Silksong är för svårt

Hollow Knight: Silksong är ett fantastiskt spel. Låt oss börja där. Jag älskar det. Det är ett av mina absoluta favoritspel det här året, utan tvekan. Men ibland kan flera saker vara sanna samtidigt, och ibland är Silksong ett jävla skitspel som jag hatar.

Silksong är för svårt.

Svårighetsgrad är ett komplext och känsligt ämne. Olika människor tycker olika saker är olika svåra och alla har sin egen gräns där svårt blir för svårt. Det är en smaksak, lite som med stark mat. Vissa vill inte ha det starkt alls, andra gillar när det riktigt bränner till, och så finns det killarna som prompt kommer hävda att det faktiskt inte är starkt alls medan tårarna rinner och deras rövhål står i lågor.

 

Men bara för att man kan ha olika åsikter betyder det inte alla alla åsikter är lika mycket värda. Nej, uttalat eller ej (och det är ofta uttalat) så har det betydligt mer legitimitet att gilla svåra spel än att inte göra det. Om man inte gillar hur svårt ett spel är så är det ett personligt misslyckande och inte ett fel på spelet. Git gud och så vidare. Så det finns säkert många som läser den här texten och direkt kommer till slutsatsen att min kritik enbart är ett bevis på min egen otillräcklighet.

Därför känner jag mig nästan nödgad att rabbla mina bonafides innan vi går vidare, etablera lite etos innan vi går vidare till patos och logos. För jag gillar ju faktiskt svåra spel! Jag trodde länge att så inte var fallet, men med tiden har jag insett att jag verkligen gillar att bli utmanad, att nöta och kämpa.

Jag har spelat och älskat flera kanoniskt Svåra Spel, från Elden Ring och Bloodborne till Celeste och Sifu. Jag har inget emot att dö ofta och mycket i spel. Jag gillar när varje fiende är genuint farlig så att du aldrig helt kan slappna av och när plattformsmoment kräver millimeterprecision.

Så när diskursen kring Silksong började fokusera på den oförlåtande svårighetsgraden så viftade jag bort kritiken på samma sätt som många säkert kommer att avfärda den här texten. Svårt är bra. Kritiken är antagligen bara ett symptom på spelets framgång. Folk som aldrig spelat Hollow Knight plockar nu upp Silksong för att det är en snackis utan att förstå vad för typ av spel det är och blir chockerade. När en spelserie når en ny bredare publik så är det ofrånkomligt att vissa kommer att studsa bort.

Men grejen är att jag spelade Hollow Knight för första gången precis innan jag började med Silksong. Och Hollow Knight är inte ens nästan lika svårt som Silksong.

Ganska tidigt i min genomspelning av Hollow Knight slogs jag av tanken att det inte faktiskt var så svårt som jag hade förväntat mig. Missförstå mig rätt, det är ett utmanande spel och vid tillfällen, speciellt mot slutet, är det ett certifierat Svårt Spel. Men om du bara lubbar igenom det med siktet inställt mot det simplaste slutet så är tillfällena då spelet är genuint piss-svårt ganska få. Och även för mig som spelade rätt mycket av spelets valfria delar med mer utmaning så var det relativt sällan spelet var så svårt som Silksong ofta är redan i första akten.

Jag tycker inte att det är ett problem att Silksong är svårare än Hollow Knight. Jag tror det var nästan ofrånkomligt och att det på många sätt är till spelets fördel. Som jag fortsätter upprepa med stegrande desperation i rösten så gillar jag svåra spel och jag gillar ofta svårighetsgraden i Silksong. Men långt ifrån alltid.

Jag skulle säga att Silksong kontinuerligt är ungefär fem procent för svårt. Bossarna har fem procent för mycket liv, rummen där man slåss mot vågor av fiender har fem procent för många fiender (och den typen av rum dyker upp mer än fem procent för ofta). Stora fiender är fem procent för stora i fem procent för små rum. Plattformssektionerna har fem procent för långt mellan checkpoints. Spelet är piss-svårt istället för bara jättesvårt fem procent för ofta.

När allting klickar i Silksong så är svårigheten inte ett större problem. Då har jag inget problem att banka pannan i en riktigt svår boss eller nöta ett riktigt tajt plattformsmoment. Men så fort det är något som skaver så skaver det hårt.

Som med så många svåra spel hänger From Softwares skugga tung över Silksong. From Software är en av vår tids mest inflytelserika spelstudior och har i många och mycket blivit ansiktet utåt för Svåra Spel. Att Team Cherry hämtat inspiration till både stort och smått därifrån är inte direkt en hemlighet.

Men grejen med From Softwares spel är att inblandat i all den fantastiska speldesignen finns det också väldigt mycket ganska kass speldesign. Det finns en tendens bland vissa att anta att eftersom From Softwares spel är bra och svåra så är alla aspekter av deras spel som är svåra också bra, men ibland är de faktiskt bara dåliga och borde inte emuleras av andra spelutvecklare.

Vad jag försöker säga är att vi som samhälle väl har utvecklats förbi långa corpse runs inför bossar vid det här laget?

Jag har inget emot att göra upprepade försök på svåra bossar, men att inför varje försök behöva springa igenom en orelaterad plattformssektion är tråkigt och poänglöst. Det är inte en intressant utmaning, det är bara besvärligt. Det är en bestraffning för att misslyckas där straffet är bara är att man får göra något som inte är kul och det är ärligt talat ganska demoraliserande. Samma sak gäller vid riktigt kniviga plattformsmoment. När man håller på att kämpa med ett parti suger det att behöva börja varje försök med att springa genom områden man redan har sprungit igenom fyra hundra gånger.

När jag står inför ett svårt moment så vill jag kunna försöka igen och igen utan att genomgå två minuter förspel varje runda. Både när det är inför bossar och inför plattformande så tar transportsträckan dig ur ditt flow och gör att det antagligen kommer ta fler försök att klara det. Är det svårare? Ja, absolut. Men är det utmaning som tillför något?

Det här är inte heller den enda synden som Team Cherry ärvt med sig från From. Jag tänker här och nu sätta ner foten och säga att giftträsk aldrig har varit, aldrig är och aldrig kommer vara roligt. Och Silksongs version är en av de absolut värsta jag någonsin upplevt. Området Bilewater är vidrigt och innehåller vidriga bossar och vidriga fiender. Det är svårt som fan. Och det är för det mesta inte särskilt kul.

Det var här jag för första gången kände att spelet var, i brist på bättre ord, elakt. Åh, så du har precis tagit dig förbi ett överjävligt plattformsparti i ett vidrigt giftträsk och har till slut lyckats ta dig till en checkpoint? Fuck you, checkpointen rasar genom golvet och kastar dig rakt ner i en pöl med gift.

Hade det inte varit för delarna av spelet som känns så här aggressivt straffande så hade den överlag uppskruvade svårighetsgraden antagligen inte gjort så mycket, men i alla fall för mig så sänker det min tolerans generellt. Jag blir oftare sur även i sektionerna som är mindre elaka och kommer oftare ut på andra sidan en utmaning med känslan av att ha lidit igenom något snarare än bemästrat det.

Jag vill igen upprepa att Silksong är ett av årets bästa spel. Hade så inte varit fallet hade svårighetsgraden inte varit ett problem, för då hade jag bara kunnat sluta spela. Men nu vill jag verkligen se hela spelet, nu vill jag verkligen klara allt. Därför känns det jobbigt varje gång jag stöter på en ny utmaning som jag direkt känner kommer vara mer svår än rolig och vet att jag kommer behöva pina mig igenom den för att komma åt mer av allt det bra.

Om du kommit så här långt i texten och fortfarande tänker att problemet är att jag inte är tillräckligt bra på tv-spel så antar jag att jag inte har något bra motargument mot det. Om du tycker att Silksong är perfekt svårt och bara roligt så är jag väldigt glad för din skull. Du är väldigt duktig och din mamma och jag är väldigt stolta. Bra jobbat. Men personligen önskar jag att spelet var bara en aning enklare.