Bioshock Infinite. Tidsresor. Wibbly Wobbly.
Den här texten är i princip en konkret illustration av begreppet ”sen på bollen”. Att skriva en krönika om storyn i Bioshock Infinite är ungefär lika aktuellt som att sätta sig och spekulera om vem Deepthroat egentligen var. Men det här är en text jag tänkt på att skriva länge och nu har det blivit dags att få det ur mig.
Obs! Varning för spoilers!
Det finns en aspekt av storyn i Bioshock Infinite som jag inte förstår. Det handlar inte om Lutece-”tvillingarnas” egentliga relation, eller vem Comstock är, eller vad som händer i slutet, eller hur allting hänger ihop med Burial at Sea. Nope. Inget av det. Det handlar om de konstanta diskussionerna (mer när spelet kom än nu, så klart) om hur svårt det är att hänga med och förstå storyn.
