Den accepterade framgången
Jag känner till en kille som upptäckte fotboll när han var ganska ung, tidigt tonår ungefär. För vissa kan det ses som relativt sent, vissa upptäcker det mycket tidigare i livet, men han kommer ifrån Ukraina där vissa saker inte är lika lätta att att finna som andra. Framförallt inte till den nivån att man faktiskt vill vara en del av det. Han fann ett oerhört tycke för det och ville genast spendera all sin fritid med det. Hans familj var tveksamma till hur mycket tid och träning han lade på det, men så länge som han fortfarande klarade studierna så hade de inte allt för mycket att säga emot det. Dock såg de det fortfarande som ett slöseri med tid, varför lägga så mycket tid på enbart en sak, det finns så mycket mer att göra i världen?
