På senare tid har spelutvecklare börjat tänka mer på representation av sexuella läggningar och könsidentiteter på allvar. Men vad de inte verkar förstå är att det inte räcker med en enda karaktär för att representera en hel community på ett rättvist sätt.
Det kom en teaser dagen innan, att nu minsann var det dags för en DLC till Dragon Age: Inquisition. Vi som spelat genom main storyn och gillade det sitter och väntar ivrigt på de DLC som ska behandla det minst sagt öppna slutet, men den här gången fick vi nöja oss med lite mindre.
När min telefon ringer och skärmen visar att det är min mamma som försöker nå mig funderar jag i några sekunder innan jag svarar. När hon frågar om jag är upptagen, vad jag gör, funderar jag också en stund. Men denna gång är jag ärlig; ”- Nejdå, jag spelar bara lite tv-spel”. Och denna gång är det helt sant. Jag gör faktiskt inget vettigt över huvud taget. Möjligheterna och potentialen är större inom tv-spel än någon annanstans inom kulturen, mycket för att det är en kulturform som binder samman andra kulturuttryck. Tv-spel är fantastiskt. Men ibland är det verkligen inget annat än ”bara” tv-spel också.
Hundra timmar senare känner jag mig redo. Jag tror inte att det går att göra Dragon Age: Inquisition rättvisa annars. Framför allt behövdes det en patch för att jag inte skulle basera hela recensionen på hur mycket buggar det fanns i det. Men låt oss börja i en annan ände.
Precis som förra året avser Svampriket att vänta med de allra flesta GOTY-nomineringarna tills året faktiskt är slut. En bit in på nästa år kommer vi sedan samlas för att spela in den fruktade GOTY-podden. Men vi är inte där riktigt än, för precis som i fjol så tänkte vi tillägna decembers Fredagslistor till GOTY-nomineringar också. Till kategorier som A: går att utse även om spelet inte ännu släppts och/eller B: passar sig bättre i en lista än i podform.
I denna lista kommer vi fokusera på det visuella. Närmare bestämt de omslag som pryder våra spel hemma i hyllan. Anna, Anders och Tobias delar här nedan med sig av deras personliga favoriter under året.
Medan många just nu jagar så många spel som möjligt för att ha något att säga till om i GOTY-diskussionerna som börjar hopa sig i spelvärlden tänker jag slå ett slag för det motsatta. Själv är jag ingen som försöker dra igenom allt som släpps under ett år utan håller de spel som jag väljer att lägga min tid på så nära som möjligt.
Ni vet hur det är. De allra flesta spel som släpps får åtminstone en samlarutgåva, en hel del får två eller till och med tre. För olika valörer kan vi få köpa olika grader av fysiska och digitala hyllningar till spelen vi – förhoppningsvis – kommer älska. Med spel som idag rullar av hyllorna för fem, sex, sjuhundra kronor ligger samlarutgåvorna ofta lätt kring tusenlappen eller mer.
Vi har verkligen ett fullproppat avsnitt Svamppod denna vecka, med hela sju spel som mer eller mindre sätts under lupp av Anders, Niklas, Peter och Sandra. Vi slår dessutom rekord i antal uppåttummar i ett och samma avsnitt. Vi hade väldigt kul med veckans spel, hoppas ni finner avsnittet minst lika njutbart!
Min level 4 Mage rusar in under ett enormt stenblock som en drakhona tagit till sin egen. Under springer en drakunge, fortfarande för liten för att flyga, men som lätt kan tugga ner mig till köttslamsor. Eldklot flyger när drakhonan cirkulerar över scenen, ungen hugger runtomkring sig och hälsomätarna sjunker oroväckande snabbt hos alla följeslagare. Min Mage tar ut bakbenen, ett i taget, och med en gemensam kraftinsats ger till slut ungen upp och faller ihop.
