Fler spelar nu Àn nÄgonsin förut, och spel Àr inte lÀngre nÄgot som uppskattas nÀstan exklusivt av unga pojkar. Nu Àr spel nÄgot som spelas av bÄda könen i alla Äldrar. Men samtidigt som jag alltid varit övertygad om att spel skulle nÄ fler och fler med tiden, sÄ trodde jag lÀnge att det skulle ske via mediets djupare del av bassÀngen. Jag trodde att vuxna mÀnniskor av bÄda könen skulle dras in av spel som L.A. Noire och Heavy Rain, men i stÀllet drogs de in av Angry Birds och Farmville. SÄhÀr i efterhand kÀnns det sÄklart logiskt att de börjar i den grunda delen av bassÀngen nÀr de Ànnu inte behÀrskar simmandet. Det Àr bara att hoppas pÄ att de förr eller upptÀcker den djupa delen, Àven om det just nu kÀnns som att det kommer ta ytterligare ett par decennier. Det hÀr illustreras ganska tydligt nÀr medelÄlders mÀn och kvinnor yttrar sina tankar kring spel och mÀnniskor som spelar, eller hur media fortfarande kommer undan med att demonisera underhÄllningsformen.
Tv-spel ses fortfarande av mĂ„nga â Ă€ven de som sjĂ€lva spelar â som en ytlig lek utan potential att vara underhĂ„llning med substans. Det Ă€r fortfarande lek frĂ„n pojkrummet för mĂ„nga, och de tre programledarna sade aldrig nĂ„got om vare sig det Ă€r OK för kvinnor över 30 att spela eftersom det aldrig korsade deras tankar att kvinnor spelar. Det hĂ€r Ă€r nĂ„got jag mĂ€rker av Ă€ven i min egen vardag. Som nĂ€r min kĂ€ra mor fortfarande verkar tro att tv-spel bara handlar om att vinna och samla poĂ€ng, som om inget hĂ€nt med upplĂ€gget sedan Space Invaders. Eller nĂ€r jag lunchar med min lĂ€rarinna, och hon berĂ€ttar om hur hon tycker Thomas Arnroth Ă€r skojig nĂ€r han gĂ€star Gomorron Sverige och âpratar om sĂ„na dĂ€r spel för tonĂ„ringarâ trots att han Ă€r en vuxen man. Och visst, mĂ„nga tv-spel Ă€r bara lek eller ytlig underhĂ„llning. Det har jag inga problem med. Jag Ă€lskar den barnsliga spelglĂ€djen som Nintendo förmedlar. TrĂ„kigt nog spiller den bilden orĂ€ttvist över till de spel som Ă€r mer Ă€n bara det.
Jag inser att Thomas Arnroth aldrig kommer ses pĂ„ samma sĂ€tt som Yukiko Duke ens om han recenserar L.A. Noire och hon recenserar en bilderbok för barn. SĂ€ttet han tvingas presentera spel pĂ„ Ă€r via ett fördummande och simplifierande filter för den okunniga mainstreammassan, medan film- och bokrecensenter kan tala som vuxna mĂ€nniskor. Men det som kĂ€nns allra mest nedslĂ„ende Ă€r hur det ibland kĂ€nns som att vi ofta inte ens vill ta oss sjĂ€lva pĂ„ allvar. Hur alla stora spelsajter fortfarande listar de hetaste booth babes efter E3. Hur Spike TV Video Game Awards fortfarande Ă€r ett enormt PR-jippo med vilsna kĂ€ndisar pĂ„ scenen. Och hur till och med spel vars vĂ€rldar och berĂ€ttelser vi vill ta pĂ„ allvar â som Bioshock Infinite â har anlitade modeller i cosplayklĂ€der utanför utgivarens bĂ„s. Kanske borde spelindustrin börja ta spel pĂ„ allvar innan vi ska förvĂ€nta oss att medelĂ„lders mĂ€n och kvinnor ska göra detsamma.
(Sedan jag skrev den hÀr texten har Coop i Norge valt att plocka ner vÄldsamma spel frÄn deras hyllor pÄ grund av vad Anders Breivik skrivit om Modern Warfare 2, trots att religion och högerextremism var hans motivation. Till och med World of Warcraft plockades ner, trots att han bara anvÀnde det som tÀckmantel för sin frÄnvaro. Det hÀr tycker jag Àr Ànnu ett exempel pÄ hur spel fÄr stÄ ut med mer Àn sina syskonmedier.)
Jag sÀger samma sak som jag bloggat om tidigare och jag pÄpekat för Samson:
Reklamen Ă€r inte riktad mot dig. Vi som hĂ„ller ett öga pĂ„ spelvĂ€rlden, vi som vet vilka titlar som Ă€r vĂ€rda att lĂ€gga energi pĂ„ och vilka som Ă€r shovelware, vi Ă€r inte en del av demografin nĂ€r det gĂ€ller booth babes eller TV-reklam; oss har de redan. De Ă€r medvetna om att vi inte bryr oss om deras reklam i syftet att bestĂ€mma hur vida vi skall köpa eller ej, Ă€ven om vi kanske vill se vad de försöker med. Reklamen, booth babes och övrigt Ă€r riktad Ă„t de som inte Ă€r inne i vĂ„r sfĂ€r. Det Ă€r inte utvecklarna, det Ă€r inte producenterna, det Ă€r inte art directors, som sitter och tar beslut över vem som skall stĂ„ pĂ„ E3 tillsammans med vilken uppsĂ€ttning dubbel-D, det Ă€r marknadsfolk; marknadsfolk som vet att sex sĂ€ljer och de jagar swing votes och non-voters. SpelmĂ€ssorna försöker göra vad de kan för att efterlikna de mĂ€ssor som redan etablerat en pedigree; bilmĂ€ssor, bĂ„tmĂ€ssor. En vĂ€rld dĂ€r det _förvĂ€ntas_ att det finns fagra damer att beskĂ„da. Och vid det hĂ€r laget Ă€r det för sent, om man valde att plocka bort all silikon frĂ„n mĂ€ssgolven sĂ„ skulle man fĂ„ sĂ„dan bad-will frĂ„n DudeBro, en demografi som man ganska nyligen lyckats fĂ„nga in till lojala kunder, att den negativa PR som skulle storma runt ”var alla booth babes var i Ă„r?” skulle vara mĂ€rkbar.
Spelmediet Àr inte vÄrt lÀngre, de tillhör en större massa som krÀver större uppmÀrksamhet och en annan approach till hur man fÄr tag i nya kunder. Men vi sitter fortfarande hÀr med tandstÀllning, plastficka för vÄra pennor i skjortan och fÄr för oss att det Àr nÄgon helige gral vi funnit i vÄr ungdom. En bÀgare som vi skriker ut att andra skall dela med oss, men sedan blir ledsna i ögat över att det Àr andras lÀppavtryck pÄ den.
Vi lever i en vÀrld dÀr vi förtÀr i ny media men vÀrlden rapporteras fortfarande av gammal media. Och gammal media har inte en aning om vad de snackar om nÀr det kommer till pop-kultur i dessa dagar sÄvida det inte visades pÄ American Idol. Det finns en vÀldigt definitiv anledning till att det inte Àr Hans, 56, som sitter i TV-soffan och recenserar spel. Gammal media och marknadsfolk, som försöker sÀlja alla titlar de kan, vet antingen inte vad som sÀljer till entusiaster, eller sÄ Àr de medvetna om att de inte Àr kÀllan vi Àr ute efter. Samtidigt sÄ ser de att marknaden Àr viktig sÄ snart de faktiskt tittar pÄ ekonomin bakom. Det Àr dÄ vi ser desperata försök att inkludera spelvÀrlden i sin allmÀnna sÀndning.
Den bÀsta spelrecension vi sett pÄ TV Àr fortfarande Lewis Black, som bÄde subtilt och supertilt pÄpekar skillnaden mellan ny media och gammal media.
Jag hÄller i stort med om det du tar upp Àr ett problem, men jag tycker ocksÄ det Àr trÄkigt att spelare kÀnner att de mÄste försvara sin hobby genom att hÀvda att spel hyser nÄgon form av idédjup. Hur tÀnkvÀrd Àr en fotbollsmatch? Vilka djupa tankar förmedlas i backhoppning?
NÀr jag skÀms för spel sÄ handlar det snarare om att de estetiskt fortfarande riktar sig till hormonstinna tonÄrskillar (boob dynamics, suck). à andra sidan, om man betÀnker problem som supporterklubbar eller doping vet jag inte om spel har sÄ mycket att skÀmmas för alls.
Bra skrivet Tommy, men framför allt BRA kommenterat av Nidde!
Spel har blivit sÄpass stort nu att vi som Tommy skriver mÄste skilja pÄ spel och spel. PÄ samma sÀtt som det Àr omöjligt att jÀmföra LÀckberg med Dostojevskij eller Bay med Kubrick Àr det omöjligt att jÀmföra Lego: Harry Potter med Heavy Rain. Men det Àr trist att de ÀndÄ klumpas ihop tillsammans.
”Gammelmedias” skildring av tv-spel Ă€r fortfarande i sin linda, och jag tror och hoppas att det med tiden kommer att bli mer nyanserat. Tills dess fĂ„r vi nog dras med en ensidig och stereotypiserande tĂ€ckning av allas vĂ„rt favoritmedia.
Jag tror personligen att dels mĂ„ste branschen ”vĂ€xa upp” som du sĂ€ger. Det behövs att man tar tag i det hela med att faktiskt bĂ„da könen spelar och skippar ”booth babes” och annat skrĂ€p. Sedan tror jag vi som spelar idag och Ă€r vuxna mĂ€n/kvinnor har en stor roll i det hela. Vi fĂ„r vara de som faktiskt visar för andra att spelande kan vara sĂ„ mycket mer Ă€n att bara skjuta ner folk för högre poĂ€ng.
@Nidde: Ăr det mycket Boothbabes pĂ„ bokmĂ€ssor?
Ibland undrar jag om det inte Àr bristen pÄ kÀndisar som gör att spelmediet inte fÄr vad det förtjÀnar. Ett ansikte att följa, nÄgon att idolisera, nÄgon att skriva skandalrubriker om nÀr de Äker in pÄ rehab. Men som ÀndÄ Àr magisk pÄ scen/vita duken.
Det nÀrmsta vi kommer en kÀndis Àr Cliffy B, och vem vet vem det Àr utanför kotaku?
@SpelMalmer: Eller att det inte Àr tillrÀckligt stora pengar inblandat. För visst blir det lite allvarligare i en hobby dÀr en spelare kostar drygt 100 miljoner?
@Nidde: Bra kommentar! Du har sÀkert rÀtt i mycket, och det beror nog till stor del pÄ att industrin begÄr missförstÄnd i den hÀr övergÄngen. Film och musik har ocksÄ den viktiga dudebro-mÄlgruppen att tilltala, men lyckas ÀndÄ vara mer accepterad Àn spelindustrin. Hade man suttit och skrattat Ät en man pÄ 30+ som ser pÄ film eller lyssnar pÄ musik? Nej, sjÀlvklart inte. Skrattat Ät en man som besöker bilmÀssor? Nej, inte det heller. SÄ jag vet inte hur mycket det har att göra med booth babes. Jag valde medvetet att inte fokusera mycket alls pÄ dem. Och nog allt tycker jag vi kan hÄlla utgivarna ansvariga för hur spel marknadsförs. Att marknadsföringen och spelmÀssor inte riktar sig till kÀrnpubliken har jag svÄrt att svÀlja.
Micke: Ingen hade hÄnskrattat Ät mÀn över 30 som ser pÄ sport. SÄ jag tror inte det Àr idédjup som saknas.
Niklas: ”PĂ„ samma sĂ€tt som det Ă€r omöjligt att jĂ€mföra LĂ€ckberg med Dostojevskij eller Bay med Kubrick Ă€r det omöjligt att jĂ€mföra Lego: Harry Potter med Heavy Rain.”
Underbart. <3
Kanske kan vi skylla allt pÄ gammelmedia, och det vore ju bekvÀmt att göra det. Men frÄgan Àr om det inte delvis Àr spelindustrins egenskapade image som till viss mÄn leder till missförstÄnden.
Familjenspel: Ja, jag tror ocksĂ„ bĂ„de vi och utvecklare/utgivare har ett ansvar. TyvĂ€rr Ă€r vi ganska bra pĂ„ att vara fientliga gentemot sjĂ€lvkritik sĂ„vĂ€l som Ă„tgĂ€rder att bredda mediet. Men det Ă€r lite det den hĂ€r bloggminiserien ska vara till för, och jag ska försöka komma med förslag pĂ„ vad vi kan göra. đ
Spel-Malmer: Du kan mycket vÀl ha en poÀng dÀr. Fast jag undrar om det Àr lite hönan och Àgget över det.
@Samson: Du menar book-babes? ^_^
@Tommy: DÀr har du nog en poÀng. Spel har nog i större utstrÀckning Àn andra medier börjat sin utveckling i andra Ànden av spektrat, alltsÄ som ren och skÀr underhÄllning utan seriösa undertoner. Böcker och film dÀremot har ju funnit i mycket seriösare varianter redan frÄn början. Spel Àr vÀl ett sÄpass ungt media att det fortfarande behöver gro och mogna lite granna. Förhoppningsvis gÄr det ganska snabbt sÄ jag slipper bli utskrattad nÀr jag spelar och Àr över 30. Tre Är för att vara exakt ^_^
@Samson
Nej, för bokmÀssor vet _precis_ vilken publik de har.
Och ja, men jag tror inte du inkluderar bokavdelningen av AdultCon i ”bokmĂ€ssa”.
@Tommy
Visst finns det utvecklare som har egen PR-avdelning, men i det stora hela sÄ Àr det vÀl ÀndÄ utgivarna som bestÀmmer över marknadsföringen. Det Àr inte sÄ dumma sÄ att de inte har nÄgon ifrÄn utvecklingsteamet pÄ plats, men du kommer inte se Carmack jobba som inslÀngare.
Ta Blur t.ex., de franska reklamerna tror jag inte för en sekund att Bizzare Creations hade nÄgot att göra med, det var Activision hela vÀgen.
Andra sidan av spektret har du Valve, som har en egen avdelning som stÄr bakom Meet The [Class] filmerna eller Portal-reklamerna. De kÀnner sin publik och caterar dÀrefter, de Àr inte i behov av att tilltalla BroDude för de vet vad de sysslar med.
Och det Àr inte som sÄ att spelmÀssorna inte riktar in sig pÄ kÀrnpubliken ocksÄ, de har ju spelen dÀr för att testas. Skillnaden mellan dig och DudeBro Àr att du skulle testa spelet ÀndÄ. Booth babes Àr dÀr för att de som inte skulle givit det hela tid annars skall engagera sig. FÄr man inte uppmÀrksamhet frÄn ofrÀlsta genom att vara ett bra utvecklingsteam eller ha Madden/Halo/Gears i sin titel sÄ kanske Sasha Grey fungerar.
@Tommy SĂ„ varför ses just att spel har utvecklats till nĂ„got annat Ă€n ”poĂ€ngjakt” som ett rĂ€ttfĂ€rdigande argument för att vuxna ska fĂ„ spela? Jag tycker spel ska fĂ„ vara just underhĂ„llning, vuxna har rĂ€tt till sĂ„dant ocksĂ„. đ
@Niklas: ”Spel Ă€r vĂ€l ett sĂ„pass ungt media att det fortfarande behöver gro och mogna lite granna.”
Det Àr nÄgot jag funderat över ofta. Först tÀnkte jag att spelmediet ÀndÄ Àr sÄ pass gammalt att vi redan borde ha vÄrt Citizen Kane. à andra sidan borde man kanske tÀnka pÄ att spelens gryning var mycket mer begrÀnsad Àn filmens gryning. Det Àr vÀl egentligen inte förrÀn nÄgon gÄng under 90-talet som tekniken ens tillÀt engagerat berÀttande. SÄ spel ligger kanske dÀr film lÄg 1920, men influeras fortfarande av tiden dÄ bara lek var möjligt.
@Nidde: Ja, jag sa ocksĂ„ att det oftast Ă€r utgivarna som hanterar PR. đ
Jag har inget emot att vissa titlar marknadsförs pÄ vissa sÀtt till vissa mÄlgrupper, och tror som sagt inte att booth babes i dudebrobÄsen har sÄ mycket med allmÀnhetens hÄnskratt att göra. Av mina kommande förslag i den hÀr serien kommer inte ett enda inlÀgg avhandla booth babes. Jag förstÄr deras funktion, och ser samtidigt att vissa produkter frÄn bÄde film och musik kan marknadsföras med sex utan att mÀn över 30 blir skrattade Ät.
@Micke: Jag har inget emot poÀngjakt som en del av mediet. Sport Àr ocksÄ en poÀngjakt, och det fÄr vuxna mÀn tydligen syssla med.
Jag tror nog man inte ska underskatta estetikens del i det hela heller. MĂ„nga spel ser ut som leksaker, betraktas dĂ€rför som sĂ„dant. Jag minns nĂ€r jag visa LIMBO för familjen och intresset var förvĂ„nansvĂ€rt stort. Just att det ”inte sĂ„g ut som ett dataspel” var ett av argumenten som kom fram flera gĂ„nger.
Bra skriven text och bra kommenterat av Nidde och Niclas đ
Ăr inte det hĂ€r bara en tidsfrĂ„ga egentligen? Att den ”Ă€ldre” generationen (som oftast fortfarande Ă€r dominant i normsĂ€ttandet) tycker att mĂ€n över 30 inte ska spela spel Ă€r kanske helt enkelt för att nĂ€r dom var 35 sĂ„ gjorde de inte det. DĂ„ var det barn som spelade spel.
Vi vet ju inte vad ”samhĂ€llet” eller normen kanske man ska sĂ€ga tyckte om fotboll nĂ€r dom första började spela det.
Jag tror bara det hÀr Àr en helt naturlig skepsis som alltid finns mot det nya. Ju större del av befolkningsmÀngden som tÀcks av personer som vÀxt upp med spel, desto större del kommer spel ta upp av kulturkakan.
Micke: Det har du helt rÀtt i. Min mamma Àr till exempel extremt fientlig mot spel. Jag menar, hon vill inte ha med dem att göra alls. Men LIMBO fastnade hon faktiskt för, och tyckte till och med det var underhÄllander.
Holmberg: Jag vill tro att det bara Ă€r en tidsfrĂ„ga, men nĂ€r jag ser hur facebook- och iPhone-spelen sĂ€tter tonlĂ€get och formar allmĂ€nhetens uppfattning mer och snabbare Ă€n nĂ„got annat blir jag orolig att tiden tar oss i fel riktning. Att det aldrig kommer bli accepterat att ta spel pĂ„ allvar eftersom det Ă€r lekspelen som syns. Vi lĂ€ser med glĂ€dje om hur sĂ„ och sĂ„ mĂ„nga procent ”spelar spel”, men tĂ€nker sĂ€llan pĂ„ att det handlar om Angry Birds och inte Bioshock. Men det kĂ€nns ju troligt att alla som Ă€r 15-25 idag kommer Ă€ndra uppfattningen om 30 Ă„r. Om de Ă€r tillrĂ€ckligt mĂ„nga, och fortfarande spelar.
—
Jag Àr förresten sjukt inkonsekvent med mina @. :p
Tommy: Fast det Àr ju samma med all populÀrkultur. Det Àr skitmusiken som spelas pÄ radio, det Àr skitfilmerna som gÄr om och om igen pÄ TV, det Àr skitböckerna som sÀljs i pockethyllan pÄ ICA och det Àr oundvikligen Àven skitspelen som flest kommer konsumera.
SÄ precis som med alla andra kulturformer sÄ kommer den stora mÀngden stanna pÄ ytan och nÄgra söka sig djupare ner i spelhavet.
Men det tror jag inte spelar nÄgon roll för kulturmediets framtida legitimitet. Film ses med nÄgorlunda respekt Àven om de filmer som konsumeras mest Àr Transformers och Sex in the City (typ). Musiker ses med nÄgorlunda respekt dom med trots att det Àr Lady Gaga och Justin Bieber som Àr dom mest exponerade namnen. Samma med literaturen.
Som Nidde antyder i sin kommentar sÄ Àr spel redan sÄ populariserat att vi som ser oss sjÀlva som kÀrnpubliken mÄste inse att det finns nya aktörer pÄ plan. Dvs den stora massan som inte Àr mer engagerade Àn att det blir angry birds i telefonen och fifa xx hemma i konsollen. O nÄt LEGO-lir för ungarna.
Vi fĂ„r helt enkelt bara slĂ€ppa tanken pĂ„ att ”att gilla spel” ska betyda nĂ„got specifikt om vad det Ă€r för typ av spel pĂ„ samma sĂ€tt som ”att gilla musik” inte sĂ€ger ett smack om vad man gillar.
Holmberg: ”Som Nidde antyder i sin kommentar sĂ„ Ă€r spel redan sĂ„ populariserat att vi som ser oss sjĂ€lva som kĂ€rnpubliken mĂ„ste inse att det finns nya aktörer pĂ„ plan.”
Och det Ă€r nĂ„got underbart. Det Ă€r nĂ„got jag tycker vi ska strĂ€va efter sĂ„ mycket som möjligt. Oavsett vad det Ă€r som spelas. Jag Ă€r en stor föresprĂ„kare för casual, och Ă€lskar sjĂ€lv casual. Jag hade vĂ€l bara hoppats att breddandet samtidigt skulle komma med en viss form av acceptans. đ
Holmberg: Ditt sista stycke Àr guld. Det Àr sÄ ofta vi gamers skall förvÀntas gilla alla typer av spelupplevelser bara för att de Àr spel, men det Àr ju sÄ enormt brett. Skillnaden mellan tetris, jazz jackrabbit, half-life och heavy rain Àr ju enorm (för att bara ta tre spridda exempel).