Mobilspel på gott och ont
Finns det någonting som är mindre kreddigt i spelkretsar än att säga att man gillar mobilspel? Och då tänker jag inte på vilka mobilspel som helst, utan framför allt de som handlar om tre-i-rad, med glättiga färger och repetitiva banor. De är enkla, hjärndöda och beroendeframkallande. Som spelvärldens ful-tjack. Ingenting man skryter om att man sysslar med i de fina salongerna helt enkelt.
