Och laddningstider förekommer fortfarande i stor utsträckning, troligtvis kommer de också visa sitt fula tryne ännu mer under inledningen av nästa generation.

En rätt intressant sak att mäta är ”hur mycket” vi faktiskt spelar ett spel, kontra där vi sitter passivt. En trofé i God of War (Gow HD Collection 1) uppmanar spelaren att klara spelet på under 5 timmar. När jag tog den så var det på under 4 timmar, eftersom klockan bara räknade min effektiva speltid. Sammanlagt uppskattar jag dock att allt tillsammans tog minst dubbelt så lång tid.

Och detta är ett spel från förra generationen. Spel har ju gått mer åt ”en interaktiv upplevelse”-hållet sedan dess. Jag skulle vilja ha någon med ett stoppur bredvid mig när jag spelar Uncharted(2,3) för att verkligen få fram hur mycket som är spel och hur mycket som är utfyllnad.

Vill även passa på att slänga in ett tack till Ludde för en skön recension, eftersom jag missat att lägga till det i de övriga kommentarerna. Tack! Keep up the good work!

Håller tyvärr inte med dig när det gäller:
”Devil May Cry + laxermedel” >> texten Ludde författat

Båda ska vara recensioner, den ena är det medan den andra, i mina ögon, snarare är en kort artikel om sexism i spel med Neverdead som exempel.

Vill även tillägga att jag tycker båda texterna är bra.

Grundpoängen med mitt första inlägg, som kanske var lite kort och hastigt nerplottrat av undertecknad, var att det i mina ögon inte spelar någon större roll om en pojke eller flicka skrivit recensionen. Hade den här texten publicerats under Kerstins namn i Aftonbladet tror jag inte att det trollats fullt lika mycket i kommentarerna. Och tvärtom, eller kanske inte, då alla vet Ludde är lite galen. På ett bra sätt.

Puss o kram.

PS. Gillar svampriket, och hade gärna sett lite fler ”feministiska” texter av de manliga skribenterna på sidan. Det skulle säkert göra din första kommentar än mer aktuell.

Hur menar du då?

Du skriver två påståenden som ska förklara varför Ludde inte får liknande kritik som Kerstin:

”En anledning kan ju vara att lite färre läser svampriket (1), en annan att Ludde faktiskt valt att berätta om vad spelet går ut på och hur det spelas. (2)”

Jag förklarar varför dessa påståenden i min mening är irrelevanta (1) och felaktiga (2). Det gör inte att jag kallar dig mansgris eller annat, bara att jag bemött dina argument.

Med ”ton” antar jag att syftar på att jag skriver ”min poäng: du har ingen poäng” som faktiskt är lite aggressivt. Sorry för den.

Min betydligt argare ton mot Jorge har att göra med att jag känner karln privat och vet att hans argumentationsteknik är baserad på privilegieförnekande och härskartekniker blandat med trollande när han känner sig backad in i ett hörn.

Min ton mot Jorge ska dock inte du ta åt dig av.

Oavsätt vem som skrivit texterna så tycker jag texten ovan är en bättre recension. Gör detta mig då automatiskt till en mansgris som hyllar patriakatet?

Och varför så aggresiv? Har jag gjort någonting uppenbart fel när jag uttrycker min åsikt?

Ni som som har ett stort finger uppe i spelsveriges ända, kan ni inte göra en god gärning och tipsa folket om GameCenter CX aka Retro
Game Master? Ett oerhört underhållande japanskt retrospelsprogram.
Vad ”premissen” är kan Samson så gärna få dra. Ligger ute ett hundratal subtitlade entimmes-avsnitt på youtuben. Vad jag kan minnas har det nämnts och tipsats om i förbifarten men lär ha gått de flesta förbi.

Battletoads, det väcker då inga glada barndomsminnen till liv, så jag önskar eder all lycka i världen.

Over and out!

Och du verkar ju glömma att jag tillhör en minoritet som i dagens sverige är väldigt utsatta, så jag får ha på mig den sk ”offerkoftan” hur mycket jag vill.

Förresten så är det Peppy som flög med Fox pappa (Som heter James McCloud), inte Falco. Falco är bara allmänt cool ändå.

Och på tal om Corneria-musiken från första spelet, här har ni en riktigt awesome remix på den: http://www.newgrounds.com/audio/listen/98774

1. Nog för att Aftonbladet Spela har fler läsare, men självutnämnda mansplainare har vi gott om bland våra besökare också. Se bara på ALLA TEXTER MALIN SKRIVIT.

2. Jag skulle säga att kerstins rubrik ”Som ”Devil may cry” – med extra laxermedel” säger mer om vad spelet går ut på och hur det spelas än hela Luddes text.

Min poäng: Du har ingen poäng.

Jag började spela FFVII en gång i tiden men kom aldrig speciellt långt.
Men efter att ha lyssnat på retroresan/sagastund, så finns nu både FFVII och FFVI på min att-spela-lista, samt ett gäng andra titlar med.

(backtrackar retroresan och ska härnäst ta itu med säsongsavslutningen för säsong 2)

Det är riktigt sant. Ni har inspirerat mig till att spela många spel. Och ett av dom spelen är Final Fantasy VII.

Fast vem vet? Det kanske är en falsk ledtråd? Nej, inte efter den här filmen

Får hålla med skaran med att säga att Shining Force 2 är klart bättre än ettan på i princip samtliga ställen. Däremot får båda spelen en rejäl smäll på fingrarna av 3an som introducerar en lite vuxnare story (mindre saga och mer politik) samt ett soundtrack komponerat av Motoi Sakuraba. Tyvärr var spelet ett sent Saturn-lir och således översattes bara första delen av de tre episoderna. Tror dock att alla delar i serien är på tok för långa för Retroresan.

När det snackas om svensk-utvecklade retrospel kommer jag att tänka på Atod (om man nu vill räkna Skåne till Sverige). De gjorde mest Amiga-spel men har även annat gjort Saturn-portningen av HeXen , det Lemmingsliknande Troddlers till Amiga och Snes, och var med i större Team under utvecklingen av The Pagemaster och The Lawnmover Man, båda till Megadrive.

Keep on trucking, Toads!

Det var ett sätt att se på min kommentar, var inte riktigt så jag menade. Tycker själv att retro passar bäst på konsol.
Vad jag menade med att jag nästan lagt pc-spelandet på hyllan var att jag mer eller mindre bara spelar The Old Republic och ett och annat RPG nu för tiden.

Shining Force har jag också missat, ser lovande ut.

/JJ

Gå direkt på shining force 2! Ettan fastnade jag inte för. Tvåan är det helt klart bästa i shining force serien tycker jag. I och för sig är spelet ganska stort, kan bli svårt att hinna med på 1 vecka men spela så långt ni hinner vetja:)

Det här är så oerhört bra att jag blir arg att inte fler personer och pubar har tagit till sig det ännu. Om bara fler personer var som Ina & gänget hade resten av Sverige inte behövt sucka djupt och avundsjukt kolla på de härliga personer i Stockholm som njuter av MLG, DH, GSL m.m. tillsammans. För det är precis såhär det ska vara, jag tror benhårt att det är på det här sättet som e-sport på allvar kan börja konkurrera och accepteras i samhället.

Tills dess, kämpa på!

Finns det någon tjej på bilderna? Det är väldigt mycket folk på dem, men (med stor reservation för att jag är en fördomsfull person som tror mig kunna skilja på tjejer och killar ganska hyfsat) knappast fler tjejer än man kan tro på dem. Snarare exakt så många tjejer man kan tro.

(Jag och Tobbe diskuterade vapenhanteringen i Me kontra Me2. Det du beskriver låter verkligen som en perfekt mellanväg)

Helt uppenbart är att kultur i bred bemärkelse (spel, film osv) till viss del återspeglar ett samhälle där våld används för att lösa problem. Eller för att ha en kul eller spännande kväll (huliganism). Men det är ju knappast kulturen som är problemet, snarare är väl kulturen en klassisk syndabock. Och det gäller nog både fotboll och spel. Men trenden i samhället just nu är ju att se alla som individer (se diskussionen om överklass-safarin, där folkpartister glatt påstår att man väljer vilken klass man vill tillhöra. Ridå…), och då tvingas man ju placera våldsamheten någonstans utanför individen – idag i spelen. Det krävs fan politiker för att komma till den slutsatsen.

Just fotbollshuliganism har i modern tid mer eller mindre en grund i konflikter som tog sig våldsamt uttryck runt år 1900. Ett klassiskt exempel är konflikten mellan stad och land, men även den kring klass (arbetarklass-lag vs. medelklasslag). Dagens fotbollshuliganism är däremot i mångt och mycket inspirerad av den engelska på 60- och 70-talet, med casualoutfits och uppgjorda slagsmål.

Däremot tycker jag faktiskt jämförelsen är rätt orättvis: som vissa har sagt (typ Peter Ahonen, iaf) så är ju att gå på fotboll en väldigt social syssla. Visst är synen på spelare som nördar vilka sitter hemma och är finniga inte giltig på något vis, men den är definitivt inte social – eller gruppskapande – på samma sätt som fotboll. Spelen tar inte plats i en social fysisk verklighet på samma sätt som fotboll, helt enkelt. Jag tycker iofs att båda har en plats i livet.

En kul bisak är ju för övrigt att de egyptiska ultrasgrupperna deltog aktivt i upproret mot diktaturen, tillsammans över laggränser. Som sagt, det ligger en fisk begraven någonstans (kan det vara frimurarna?)

Med TV-spel tror jag många av våra motståndare ser våldet som injicerat i hjärnan av ett medium som är direkt sammankopplat med våldshandlingar. Ingen blir väl våldsam av att sparka på en boll och springa ikapp, men i TV-spel är ju anledningarna uppenbara, man skjuter ihjäl och hackar sönder monster med feta vapen. Dessutom är fotboll socialt och trevligt, man träffar människor och tjoar och tjimmar ihop. TV-spelsnördar är i deras ögon istället labila ensamvargar som sitter på kammaren och dreglar över högupplösta bilder på söndertrasade människokroppar.

Det är ett binärt tänkande som tycks ganska svårt att bli av med. Precis som Frances säger så är det någon form av growing pains. Våldsam litteratur och film ses som djupa kulturyttringar medan spel är gift för hjärnan. Jag tror det är därför vårat community har något av ett ansvar att föra in spelen i samma kulturellt accepterade rum som de andra medierna.

Häxjakten på spel är nödvändig just nu. Spel måste gå igenom samma analys och diskussion som alla andra medier och ”normaliseras”, precis som böcker, musik och video. Vi kommer nå dit snart och DÅ kommer vi kunna hänvisa till den debatten vi för nu. Det kommer ordna sig!

Jag anser att sport-våldet faktiskt är något som inte riktigt kan jämföras med ”häxjakten” på spel. IRL-våld är alltid på ett helt annat plan, med helt andra bakgrundsfaktorer. Pratar man inte om detta våld i Sverige? Straffas inte klubbarna här nuförtiden om det händer något? Men JA, självklart ska det också diskuteras.

Kampsport har ungefär samma problem som spel. Poängen är ofta våld men det är nästan aldrig den korkade och okontrollerade variant man kan se på en läktare.

”Alla som gillar sport är inte idioter, men alla idioter gillar sport”. Tyvärr är det så verkligheten ser ut och det är här din poäng ramlar in. Kulturen inom viss sport är rent vidrig.

Har backtrackat skitsnack fram till avsnitt 1 jun 2011.
Där hör jag ett faktafel av rang som får besserwisssern i mej att skrika! Jean claude van damme är inte med i predator!!! killen som spelar rovdjuret heter Kevin Peter Hall.
Vill inte vara dryg men kunde inte släppa detta:)
Skitkul podcast för övrigt!

Jag har även sniffat på Star Fox-uppföljaren, men jag misstänker att den ROMen jag spelade för ett par år sedan inte hade kompletterats så mycket ännu. Det fanns tyvärr inte så mycket att spela, men jag kan iallafall hänga med på resa och bidra med en recension av originalet!

Grafik
Enkel men funktionell. Första banan är inte så vacker men Arwings ser riktigt coola ut och fiendedesignen är bra. Speciellt bossarna lyckas ibland vara riktigt imponerande. Gillar verkligen smådetaljer som förarna på svävarmotorcyklarna på mellansvåra Venom-banan, och att utvecklarna faktiskt gav sig på att ha med både dinosaurier och rymdfiskar.

Musik
Häftiga låtar där min favorit är Space Armada. Soundet kanske känns lite plastigt och gammalmodigt ibland men kompositör(erna) har tagit ut svängarna och skapat en del märkliga spår som tar ut svängarna och bidrar till den lite mystiska stämningen.

Kontroll
Gör sitt jobb, men hjälps inte av att spelet ibland känns lite segt på ett PAL-SNES. Barrel-roll kan ibland vara lite svår att få till om man inte har sina L- och R-knappar i bra skick. Förstapersonsvyn på banorna som utspelar sig i rymden gör det iallafall en hel del enklare att sikta, men det är en fördel att ha de starkaste bollformade skotten med stor hitbox för att lyckas träffa det man siktar på.

Gameplay
Jag har fortfarande inte tröttnat på det här spelet, trots alla gånger jag spelat det. Jag misstänker att man inte blir lika frälst om man inte gillar traditionella shoot-em-up, men man måste hålla med om att Argonaut och Nintendo försökt klämma in mycket variation i gameplayelementen, storyn och presentationen. Ingen klagar nog på att Star Fox 64 introducerade ”all-range-mode” och pansarvagnen Landmaster, men för sin tid känns ändå variationen här riktigt imponerande.
Kul att man även försökte klämma in lite mer personlighet genom att ge spelaren teammates, även fast de mest känns tjatiga och helt värdelösa.

Utmaning
Ett svårt spel som jag fick nöta mycket innan jag klarade det som liten. Det bjuder iallafall på en del continues och uppdelningen i tre kortare alternativa vägar gör att man relativt snabbt kan komma tillbaka till där man fick ge upp.

Pizzabetyg!
En experimentell, nästan avantgardistiskt bakad pizza, gjord av den erfarna pizzabagarens lite pretentiösa lärling. Ingredienserna ligger i fulsnygga kubistiska mönster på en sexkantig degbotten. Det hade så lätt kunnat gå väldigt fel och bli för experimentellt, men lyckligtvis har pizzabagaren lärt ut grunderna väl och ingredienserna känns helt lätt valda och hantverket finns där. Det blir en härlig helhet som du ofta kommer tillbaka till för att få en lite annorlunda pizzaupplevelse.

Dock kan det vara värt för Sony att ta lite tid på sig om nu detta krävs för att de ska få ihop en funktionell maskin. Hoppas verkligen inte att Sony-linjen med halvtimmeslånga (har jag fel?) installationer och uppdateringsprocesser inte är något som följer med i nästa generation.

Tror att Sony har förutsättningar för att göra en bra maskin och tror dessutom att snacket om ”ingen Ps4″ är bullshit. Själv känner jag att Sonys uttalande kring ”inget snack om Ps4 2012″ är en fint. Om Sonys E3-konferens ligger efter Microsofts misstänker jag att Japanerna gör allt som krävs för att matcha. Där ligger min gissning!

Men att de inte skulle göra en PS4 alls…?

Jag är verkligen ingen ”Cod-lover”, men samtidigt bryr jag mig inte ett skvatt om ren teknik. Jag bedömer upplevelsen, om den gagnas av imponerande teknik så är det en sak men jag tycker verkligen inte att så är fallet med BF3. Åtminstone inte under enspelarkampanjen.

Vad beträffar din teori som tror jag på den men förbannar den samtidigt eftersom den håller tillbaka serien. Link skriker och skränar till och från så tyst är han inte. Och när Nintendo envisas med att ge han munrörelser så ser det nästan ännu konstigare ut än om han hade vart helt tyst eller stel som en staty i ansiktet.

Självklart är Majoras Mask en direkt uppföljare till Ocarina of Time, men samtidigt är det ju ingen tvekan om att det är samma Mästarsvärd i samma Hyrule som ligger på havets bottnen i Wind Waker. Och sen har vi ju Phantom Hourglass som utspelar sig DIREKT efter Wind Waker, och sen följs av Spirit Tracks många år senare.

En sak som gör det svårt att införa röster i Zelda är faktumet att Link är en stum hjälte. Han ska bara vara en tom roll som spelaren ska fylla, och skulle bli så märkbart genomskinlig i en talande värld. Enda bra lösningen (eller?) vore att ge Link en personlighet, och DÅ är vi ute på jävligt tunn is. Det blir näst intill omöjligt att inte göra halva fanbasen flyförbannade för att det är inte den Link de har föreställt sig i alla dessa år.

Personligen skulle jag uppskatta de här radikala ändringarna, men jag tror inte Nintendo törs så länge serien fortfarande säljer bra. Om försäljningssiffrorna skulle sjunka (fet chans) så kanske de skulle våga göra något radikalt annorlunda.

När regeln att samla 3 föremål i varje spels inledning diskuteras är det ju omöjligt att inte nämna en av Wind Wakers starkaste stunder: Den tredje pärlan. 2 samlade och man seglar bestämt iväg mot Greatfish Isle, men när man väl kommer fram ser man att hela ön är i ruiner. Ganon han före och man får leta efter pärlan på annat håll. Visserligen resulterar det här i att man blir snuvad på ett tempel, men jävlar vad jag blev tagen på sängen första gången. Det fanns inte i min världsbild att jag INTE skulle behöva ta mig igenom ett tredje tempel.

Det enda jag kan störa mig på angående Zeldaspelen är att det ideligen tjatas om (från Nintendos sida) att det finns någon form av kronologisk ordning mellan spelen. Det är struntprat enligt mig. Att den ena är föregångare till den andres efterföljare. Visst…i SS har man försökt lägga den innan alla de andra spelen, men det är på senare tid. Enda gången som det stämmer är för t.ex. Majoras Mask där man i inledningen verkligen beskriver OoT och Links resa därifrån som mynnar ut i historien i Majoras Mask.