daisy. Som om det inte räckte, så ansåg man på företaget Tiger Telematrics att det var en bra idé att sälja Gizmondo för $400 (man kunde dock få den för $150, om man gick med på att få irriterande reklam-pop-ups när man spelade, men vem går frivilligt med på det?). Tänk då på att Xbox 360 släpptes samma år, för samma pris (utan irriterande reklam). Vad lägger man pengarna på som spelare?  En nextgen-konsol med starkt mjukvarustöd eller en halvokänd skräpmanick vars spelbibliotek bestod av titlar med samma kvalitet som fiskrens?

Den frågan har vi konsumenter redan besvarat.

Det var uppenbart för alla att Gizmondo var rent skräp. Den hade inget att komma med och blev ett misslyckande. Vad den däremot har, är en intressant historia; det var nämligen Uppsala-maffians ledare Stefan ”Tjock-Steffe” Eriksson som lyckades nästla sig in som vd på Tiger Telematrics. Han var från början en skötsam plåtslagare i Uppsala, som sedan ägnade sig åt knarkbrott, olaga hot och andra ströjobb. Han blev känd för allmänheten genom sin olagliga inkassoverksamhet, kallad Kanoninkasso, som främst ägnade sig åt att slå in tänderna på skuldsatta affärsmän kring Stockholm, under bankkrisen på 90-talet. Efter ett par fängelsestraff kom han via sina gamla maffiakompisar i kontakt med Tiger Telematrics och fick en chefsposition.

Trots den ruttna marknadsföringen blev Gizmondo uppmärksammad av världspressen när den var så gott som död, mindre än ett halvår efter släpp. Det berodde inte på att folk fått upp ögonen för konsolen, utan på att Sveriges egen Tony Montana, Tjock-Steffe, kraschade en Ferrari Enzo värd 7 miljoner kronor, efter att ha kört hög på kokain i 290 km/h rakt in i ett träd utanför Malibu. De skador han ådrog sig av den galna olyckan var en sprucken läpp och ett par blåmärken.  En riktigt stenhård jävel. Tursam därtill!

Tjock-Steffe fick sitta ett par år i amerikanskt fängelse, vilket han benämnde som ”inte lika roligt som svenska fängelser”. Vad han gör nu är oklart, vissa säger att han är i Tyskland, andra i Sverige och åter andra att han sitter inne. Oavsett vad grabben gör, så är det onekligen lite kul att en mafioso gjort avtryck i en spelbransch, som sedan begynnelsen fått rykte om sig att mestadels rikta sig till barn. Att det dessutom är en svensk gangster som lyckats med denna bedrift är därtill rätt lustigt.

Även om Gizmondo var ett enormt fiasko, så hoppas jag att Tjock-Steffe en dag återvänder. Han verkar vara en lustig prick och skulle nog passa perfekt som konsult för ett nytt GTA, eller GTA-kopia. Svenska Starbreeze, som passande nog kommer från Uppsala, skulle kanske kontakta Tjock-Steffe och inleda ett samarbete för att skapa ett svenskt GTA?

//Niclas de Faire

Ja, då har vi kommit till tredje och sista delen för min E3-special. Min förhoppning är att ni tyckt det varit underhållande och att jag kanske kan stöta ihop med er på ett framtida E3. Jag tänkte därför snabbt gå igenom vad som krävs och vad det kostar att få besöka E3.

Det är faktiskt inte så svårt att komma med som man skulle kunna tro.
Först och främst måste man vara 17 år fyllda. Nästa krav är att du måste tillhöra branschen och kunna styrka detta med förslagsvis arbetsgivarintyg, rekommendationsbrev från din chef och någon reklamfolder från företaget du jobbar för. Dessa tre saker ska helst faxas in.

Att tillhöra branschen gör dock betydligt fler än de tror och ibland kan beröringspunkterna vara väldigt långsökta. Det räcker egentligen om det bara finns minsta koppling till hemelektronik, datorer eller spel. Ganska många som kvalar in med andra ord.

För att det hela ska gå igenom krävs förstås din chefs stöd och att du försäkrar honom/henne att det inte kommer kosta företaget någonting.

Jo, jag talar nu om det alternativ där du får stå för allting då det känns föga troligt att ditt företag står för din tripp.

Här kommer lite tips på hur du kan gå till väga.
1. Se först till att din chef är med på noterna och ger dig ledigt plus sin välsignelse i ett undertecknat brev.

2. E3 anger bara vilken månad det går att börja ansöka om en plats till evenemanget. Se därför till att besöka deras hemsida http://www.e3expo.com/ minst ett par gånger i veckan för att vara bland de första som ansöker. Det tillkommer en avgift om man anmäler sig sent.

3. Efter ett par veckor lämnas besked ifall man beviljats en plats. Du blir då ombedd att faxa in dokument som styrker att du tillhör branschen. För att spara pengar är det nu som du kan boka flyg och hotell. Bra (billiga) flyg och hotell blir snabbt uppbokade ju längre du väntar.

4. För att få komma in i USA krävs förstås att du har ditt pass i ordning och en ESTA-ansökan. ESTA-ansökan kan du göra här: http://www.esta.us/svenska.html

När din ESTA-ansökan godkänts får du ett kontrollnummer du måste ha med dig när du kommer till flygplatsen.

5. Rekommenderar bra kamera, ryggsäck och extra snacks plus ordentligt med dricka. En, bok, NDS eller PSP kan vara en bra idé då det är en del kötid.

Vad kostar då kalaset?

Självklart beror detta på din plånbok. Ett beprövat sätt är att handla på sig ”lite” hemelektronik och sedan sälja det när man kommer hem. Det var för övrigt så det gick till när jag köpte min PS3 i New York. När jag sålt allt jag köpt på mig var både flygresan och min PS3 betald. Fast då måste man förstås ha råd att ligga ute med pengar…

Här kommer mina utgifter (avrundat uppåt):
Flyget (tur och retur):    5000 kr

Hotell (6 dagar):           2500 kr

Mat:                            2500 kr

Det går förstås att bo billigare och snåla med var man äter, men runt 10.000 kr får man nog räkna med att resan går loss på. Då vill jag även tillägga att dollarn dessvärre var lite mer värd än jag önskat. Oavsett dollarn är en USA-resa alltid ett ypperligt tillfälle att köpa på sig lite spel eller en konsol då det alltid kommer vara billigare än hemma…

Det är torsdag den 17 juni och sista dagen för E3-mässan.

Oavsett hur mycket du tycker om spel är det nästan omöjligt att inte bli mättad.
Västra och i synnerhet södra hallen sjuder av så många spelintryck att hjärnan till sist blir trött. Min första spelmässa besökte jag för över 15 år sedan och den tråkigaste skillnaden som slår mig är att E3 är väldigt snålt med gratisprylar. Faktum är att det nästan krävs att man är inköpschef för ett medelstort företag för att få köpa det som ställs ut – förutsatt att det ens är till salu. Troligen var detta den största besvikelsen med E3 för mig.

Ett alternativ är då att besöka E3´s giftshop som i första hand består av kläder, koppar och vattenflaskor. Köpte mig ett par T-shirts med det tilltalande budskapet ”Work hard! Play harder!” och en metallic-blå vattenflaska. Är ju viktigt att få med sig en souvenir.
Något av det mest spännande från E3, enligt mig, var Onlive.

Flera av er har säkert hört talas om det tidigare. Själv har jag tillhört det skeptiska lägret då jag inte trodde idén skulle vara genomförbar då många spel är alltför krävande.

Hur fungerar det då?

Lite kortfattat är tanken att du har ett abonnemang hos Onlive ungefär som många redan idag har för sina kabeltv-kanaler. Den stora skillnaden är att du med Onlives microconsole spelar spel och inte ens behöver äga en dator eller konsol. Allt som krävs är en internetuppkoppling på minst 5 MB. Boxen har stöd för både mus, tangentbord och exempelvis Microsofts Xbox 360-kontroll. Om du inte vill använda Onlives microconsole går det utmärkt att använda en skräpdator eller intelbaserad Mac så länge den duger för att spela upp filmklipp.
Själva spelandet sker på Onlives servrar och stream:as likt film tillbaka till dig.

Den 17:e juni hade Onlive-tjänsten premiär i Nordamerika med speltitlar som Assassin´s Creed 2, Batman:Arkham Asylum, Borderlands, Mass Effect 2 och Colin McRae: Dirt 2.

De var mycket förtegna när jag frågade om en europarelease, men det finns planer på UK-release i slutet av 2011. Det finns med andra ord ännu frågetecken för övriga Europa.

Anledningen till att jag finner Onlive spännande är att jag tror detta kommer vara en självklar (fullt fungerande) tjänst och ett alternativ för spelare i en inte alltför avlägsen framtid.
Jag står vid en av EA´s montrar och spöar upp en kille i EA MMA. Han kan inte vara mer än 14 år. Hur sjutton kom han in? Plötsligt blir vi avbrutna av en representant som säger att vi måste sluta. Han stänger av vår 360-maskin och vi blir plötsligt medvetna om hur alla effektivt packar ner sina ”attraktioner” omkring oss. Klockan är 17.00 och E3 är slut…

Mitt första intryck är att allt verkar stort och påkostat, men motsägelsefullt nog är belysningen väldigt sparsam. Kan detta vara ett medvetet val för att det blir mer effektfullt med de ljuskällor som kommer från varje utställares sevärdheter? Kanske skulle det bli en dyr elräkning – det är trots allt väldigt högt i tak här. Med dessa lite fåniga funderingar börjar jag promenera igenom södra hallen och förbi EA´s utställningsplats. Det finns sex ”jättar” som har lika stor yta till sitt förfogande i mittskeppet av lokalen – EA, Disney, Microsoft, Ubisoft, MTV Games och Square Enix. På andra plats i storlek finns bland annat Sega och Konami.

Trots detta blir mitt första besök och speltest hos spelstudion Natsume. Lufia-spelen kommer alltid ha en speciell plats i mitt rollspelshjärta från SNES-tiden. Det första spelet i serien var sådär, men jag hade blivit kär i genren och testade allt jag kom över från det facket. Det andra spelet, något jag först fattade en bit in i spelet, var en prequel till det första Lufia-spelet. Följaktligen är den slutstrid man får spela i början av Lufia 1 den verkliga slutstriden man kämpar sig mot i Lufia 2. För mig var detta en del av magin, man fick veta hur det började, men också hur det gick för hjältarna efter den episka slutstriden för mänskligheten. Lufia 2 – Rise of the Sinistrals tycker jag än idag är bland det bästa jag har spelat.

Av detta skäl blev jag förstås nyfiken på Natsume´s remake av denna rollspelspärla som fått namnet Lufia: Curse of the Sinistrals (NDS). Jag ska inte tråka er med detaljer, men det är en speciell känsla att ha en anställd person från spelstudion hängandes över sig när man spelar. Han är förstås där för att informera, svara på mina frågor, hjälpa mig ifall jag fastnar och kanske allra viktigast – få produkten att framstå i bästa dager. Det hela kan förstås kännas lite konstigt till en början, men dessa personer är för det mesta väldigt trevliga och man vänjer sig rätt snabbt.

Med få undantag är de flesta spelen anpassade demoversioner som kan komma att förändras åtskilligt innan de når ut i butikerna. Natsumes representant överöser mig med information när han ser att jag också för anteckningar efter min provspelning – något jag gör för eventuell framtida recension. Jag tackar för hans tid och går vidare bort för att se vad Square Enix hittat på.Detta kan säkerligen låta partiskt, men jag tyckte deras utställning var den bästa på hela E3. Främsta skälet var att de anordnat en slags biohörna med gott om sittplatser och att man där kunde se allt som var värt att se på ett överskådligt sätt via välbearbetade trailers. Att se hela trailerslingan tog runt en halvtimme. Då E3 innebär att man går väldigt mycket är sittplatser en välsignelse och det är lite av ett mysterium att uppenbarligen bara Square Enix tänkt på det.

Störst intryck från Square gjorde Necromachina, Lara Croft and the Guardian of Light och Deus Ex 3: Human Evolution. De två förstnämnda titlarna (som är nedladdningsbara) för att jag tycker det finns för lite bra co-op-spel till PS3/360 och det sistnämnda för att jag fick rysningar av trailern. I Lara Croft-spelet spelar man antingen Lara eller mayakrigaren Totec. Har man ingen kompis sköts den andra karaktären av en AI och det finns då möjlighet att växla mellan karaktärerna. Jag får testa 360-versionen ihop med en SE-representant som förklarar att det finns fyra tempel att besöka i valfri ordning och när man klarat dessa får man tillträde till det femte templet i spelkartans mitt. Spelets miljöer och grafik påminner mycket om något ur Diablo 3 fast nu med skjutvapen inkluderade. Likheten blir ännu mer påtaglig av de två mätarna som representerar hälsa respektive ammunition (som inte ska förväxlas med mana).

Det är kul att se hur de två huvudkaraktärerna kompletterar varandra med olika färdigheter och dessutom gör det på samma skärm. Totec använder spjut och sköld som unik utrustning. Med spjutet kan han förstås dräpa, men genom att kasta spjut i väggar kan Lara hoppa på de för att ta sig upp till högre belägna platser de annars inte kunnat nå. Med skölden kan exempelvis pilar och eld från fällor blockeras. Lara använder förstås två pistoler, men har även en änterhake som unik utrustning.

Änterhaken är kanske intressantast då den låter henne hissa upp sin partner då hon använt hans spjut för att ta sig till högre positioner. Min ”partner”, som spelar Lara, demonstrerar det han flinande kallar the leap of faith. Han ber mig att hoppa ut för ett stup och säger att jag ska lita på honom. När jag glatt skuttar ut i fördärvet skjuter han ut sin änterhake som låter mig fortsätta färden nedåt, men nu i ett mer hälsosamt tempo. Sammanfattningsvis – gillar man co-op ser detta lovande ut.

Även Konami bjöd på ett nedladdningsbart co-op spel för PS3/360 som fått arbetsnamnet Hard Corps: Uprising. Contra-serien är alltså inte död och där fanns allt man kan förvänta sig i form av vapen, fordon, fiender och lite till. I den västra hallen av E3 fanns det inte lika mycket att prova som besökare och den största ytan användes av Sony. Trots detta var det Nintendo som, utan tvekan, hade E3´s längsta köer. Främsta skälet till detta var deras handhållna nysatsning 3DS. Medan Sony valt att satsa på 3D-spel (som kräver dyr tv och glasögon) valde Nintendo en prisvärd hårdvara där 3D kan upplevas utan glasögon.

Då jag är lite allergisk mot köer missade jag nog en hel del tyvärr, men det spel jag helst ville prova till 3DS fanns ändå inte tillgängligt. Jag talar förstås om Kid Icarus: Uprising. Efter att ha sett trailern var jag helt såld! Äntligen en uppföljare och den ser ut att bli något alldeles extra. Tack och lov kunde jag stilla min längtan med det nya Metroid-spelet som jag gärna rekommenderar alla Wii-ägare.

Jag är rädd att jag måste göra er lite besvikna när det gäller Kinect och Move. Då ingen av dessa koncept/teknologier intresserar mig valde jag att titta på andra som provade istället. Exempelvis hade Microsoft en väldigt bra lösning med något som närmast kan beskrivas som skyltfönster. Orkade man inte köa gick det med andra ord utmärkt att se allt i ett av de många skyltfönster som fanns tillgängliga. Helhetsintrycket var att Kinect var lite vassare, men att Killzone 3 och Move var mest imponerande.

Såg jag några kändisar då? Jodå, en kändis såg jag faktiskt – Steven Spielberg. I ärlighetens namn hade jag inte lagt märke till honom om inte en upphetsad kvinna förvarnat mig. Sen tror jag att jag såg Paris Hilton, men jag är inte säker. Här fanns gott om cosplay artister, boothbabes och förstås jediriddare som tillfälligt valt att gräva ner stridsyxan och därför traskade ihop med stormtroopers. Deras närvaro berodde förstås på Biowares ambitiösa MMORPG-spel Star Wars: The Old Republic. Fansen var som pirayor när presentatören vid filmduken mellan trailers och små tal kastade ut exklusiva t-shirts för spelet och andra EA-spel.

Själv hamnade jag långt bak och gav tidigt upp tanken på att få någon t-shirt. Därför var det svårt att inte skratta när ett långkast resulterade i att en t-shirt studsade på Need For Speed-sportbilen och i huvudet på mig. Jodå, jag fångade den. Sedan passade jag på att smyga runt i Kabul via en multiplayer-runda Medal of Honor.

Bland mina favoriter av det jag provade måste jag nog räkna Vanquish och Castlevania: Lords of Shadow. Är du (liksom jag) en gammal Castlevania-spelare och uppskattar God of Wars kommer du inte bli besviken på Lords of Shadow. På plats fanns även professionella spelare att utmana i diverse spel. Du kunde vinna mellan 50 och 100 dollar ifall du hade det som krävdes. Jag utmanade en tjej i lila hår på en omgång Street Fighter 4 och fick förstås stryk.

Här fanns också tredjepartstillverkare som erbjöd diverse tillbehör. Då dess representanter var så entusiastiska provade jag till exempel en arsenal skjutvapen till PS3 och 360. Det revolutionerande var att vapnen var i originalstorlek, hade rekyl och ”rätt” vikt. Min favorit bland produkterna var Retron. Med Retron kan du spela NES, SNES och Megadrive på samma konsol. På maskinen fanns även uttag för samtliga konsolers handkontroller, men det ingick också två trådlösa som fungerade för alla spelformaten. För den som är intresserad går den nu att få tag på för runt 800 kr inklusive frakt.

Så här i efterhand önskar jag verkligen att jag haft med mig en bättre kamera då belysningen var så dålig. Önskar också att jag tagit fler bilder – allra helst där jag själv inte ser så knasig ut. I slutänden är det förstås ens intressen som gör att vi upplever E3 så olika. Själv hade jag hoppats på en del titlar som aldrig visades, men jag är långt ifrån besviken och någonting säger mig att detta inte var mitt sista E3. Faktum är att det nog är ganska många av oss som vill åka, men inte vet att de uppfyller alla kraven. Fast, detta, vad det kostar och lite annat kan ni läsa om nästa vecka…

Nu har det då blivit dags för oss här på Svampriket att presentera vår första gästbloggare.

Den som har fått äran att börja vår gästbloggssatsning är Kim Söderström.

Kim har spelat tv-spel sedan 1982 då han fick en Coleco Vison i julklapp. Han spelar i princip alla genrer och de flesta formaten, men har en förkärlek för rollspel och strategi rollspel sedan Final Fantasy 6 och Fire Emblem Path of Radiance. Har drivit internetcafé som egen företagare och nu senast jobbat 3 år för Electronic Arts. Som hängiven spelare måste man förstås (ifall tillfälle ges) besöka E3 åtminstone EN gång…

Och det är precis det som hans blogg kommer handla om. E3. Under tre onsdagar framöver kommer ni, Svamprikets läsare, få ta del av Kims upplevelser inifrån Los Angeles Convention Center!

Del I: Ankomsten

Det är en varm och solig tisdag i Los Angeles. Min vana trogen tar jag alla tillfällen till att få gå i skuggan för att inte behöva slösa på mitt vatten.

Jag är på väg till mitt första E3 och har valt att promenera de 20 minuter det tar från mitt spartanska hotell över till Los Angeles Convention Center.

Sista biten fram till huvudentrén är en behaglig promenad kantad med palmer och givetvis smockfull av E3-besökare i båda riktningarna.

Den vägg av LA Convention Center som löper parallellt med vägen är prydd med olika reklamdukar för spel. Största duken gör pr för Assassin´s Creed – Brotherhood och över huvudingången är det Cryteks Crysis 2 som stoltserar.
Utanför entrén har Virgin Games slagit läger och passar även på att visa upp hur en miljon dollar ser ut i en monter. Jag tar en bild, anar att det kan finnas någon tävling i anslutning till pengarna, men skyndar vidare då det känns viktigare att få en bra plats. Här finns även gott om webbaserade nyhetsmedier från hela världen, bland annat IGN, som filmar live om förväntningarna på E3´s första dag. Skyltar informerar också att du genom att beträda området accepterar att du kan bli fotograferad och filmad.

Direkt när man kommer innanför dörrarna är man i en väldigt stor lobby där en del utställare redan ”tjuvstartat”. Bland annat har Electronic Arts ett bås för sin kommande onlinesatsning APB (All Points Bulletin). Här finns även möjligheten att sista-minuten-ansöka om tillträde till E3, men de flesta i köerna är utländska besökare som är här för att hämta ut sitt E3-passerkort. Själv har jag taktiskt valt att göra detta två dagar tidigare för att slippa de långa köerna.
En ung kille släntrar förbi och delar ut E3-tidningar. Bra tidning då de kanske viktigaste sidorna beskriver hur de olika utställarnas yta ligger och är fördelad i den södra respektive västra mässhallen. Huvudingången leder till den södra mässhallen med spelstudios och spel medan den västra mässhallen är mer inriktad på företagen bakom och deras hårdvara. Fast det är lite blandat och finns undantag förstås. Ganska snabbt fastnar jag vid den största skärmen som visar en trailer för Star Wars: The force unleashed 2. Jag ser trailern ett par gånger för att insupa atmosfären och som de flesta Star Wars-frälsta ordentligt få småmysa till ljudet av ljussablar. Visst kan man söka på spelets namn och E3 i Youtube för att få se samma sak, men en gigantisk skärm och påkostat högtalarsystem är mäktigt.

Här har vi de orubbliga vakterna som vägrade släppa förbi någon lite tidigare

Mitten av den stora lobbyn börjar sakta fyllas på med folk. Här är alla de som köar för bra platser och majoriteten sitter på golvet då de köat i flera timmar.
För att komma till den riktiga entrén måste man ta en rulltrappa som spärras av tre vakter som nu börjar kräva att man inte ska inkräkta på deras livsrum. I villervallan som uppstår när folk trängs och måste backa knuffas jag tursamt ihop med de som väntat i flera timmar. Faktum är att jag får en riktigt bra plats i första ledet. Detta kan förstås uppfattas som fruktansvärt orättvist, men i krig, kärlek och på E3 är allt tillåtet. Bara så ni vet.

Medan vi står där och otåligt väntar i kön har vi fyra monitorer som visar speltrailers (de flesta redan sett) som underhållning. Bland annat visar de Star Craft 2-trailern, men efter ett tag blir det mycket intressantare att titta på alla runt omkring. Människorna kommer från alla världens hörn och flertalet visar med sin klädsel den kärlek de hyser för spelindustrin. Här finns även gott om folk som gör pr för spelen de själva jobbar med. En annan sak jag lägger märke till är hur en del valt att markera varifrån de kommer. Team Australia är kanske övertydligast och jag börjar fundera på om jag inte lagt alldeles för mycket tid på något som ingen ändå kommer att se.

Min Los Angeles-köpta militärgröna ryggsäck har nämligen en, på plats ordnad, svensk flagga. Den fyller sin funktion, men inte mycket mer. Det var för övrigt svårast att hitta gult tyg för korset.
Jag börjar snegla på min klocka. Nu är det bara en kvart kvar. Jag tar en sista titt på ”planritningen” i E3-tidningen för att som den rollspelare jag är snabbt kunna ta mig till Square Enix´s utställningsyta. Konami, Namco Bandai, Natsume, Capcom och Onlive finns också med på min måste-besöka-lista.

Plötsligt är det dags och jag hakar på de första människorna som stormar fram som på en given signal. Vakterna kontrollerar noga mitt passerkort och låter mig ta rulltrappan upp tillsammans med de 20 första besökarna.

Rulltrappsfärden känns längre än den är och när jag halvvägs uppe vänder mig om kan jag se att kön nu går utanför byggnaden. Väl uppe får jag snabbt fram kameran för att försöka fånga det hela på bild. Jag är nu framme vid den riktiga ingången och denna gång är vakterna kvinnor som även belyser mitt passerkort för att försäkra sig om att det inte har förfalskats. De vill också se mitt pass för att styrka att min identitet stämmer med namnet på mitt passerkort. Bakom vakterna är allt färgat i ett blått ljus från spotlights. Electronic Arts håller till direkt innanför dörrarna. Det hela känns mycket passande – det är trots allt med EA´s hjälp jag tagit mig hit. Jag vinkas förbi och får gå in i det blå ljuset…

//Kim Söderström

Vill du vara gästbloggare hos Svampriket? Klicka här för mer info