Jag spelar väl vad fan jag vill

Vad är ett spel? Det ska du ta och skita i.

Hetast på Svampriket just nu



Krönika

Jag spelar väl vad fan jag vill

“Vad är ett spel” är en av de absolut tråkigaste frågorna som går att diskutera. Den är uppe i toppen med frågor som “vad är konst” och “varför sitter du på twitter på arbetstid, Linus?”. Frågorna är kanske inte tråkiga i sig själva, men de leder till enormt tråkiga diskussioner som genast får mig att vilja dyka genom en glasruta.

Läs mer »

Krönika

Seraphine är ett brott mot mänskligheten

Det är officiellt, det är dags att dra proppen ur hela det här ”spel”-experimentet. Det hade femtio eller så bra år, men nu räcker det. När jag tänker efter så tror jag att det är dags att ge upp på det moderna samhället överlag.

Jag är bara… så, så trött.

Läs mer »

Krönika

Sluta störa den kreativa processen på Kickstarter

Ärligt talat, idéen med Kickstarter är enkel: gillar du det, skänk pengar. Gillar du det inte – skit i det. Den här tendensen att vifta med sedlar framför någons ansikte samtidigt som man menar att de ska dansa efter din pipa för att du bidragit med småpotatis, den är inte rimlig.

Läs mer »

Super Mario 3D All-Stars

Krönika

Super Mario 3D All-Stars säljs under en begränsad tid – d e röva

Super Mario 64, Super Mario Sunshine och Super Mario Galaxi släpps till Switch! ”Fan va bra!”, tänker du. ”Kanske lite för bra?”, tänker Nintendo. ”Bäst att vi hittar på att samlingen är megaexklusiv.”

Läs mer »

Krönika

Beer Clicker: Hackattack

Jag hade verkligen inte tänkt skriva en text till om mitt spel. Precis som jag inte hade tänkt skriva den förra texten om mitt spel. Men jag känner ändå att jag vill dela med mig av vad som hänt sen senast. För det har varit lite av en resa.

Läs mer »

Krönika

Färdig med Early Access

“Early access” är en modell för spellansering där spelare kan köpa och spela spelet i ett ofärdigt stadium. Detta ger utvecklarna möjligheten att använda pengarna som kommer in för att finansiera vidare utveckling, och få direkt feedback från spelarna. Men det behöver du säkert inte att jag berättar, konceptet har sedan länge blivit mainstream i spelvärlden.

Läs mer »

Krönika

Mitt sista inlägg

Jag brukar säga att min “karriär” som “professionell spelkritiker” började någonstans runt 2012 – när jag började frilansa för lokaltidningen Nollnitton i Örebro. I skrivande stund var det åtta år sedan. Tiden som gått sedan dess är närmare ett decennium. Om vi sedan adderar alla år som jag skrivit om spel på hobbynivå börjar vi närma oss 14 år. Det är lite mer än hälften av mitt snart 26-åriga liv. 

Läs mer »

Krönika

Blizzard bryr sig mer om Kina än sina egna fans

Blizzard svek tre av sina egna kärnvärden när de stängde av en Hearthstone-spelare som uttryckte sympatier med demonstranterna i Hong Kong.

Läs mer »

Krönika

Borta bra men spelhemma bäst

Kamurocho, Majula, Normandy. Niklas skriver om den härliga känslan av att ”komma hem” i ett spel.

Läs mer »

Krönika

A Plague Tale: Inlevelse placeras på offerbordet

Jag har frågat mig själv varför jag varit så ovillig att starta upp A Plague Tale: Innocence de senaste två veckorna. Det är enligt många mått ett bra spel. Och kanske är problemet att betoningen där ligger lite väl tungt på just ordet spel. Är A Plague Tale: Innocence för mycket spel, och för lite… upplevelse?

Läs mer »

Krönika

Nu är hotet mot Steam och Valve på allvar

Valve har ansetts för stora och dominerande på marknaden med Steam och det järngrepp de har haft över den digitala marknaden för inköpandet av spel, men är dom för stora att misslyckas, eller kommer de misslyckas av just den anledningen?

Läs mer »

Krönika

Låt mig hjälpa dig på traven, Katrin

Jag hade beslutat mig för att inte skriva någon upprörd text om det senaste utspelet från bleknande c-kändisen Katrin Zytomierska. Jag kunde inte se någon direkt poäng i det, då jag inte ens tror att hon själv lyssnar på skiten hon kräker ur sig. Det är inte så mycket en faktisk åsikt, som det är hon som desperat skriker “se på mig!” i hopp om att förlänga sin tveksamma relevans ytterligare en liten stund. Jag såg inte syftet med att lägga energi på vad som i praktiken bäst kunde liknas med när Robinson-Robban målade sig smurfblå och studsade runt i en TV-studio.

Men ändå sitter jag här, suckandes, och känner att kanske går det att hitta något meningsfullt att säga om Zytomierskas utspel om hur föräldrar inte bör låta sina barn spela Fortnite.

Läs mer »