Det var Ludde Lundblad som väckte mig från min sömn. Inte bokstavligen, men de senaste dagarna har jag befunnit mig i min egna lilla bubbla av jobb och podcast-inspelande, så när Ludde berättade att Netflix tillslut kommit till Sverige var det en överraskning för mig.

Jag har länge önskat hit tjänsten, då bl.a. The Totally Rad Show många gånger pratat om det genialt enkla i att streama sina filmer och serier istället för att köpa dyra DVD/Bluray-boxar. Att man dessutom erbjöd mig som Spotify Premium-användare resten av året gratis gjorde inte saken sämre.

Första intrycket var rätt bra. Jag registrerade mitt konto och startade upp tjänsten på mitt Playstation 3, som nu mer än någonsin agerar som hjärtat i min medialösning i vardagsrummet. Jag valde ut lite serier och filmer på måfå och startade upp dem utan problem, både via trådad och trådlös uppkoppling. De som känner mig vet också att jag inte tycker Super Mega Full High Definition Ultra är det viktigaste som finns, så jag brydde mig inte nämnvärt när jag såg videokvalitén skifta mellan trådad och trådlös uppkoppling.

Jag upplevde interfacet som lite rörigt och klumpigt, och utbudet är ju inledningsvis tunt – det har jag dock förståelse för. Jag ser inte Netflix som tjänsten där jag kollar på de senaste filmerna eller serierna. Snarare ser jag tjänsten som en plats att gå till när jag inte vet vad jag vill titta på. Bara att bläddra och hitta något som lockar.

Och där kommer vi till den viktigaste punkten beträffande mitt intryck. För tjänsten finns ju även till Nintendo Wii, som jag länge använt som medialösning i mitt sovrum. Streamandet funkade precis lika bra medan jag låg i sängen och där kommer verkligen “bläddra och titta”-egenskaperna till sin fulla rätt. Jag ser ganska aktivt på film och serier, men minst lika ofta kollar jag med ena ögat öppet på gamla avsnitt av Vänner och Seinfeld. Netflix i sovrummet kommer troligtvis förändra detta.

79 spänn i månaden är verkligen ett resonligt pris för denna typ av tjänst. Jag betalar mer för Spotify, och då tycker jag ändå att det egentligen är för lite grundat i hur mycket jag använder tjänsten. Även om utbudet på svenska Nettflix idag är tunt så finns det otaligt med filmer och serier redan nu som i min bok rättfärdigar priset. Filmer och serier som jag annars tvingats ladda hem olagligt, eller köpa för betydligt mer pengar.

Först när året är slut vet jag säkert vad jag kommer göra. Men idag känns det som jag vill välkomna tjänsten med öppna armar.

Hur känner du?