Livet i Svampbo

Livet i Svampbo: Hotfull fågel

Det här är det första inlägget i vad som är tänkt att bli en dagboksserie om mina äventyr i Animal Crossing: New Leaf, där jag borgmästar över den lilla byn Svampbo. Ja, det blev så på något konstigt vis. När jag kliver av tåget står en folkklunga och hälsar mig välkommen, och kallar mig borgmästare. Bara för att jag kliver av från samma tåg som han skulle komma med. Var är den riktiga borgmästaren? Ingen aning. Snart har vi slutfört ceremonin, där jag planterar ett träd, för att sedan hänvisas till mitt… tält. Ja, jag är tydligen både borgmästare och hemlös. Det finns inte ens en sovsäck i tältet.

HNI_0017HNI_0014

Jag har besökt byn fastighetsmäklare, Tom Nook. Och visst, han lovar att bygga mig ett hus. Men inte förrän jag betalar honom 10 000 Bells i förskott. Hur ska jag få ihop det? Inte hans problem.

HNI_0019

Så för att samla ihop 10 000 Bells börjar jag irra planlöst omkring och plocka persikor som hemlösa plockar åt sig pantburkar. Persikor som jag planerar att sälja för spottstyver. Från början är det fylld av skam som jag pallar frukterna när jag tror ingen ser. Men sedan inser jag att träden förmodligen tekniskt sett är mina, eftersom det är jag som är borgmästare. Plötsligt hittar jag en “perfekt persika” som skimrar, och bestämmer mig för att sälja alla persikor utom just den. Den planterar jag i stället bredvid mitt tält, i hopp om att få ett träd som bär perfekta frukter.

HNI_0025

Nästa dag har den lilla trädplantan ruttnat.
Jag planterade den för nära tältet. Suck…

HNI_0039

Efter otaliga frukter har jag äntligen kunnat köpa ett fiskespö och en spade. Det underlättar pengasamlandet. Fiskar ger en hel del pengar, och snart kan den snikne Tom Nook få de där 10 000 Bells som han kräver, och jag är äntligen inte längre hemlös. Dock var 10 000 Bells bara förhandsbetalningen, och nu är jag skyldig honom 39 800 Bells.

HNI_0045
HNI_0097

Jag har börjat lära känna byns invånare. De flesta verkar trevliga när man först träffar dem, som den rosa hästen Peaches.

HNI_0021

Men jag inser snart att nästan alla i det här lilla slutna samhället även har en mörk, osympatisk sida. Som när jag råkade falla ner i ett hål, stukade foten och inte kunde ta mig upp… Peaches står bara och stirrar tomt direkt på mig, och ignorerar mina rop på hjälp. Mycket obehagligt. Som om hon njuter av att se mig lida.

HNI_0063

Och när jag ändå talar om obehagliga invånare… Det finns en fågel vid namn Knox. Även han var trevlig när jag först mötte honom.

HNI_0059

Men en natt såg jag honom stå på bron och stirra tomt rakt ut i luften, men en spade i ena handen. Vad gör han med en spade mitt i natten?

HNI_0033

Våra blickar möts, och det känns som att tiden stannar. Hans blick ser apatisk och avtrubbad ut, och utan att säga ett ord vänder han sig om och börjar gå åt det andra hållet. Jag är rädd.

HNI_0034

Nästa dag möts vi igen. Han nämner inte nattens incident, men stämningen är märkbart stel och pressad. På något sätt kan jag inte låta bli att tolka allt han säger som dolda hot.

HNI_0001

Han fortsätter charaden och bjuder hem mig till sig. Jag förstår inte varför jag accepterar. Kanske för att inte förarga honom. Kanske för att han skulle avsluta mig direkt om jag visade minsta misstanke. Och jag känner att jag nog skulle kunna försvara mig med mitt fiskespö om nödvändigt.

HNI_0002

Väl hemma hos Knox är stämningen extremt awkward, och jag håller mig ständigt på andra sidan rummet, nära utgången. Som jag misstänkte är hans hem grått, kallt, med olika vapen. Som en fängelsehåla. Jag undrar hur många offer som hållits här.

HNI_0005

Efter bara ett par konversationslösa minuter av dålig stämning beslutar jag mig för att ta mig hem medan jag fortfarande kan. Men innan jag lämnar hans fängelsehåla av kall sten säger han ännu en sak som jag inte kan låta bli att tolka som ännu ett dolt hot, och som fick håren i nacken att resa sig av obehag och fruktan.

HNI_0009
HNI_0010

Nästa dag byggde jag en mur runt mitt hem.

HNI_0063

Men jag kan inte stanna innanför mina murar hela tiden. Jag måste lämna mitt hem ibland. Men med invånare som den rosa psykopathästen och seriemördarfågeln bär det emot. När jag väl vågar mig ut för att gräva efter fossiler, fiska, fånga insekter och plocka frukt börjar en invånare att jaga mig. Jag vet inte vad som hade hänt om han fått tag i mig.

HNI_0025
HNI_0024
HNI_0020

Efter alla mina problem och rädslan samt otryggheten som Knox närvaro skapar, bestämmer jag mig för att anmäla honom till byns myndigheter.

HNI_0045
Ja.
HNI_0046
Knox.
HNI_0047
Det känns som att han konstant hotar mig efter att jag såg honom med en spade mitt i natten.
HNI_0048

Det känns inte som att anmälningen kommer ha någon egentlig effekt. I värsta fall antagoniserar det bara Knox ytterligare. Jag måste sova med ena ögat öppet tills jag kommit på hur jag ska göra mig av med honom.

För att trösta mig själv efter dagens motgångar köper jag en söt klänning. Butikens ägare antar att jag handlar klänningen som present, och ger mig fördömande blickar när jag lämnar butiken klädd i den. Jag hatar den här byn. Jag är jättefin i den, making it work!

HNI_0095

Jag köpte förresten Leonardo Da Vincis “Mona Lisa” för bara 3000 Bells från en skum snubbe i ett tält. Han sa att den var äkta. Vilket jävla klipp alltså!

HNI_0009

Jag och Peaches snackar om min Animal Crossing-dagbok på Svampriket.

HNI_0048
HNI_0049

När jag betalar av lånet till Tom Nook möter jag en utter i butiken. Tydligen går han omkring i städer för att värdera och döma hem. Går han in när jag inte är hemma? Ställer han sig och tittar in genom fönstret? Vilket fall som helst så ger han mig en massa komplimanger för min utomordentligt vackra bostad, och min bröstkorg fylls av gyllene stolhet och en form av sann lycka som jag aldrig känt förut.

HNI_0083
HNI_0084
HNI_0085
HNI_0082

Tills jag inser att han hela tiden stått och bara varit sjukt jävla sarkastisk mot mig.

HNI_0089

Så det du säger, Lyle, är att du praktiskt taget ger mitt hem  1/10 i betyg.
Well, FUCK YOU, sarkastiska utter!

I helgen är det något som kallas för “Bug-Off”, där alla byns invånare tävlar om vem som kan fånga den största insekten.

HNI_0028

Gabriella kommer och hälsar på. Hon har redan fångat en insekt som givit henne förstaplatsen i sin egen by, medan jag kämpar för att ens få hälften som många poäng för mina insekter. Till råga på allt fixar hon även rekordet i min by också, som salt i såren. Jag försöker slå henne i huvudet med min håv.

HNI_0090

Men allt är inte surt och bittert med hennes besök. Jag får nämligen hennes Arwing i utbyte mot min Midna-mask. Jag älskar verkligen den Midna-masken, men har bestämt att möbler alltid måste få gå före kläder. Och jag är ju faktiskt attans söt i min blåa kattkostym också. Med ögonlapp!

HNI_0092

Jag vinner inte månadens Bug-Off. Jag kommer inte ens med på prispallen. Jag tror faktiskt jag kommer typ sist. Jag håller god min och försöker vara en god förlorare. Jag applåderar Claus som vinnare, men innerst inne brinner en glöd med avund som bitterhet som bränsle.

Nästa månad tänker jag fuska.

HNI_0003

Jag är inte säker, men det kan pågå en protest utanför mitt hus.
Occupy Svampbo? Knox blick får mig att uppskatta stenmurarna runt huset.

HNI_0044

Jag bestämmer mig för att göra något åt protesterna. Jag vill inte se en militärkupp eller en Svampbosk vår blossa upp, så jag frågade om jag kan kalla in kravallpolis med tårgas eller göra det illegalt för byborna att samlas. Tyvärr verkar Svampbo värna om sina demokratiska principer. Ett smärre bakslag.

HNI_0045

Sedan dess har jag mest bara strosat omkring och mött obehagliga creepers…

HNI_0055

Invandrare från muslimska regioner, som har liiite för mycket i ryggsäcken för att jag ska känna mig helt bekväm…

HNI_0057

Gringubbar med metahumor…

HNI_0067

Och gamla gubbar som verkar veta lite för mycket om mig.

HNI_0058

Så i brist på vettigt folk beslutar jag mig för att besöka min kära flickvän Gabriellas by igen, och ser att hon på något vis lyckats få en Triforce. Som snurrar och låter exakt som introt till A Link to the Past när man trycker på den. Och hon vägrar byta eller sälja den till mig.

HNI_0071
HNI_0072

Jag vet inte längre var vårt förhållande befinner sig.

Om du vill hälsa på mig eller bli påhälsad av mig så är det bara att ropa! Min friendcode är 5455-9381-9926 och staden heter självklart Svampbo! Ses nästa vecka!

Kommentarer

  1. Tompacc skriver:

    Har själv inte hunnit sänkaner mer än en timme eller två men din dagbok får mig riktigt peppad att försöka hinna sänkaner en del tid under kommande helgen! Riktigt kul läsning!

  2. frodoB skriver:

    Mycket underhållande läsning detta och grym idé att illustrera händelserna med såpass många screenshots. Jag blev faktiskt riktigt sugen på detta nu även om jag tidigare helt undvikit genren. Ser fram emot nästa veckas dagboksinlägg!

  3. Tobias nilsson skriver:

    Du har fått mig riktigt sugen på att köpa animal crossing. Så det får bli det så fort jag är hemma. Med ledigt i fyra dagar så kommer det passa perfekt! Hoppas på ett besök i din by!

  4. Nils E skriver:

    Riktigt rolig läsning. Om du vill få besök får du gärna lägga till 1934-0653-2465. Jag får dock se om jag vågar besöka dig, där verkar ju finnas en hel del sinnessjuka djur i din by…

  5. BG Pixlarn skriver:

    Tommy är härmed min favorit bland Svampriket gänget. Nästan iaf. Fantastisk läsning med klockren vinkling på Animal Crossing serien! Tror fan det här var det bästa som skrivits här under 2013 :’D

    Jag tänker inte skaffa spelet på ett bra tag eftersom mina senaste relationer med serien har varit ganska ohälsosamma, men det ska bli en fröjd att få följa dina eskapader i den lilla byn, Tommy. Keep the strong work runing up and away!

  6. Niclas skriver:

    Trevlig läsning som fick mig att ladda ner spelet nu. Min kod är 4699-5614-7671 🙂

Skriv en kommentar