Jag har en komplex relation till Kingdom Hearts. Jag tror inte att det är orimligt att gissa att jag kanske är den person i världen som har minst positiva känslor till serien, i relation till hur mycket jag har spelat den. Det är inte det att jag tycker väldigt illa om Kingdom Hearts, det är absolut inte fallet, jag bara tycker inte så mycket om serien som mängden speltid skulle antyda.

Få människor har intagit så mycket Kingdom Hearts som jag har utan att också vara superfans. Vilket i min mening gör mig till en av världens främsta experter på ämnet. Och jag tänker därför sätta min expertis i arbete och spekulera vilt kring Kingdom Hearts 4. Inte kring handling eller innehåll, att förutspå vilket nonsens som kommer ramla ur Nomuras huvud härnäst är bortom all mänsklig förmåga, utan kring hur det kommer att gå för spelet.

Jag vill inleda med att säga att jag har haft fel i den här frågan förr. Jag trodde ärligt talat att Kingdom Hearts 3 skulle, om inte floppa, så i alla fall sälja betydligt sämre än vad det gjorde. Min gissning var att Square Enix kraftigt överskattade seriens popularitet och att pengarna de investerade i serien inte skulle ens nästan betala tillbaka sig.

Kingdom Hearts är trots allt en serie som har gjort allt den kunnat för att skrämma bort sina fans, med en rent ut sagt obegriplig handling spridd över otaliga spinoffs på nästan lika många konsoler. Det är så klart inte ett unikt grepp att släppa spinoffs på mindre plattformar, men Square Enix tog det till en helt ny nivå. Chain of Memories till Gameboy Advance, det första spelet de släppte efter Kingdom Hearts 1, är en direkt uppföljare, och har massiva effekter på storyn i Kingdom Hearts 2. Så om du var ett fan av första spelet och poppade in uppföljaren som släpptes på samma konsol bara några år senare, så blev du genast djupt förvirrad.

Och det var, minst sagt, bara början.

När det till slut var dags för Kingdom Hearts 3 så var handlingen utspridd över mer eller mindre alla konsoler som någonsin kommit ut, med en massiv del av den gömd i ett grindigt mobilspel med en grekisk symbol i titeln. Kort sagt var det bara en extremt liten, dedikerad grupp fans, och jag, som hade någon som helst koll på allt man behövde veta för att hänga med i Kingdom Hearts 3s handling. Visst släppte de en spelkollektion som samlade mycket av informationen på ett ställe, men de döpte den till “Kingdom Hearts HD 2.8 Final Chapter Prologue”, så den var inte heller särskilt anpassad för att nå den breda massan.

Allt det sammantaget så var min analys att Kingdom Hearts 3 var en massiv missräkning. Seriens fans skulle visa sig vara en betydligt mindre grupp än vad Square Enix hade räknat med, spelet skulle inte lyckas täcka sina utvecklingskostnader och det skulle vara slutet på seriens AAA-spel.

Men tji fick jag, Kingdom Hearts är med god marginal det bäst säljande spelet i serien. Jag hade så superfel att jag antagligen bara borde hålla käften om ämnet för all framtid. Men att hålla käften är inte riktigt min grej, så istället kommer jag stolt kliva fram och säga att jag inte alls hade fel. Jag hade faktiskt helt rätt. Om allting utom försäljningen, så klart.

Att Kingdom Hearts 3 sålde så bra som det gjorde berodde inte på att fanskaran var enorm, utan på att Square Enix faktiskt lyckades nå ut till en kombination av en helt ny och en halv-ny publik. Den första gruppen som de lyckades nå var folk som spelade Kingdom Hearts 1 och 2 när det begav sig, men som av uppenbara skäl inte hängt med i serien sen dess. De kanske inte hade någon jävla aning om vad fan Kingdom Hearts 258/2 Days var för något, men de hade bra minnen från ettan och tvåan, och tyckte om vad de såg av trean. För om inget annat så ser trean faktiskt jättefint ut.

Den andra gruppen de lyckades nå var människor som var fascinerade vansinnet som är Kingdom Hearts. De som tittat från sidlinjen och skrattat åt varje vild sväng serien tagit, och nu kände att det kanske var dags att kolla om serien faktiskt var så bisarr som den verkade. För det kändes nästa otroligt att något så märkligt också kunde vara så stort.

Vad de här två grupperna har gemensamt är att jag inte tror att någon av dem kommer återvända till Kingdom Hearts en gång till i någon större utsträckning.

Igen, jag har haft fel förr, och kan ha jättefel igen, och om jag har det tänker jag för evigt hålla min trut. Men jag kan verkligen inte tänka mig att särskilt många av de som gick in i Kingdom Hearts 3 utan att redan vara enorma fans hade en särskilt fantastisk upplevelse. För Kingdom Hearts 3 var inte så himla bra.

 

Woah, woah, WOAH” kanske du säger nu. Spelet inte bara sålde bra, det fick dessutom ganska fina betyg från recensenter. Så uppenbarligen tycker ju någon att det är bra! Och ja, någon tycker absolut att det är bra: folk som gillar Kingdom Hearts. Och eftersom alla spelredaktioner i hela världen skickade sitt ex av Kingdom Hearts 3 till den enda skummisen på redaktionen som gillade serien, så fick spelet bra recensioner!

Okej, det var kanske lite väl raljant. Kingdom Hearts 3 är faktiskt ganska bra på att vara ett Kingdom Hearts-spel. Det är väldigt Kingdom Heartsigt, och ser verkligen ut och känns som vad man förväntade sig av en uppföljare med bara en siffra i titeln. Men det inkluderar att det fortsatt utvecklingen som gjort att alla spel fått strider som är mer och mer flashiga, och mindre och mindre… spelbara. Kingdom Hearts 3 är ibland mer som en bergodalbana än ett spel, med strider som består av att aktivera olika typer av specialattacker en efter en tills den är slut. De är ljust och färgglatt och händelserikt, men det är inte direkt fantastiskt gameplay.

Kort och gått tror jag inte att striderna i Kingdom Hearts 3 på egen hand kan bära spelet. Och som jag tror jag etablerat vid det här laget, så lyckas inte storyn riktigt dra sin vikt för spelare som inte redan är djupt investerade. Där båda föregående huvudspel i serien haft någon form av emotionell kärna som går att följa även om man inte greppar alla detaljer, är Kingdom Hearts 3 lore från topp till botten. Det är en aldrig sinande ström av göbbelgucke-nonsens som kräver en kandidatexamen värd av förkunskap för att kunna pussla ihop. Och jag kan inte föreställa mig att någon som bara har en ytlig relation med serien tycker att den var särskilt intressant.

Så det är med min förra missbedömning i färskt minne som jag försöker mig på precis samma sak igen: säga att näst Kingdom Hearts kommer vara något av en flopp. Jag tror inte att det kommer att matcha förväntningar, eller ens kanske sin föregångare. Jag tror att Square Enix kommer att få sig en knäpp på nosen, och sen förpassa Kingdom Hearts till mindre format.

Men! Jag hade fel sist, och det är en märkligare värld vi lever i än vad jag kan förstå, så det är så klart fullt möjligt att jag har helt jävla tvärfel. Och om det är fallet kommer jag sluta försöka sia i vart den här serien är på väg.