Så sitter jag här med vad som enligt utsagor är den första regelrätta uppföljaren i pokémonspelens historia, trots att man i Pokémon Gold/Silver hade en historia som regelrätt utspelade sig direkt efter föregångarna. På många sätt så känns det som om man i Pokémon Black 2 försöker att göra exakt samma sak igen, och återvinna hardcorefansen som år efter år gnäller, men ändå köper spelen (jag är en av dem). Än en gång så bjuder GameFreak på samma löfte om hur man förnyar momenten till det bättre. Frågan är hur stora förändringarna är, och ifall det gått åt det positiva hållet.

I mitt fall så har jag spelat Pokémon Black 2. Historien utspelar sig 2 år efter det förra spelet i samma område. Det är bara att det under två år har hunnit ske stora förändringar i den redan stora världen. Helt nya områden finns att upptäcka, tidigare områden har förändrats, och gymledare har bytts ut. Men vi får även se gamla ansikten, och referenserna för oss som spelat föregångaren kan få det att dra på smilbanden av barnslig lycka. I alla fall för mig. För de som har en kopia av föregångaren så kan man även överföra sin gamla spardata för att kunna få större igenkänning i mindre betydande händelser.

Utöver ovanstående så väljer man den här gången att inte öka på med fler pokémons att samla, utan man har istället valt att lägga in en handfull av äldre generationers pokémon för att få en nyare känsla. Personligen så anser jag att det var det bästa de kunde ha gjort i den här situationen då fokus istället har legat på andra områden för att t.ex utöka ens spelupplevelse då det finns en hel rad med grejer att göra för att hålla igång spelandet. Det enda tråkiga var att jag än en gång, likt föregångaren, hade svårigheter att hitta en vattenpokémon som passade mig. För mig handlar pokémon om att kunna välja mellan pokémons och faktiskt välja ut de som tilltalar mig, både estetiskt och statsmässigt.

Det märks även hur man märkt att vissa spelare faktiskt verkar strunta i de många extramomenten som finns i pokémonspelen. Hela tiden så kastas jag in i alternativa sidospår som jag tvingas på att prova. Bland annat filminspelning är en sekvens där man tillsammans med en pokémon ska följa ett manus och göra vissa val för att tilltala publiken som sedan ser filmen. Även en ny del vid namn Pokémon World Tournament finns att prova på, och här sprudlar verkligen nostalgikänslorna. Det fungerar rätt och slätt som en turnering där man arbetar sig mot en final där gymledare från alla generationer finns att möta. Lite känns det väl tråkigt att hela tiden kastas in i de här sidospåren, men jag förstår även att utvecklarna vill visa att det finns mer i pokémonspelen än bara samlandet, levlandet och breedandet av pokémons.

Just att det finns så mycket att göra i Pokémon Black 2 kan vara både en fördel och en nackdel. Folk har hela tiden efterfrågat mer att göra, och vips så slänger man in ett medaljsystem med samma funktion som trophies och achievments. Spelet verkar verkligen aldrig ta slut. Det tråkiga är istället att det finns så mycket att göra att man faktiskt struntar i mycket. Jag får lite känslan av när jag spelar ett RPG och jag har alldeles för mycket i min questlog. Det blir då väldigt lätt att man gör sakerna i förbifarten, utan att man egentligen jagar just de målen som är uppsatta i en questlog.

Historien innehåller dock samma typ av berättarteknik som innan. Du skaffar dig en pokédex och får välja en startpokémon för att sedan bege dig ut på äventyr och samla gymbadges. På vägen stöter du på problem som det ”nya” Team Plasma skapar, samt andra mindre sidospår. Utöver detta så genomsyrar kampanjen liknande tankar som i föregångaren och man spinner vidare på konceptet kring förståelsen av pokémons och även N´s försvinnande.

Dock är det inte spelet slut efter att kampanjen är avklarad, utan man verkar ha lyssnat på fansen, och man har även gjort det enklare än någonsin för hardcorespelare att utveckla sina pokémons på det sätt som man vill, även när det gäller EV- och IV-träning. Problemet ligger istället för de enkelspåriga spelarna som väljer att kanske bara utveckla en eller ett fåtal pokémons. Dessa tränare kommer få det mycket svårare att ta sig an gymledare och även i vissa fall helt vanliga tränare. Variationen av pokémons och pokémontyper har fått ett mer avancerad hopkok, och man tvingar nästan spelaren att tänka ut i åtminstone enklare strategier i striderna. Ändå är det inte avskräckande, utan man gör det på ett nybörjarvänligt sätt som även mina barn förstår sig på.

Som helhet så måste jag säga att jag blev ganska så förvånad över hur bra även små förändringarna i ett spel kan vara. Att bara göra så att man får en fråga om man vill använda en ny repel när den ena tagit slut istället för att behöva rota i sin väska är rent ut sagt briljant. Spelet har därför fått ett mycket högre tempo. Istället för att försöka förändra spelet och göra det modernare, så har man nu finslipat detaljerna och gjort det till ett av de bättre spelen i serien. En sak är säker, och det är att pokémon inte skulle vara detsamma ifall striderna var i 3D. Varför ändra på ett vinnande koncept?