April tar oss ett steg närmare sommaren och är årets hittills spelfattigaste månad. Några guldkorn har dock hittat fram.

Läs mer »

Sony har fattat det här med indie-spel. 2011 startade de Pub Fund som hjälper utvecklare med bland annat förskott på försäljning (mot att de knyter sina spel till Sony), marknadsföring och fria uppdateringar. 20 miljoner dollar skulle över tre år puttas in i det här projektet som bland annat gett oss Journey och The Unfinished Swan. Det är dock inte bara pengar som gör att utvecklare väljer Sony, intervjuer vittnar om en tydlig skillnad i attityd där de välkomnande sträcker ut en hand till mindre spelhus till skillnad från det krångel Microsoft och Nintendo verkar jobba med. Det senaste i raden av Sony-exklusiva spel är Guacamelee! från det tio man starka Drinkbox Studios och el diablo vilket spel de skapat!

Läs mer »

Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att göra ett vettigt sniperspel. Förra året recenserade jag det akut medelmåttiga Sniper Elite V2 och i år fick jag det tveksamma nöjet att uppleva Sniper: Ghost Warrior 2.

Då som nu handlar det om ett spel som är okej. Ett spel som har ett visst underhållningsvärde just på grund av att det är ett spel där man får spela krypskytt. Och krypskytte är kul. Men förutom en roande grundpremiss är det inte mycket intressant som bjuds.

Läs mer »

Det första Army of Two var korkat. Och grabbigt. Och simpelt. Men det var roligt. Jag hade kul med Army of Two. Jag spelade inte den generellt ganska bespottade uppföljaren, men förstod att den egentligen inte var något att ha. Inför del tre, med det genomfåniga namnet The Devil’s Cartel, var jag avvaktande, men ändå något hoppfull.

Läs mer »

Det har varit ganska bra tryck på spelsläppen under mars månad; en hel hög storspel har landat på Rikets hallmatta. Mars är också sista ”vintermånaden” och ljusare tider är i antågande och med det mindre spelsläpp, så njut av det så länge det går!

Läs mer »

Vi har sett det förut, gång efter annan. Ett virus sprids i världen och mänskligheten måste kämpa för sitt liv. En kamp mot tiden där den ständiga frågan är: kommer de hinna ta fram ett botemedel innan det är för sent?

Enda skillnaden är att du i Plague Inc. är på virusets sida.

Läs mer »

SimCity har mestadels talats om i katastrofliknande ordalag sedan det släpptes, men nu är det dags att faktiskt titta på vad Maxis kokat upp för oss i denn femte del i den anrika serien.

Läs mer »

I Gears of War: Judgment är det tydligt att People Can Fy inte riktigt haft samma budgettering som Cliff Bleszinski (ja, jag googlade stavningen) och hans team på Epic hade i de tidigare delarna i serien. Spelet är kortare, så pass kort att man kan ifrågasätta prislappen och flerspelarlägena är förminskade till fem ynka spellägen. Alla fordonssektioner är bortagna och berättelsen i sig saknar den svulstiga öderdigra inramningen vi vant oss vid från serien.

Så vad kvarstår?

Läs mer »

Sly 2: Band of Thieves står sig som ett av de absolut bästa spelen i förra generationen. Sen jag först spelade det har jag ständigt varit sugen på mer av samma. Uppföljaren var inget dåligt spel, men hade en betydligt kortare utvecklingstid, vilket kändes på slutprodukten. Den var inte alls lika slipad och kändes lite… själlös.

Efter det har vi fått vara utan Sly i åtta (8!!!) långa år, vilket är på tok för jävla länge. Men! Nu är han, äntligen, tillbaka. Och det med besked.

Läs mer »

Jag ska ta det direkt så får vi det överstökat; Crysis 3 har inget nytt som du inte sett innan. Militärer pangar med vapen och får skott i huvudet och dör, om och om igen, i olika miljöer. Det börjar bli lite tröttsamt men så är BroCod en ruskigt populär genre.

Läs mer »