Att skriva den här recensionen är egentligen att ge Drawn to Death mer uppmärksamhet än vad det förtjänar. Men precis som när en potentiell game of the year-kandidat uppenbarar sig känns det som att jag har lika stor skyldighet att rapportera om ett av årets absolut sunkigaste skräpspel.
Det har under flera dagar pågått en kontrovers kring sajter som Kotaku och Rock, Paper, Shotgun. Men främst kring en spelutvecklare vid namn Zoe Quinn. Jag tänker inte gå in på detaljer eftersom jag tycker hennes namn redan nämnts för ofta, och jag tror det mest har att göra med att folk som inte gillar feminism inom tv-spel vill ha något att peka på när de ska kritisera ”social justice warriors”. Att Zoe Quinn fått huvudrollen i det här dramat förundrar mig, då hon och hennes agerande som person är irrelevant för konversationen vi borde ha efter den här incidenten — en konversation som inte kretsar kring hennes sexliv och som inte utvecklas till ett antifeministiskt tåg av slut-shaming.
