Recension

8800 Blue Lick Road (PC)

Vid en säng i källaren ligger en uppsjö medicinburkar samlade, tillsammans med en ryggkliare i trä. Nedanför dem ligger en hög med skor. Går man ut ur rummet och korsar korridoren finns en toalett med två stycken toalettstolar.

Vad betyder det? Jag vet inte. Men det betyder något.

Environmental storytelling är ingenting nytt. Det har använts i spel sen långt innan jag för första gången fick en handkontroll i mina små pojknävar. Och genom åren har vi sett den här berättarkonsten utvecklas och nå ständigt nya höjder, men aldrig utan att det känts som att det fortfarande finns mer potential i mediet.

8800 Blue Lick Road lyfter miljöbaserat berättande till en aldrig tidigare skådad nivå. Det är ett spel helt utan varken text- eller ljudloggar, cutscenes eller dialog, som ändå lyckas förmedla så otroligt mycket berättelse på sin relativt korta speltid. Vad exakt är det för berättelse som förmedlas? Det är svårare att svara på.

Jag tror att det är ett misstag att leta efter ett klassiskt narrativ bland högarna med bootleg-DVDer i labyrinten som är 8800 Blue Lick Road. Vad som förmedlas är snarare en känsla. Du kanske inte förstår platsen du befinner dig på, men du kan på något plan ändå känna igen den.

Du vet exakt hur det luktar i den här byggnaden.

Det är i kombinationen av det bekanta och det fullständigt främmande som en existentiell skräck som tycks samtidigt kosmisk och vardaglig tar form. Spelet har hittat en ton som är lika delar komedi och tragedi, absurdism och diskbänksrealism och även om det ibland får mig att rygga tillbaka kan jag aldrig slita blicken från skärmen. Jag inväntar hela tiden med skräckblandad förtjusning vad som kommer avslöjas runt nästa hörn.

Det finns ett tydligt antikapitalistiskt tema som löper genom spelet, främst uttryckt genom juxtapositionen av överflöd och fattigdom. Städredskap står redo i nästan varje rum, men lagren med damm och smuts talar för att de sällan kommit till användning, en kommentar på hur du inte kan köpa dig upp till överklassen med en engångssumma. Klasstillhörighet kräver underhåll.

Huset är fullt till bristningsgränsen av varor och produkter, men det finns inte en tillstymmelse av glamour. Vem kan gissa vad det samlade värdet i alla papplådor är, vem kan svara på om ansamlandes var värt det. Som en drake vilandes på en rikedom av pantburkar.

Att kort sammanfatta 8800 Blue Lick Road är inte enkelt. Visst, det går att säga att det är en virtuell rundtur av en föredetta kyrka som använts som hälar-näste någonstans i USA, men fångar det verkligen vad 8800 Blue Lick Road är?

8800 Blue Lick Road är Gone Home regisserat av David Lynch och Harmony Korine. Det är The Sims utvecklat av Hideo Kojima som dragit en lina tjack medan han tände av från MDMA. Det är Bioshock skrivet av författarna bakom Morran och Tobias.

Det är, kort sagt, ett mästerverk.

Kommentarer

  1. Z skriver:

    Klockrent

Skriv en kommentar