För några månader sedan efterlyste jag spel som på något sätt ville lära mig något, och härom veckan fick jag vad jag ville. Human Resource Machine har lärt mig att programmera.

Nej, jag kommer troligtvis inte få jobb på varken EA, Microsoft eller något annat sånt där ”dataföretag” inom den närmaste tiden, vad jag däremot fått är en enkel och grundläggande insikt i vad programmering faktiskt är. Human Resource Machine har förklarat och lärt mig hur loopar och situerade loopar fungerar, spelet har lärt mig multiplicera tal ett specifikt antal gånger, utan att veta det specifika antalet. Inte nog med detta så lyckas spelet också hela tiden berätta för mig vad jag lär mig samtidigt som det händer.

Pusselspelet går i korthet ut på att ta siffror och bokstäver från ett rullband, göra en eller flera handlingar med dessa och sedan placera summan, faktorn eller kvoten på rullband nummer två. Gör du rätt blir chefen glad och du blir befordrad upp ett steg till nästa våning, gör du fel får du skriva om ditt program och försöka igen. Spelet är minimalistiskt, men ändå vackert och på sina ställen lite mörkt. Estetiken känns igen från studions tidigare spel, Little Inferno och World of Goo, precis som dessa fungerar spelet klockrent på telefon och padda. I början känns spelet väldigt enkelt, men det tar inte många banor för spelets svårighetsgrad att öka rejält. De senare banorna kräver en rejäl nypa tålmodighet och simultantänkande.

human-resource-machine-

Multiplikationsnumret, härifrån är det uppförsbacke.

Human Resource Machine är ett underbart svårt och samtidigt ytterst ovanligt litet spel. En van programmerare har kanske inte jättemycket att hämta, men för mig som alltid sett programmering som en obskyr form av svart magi, är spelet ett ypperligt sätt att få förståelse för konsten. På något sätt känns spelet som före sin tid. Snart kommer programmering (troligtvis) stå på skolschemat och detta spel kommer vara mer eller mindre meningslöst… Eller så är det precis tvärt om, att spelet kommer i precis rätt tid och lärares ögon öppnas för programmering som ett nytt skolämne. Nåja, kanske överdriver jag det lilla mobilspelets intryck på sin omvärld, men det beror nog på hur mycket jag gillar det. Spelmakarnas humor och kärlek till spelmediet lyser igenom. Detta är helt klart, i sin enkelhet, ett av de bästa mobilspel jag spelat.

Jag ville lära mig, och vid min själ, det fick jag.