Recension

Yooka-Laylee (PS4)

Har du hört talas om Nintendo 64 spelet Banjo-Kazooie? Om så inte är fallet, kan jag berätta för dig att detta var ett enormt omtyckt spel ifrån studion Rare skapat år 1998, ett spel som genom åren har lyckats nå en kultstatus inom spelvärlden. Många av de personer som på Rare arbetade med titeln Banjo-Kazooie […]

Läs mer »

Recension

Drawn to Death (PS4)

Att skriva den här recensionen är egentligen att ge Drawn to Death mer uppmärksamhet än vad det förtjänar. Men precis som när en potentiell game of the year-kandidat uppenbarar sig känns det som att jag har lika stor skyldighet att rapportera om ett av årets absolut sunkigaste skräpspel.

Läs mer »

Recension

Old Time Hockey (Playstation 4)

Är du trött på den moderna, polerade ishockeyn med stiliga spelare med perfekta leenden, längtar du kanske tillbaka till tiden då tand till tandköttsration på spelarna var 20/80? Då kan det arkadhockeyspelet Old Time Hockey vara något för dig, speciellt i goda vänners lag.

Läs mer »

Recension

Table Top Racing: World Tour (Xbox One)

Jag gillar actionfyllda racingspel och när man blandar in strider i det hela så blir jag ännu mer förtjust. Jag håller till exempel Mario Kart 8 som ett av denna generationens absolut bästa spel, alla kategorier, och jag vet inte hur många timmar jag har spenderat tillsammans med olika versioner av Micro Machines under årens lopp.

Läs mer »

Recension

Nier: Automata (PS4)

För 67 år sedan, 1950, öppnade kryptoanalytikern och matematikern Alan Turing sin artikeln ”Computing Machinery and Intelligence” med en enkel fråga: Kan maskiner tänka? För att kunna hävda att maskiner kan tänka för sig själva, då borde det inte gå att se någon skillnad i en människas resonemang och en maskins resonemang, menade Turing. Därmed hade Turingtestet sett dagens ljus, ett test som än idag används som en måttstock för att mäta hur ”smart” en AI är.

Läs mer »

Recension

Horizon: Zero Dawn (PS4)

En kulturtant (läs: Siri) recenserar Horizon Zero Dawn. Förbered er även på utsvävningar om Planet Earth, apokalypsen och lite medieteori.

Läs mer »

Recension

Nioh (PS4)

Februari är kanske inte den roligaste månaden på året. Det är grått, fortfarande lite för kallt, julglittret nedplockat sedan länge och man sitter bara och väntar på att våren äntligen ska väcka en ur ens sex månader långa dvala. Årets februari har varit lite extra seg, då det inte kommit särskilt många spännande speltitlar att fördriva tiden med. Vi var bortskämda med en hejdundrande spelhöst 2016, med titlar som Firewatch, Mafia III, Deus Ex: Mankind Divided, ja listan kan göras lång. Inte minst så började det trilla in fler och fler VR-spel på marknaden.

Läs mer »

Recension

Poochy & Yoshi’s Woolly World (3DS)

Än en gång så sitter jag här, Nintendo har skapat något som redan finns och jag tvingas (nåja) återbesöka en värld jag relativt nyligen lämnat. Spelet tycks lida av taskig självkänsla och dåligt självförtroende…

Läs mer »

Recension

Resident Evil 7: Biohazard (PS4)

Siri avskyr skräckspel. Verkligen avskyr. Men kan Resident Evil 7: Biohazard vara spelet som får henne att ÄLSKA dem?

Läs mer »

Recension

Gravity Rush 2 (PS4)

För ett år sedan började jag på Svampriket och det var därmed även ett år sedan jag skrev min allra första, skakiga recensionen på sajten. Tiden går sannerligen fort när man har roligt! Min första recension handlade om nylanseringen av det japanska spelet Gravity Rush (som i Japan förvirrande nog kallas för Gravity Daze). Vill du läsa den recensionen så hittar du den här. Och som passande ett-års-firande kommer jag härmed även med en recension på uppföljaren Gravity Rush 2, som släpptes i dagarna.

Läs mer »

Recension

Watch Dogs 2 (Xbox One)

Att något är dumt betyder inte att det är dåligt. Jag vill börja den här recensionen med att etablera det. Jag gillar många dumma saker. Dumma filmer, dumma spel. Saker kan vara dumma, töntiga, larviga, och samtidigt vara bra. Och på tal om det…

Läs mer »

Recension

Titanfall 2 (PS4)

I sin recension av årets upplaga av Call of Duty konstaterade Glenn att det har varit ett förbannat bra år för FPS. Och att Call of Duty inte längre hänger med konkurrensen. Jag har visserligen inte själv spelat ∞ Warfare, men jag tvivlar inte det minsta på att Glenn har rätt. För själv har jag känt samma sak ända sedan Respawn debuterade med Titanfall. Jag blev förälskad då och när jag nu äntligen fått sätta mig ner med uppföljaren är kärleken precis lika stark.

Läs mer »