I veckans avsnitt tar Ludde hjälp av Glenn, Tobbe och Niklas för att kunna producera vad som är i Sveriges särklass bästa podcast om spel. Det är inte mindre än fem stycken spel som avhandlas. Förutom det blir det lite Sidney Poitier, snack om NX och faktiskt en hel del sång. Kanske lite för mycket sång?
The Legend of Zelda betyder otroligt mycket för mig, därför var det med lätt ångest jag mottog recensionsexemplaret av Twiligt Princess HD. Spelet har länge legat på en stadig tredjeplats över mina favoritzeldaspel och rädslan att jag inte längre ska tycka om det har hängt som ett litet mörkt moln över mig.
Jag älskar Zelda. Jag älskar inte alla spelen, men spelserien i stort är, vid min själ, allra längst upp på min topplista. Bästa spelet är såklart A Link to the Past, sämst är nog Skyward Sword. Förhoppningsvis får vi ett nytt Zeldaspel nästa år, och för att dämpa min svåra längtan tänkte jag fundera över hur jag vill ha ett Zelda. För att skapa det ultimata spelet tänker jag använda mig av existerande Zeldaspel, jag Frankensteinar ihop de bästa delarna ur de gångna spelen.
Jag är en riktigt dålig både vinnare och förlorare. När jag förlorar känns det som om hela världen är emot mig och någon givetvis har fuskat. När jag vinner däremot får jag svårt att förvalta all denna framgång och blir något av en nervöst glad sjuåring som lite lagom gnuggar in det i ansiktet på mina motspelare.
