Ett helt vanligt jävla blogginlägg

Den känslosamma veckan

Varje måndag kommer Ludde Lundblad blogga här på Svampriket. Han kommer skriva om allt och ingenting som har någon slags relevans för hans eller kanske även ditt TVspelande. Tankar, funderingar och säkerligen något korkat. That’s right! Ingen djupgående artikel, ingen seriös krönika utan bara ett vanligt jävla blogginlägg!

15/4

Två proffs.

Två proffs.

Ännu en vecka har passerat. En vecka som har varit som en berg- och dalbana, rent känslomässigt. I lördags var jag äntligen tillbaka bakom mikrofonen i Svamppod Fyrkant. Det var otroligt skönt att åter få sätta sig ned tillsammans med Samson, Malin och Tommy och få prata om detta underbara fenomen som kallas för TVspel. Det var över en månad sedan jag medverkade sist och känslan över att återigen få ta del av mina vänners tankar och knasigheter var som balsam för själen. Efteråt inmundigade jag, Tommy och Samson en otroligt välsmakande middag på Jensen’s Bøfhus. När vi satt där och diskuterade sådant som vi ej kunde diskutera i Svamppod, kände jag en så otrolig tacksamhet och glädje över att få vara dessa individers vän och kollega. Utan dem och Svampriket skulle jag nog inte klara av tillvaron, som för tillfället bitvis är väldigt kämpig.

Efter ett par öl och en god burgare i magen slog jag följe med Tommy hem, då vi skulle fortsätta “arbeta”. Inspelning av Quicktitts på Resident Evil Revelations, Dragons Dogma: Dark Arisen och Remember Me stod på schemat. sex timmar blev vi sittandes med handkontroller i våra händer. Jag kan inte avslöja vilket, men ett av spelen fick extra mycket uppmärksamhet.

Det som har varit den största orsaken till att denna vecka har varit så känslosam är spelet som jag började spela förra veckan.
Det som har varit den största orsaken till att denna vecka har varit så känslosam är spelet som jag började spela förra veckan. Jag har nämligen sett eftertexterna rulla till Bioshock Infinte. Jag kan inte med ord göra mina känslor för det spelet rättvisa. Efter att eftertexterna slutat rulla kom jag på mig själv med att bara sitta och stirra på spelets startskärm. Vilket jag då hade gjort i minst tjugo minuter. Jag kände en glädje och sorg på samma gång. Det har nu gått tre dagar sen jag avslutade mitt besök i Colombia och jag har inte kunnat skaka av mig det jag har fått upplevt. I vanliga fall brukar det bara vara att trycka in nästa spel i konsolen, men jag är inte riktigt redo för det än.  Det som är mest frustrerande är att jag har ingen i min närhet som jag kan sätta mig ned och samtala med, om det som hände i Colombia. Som tur är håller Samson, Malin och Tommy alla tre på med att spela igenom Bioshock Infinite inför en kommande special av Svamppod där vi ska samtala och spoila skiten ur det.

Tills de är färdiga kommer jag knarka alla andra podcasst som har haft den goda smaken att göra spoileravsnitt och enbart lyssna på det smått fantastiska soundtracket spelet har.

Vi hörs om en vecka. Tills dess, kom ihåg! Det är kul med TVspel och livet ska vara kul. Spela på!

En låt som sammanfattar veckan som varit

 

Kommentarer

  1. Quid skriver:

    Här sitter jag och läser ett känslosamt inlägg om spel, men den enda frågan som ploppar upp är: Var intogs den otroligt välsmakande middagen? Sån är jag… 🙂

  2. Ludde Lundblad skriver:

    Quid – På Jensen’s Bøfhus 🙂

  3. Marcus Johansson skriver:

    Ser mycket fram emot ett specialavsnitt av podden om Bioshock Infinite. Jag avslutade det i torsdags, och vill just nu höra folk som kan prata fritt om det.

  4. SonKite skriver:

    Ja underbart ett specialavsnitt av Bioshock infinite. Trevligt att du tyckte om det. Det är verkligen ett spel som delar många i olika läger om vad det spelet förtjänar för betyg etc. Jag längtar verkligen efter DLC-materialet och det har jag nog aldrig gjort för ett spel tidigare.

Skriv en kommentar