Recension

Poochy & Yoshi’s Woolly World (3DS)

Än en gång så sitter jag här, Nintendo har skapat något som redan finns och jag tvingas (nåja) återbesöka en värld jag relativt nyligen lämnat. Spelet tycks lida av taskig självkänsla och dåligt självförtroende. Tre frågor verkar snurra runt maskinen när jag startar spelet, ni vet sådär som fåglar gör i tecknade filmer när någon slagit i huvudet.

Vem är jag till för?

Behövs jag verkligen?

Har jag hindrat något bättre från att utvecklas?

Jag ska försöka besvara frågorna en och en, för det är i just dessa spörsmål som hela problemet med dagens Nintendo ligger.

Så här såg han ut när han bara var några pixlar, Poochy

 

Vem är jag till för?

Spelet är långt ifrån dåligt, jag skulle till och med rekommendera det till folk som inte äger ett WiiU, dit originalet släpptes. Tyvärr är det lika delar meningslöst att rekommendera det till de som har ett WiiU, för inget är nytt. Okej nu var jag lite hård. Poochy, den lelle hunden som brukar kunna göra Yoshi sällskap finns med och hjälper till ibland. Han har också några nya banor att spela, mer än så är det inte.

Grafiken är såklart nere i botten, men det funkar, med tanke på hur gammal maskinen är så ser det faktiskt godkänt ut. Samtidigt var ju WiiU-spelet så snyggt att jag svimmade i soffan med jämna mellanrum. Stor del av spelet var, i mitt tycke, just estetiken och upplevelsen av världen. Att bara stå en stund och njuta av den garninspirerade grafiken. Denna ynnest försvinner till stor del när alla linjer och kanter ser ut att vara borstade med Airbrushen i Paint.

 

Behövs jag verkligen?

Vad är bäst, att lägga pengar på att utveckla nya grejer, eller sälja gammal skåpmat som ingen spelat?

Remakes är svåra. Jag förstår varför Nintendo vill ha ut sina spel i ett medium till, för WiiU sålde aldrig tillräckligt bra. Vad är bäst, att lägga pengar på nya grejer, eller sälja skåpmat som ingen i alla fall testat på? Det senare är det billigare och när ingen verkar vilja köpa det du gör är det väl bättre att få ut det i andra kanaler så att lite avkastning kan komma. Att 3DS har sålt över 60 miljoner enheter gör matematiken enkel. Spelet kanske behövs för att täcka upp i Nintendos kassa.

 

Har jag hindrat något bättre från att utvecklas?

Nej, den här frågan kan jag tyvärr inte besvara. Jag har inte den inblicken såklart. Men det hindrar mig inte från att ta upp den och fundera på när jag senast spelade ett riktigt bra nytt Nintendospel. Paper Mario: Color Splash och Metroid Prime Federation gjorde mig båda arg och ledsen. Remaken av Twiligt Princess älskade jag, men det är ju inte nytt, utan återigen en remake.

Senast jag spelade ett riktigt bra nytt spel från Nintendo var nog… Yoshi’s Woolly World, originalet från 2015, är inte det sorgligt?

 

 

Kommentarer

  1. BG Pixlarn skriver:

    Verkligen jättemärkligt att porta det här till 3DS när de har en alldeles ny konsol runt hörnet vars främsta kritik är att det ser lite glest ut med utannonserade spel under första året. Fast det kanske är det där lilla tafatta försöket att säga ”3DS är fortfarande aktuell, och vi fortsätter faktiskt stödja den!”

    Kanske ett förståeligt beslut ifall Switch mot förmodan skulle sälja dåligt, men det känns ju som en Switch portning hade varit både enklare och billigare att utveckla. Plus att det förstärkt bilden att Nintendo tror på sin nya konsol.

Skriv en kommentar