Kategori: Krönika

Linus fixar Spelkanon

Jag är kluven inför idén om en kulturkanon, en lista av verk som stämplas som viktiga och bra och centrala för den större kulturen. Samtidigt som jag ser det positiva i att lyfta fram och belysa kulturyttringar, så känns en kulturkanon som ett ganska kontraproduktivt sätt att göra det. Istället för att främja en levande kultur riskerar det att bli ett sätt att stagnera kulturen, ett försök att skapa ett objektivt facit för kreativitet så att dagens osnutna ungdom slutar snacka skit om pappas favoritböcker.

Elden Ring är ett 8-bitarsspel

Det är i dag en så gott som universellt accepterad sanning att From Software satte igång en revolution inom speldesign. Deras influenser kan ses överallt i modern spelmedia, i allt från raka kopior till bred inspiration i helt andra genrer, på ett sätt som har få paralleller genom spelhistorien. En slags spelvärldens kejsare vars stil alla vill apa efter.

Äntligen slipper vi spela TV-spel

Om det finns något jag hatar så är det att vara nyanserad. Avskyr det. Jag vill ta en hård linje och kamikaze-följa den ner i avgrunden. Och därför har jag uppskattat min inofficiella text-serie om TV-spelens senkapitalistiska skymning. Bara gubbgnäll och fula ord. Och när jag läste att Sony har patenterat en teknologi som låter en “AI” spela dina spel åt dig så kändes det inledningsvis som en slam dunk.

Allt suger nu

”Jag beräknar att mellan 40 och 60 procent av min vakna tid går åt till att logga in, en siffra som ökar exponentiellt dag för dag”, Linus har BRÅKAT med launchers, konton och rättigheter.

Tankar efter en ospecificerad mängd timmar i Tears of The Kingdom

Zelda: Tears of The Kingdom är definitivt ett spel som kom ut i år, det går inte att förneka. Det är tveklöst ett spel som släpptes 2023. Att jag sedan spelet släpptes har spelat över 320 timmar är däremot något jag kommer förneka tills dagen jag dör. Ni kan inte bevisa att jag i skrivande stund har spelat nästan sex timmar om dagen i genomsnitt sedan spelet släpptes. Fucking låt mig va, okej?!

Den saken åsido, under mina timmar i spelet, hur många eller få de nu må vara, så har jag haft många tankar.

Spelen jag glömde

Åsikterna om 2022 som spelår går isär. Många på riket har pekat på det som ett relativt svagt år. Jag personligen håller absolut inte med. Jag håller ingen direkt räkning, men det känns som att jag spelat fler spel i år än på väldigt länge, och många av dem har varit fantastiska upplevelser. Från gigantiska spel som God of War och Elden Ring, till mellanstora spel som Supraland: Six Inches Under och Madison, till relativt små spel, som Norco.

Stig-Helmer-effekten

Vet ni vad som alltid besvärat mig lite med Sällskapsresan-filmerna? Stig-Helmers tjejer. Inte det faktum att han svingar långt över sin liga, gängliga nördar har alltid varit hett villebråd, utan att han alltid lyckas driva bort dem mellan filmerna. I varje film får vi följa honom på vägen till romans, men nästa gång vi hälsar på så sitter han där ensam igen.

Infernax och tv-spelsmoral

Moralfilosofi är en av filosofins äldsta och anrikaste grenar. Utilitarianism, konsekventialism eller deontologi, från Aristoteles dygdetik till Kants kategoriska imperativ, vad som är rätt och fel är en fråga som är konstant närvarande i mänsklighetens medvetande. Och det är till den diskussionen TV-spelsutvecklare bestämde sig för att dra sitt strå till stacken, med komplexa moraliska dilemman som… göra mord frågetecken?

Läser in

Twitch


Arkiverade livestreams på Youtube

Kalendern

Inga kommande händelser

stötta riket

Bli en Patreon!

Pin It on Pinterest