Vreden och Peter
Anders smider ränker om att försöka fånga min vrede på film som en annan UFO-jägare. Nu är min vrede i och för sig bra vanligare än besök från Andromedagalaxen, men ändå. Han vill ha kameror igång och fånga den i sin naturliga form. Han skulle haft en sån på mig igår, när jag efter en lång, svettig och äcklig dag på jobbet kommer hem för att äntligen få spela Destiny en dag efter alla andra. I vår interna chatt skrev jag i vånda om hur jag är så trött på sådan här skit att jag funderade på om TV-spel är värt sådan ilska och hur jag måste ha en diagnos av någon form. Så, I listform, tänkte jag försöka beskriva de olika känslorna som kommer när ett stort efterlängtat spel jag är sen till att spela inte fungerar. Illustrerat med Deadpool. På grund av varför inte?
