Recension

Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 4

För 6 år sedan gav jag Naruto en chans, endast för att det var den största animen just då. Kanske är det den största någonsin här i väst. Jag tålde inte fansen, men var ändå tvungen att se vad hela grejen handlade om. 6 år senare sitter jag med en sharingan tatuerad på armen, och flämtar, tjuter, piper, och suckar sorgset till berättelsens slutscener.

Naruto-Shippuden-Ultimate-Ninja-Storm-43Mangan om Naruto Uzumaki har efter 15 år kommit till sitt slut, och även om animen inte kommit hela vägen dit än så fick jag uppleva upplösningen i Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 4. Bara en sån sak gör det svårt att förhålla sig till det här spelet som bara ett spel, när det samtidigt på sätt och vis är ett avslut på en 6 år lång kulturell resa. Hur kan jag skriva om det här spelet utan att det per automatik blir en avskedstext till hela serien? Och måste jag egentligen välja?

Det känns som att det kanske borde ta slut här, att man uppnått det som siktats på och det är dags för något nytt
Ultimate Ninja Storm 4 tar sig visserligen mycket större friheter med skildrandet av animen, och CyberConnect2 ger mer än nånsin tidigare sin egen version av händelserna. Och det är uppfriskande, för man har verkligen anpassat dem efter formatet. Men ur ett spelperspektiv är det samtidigt inte mycket mer här som är nytt. Det är mer av samma, i en fortsatt skildring av berättelsen. Det känns som att det kanske borde ta slut här, att man uppnått det som siktats på och det är dags för något nytt. Karaktärerna spelar snarlikt varandra, utan någon vidare hänsyn till balans. I stället omfamnar man att vissa helt enkelt bara är så mycket bättre än andra. Men eftersom karaktärerna är så snarlika och attackerna är så enkla att utföra, så är det ett oerhört tacksamt spel att plocka fram även i sällskap av folk som aldrig rört en Naruto-titel förut. Det är väldigt pick-up-and-play, där djupet snarare ligger i ditt eget huvud än i spelmekaniken.

nuns4_new_ny_trailerAtt vi nu ser seriens ensemble på den nya generationen gör i stort sett ingen skillnad alls. Visuellt kunde förra generationen redan prestera tillräckligt för att fullt ut förverkliga CyberConnect2s version. Spelet är stundtals så, så himla snyggt – även om sekvenser från animen mystiskt nog består av stillbilder helt utan animationer. Men scenerna som utspelar sig i spelmotorn går det liksom inte att klaga på, för det skulle inte kunna bli mycket snyggare än det redan är utan att strosa för långt från källmaterialet och tappa den rätta känslan. Ultimate Ninja Storm 4 gör så mycket rätt, även om det likt animen inte tar några risker. Men när både serien och spelet gör det de gör så väl, är det lätt att ursäkta att de spelar det safe. Tack för den här resan!

Skriv en kommentar