Jag vill inte avsluta till menyn
Jag vill inte avsluta till menyn, jag vill stänga av spelet.
Kategori: Krönika
Bra (för att vara spel)
Under de senaste tjugo åren har såväl spelare som spelskapare kämpat med näbbar och klor för att vinna legitimitet åt spelmediet som kulturyttring. Men nu när den legitimiteten i mångt och mycket är uppnådd, kan vi diskutera hur jävla kassa manus i TV-spel är?
Split Fiction tar tamejfan aldrig slut
Hur kan ett spel vara för långt när det finns andra spel som är längre?
När skräck blir själavård: Little Misfortune
Little Misfortune är som en gammal, kär sagobok man plockar fram en regnig dag.
Saknaden efter den metaforiska soffan
Ett mörker har svept över världen och stulit våra metaforiska soffor.
När skräck blir själavård: The Outbound Ghost
The Outbound Ghost är en oväntad pärla, inte om döden utan om allt vi lämnar kvar.
Clair Obscur och döden, döden, döden
Höstmörkret är på ingång, och med det kommer en krönika om Clair obscur och livets förgänglighet… och att det kanske inte är så farligt.
När skräck blir själavård: Children of Silentown
Children of Silentown är en stilla resa in i ett barns sätt att förstå en värld som inte riktigt går att begripa.
När skräck blir själavård: My Lovely Daughter
Matilda fortsätter berätta om spelen som är mysigt kusliga. Den här veckan om My Lovely Daughter.
När skräck blir själavård: Fran Bow
Hur stort är steget egentligen mellan kusligt och mysigt? Matilda inleder en ny serie om cozy horror!
stötta riket
