Helgdagarna är över och det är dags att sammanfatta årets mest spelfattiga månad.

Tobbe har spenderat en vecka i Kina där han hängde i arkadhallar och åt konstiga saker. Resten av månaden innehöll tyvärr inte några nya spel, förutom Frog Fractions!

December är månaden då Wii U släpptes, vilket såklart innebär att Tommy spelat en resonabel mängd Wii U-titlar. Inte jättemånga, men en del. Här kommer hans åsikter om alla, utom Tekken Tag Tournament 2.

Nintendoland (Wii U)

[betyg:5]Nintendoland är en annorlunda upplevelse från person till person beroende på vilka förutsättningar du spelar det under. Visst går det att spela enspelarlägena ensam, och visst är de små minispelen ganska underhållande på det viset. Att skjuta kaststjärnor och vägleda Yoshi är faktiskt underhållande. Men det är när tre personer eller fler sitter bredvid varandra i soffan som Nintendoland blir fullkomligt fantastiskt, och olikt något annat jag spelat. Det är den roligaste soffmultiplayern jag någonsin upplevt.

Tank! Tank! Tank! (Wii U)

[betyg:1]Vad är det här? Den minsta mängden innehåll du kan få för 400kr? Idén är robust; skjut stora monster med era pansarvagnar. En av er kan till och med vara monstret! Men sen glömde man att utveckla den idén vidare, och kvar lämnas ett spel som kämpar för att erbjuda lite mer än Metroid-minispelet i Nintendoland. Estetiken saknar charm, det viktiga multiplayerläget är halvtrasigt och gameplay är repetitivt.

New Super Mario Bros. U (Wii U)

[betyg:3]NSMBU är ett bra spel, precis som alla andra titlar i serien. Men även om varje titel tillfört något nytt, och nästan alla banor fortfarande presenterar nya spelmoment, så börjar till och med jag att tröttna. Har du inte spelat de tidigare titlarna är det här ett solklart fem-av-fem-spel. Men har du som jag redan spelat NSMB, NSMBW och alldeles nyligen NSMB2 innan du spelade NSMBU räcker inte assymetriskt co-op och vackra bakgrundsmålningar för att få upp spelglädjen på topp igen. Men det är fortfarande värt ett köp, speciellt för utmaningsläget där Nintendo testar dina hardcoreskills mer än vanligt.

Little Inferno (Wii U)

[betyg:3]Jävlar, vilket svårt spel att recensera. Du köper föremål, och bränner dem tillsammans med andra föremål. Bränner du rätt föremål med rätt föremål får du en combo, och tjänar mer pengar med vilka du kan köpa fler föremål att bränna med varandra. Du listar ut vilka föremål som ska brännas med varandra genom att knäcka ordgåtor i en combolista. För att få combon vid namn ”Spring Time” ska du till exempel bränna en klocka och en blomma tillsammans. Men jag hade inte fortsatt spela till det tankeväckande slutet om det inte vore för spelets gripande story, och en atmosfär som hela tiden hintar till att något stort och spännande kommer ske när som helst. Om det där stora och spännande någonsin händer är upp till var och en att avgöra.

Paper Mario: Sticker Star (3DS)

[betyg:3]Jag har inget emot att man tagit bort kompanjoner i striderna. Jag har inget emot att man tagit bort equipment. Jag har inget emot att attackerna nu representerar av klistermärken man samlar. Jag till och med gillar spelets linjära världskarta. Men när ett bärbart spel gör att du kör fast om och om igen på grund av extremt billiga fulmetoder som att helt enkelt göra saker väldigt svåra att se, till den mån att du måste använda dig av en guide, är det näst intill en deal breaker. Allt i Paper Mario: Sticker Star funkar jättebra, och seriens charm är högst närvarande. Och kan du bara stå ut med att behöva kika guide då och då är det fortfarande ett bra mysspel i lättsam RPG-anda.

Sonic & SEGA All-Stars Racing (Wii U)

[betyg:4]Det går snabbt. Man kan flyga. Det är snyggt. Kontrollen sitter som den ska. Vapnen är så där. Och till Wii U kan man lägga sig i soffan och spela hela spelet på Wii U-padden, oavsett vad ni kanske hört mig påstå tidigare. Det enda som håller spelet tillbaka från full pott är den väldigt ojämna bandesignen. Här måste Sega bli bättre om man planerar att på riktigt konkurrera med Mario Kart, som har näst intill perfekt bandesign. Det måste vara tydligt vart man ska, och kurvorna måste samspela med fordonens kontrollschema. Det verkar Sega oftast förstå, men glömmer det på vissa ställen i spelet. Det var dessutom inte kul att åka båt i Diddy Kong Racing, och det är inte kul nu heller. Men ändå ett riktigt bra spel!

Ludde har i December mest klappat på sin nya familjemedlem, Nintendos Wii U!

Batman Arkham City Armoured Edition (Wii U)

[betyg:3]Det är väl ingen hemlighet att denna portning av 2011 års bästa spel lämnar en del att önska. Fast jag tycker på sätt och vis att det är väldigt uppfriskande att få uppleva detta äventyr igen på mitt Wii U. dels tycker jag att kontrollen tillför en hel del kul och smarta moment. Men det jag finner mest positivit med denna version är att jag kan få uppleva ett ballt actionäventyr på min toalett eller i min säng, då hela äventyret går att spela enbart på handkontrollen.

Family Party 30 Great Games Obstacle Arcade (Wii U)

[betyg:0]Skit är skit. I detta spel ledsagar en björn som pratar utan att röra läpparna dig. Skit är skit. I detta spel handlar det mest om att vifta okontrollerat med sin Wiimote. Skit är skit. I detta spel får du använda Wii U-handkontrollen ibland. Om du råkar vinna ett minispel. Typ Skit är skit.

 

Game Party Champions (Wii U)

[betyg:2]Att det kommer komma en uppsjö med mindre bra ”minispels-spel” till Wii U är det väl aldrig någon som har tvivlat på. Tyvärr tenderar den här sortens spel, om det inte är Nintendo själva som ligger bakom, att vara ganska mediokra. Så är även fallet med denna titel. Att det inte får bottenbetyg beror på att jag faktiskt finner air hockey-delen ganska så underhållande.

 

Samson, Linus och Malin har pysslat med annat än nya spel den här månaden och Anders har som vanligt snackat skit.