Ett helt vanligt jävla blogginlägg

Jag! En spelsamlare?

Under veckan som gått har jag gått igenom min spelsamling. Den har sorterats och ställts upp snyggt och prydligt i min bokhylla. När jag har sorterade kassetter och fodral var det en tanke som slog mig. Har jag blivit en spelsamlare!

Allt som allt har jag 222 stycken spel i min spelhylla. En ganska så imponerande siffra tycker jag själv. Men närjag började syna samlingen mer noga så känns inte siffran lika imponerande längre. Detta beror på att den till största delen består av Xbox 360 spel. Närmare bestämt 95 stycken, varav 20 av dem är till Kinect. Resten av samlingen ser ut som så här:

  • NES – 20
  • SNES – 14
  • Gameboy – 12
  • N64 – 2
  • Gamecube – 9
  • Wii – 28
  • DS – 11
  • PS3 – 14
  • 3DS – 10
  • Wii U – 7

Jag känner att jag skulle vilja utöka min samling av NES och SNES spel för att känna mig mer nöjd över min samling. Även några fler spel till N64 vore trevligt.

Men att räkna spel är inte det enda som har roat mig den gångna veckan. I lördags begav jag mig till Stockholm för inspelning av Svamppod. 12:30 drog vi igång och var färdiga klockan 19.30. Förutom ordinarie Svamppod spelade vi in Svamprikets första “spoilercast”, där vi i lte mer än 3 timmar pratade Bioshock Infinte. Det ska bli jätteintressant att få höra vad ni som lyssnar på oss tyckte? Vi är själva nöjda över utgången, men sen så är vi ganska så egenkära. vi spelade även in det bästa bonusavsnittet hittills. Jag har iallafall aldrig skrattat så mycket i ett bonusavsnitt. Så ni som har tillgång till Svamppods bonusavsnitt har något att se fram emot.

Vi hörs om en vecka. Tills dess, kom ihåg! Det är kul med TVspel och livet ska  vara kul. Spela på!

En låt som sammanfattar veckan som gått

Kommentarer

  1. Lovelime skriver:

    222 spel är en ganska imponerande siffra om man jämför med gemene man, det är nog till och med en hög siffra om man jämför med gemene spelaren.
    Om man är en samlare?, det skulle jag säga att man får bestämma helt själv. Men sen finns det ju självklart vissa saker som kanske tyder mer eller mindre på det. Letar man upp inplastade spel för att aldrig öppna dem, då är du nog en samlare. Säljer man av spel lite då och då, nja då kanske man inte vill se sig som en samlare. Men man kan ju rikta sitt samlande mot mera specifika saker som en franchise, och på så sätt bli en “småsamlare” av något.

    Av de spel jag äger så är det skrämmande många jag inte alls provat. Något som kanske skulle tyda på att jag är en samlare, då jag i endel fall är rätt nöjd bara med vetskapen om att ett spel står i hyllan.
    Å andra sidan så får jag ibland ganska mycket ångest över att jag inte kommer hinna spela alla spel jag faktiskt har velat spela men som alldrig blivit av.

    Min Samling ser ut på följande vis

    Famicom – 7
    NES – 18
    SNES – 13
    N64 – 7
    GC – 12
    Wii – 17
    GB – 7
    GBC – 2
    GBA – 8
    DS – 19
    3DS – 8
    MD – 8
    MegaCD – 3
    Saturn – 2
    DC – 7
    PSX – 22
    PS2 – 58
    PS3 – 42
    PSP – 22
    Vita – 10
    X360 – 33
    PC – 55
    Neo Geo MVS – 8

    så totalt 388 spel. Men då är digtala fullspel, PSN och VC spel inräknade i dem (ej xbla), så siffran i fysiska hyllan är 71 spel färre. Så 317 spel står i fysiska hyllan.

    En siffra jag är ganska nöjd med själv också, men jag inser även snabbt när man surfar runt på nätet, att ur en samlares perspektiv så är det en ganska liten samling. Min samling inehåller också väldigt få rariteter.

    En annan intressant sak är att du nämner att den maskin du har flest spel till är Xbox 360, vilket jag finner ganska logiskt utav flera anledningar, som att man kanske har spelat mer eller mindre i olika perioder av sitt liv, men framför allt så påverkar ju den ekonomiska aspekten mycket, man kanske har varit arbetslös under en period, skaffat barn och fått tygla sin inkomst mera, spelen har i snitt blivit billigare osv, man kanske har slagit ihop sin samling med någon.

    I mitt egna samlande kan jag definitivt se ett tydligt spår av hur det följt olika perioder av mitt liv. Jag och min yngre bror fick ett NES när jag fyllde 6 år och ett Gameboy när jag fyllde 8 år. Sen slet jag under mina yngre år med att klippa gräs och sommarjobba osv, för att köpa Mega Drive och MegaCD, PSX, N64, Dreamcast, PS2 och GC, Samt nintedos bärbara maskiner. Men att jag la fokus på att ha så många konsoller som möjligt så blev det ju följaktligen även mycket färre spel till varje maskin, då man bara hade råd och tillåtelse att köpa ett eller två spel på semestern varje sommar. Hade man tur så fick man ett spel i födelsedagspresent på hösten och ett på julafton med.

    Vändingen kommer ju klart och tydligt 2003 när jag kommer ut i arbetslivet och fortfarande bor hemma och har egentligen bara en mobilräkning och lite mat/hyra summa att betala till föräldrarna, månadslönerna börjar trilla in och jag upplever det som jag är ekonomsikt oberoende och framför allt PS2 spel och DVD filmer köps i ganska stora mängder.. tills det att man några år senare flyttar hemmifrån och man måste börja tygla lite på sin ekonomi.

    Nu har jag inga barn ännu så jag har mer eller mindre bara mig själv att lägga pengarna på, så jag köper fortfarande ganska mycket spel, både nya och retro.

    Men för att skriva en sammanfattning.
    Visst känner jag som du att jag har alldeles för lite gamla spel, det kittlar definitivt lite extra mycket i kistan när man utökar sin samling med ett gammalt retrospel jämfört med ett nytt spel. Jag är just nu väldigt förväntansfull på att jag förhoppningsvis idag får ett paket inehållande ett Super Famicom med lite uppfilad lucka så att USA-SNES spel passar, så att jag kan spela Super Metroid och några till USA spel som fyndades på RSM’13 och som ej funkade i min sedan tidigare ägda ntsc till pal adapter.

    Men jag tycker du ska vara stolt och nöjd över din samling Ludde och se dig som en samlare.
    Så länge som du eller någon av dina nära och kära om denne är spelsugen kan titta på hyllan och plocka ut ett spel som man kan tänka sig spela så är samlingen stor nog.

Skriv en kommentar