2016 kastar jag mig återigen över räcken och tak
Kulorna smattrar när jag springer över husen
Jag faller handlöst och slår i marken med ett brak
Parkour i spel skulle nog stannat närmare år tvåtusen
Svarta kvinnor överallt och diversifieringen är ett faktum
Tänk om resten av historien kunde kännas lika aktuell
Glittrande glas och röda syner är spelets signum
Det är också allt jag tar med mig, och då är jag snäll
En öppen värld var det som utlovats
Ändå kan en bestiga långt från alla hus
En närvarande regissör är nog det som erfordrats
Men när inte flytet infinner sig blir Solar Fields bara ett sus
Konceptet håller inte hela vägen
Jag vill så gärna men magin vill inte titta fram
Vissa spel lever bäst som en vacker sägen
Tyvärr är den här upplevelsen mest slitsam
