I resumén av februari månad är Ludde först ut, och han har spelat allt från våldsamma skitspel till leksamma kvalitetsspel. Plus att han fått återse en gammal sommarflört.

Läs mer »

För bara ett par år sedan såg jag på MMA med en rynkande näsa. Jag tyckte det mesta såg löjligt ut och försökte stå fast vid att lagsporter alltid kommer vara mer underhållande än individuella. Men som med så mycket annat så hade jag vänner runt mig som var insatta och intresserade och efter en blöt kväll på krogen hamnade vi på samma efterfest där den senaste UFC-galan skulle livesändas lagom till att solen började gå upp igen.

Läs mer »

The Darkness II, föga förvånande uppföljare till Svenkutvecklade The Darkness från 2007, har fått mycket beröm från flertalet stora spelmagasin för sin mörka och intressanta story. Därför bestämde jag mig för att sätta mig ner och ta ett litet snack med spelets karaktärer.

Läs mer »

En sak ska du ha klart för dig, innan du fortsätter att läsa denna text. Detta är inte en spelrecension. Det kan det inte vara. Det jag har roat mig med är inte ett spel. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag ska kalla det, men vad det än är, så är det förbannat roligt i alla fall!

Läs mer »

Det här är en svår recension att skriva. Jag velar hela tiden fram och tillbaka. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Catherine. Min ena sida vill bara älska spelet. Den blundar, håller för öronen och vrålar ”MODERN KLASSIKER FÖRSATAN!” så fort det dyker upp något som inte är bra.

Läs mer »

Soul Calibur var i några år mitt absoluta favoritfightingnöje. Det var serien som fick mig intresserad av kombos och att sitta och nöta knapptryckningar tills jag hade lika distinkta fingeravtryck som en hubot*. Sedan kom tuttarna. Misstförstå mig rätt, de har alltid varit där. Men konsekvent under seriens utveckling blev de större och allt mer [...]

Läs mer »

Det här är nog en av de jobbigaste realiseringar jag fått göra. Länge har jag förknippat mig själv med Kojimas mästerliga serie, jag har använt utvalda delar för att så snyggt som det bara går beskriva min egen förträffliga smak. Men idag har vi kommit till en skiljeväg

Läs mer »

Ditt namn är Bryze Boltzmann. Du är i runda slängar 500 år gammal. Att du har kunnat uppnå denna hedervärda ålder beror på att du i din ungdom fick en förbannelse kastad över dig, som gjorde dig odödlig. Nu tillbringar du dina dagar med att jobba åt regeringen. Men du har inte ett trist skrivbordsjobb där du vänder papper hela dagarna. Istället vänder du ut och in på elaka demoner som härjar i staden där du bor. Visst låter det som en schysst premiss för ett actionspel?

Läs mer »

Ludde får äran att inleda årets första månadsresumé, och man kan nog kalla det lite av en trög start på 2012. Det är däremot en blandat kompott, med färgglada nyanser och läskigt dåliga skräckspel. Rayman Origins (Xbox 360) Jag är kluven till detta spel. Väldigt kluven. Ena stunden tycker jag att det är ett otroligt [...]

Läs mer »

När jag listade vilka spel jag såg fram emot mest under 2012, låg Resident Evil: Revelations någonstans där i toppen. Nu har spelet alltså äntligen anlänt, och de som följer mig på Twitter har under de senaste dagarna bombarderats med ändlösa tweets om mina äventyr med Jill Valentine och Chris Redfield. Mestadels handlade mina tweets [...]

Läs mer »

Tills för några dagar sedan var Amy Diamond den värsta Amy’n jag kunde föreställa mig. Efter att ha försökt spela Vectors Cells skräckspel med samma förnamn är jag inte säker längre. Och när jag skriver försökt, så menar jag verkligen det.

Läs mer »