Recension

NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations

Hej. Jag heter Tommy. Det är jag som är Svamprikets så kallat Narutard. Det innebär att jag tycker Naruto är fucking awesome. Därför blev jag full av förväntan och höga förhoppningar när jag hörde att NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations var på väg. NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations är inte mitt första möte med serien i spelform, men det är mitt första möte med serien i spelform sedan jag blev en Narutard. Och eftersom jag faktiskt gillade det jag spelade innan jag började följa serien, antog jag att jag skulle gilla spelet ännu mer nu när jag faktiskt kan hänga med ordentligt i storyn och vet vilka karaktärerna är. Och jag hade rätt, för NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations är riktigt bra.

Först och främst: det finns inget äventyrsläge i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations som det funnits i vissa andra Naruto-spel. Personligen tyckte jag inte det var så förbaskat skoj att till exempel balansera på broar gjorda av kage bunshin no jutsu, så det är ingenting jag saknar i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations. I stället får vi i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations följa seriens viktiga punkter ur nyckelkaraktärernas olika perspektiv – från barndomsåren till Shippuden – och återskapa de viktigaste striderna. NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations återberättar inte berättelsen i detalj så att spelare främmande för serien kan hänga med, men tillräckligt för att fans ska sitta och fnittra upphetsat när de inser att nästa strid är Orochimaru mot den fyrasvansade versionen av Naruto. Som jag gjorde.

Tyvärr finns det vissa minnesvärda strider från serien som inte tas upp i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations, medan andra strider nästan upprepas sönder. Ta till exempel striden mellan Itatchi och Sasuke. Först får vi återuppleva den från Sasukes perspektiv. Sedan från Itachis perspektiv. Och sedan från Itachis perspektiv igen när vi får gå igenom hela händelseförloppet från medlemmarna i Akatsukis perspektiv. Du får alltså spela samma strid tre gånger! Det känns onödigt, när NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations till exempel spolar striden mellan Orochimaru, Tsunade och Jiraiya helt. I storyläget får du faktiskt inte ens spela som Tsunade en enda gång, vilket är skumt eftersom hon ändå är hokage och väsentlig för berättelsen. Dock har NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations ett otroligt brett karaktärsgalleri, där du självklart kan välja att spela som henne i övriga spellägen.

En annan lite skum grej är att striderna i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations måste hålla sig till seriens berättelse, även när du spelar som någon som förlorar den striden. Ta till exempel när Naruto, Sakura och Sai slåss mot Sasuke utanför Orochimarus gömma. Först spelar du som Naruto, och måste besegra Sasuke. Senare spelar du som Sasuke, och måste besegra Naruto. Men båda gångerna har striden samma utgång i berättelsen, eftersom NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations måste hålla sig till vad som faktiskt händer i serien. Det är ingen stor grej, men känns bara lite off ibland. Värt att nämna är även det faktum att NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations bjuder på exklusiva bonusklipp. Det är dock inte alltid klart om det är ettsånt klipp man kollar på eller inte. “Vänta nu… fick man se Itachi slåss mot Kisame innan han mötte Sasuke i serien, eller är det en ny scen?”

Men nu skriver jag mest om negativa saker bara för att det är lättast och roligast att skriva om sånt. NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations är faktiskt ett riktigt bra spel som levde upp till mina riktigt höga förväntningar. NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations är inte ett perfekt spel. Svårighetsnivån kan vara väldigt ojämn och jag ogillar när spel tvingar mig att låsa upp karaktärerna innan jag kan använda dem online. Men samtidigt blir jag totalt jävla golvad av presentationen, där spelet rent visuellt slår serien hårt på fingrarna medan japanskt tal är fullt tillgängligt. Attackerna i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations är lätta att utöva, och djupet kommer från att veta vad man ska göra och när man ska göra det. Precis som i serien handlar det lika mycket om att överlista motståndet som att hantera teknisk skicklighet.

De flesta karaktärerna i NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations är ganska lika, vilket man kanske bör förvänta sig när det är typ 70 av dem om man räknar vuxna- och barnversionerna som separata. Men vissa – som till exempel Gaara och Deidara – är väldigt säregna och speciella i sättet du spelar. Oftast kommer du dock välja karaktär mer efter hur mycket du gillar den personen i serien och attackernas visuella kvaliteter mer än något annat. Allt som allt har CyberConnect2 gjort ett utmärkt jobb, och efter NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations samt Asura’s Wrath har de snabbt blivit min favoritutvecklare för 2012. Om du gillar fightingspel kan du mycket väl finna NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations underhållande. Är du ett fan av Naruto är köpet obligatoriskt.

NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations.
NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations.

 

NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations!!!

 

Kommentarer

  1. Tobias Andersson skriver:

    Nu måste jag ju köpa NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations för NARUTO SHIPPUDEN: Ultimate Ninja STORM Generations verkar ju jättebra!

  2. Christoffer skriver:

    Ytterst tveksam fortfarande, har sett animen och läst mangan till senaste av allt.

    Fighterna var ändå inte tillräckligt lockande att spela spelet för, tror jag letar åt Naruto Broken bond istället.

  3. BG skriver:

    Rolig recension fast kanske lite väl riktad åt fans av serien. Var år och dar sedan jag senast hälsade på i Narutodjungeln och har ärligt talat svårt att hänga med när du rabblar namn till höger och vänster.

    Ett otroligt vanligt irritationsmoment i den här typen av fightingspel är hur “balansen” mellan karaktärerna anpassas efter hur mäktiga de är i serien det är baserad på. Är det något som förekommer även här?

  4. Lance McCloud skriver:

    Jag testade några rundor i spelet hos en polare igår och hade riktigt kul. Det är nästan ett par år sedan jag la ner att följa serien, mest eftersom den gått i lite fel riktning mot vad jag hade hoppats och jag har andra saker jag helt enkelt valt att prioritera högre när det kommer till att spendera min fritid.

    Men vist är spelet riktigt kul och tack vare det stora antalet karaktärer så var ju alla mina favoriter med utöver dom där jag knappt vet vilka dom är. Kontrollen var enkel att lära sig och först var jag rädd att alla system skulle vara platta och att den som hamrar fortast på knapparna skulle vinna, men det verkar ändå finnas djup i att tima kontringar och i att reagera efter vad motståndaren gör. Sen är säkert vissa karaktärer obalanserade, men det känns inte som om det är alls lika viktigt som i vissa andra fightingspel.

    Sen får jag verkligen hålla med om att hela spektaklet ser löjligt snyggt ut. Stilen sitter perfekt och allt är lika färgsprakande som I den tecknade serien. Special attackerna har helt rätt tyngd både tekniskt med hur mycket skada dom gör, men även i deras visuella magnitud.

    Jag gillar’t skarpt. Men jag får nog erkänna att jag är glad att jag inte har spelet själv, för det är nog roligare att inte lira så ofta med då gärna mot kamrater som med uppskattar serien eller bara shonen action anime rent generellt.

  5. Tommy Håkansson skriver:

    BG:
    100% riktad till fansen! :p Sorry. Kunde inte hålla mig. Väldigt bra fråga om balansen! Jag har spelat igenom alla karaktärers storyläge, samt några av turneringarna. Men känner ändå inte att jag kan uttala mig så mycket om balans förrän jag är mer härdad i onlinesvängarna. Så det spar jag till den slutgiltiga domen i månadsresumén. Rent generellt vill jag svara att ja, det finns en gnutta av den sortens obalans. Men jag är ännu inte säker på om det bara handlar om mina personliga preferenser, eller om attackerna verkligen har mer räckvidd och tar mer skada. Till exempel hade jag väldiga problem med första generationens Naruto när jag spelade som Kakashi.

    Lance:
    Att man har ett begränsat antal kontringar gör det väldigt intensivt. Man vill absolut inte vilja vara den som gör det först, och ibland handlar det nästan mer om att få motståndaren att spendera sin än att ta liv. Tycker det är lite synd att man får tillbaka fyra nya på andra livsmätaren dock. Men allt som allt har striderna i Naruto en mycket, mycket bättre balans mellan djup och lättillgänglighet än till exempel Dragon Ball-spelen.

Skriv en kommentar