Ingen här gillar Mario Kart på Wii

Ingen här gillar Mario Kart på Wii

Arkadracing är lite av en favoritgenre. Nog för att jag har ganska många favritgenrer när jag börjar räkna dem, men att köra skitfort utan att hållas tillbaka av något så banalt som realism är en befriande känsla som jag lätt blir periodberoende av. Men det är inte bara genren som ska vara rätt för att jag ska fastna och ser jag tillbaka på de senaste årens tillskott är det vissa som fastnat medan andra susat förbi utan att endaste litet ögonbryn lyfts.

Sébastien Loeb Rally Evo (PS4)

Sébastien Loeb Rally Evo (PS4)

Precis som att rallysport i sig är en balansgång så är det också en balansgång i hur autentiskt ett rallyspel bör vara. Lets face it, även om jag har hävt en och annan sladd i mitt liv så skulle jag aldrig ha en suck ute på en riktig bana. Och det gäller för de allra flesta av oss. Vi har inte blivit bättre på att köra bil tack vare tv-spelen, även om det såklart är lockande att tro det. Istället är det spelen som blivit bättre på att lura oss att vi är med och påverkar i större utsträckning än vad vi i själva verket är. Rallysport-spel är en stor lögn, men senaste tillskottet: Sèbastien Loeb Rally Evo, är en riktigt dålig lögnare.

Karaktärer som förtjänar att återupplivas

Karaktärer som förtjänar att återupplivas

Ett av de spel jag ser fram emot allra mest nu under våren är remaken på Ratchet and Clank. Nu har Lombaxen och hans kompanjon inte varit från rampljuset särskilt länge dock. Det finns en rad andra karaktärer som glömts bort och stuvats undan. Och med veckans Fredagslista vill jag lyfta fram tre karaktärer som jag tycker förtjänar att placeras i rampljuset igen, med några få justeringar i konceptet.

Allt vi önskade är inte tillräckligt

Allt vi önskade är inte tillräckligt

Det borde vara enkelt att göra ett bra Turtles-spel, eller hur? Med tanke på hur urbota dumt konceptet bakom “Teenage Mutant Ninja Turtles” (läs namnet ett par gånger) är så borde det vara enkelt att utveckla ett spel som lägger vikterna på spelmekanik och kooperativt spelande. Eller hur? Konami lyckades ju under 16-bitars eran, men sedan dess har i stort sett allt varit dåligt eller uselt. Men egentligen, hur svårt kan det vara?

Bakåtkompatibiliteten och den villkorslösa kärleken

Bakåtkompatibiliteten och den villkorslösa kärleken

När Microsoft gick ut med att de möjliggjort bakåtkompabilitet på Xbox One förstod jag förstås att det var en stor grej, men för mig kändes det samtidigt som en gäspning. Enligt mig är vi ett läge där det borde finnas tillräckligt mycket intressant på horisonten för att vi inte ens ska behöva orka bry oss om det vi lämnat bakom oss. Visst finns det många spel från förra generationen som jag fortfarande inte upplevt, men jag har någonstans på vägen sedan jag började skriva om spel tappat inställningen att jag ska ha spelat allt. Om jag nu missade det första gången så kanske det i sig var anledning nog att inte spela det alls. För satan i gatan så mycket jag spelade under förra generationen.

WRC 5: Fia World Rally Championship (PS4)

WRC 5: Fia World Rally Championship (PS4)

Jag spelar det allra mesta. Men när ett nytt rallyspel landar hos mig är det som att alla mina förärvade kunskaper om hur tv-spel fungerar sköljs bort. På något konstigt sätt får jag hela tiden börja om på noll och de första trappstegen, innan jag kommit in i spelet i fråga, är alltid jobbiga att kämpa sig uppför. Ni ska veta att jag har suttit i diket vid flertalet gånger, svurit högt och bitit ihop så hårt att käken värkte dagen efter i inledningen av min relation till WRC 5. Det tog ett tag innan jag kom på banan igen och vägen dit kom lite oväntat via ett egenförfattat soundtrack.

Allt ni gör kan Nintendo göra bättre

Allt ni gör kan Nintendo göra bättre

Media Molecule är ett spelhus jag ofta lyft upp och favoriserat. Min personliga upplevelse med framförallt LittleBigPlanet var i det närmaste perfekt och jag tycker att den kreativitet och det nytänkt som studion kontinuerligt visat upp behövs på dagens marknad. Men sedan 2008 har jag hunnit tröttna lite. Allt – hela jävla tiden – ska vara så hemsnickrat, kreativt, bohemiskt och slarvigt påtvingat charmigt. Det har också i alla spel funnits tydliga förbättringsområden som bara markant blivit bättre genom åren.

Rock Band 4 (PS4)

Rock Band 4 (PS4)

Plastrockens död kom efter att vi alla gemensamt konstaterat att nu får det vara nog. Det blev för mycket med 5-6 spel inom samma genre varje år, då varje större band skulle ha sitt eget spel och där väsentliga skillnader mellan spelen inte gick att räkna ens på en hand. Jag recenserade Rock Band 3 när jag jobbade på Skillpoint.se och minns att jag gav spelet full pott, men det fanns redan då en påtaglig mättnadskänsla. Och inte bara hos mig skulle det visa sig.

Twitch


Arkiverade livestreams på Youtube

Kalendern

  • Tobbe spelar Battle Kid 28 januari, 2021 kl. 18:00 – 20:00 Twitch
  • Gotta Draw Live! 28 januari, 2021 kl. 20:00 – 21:00 Twitch
  • Landon Lirar LIVE - Super Metroid 29 januari, 2021 kl. 19:00 – 00:00 Twitch
  • Tobbe spelar ... 2 februari, 2021 kl. 18:00 – 21:00 Twitch

Senaste videoklipp

Läser in...

stötta riket

Bli en Patreon!

Pin It on Pinterest