När någon ropar på mig
Många gånger när jag kommer hem från en arbetsdag, så fylls jag med ångest. Det är inte för att det ligger en räkning från Radiotjänst framför mina fötter, det är inte för att en av mina katter har spytt på golvet och det är inte för att min sambo är hemma. Utan när jag kliver in i vardagsrummet, så ser jag flera hyllor med spel. Olika figurer på framsidorna som ropar efter mig, som vill att jag ska spela just deras spel. I de flesta fall så kommer jag att göra dem besvikna, de flesta spelkaraktärerna kommer antagligen aldrig att få andas i den härliga friska luften. Plasten kommer att sitta kvar.
