Recension

L.A Noire (Switch)

För sex år sedan släppte Rockstar spelet L.A Noire. För sex år sedan spelade jag det för första gången. Denna vecka har jag fått möjlighet att spela det för andra gången. För Rockstar har nämligen varit så där nytänkande som inga andra spelutvecklare är och släppt spelet på nytt, fast till de nuvarande plattformarna, Playstation 4, Xbox One och inom kort finns det en särskilt utvecklad version till HTC Vive. Men som inte det vore nog, har de även, hör och häpna, släppt det till Nintendo Switch och det kanske inte är helt otippat att det är just den versionen jag har spelat?

“Det har varit en fröjd att åter få besöka Hollywoodland tillsammans med Cole Phelps på min Switch”
Jag vill minnas att det var väldigt många som blev besvikna på L.A Noire när det landade på spelhyllorna. Tror att många hade förväntat sig ett GTA som utspelade sig på 40-talet. Folk blev besvikna på att Los Angeles mest fungerade som en kuliss och inte en stor härlig sandlåda för en att härja runt i. Jag anser att det är fel att ens jämföra L.A Noire med ett GTA. Där GTA är ett spel som bjuder in dig som spelare till att göra tokiga saker och i mångt och mycket bygga din egen berättelse, så är L.A Noire  ett storydrivet spel, där det inte alls finns mycket utrymme för tokigheter. För mig personligen går upplevelsen förlorad så fort jag av misstag råkar göra något tokigt i den värld L.A noir utspelar sig. Här kör jag lagligt och väntar på min tur om det inte är som så att det finns behov av att sirenerna måst slåss på, förståss. Jag går med min karaktär istället för att rusa fram. Jag är Cole Phelps till 100 procent och inte en pajas som hoppar omkring och fjantar mig. Att spela detta spel går att likställa med att att se på en interaktiv utgåva av filmen L.A Konfidentiellt. Om en ställer in sig på detta, så har en flera timmar av hårdkokt deckaraction framför sig att njuta av.

Cole Phelps. Argast i stan!

Eller, det kanske är att ta i att påstå att det är så mycket action i L.A Noire. Det är enligt mig den svagaste delen av spelet. Istället är det undersökningar av brottsplats med de efterföljande förhören som gör att jag 2011 och nu 2017 har kul med spelet. Precis som då är det även nu lite läskigt till en början att se dessa, lite för välanimerade ansiktena röra sig och ge uttryck för vad karaktärerna tycker och tänker. Precis som då är jag idag exakt lika dålig på att se om folk ljuger eller inte. Men det gör inget. Älskar fortfarande att välja ”bad cop”-alternativet som respons på ett vittnes uttalande och se och höra Cole bli orimligt arg och irriterad. Gör mig inte så mycket att den reaktionen var helt fel, då jag istället får mig ett gott skratt. Men med det sagt är det även otroligt tillfredställande att komma ur ett samtal med alla rätt på frågorna.

Som jag nämnde ovan är det alltså Switch-utgåvan av spelet jag har kört, vilket har varit en positiv upplevelse. Ja, förutom det här med HD-rumble. Här har utvecklarna gått helt bananas. Jag har absolut inget behov av att i mina händer känna Coles varje steg han tar när han klättrar upp för en stege. Så lyd mitt råd och stäng av denna funktionen illa kvickt.

Pekskärmen går att trycka på

L.A Noire är absolut inte ett tekniskt mästerverk och jag kan anta att det förmodligen ser ut som en påse skridskor jämfört med Playstation 4 och Xbox One-utgåvorna, men som alltid är utseendet inte allt, när det kommer till tv-spel.
Precis som med Doom har jag i stort sett tillbringat all tid med spelet bärbart och det har visat sig att L.A Noire är ett ypperligt spel att ha igång och plocka upp för korta spelstunder. Jaha, nu blev jag visst bajsnödig? Perfekt, då kan jag passa på att förhöra den där kvinnan om den där smitningsolyckan. Skitsmart, helt enkelt!

Vidare bör jag även nämna att om en vill så är det faktiskt en hel del saker en kan göra genom att använda sig av pekskärmen. I mitt tycke känns det inte vidare smidigt utan jag håller mig till knappar och spakar när jag undersöker en död kropp. Men kul att utvecklarna ändå har lagt till den funktion.

Det har varit en fröjd att åter få besöka Hollywoodland tillsammans med Cole Phelps på min Switch och än en gång har jag denna höst insett att jag för tillfället inte har behov av någon annan spelkonsol för att få mitt spelbehov tillgodosett. Om du som jag redan upplevt Coles karriär inom polisväsendet kan det absolut vara värt att gör det en gång till nu på Switch. Om du däremot aldrig spelat L.A Noire och känner att du samlat tillräckligt med månar i Super Mario Odyssey bör du starkt överväga att testa på hur det kan vara att spela huvudrollen i en noirfilm.

Skriv en kommentar