En Onödigt Långrandig Recension av A Minecraft Movie

Häromdagen översvämmades min tvättmaskin och vägrade sen göra något annat än pipa aggressivt vid uppstart. Dagen efter det så kraschade min dator plötsligt och kunde inte längre starta. Så jag bestämde mig för att göra den enda saken som kändes rimlig i den situationen.

Jag tittade på A Minecraft Movie.

Vi befinner oss i en intressant tid för media baserad på spel. Vi har sen flera år lämnat eran där filmatiseringar av spel med relativ säkerhet kunde antas supersuga. Genomsnittet har kanske till och med krupit upp till ”helt okej” med några toppar hela vägen uppe på ”riktigt bra”. Och, kanske mer viktigt än att de börjat bli bra, så har de blivit mainstream.

Förstår ni hur absolut vansinnigt det är att mina föräldrar tittar på The Last of Us?

Detta beror delvis på att spel har börjat tas lite mer på allvar som en kulturform. Spel kan vara och är (ibland) genuint välskrivna nu, så det finns faktiskt något för film- och serieskapare att bygga något av. Men mest beror det så klart på att spel drar in ohemula mängder pengar. Och om Hollywood älskar en sak så är det ett IP med en existerande publik som är villig att spendera.

Men att Hollywoods storstudior fått upp ögonen för spel betyder inte nödvändigtvis att allt som produceras är bra. Filmer baserade på spel är kanske inte längre lågbudget-skräp, men det betyder inte att de inte kan vara högbudget-skräp.

Och med det är vi tillbaka på A Minecraft Movie.

Bakom alla kommersiella verk finns två underliggande drivkrafter: den ekonomiska och den artistiska. De är inte alltid i konflikt med varandra, men de är sällan helt och hållet samstämmiga. I olika verk är de olika drivkrafterna också olika starka, ibland på uppenbara och ibland på mindre uppenbara sätt.

När man tittar på A Minecraft Movie behöver man som tur är inte fundera över vilken drivkraft som är starkast. Här ska tryckas pengar babyyyyy!

Jag vill dock inte bara stanna där och slå fast att den nakna kapitalismen som ledde till filmens skapande automatiskt gör den till sellout bullshit. Det finns många fall av kreativa människor som tagit vara på möjligheten att göra något intressant med något som på pappret är en ren cashgrab. Lego-filmen var på alla sätt en cyniskt kapitalistisk produkt baserad på inget annat än ett varumärke folk kände igen, men Lord och Miller tog chansen att göra något så mycket mer med filmen. Samma med Barbie, där Greta Gerwig lyckades övertala Mattel att ge henne fria tyglar att göra något ärligt talat ganska konstigt med deras varumärke.

Och Minecraft-filmen har också den en regissör med en någorlunda tydlig kreativ röst. Jared Hess är ingen ansiktslös dussinregissör och jag skulle argumentera att både Napoleon Dynamite och Nacho Libre är åtminstone kultklassiker. Har han lämnat något större intryck sen Nacho Libre? Kanske inte, men två bra filmer är två fler än jag har under bältet. (Jag har hört att Gentlemen Broncos faktiskt också är ganska bra, jag har bara inte sett den).

Så i teorin så skulle A Minecraft Movie definitivt kunna vara mer än vad den verkar vid första anblick, ett verk med överraskande kreativitet och patos. I praktiken, däremot, är den inte det. Om filmen försöker säga någonting mer än “KOLLA MINECRAFT” så drunknar det i en lavin av slätstrukna klyschor. Under ingen del av A Minecraft Movie känner jag att man lyckas förhöja materialet till något mer än en film baserad på ett TV-spel, och vid inget tillfälle känns det som att människorna bakom filmen var särskilt intresserade av Minecraft utöver på det ytligaste av ytliga plan.

Men med det sagt är jag inte redo att slå fast att filmen är dålig riktigt än. Det kanske låter som att jag är väldigt negativt inställd, men filmer kan vara bra på olika sätt.

Så för att besvara frågan ”är A Minecraft Move en bra film?” måste vi först besvara frågan ”Är M3GAN 2.0 bättre än M3GAN?”. Svaret på den frågan är nej, men också, mer intressant, ja. M3GAN är en habil skräckfilm om en superavancerad AI-docka som börjar mörda folk. Den är helt okej, inget att skriva hem om, men den har några kul scener. M3GAN 2.0, i kontrast, är absolut koko nonsens. Den är dum som spån. Och den är mycket roligare.

Folk tenderar att underskatta filmer som är medvetet dumma. Filmer där skaparna har varit ärliga med sig själv om vad det är för film de håller på med och lutat sig in i tramset. Det är därför Sonic 3 är den definitivt bästa Sonic-filmen. Är den dum som spån? Ja, men den är skamlöst dum som spån.

Så kanske kan Minecraft kvala in i den här kategorin. Det känns definitivt mer som vad man siktade på, dumt och kul är ju lite vad Hess gör. Och rollistan ser ut att följa samma linje, och innehåller flera skådisar som jag tenderar att gilla i saker.

Danielle Brooks är toppen nästan alltid, Jennifer Coolidge genomgår just nu en extremt välförtjänt renässans och Rachel House är en såndär skådis som dyker upp här och var och typ alltid är kul. Man får till och med lite, lite Jermaine Clement, vilket inte är fy skam. Och ja just det, filmens två huvudrollsinnehavare. De är också där.

Sen har vi då slutligen Jack Black och Jason Momoa och… här behöver vi ha ord.

För några år sedan skulle jag gladeligen ha sorterat Jack Black som en skådis som alltid gör en glad när han dyker upp. För många är det fortfarande fallet. Men för mig har det de senaste åren bara blivit lite mycket. Likt Ryan Reynolds och The Rock har Jack Black blivit en skådis som bara spelar en roll: den tecknade versionen av sig själv. Enligt rollistan spelar Jack Black Minecraft Steve, men det är en lögn. Jack Black spelar Jack Black. Och inte personen Jack Black, utan konceptet Jack Black. Han spelar Jack Black som Jack Black skulle ha spelats av en kändisimitatör på TikTok.

Resultatet är lite som att bli slagen på käften. Av Jack Black.

Jason Momoa, i kontrast, har aldrig varit bra. Han är en absolut bedrövlig skådespelare, ett sånt absolut svart hål av karisma att majoriteten av filmerna han är med i vore bättre om han ersattes av inget. Bara ett tomrum på skärmen vore bättre än att behöva titta på honom. Jag skyller åtminstone 60% av att Fast X var en besvikelse på honom och kommer aldrig förlåta honom för det.

Det mest positiva jag kan säga om Momoa är att i Minecraft-filmen så ligger han på ungefär samma nivå som resten av casten. Tyvärr är det för att ingen i filmen är särskilt bra.

Jag började den här sektionen med att lista alla skådisar i filmen som jag gillar, men när jag sa att jag gillar dem så menade jag främst att jag gillar dem i andra saker. De är inte direkt dåliga i Minecraft-filmen, de är mest bara… där. Och gör vad de brukar göra ungefär, fast ganska oengagerat. Eller kanske rättare sagt med oengagerande material att jobba med. Kanske är anledningen att Jason Momoa gör ett så relativt bra jobb att han har mer vana av att springa runt i en greenscreen-låda och låtsas se spexiga saker, vilket är vad mycket av filmen är. Och visst är de datorgenererade bakgrunderna väldigt fina, men jag kan inte se förbi det faktum att jag tittar på människor som springer på ett rullband i ett tomt rum.

Jag hade ändå hört att Minecraft-filmen skulle vara oväntat rolig och hade därför hoppats att den skulle vara om inte genuint bra så åtminstone underhållande. Men efter att ha förhalat min slutliga åsikt länge nu måste jag säga att nä, jag tyckte inte att A Minecraft Movie var så skoj.

Den har absolut sina moment av fuck it we ball-humor, som delar av romansen mellan Jennifer Coolidge och en bybo, men jag vet inte, för det mesta var filmen lite för… är normal rätt ord? Alltså det är ju en konstig film på många sätt, men oftast känns det snarare som att den anstränger sig för att vara konstig än slappnar av och låter konstigheten flöda naturligt.

Min negativitet ska dock tas med en nypa salt, eftersom jag inte på något vis är i filmens målgrupp. Jag 1. har inte spelat Minecraft och 2. är inte ett barn. Så vem fan är jag att ha en åsikt? Om man älskar att höra Jack Black skrika namnet på saker från Minecraft så kommer man tycka att det här är tidernas bästa film. Det gjorde inte så mycket för mig, men igen, jag är fyra hundra år gammal och vet inte ens vad Minecraft är. Är det samma sak som Roblox? Ursäkta mig, jag måste gå och ta min medicin för väldigt gamla människor.

Men jag kan i alla fall avsluta med de tre skämten i filmen som genuint roade mig, rankade efter hur mycket de roade mig.

3. Huvudkaraktärerna skapar ett spel baserat på sin upplevelse i Minecraft-världen, men det spelet är inte Minecraft. Väldigt roligt. Roade mig mycket. Bra jobbat.

2. Genom filmen så skriker Jack Black upprepade gånger ”SNEAK ATTACK” och gör en attack som är på inget sätt sneaky. Första gången var det halvkul men för varje gång blev det lite roligare och mot slutet var det väldigt roligt. Roade mig mycket. Bra jobbat.

1. När bybon i slutet har lärt sig prata engelska och det visar sig att hans röst är Matt Berry skrattade jag rakt ut. Jag kommer aldrig inte roas av en Matt Berry-reveal. Väldigt roligt. Roade mig mycket. Bra jobbat.