Intryck

Nintendo Labo – Luddes intryck

Nu har det gått en vecka sedan Labo landade hemma hos mig. Ni som följer Svampriket på Instagram har kunnat se under #LuddeOchLabo vad jag har haft för mig. Jag har även streamat på vår Facebook, där ni kunde se hur det gick när jag byggde ett fiskespö. Mycket mer än så har det inte hunnit bli. Jag är i skrivandes stund nästan klar med motorcykeln, ett projekt som jag bygger tillsammans med sonen.

Då min son kan klassas som ett barn, känner jag att jag behöver bege mig mig in på ett litet sidospår och pudla lite grann. Det är nämligen som så att jag exploderade lite smått i Svamprikets interna gruppchatt förra veckan, då Pim (tror det var hen som började) skrev något i stil med att Nintendo gör barnspel. Då var jag där illa kvickt och skrek FAMILJESPEL FÖR I HELVETE!!! då jag har en tendens att gå till Nintendos försvar, då jag är så rackarns trött på att höra att de bara gör spel för barn. Men faktum är att det nog kan ses som att det är barn som är den primära målgruppen för Labo. Detta fick jag slängt i ansiktet då jag under byggandet av fiskespöt fick instruktionen på skärmen att ”om det är för svårt, be en vuxen om hjälp”. Mer tydligt än så kan det nog inte bli. Så Pim, förlåt för att jag brusade upp. Det ligger något i det du säger, att Labo är lite av ett barnspel. Men som även ett vuxet barn kan uppskatta.

Men åter till mina intryck av Nintendo Labo. Jag måste ärligt säga att jag diggar det. Diggar det som bara den, faktiskt! Är imponerad över hur smart Nintendo har fått till det. När jag byggt så har jag flertalet gånger tänkt för mig själv hur jävla fiffigt allting är. Instruktionerna en får på Switchen skärm är otroligt lätta att följa. Bara en sådan sak att en kan vrida och vända på den digitala bilden hur en vill, är kanon. Hur många gånger har en inte önskat att en skulle kunna göra så när en läst en LEGO-instruktion? Själva kartongen känns rejäl och känslan av att jag ska råka ha sönder en del på grund av vårdslöshet gick snabbt över. Innan spelet släpptes var det en hel del prat om att kartong kanske inte är världens bästa material att bygga, vilket jag vill påstå att Nintendo har motbevisat.

Nintendo Labo är precis vad jag förväntade mig att det skulle vara. Ett roligt tidsfördriv som är kul för stunden
Som jag skrev ovan har jag långt ifrån hunnit med att bygga allt, för det är nämligen som så att det här med Labo det tar tid. Men detta är absolut inget som skall ses som något negativt. Uttrycket ”målet är ingenting, resan är allt” (som vissa av er kanske känner igen) passar perfekt för att beskriva hur det är  att ”spela” Labo. Iallafall för egen del. Jag känner inte att jag vill bli färdig inom 15 minuter med mitt kartongvikande, för att sedan kunna spendera resten av tiden med att spela de tillhörande minispelen. För en stressad småbarnsfar har det varit en otroligt skön avkoppling att sätta mig ned en stund med lite kartong i mitt knä. Jag brukar ofta klaga på att spel är för långa och tar för mycket av min tid, men när det kommer till Labo känner jag att det får ta den tid det tar. Jag har inte bråttom alls. Jag kommer snarare känna mig lite ledsen när det kommer börja sina på delar att vika och sätta ihop. Har redan bestämt mig för att spara robotkitet till i sommar, så jag har något att se fram emot då.

Nintendo Labo är precis vad jag förväntade mig att det skulle vara. Ett roligt tidsfördriv som är kul för stunden med som förmodligen inte kommer att gå till spelhistorien som något banbrytande och revolutionerande. Jag har svårt att se att nästa Zelda kommer ha Labo-stöd t.ex, men vem vet? Kanske inte vore en dum idé ändå, att få vika sig ett Master Sword i kartong?

Kommentarer

  1. Robin G skriver:

    Det är en gimmick som är perfekt för barn och vuxna som tycker om att pyssla och teknik. 🙂

Skriv en kommentar