Det har varit coolt att gilla Daft Punk väldigt länge. Kalla det creddigt, om man så vill. Men man kan samtidigt inte förneka deras inflytelserika, säregna sound har lämnat avtryck i otaligt med musikgenres. Duon gör elektronisk musik som allt från hårdrockare till jazzfanatiker tycks gilla. Det är ett band som lyckas vara mainstream och street på en och samma gång. Och samtidigt coola, så in i helvete.

Jag ska vara ärlig. Jag har aldrig varit ett superfan. Homework och Discovery är båda plattor som jag alltid vetat om att jag borde lyssna mer på, men det har aldrig blivit av. Med det sagt så har jag alltid gillat att lyssna på Daft Punk. Jag har dessutom alltid klassat deras namn som ett av världens bästa (och coolaste) någonsin.

Nya albumet Random Access Memories är den nya snackisen på Internet. Det släpps efter enorm efterfrågan och alla vill tränga in en åsikt..

(*tar en paus och tittar in i kameran*)

..Precis som singeln innan så överraskar albumet många och verkar göra minst lika många besvikna. Kanske mer för att det låter annorlunda, snarare än dåligt. Men vinden ändras snabbt på Internet och de senaste dagarna verkar det som åsikterna tagit en ny riktning, där man “börjat förstå” vad albumet försöker förmedla.

Det var som om hela skivan sparat sin, och min, energi för just det spåret
Jag gillar skivan, även om den stundtals går på tomgång. Dock är samma tomgång viktig för efterföljande explosion, jag älskar hur man med faktiska låtar snarare än partier medvetet bygger upp mot ett senare klimax. Det slutar ofta med att man bara lyssnar på låtarna med riktigt drag i, men det ger skivan en identitet som ofta saknas idag, där varje album ska vara sprängfyllt med potentiella hits. När mitt första varv med Random Access Memories snart var över lutade jag åt ett skeptiskt håll. Sen kom avslutande Contact och vände upp och ner på allt. Det var som om hela skivan sparat sin, och min, energi för just det spåret. En fantastisk låt som får mig att känna som jag är på väg mot något riktigt storslaget. Efter fler lyssningar har jag nu hittat fler favoriter, men Contact står fortfarande högst.

Jag tror inte skivan kommer klassas som årets bästa album. Det tycker inte jag heller, men jag tycker ändå att Daft Punk med råge har visat att de är ett band som kan överraska och just nu känns de superaktuella igen, trots att de är inne på sitt tjugonde år som musik-akt. Det är lika exotiskt som beundransvärt. Jag älskar hur allt på “R.A.M.” låter som “ett riktigt” band, jag älskar hur i stort sett alla låtar har lager som man sakteliga skalar av och upptäcker nya nyanser av och jag fascineras av hur stilfulla pianoslingor kan trängas med onaturligt tunga rytmer utan att det känns onaturligt.

Daft Punk har släppt årets hittills coolaste skiva. Det är coolt. För Daft Punk är coola.