Krönika

Hallå spelglädjen! Var är du?

Nu har snart den första månaden utav detta år passerat. En månad som för mig har varit näst intill spelfri. Visserligen har jag spelat och recenserat det senaste Mario Party, men om det är att verkligen spela kan en diskutera. Det jag åsyftar är att jag i snart två månader inte har fördjupat mig i ett endaste spel. Det senaste äventyret jag upplevde var A Link Between worlds. Efter det har det varit väldigt svalt på spelfronten för mig. Detta beror absolut inte på att jag inte har något att spela. Jag laddade hem första episoden av The Wolf Among Us, men har inte startat det än. Jag har fortfarande som mål att ha spelat det innan episod två kommer, men i ärlighetens namn ser det mörkt ut för att jag skall lyckas med det. Ovan nämnda Zelda-äventyr är även det något som jag känner att jag vill utforska mer av. Ett flertal gånger har jag lagt mig till rätta i soffan med mitt 3DS i min hand, men det har varje gång slutat med att jag istället har greppat tag i något helt annat och börjat fiffla med den istället (Ludde syftar här på sin iPhone reds. anm).

Samtidigt som jag befinner mig i en spelsvacka ser jag hur min chefredaktör och gode vän Anders Brunlöf spelar igenom spel efter spel
Samtidigt som jag befinner mig i en spelsvacka ser jag hur min chefredaktör och gode vän Anders Brunlöf spelar igenom spel efter spel. Jag hör hur lycklig han är när han pratar om dessa i Svamppod. Han bombarderar hos andra med lyriska tillrop i Svamprikets otroligt hemliga chatgrupp. Anders har verkligen funnit spelglädjen igen, vilket så klart gör mig glad. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig aningens avundsjuk. Jag vill också känna så igen. Som det känns för tillfället så kommer 2014 bli ett år då jag endast kommer spela spel för att jag ”måste”. Det vill säga att de spel jag kommer tillbringa tid med är de som faller på min lott att recensera här på Riket. När jag går igenom de kommande spelen fram till mars månad är det inte ett enda som jag känner att fan vad det ska bli kul att spela det här.

Jag tror att en stor anledning till att jag känner så här för tillfället beror på att spelåret 2013 var så otroligt bra. Ju mer jag tänker på det, så framstår det som det bästa spelåret någonsin. Förra året spelade jag ungefär 40 olika spel, varav minst 1/4 av dessa var helt suveräna. Vid flera tillfällen hade jag fantastiska spelkvällar tillsammans med vänner, där min och Tommys genomspelning av Super Mario 3D World och upptäckten av Hidden In Plain Sight var höjdpunkterna.

Det känns lite som att luften har gått ur mig. Jag hade lite för roligt tillsammans med spel förra året
Det känns lite som att luften har gått ur mig. Jag hade lite för roligt tillsammans med spel förra året. Mitt tillstånd kan liknas med det som blir efter att en har varit iväg på en rockfestival i en vecka. Till en början finns det inget mer underbart än att dricka sig aprak, rulla i lera, sova i tält, headbanga till Monster Magnet och sjunga på Onkel Kånkel-melodier när en står och kissar mot ett staket. Men sen efter några dagar vill en aldrig mer se lera, höra Spacelord eller kissa på staket utan en längtar efter sin säng, en dusch och mammas hemmagjorda köttfärssås.

Så för tillfället befinner jag mig alltså liggandes i min säng, nyduschad och ätandes köttfärssås. Medan jag gör det väntar jag på att suget skall komma tillbaka. Jag tror att risken är ganska så stor att den kommer göra det samma dag som en viss rörmokares kommande racingspel får ett releasedatum, Om inte, ja då är jag väl helt enkelt för gammal för att åka på fler rockfestivaler.

Kommentarer

  1. Nathalie Modin skriver:

    Jag känner likadant, orken har gått ur mej lite.
    Har högar av roliga saker att spela men har nog gått in i spelväggen och behöver vila upp mej lite.

  2. Harmslama skriver:

    Tycker det är lite tråkigt att du känner som du gör. Men med tiden så kommer du uppskatta spel på samma nivå som du säkert gjorde när den där 1/4 spelen framkom ur högen av ruttna AAA spel. Det finns hopp!

  3. Björn skriver:

    Skribentsjukan? Testa att spela spel som du inte behöver skriva eller rapportera om. Det finns ett klassiskt problem i att en tillslut spela mer för att en måste än för att en vill. Att inte få spela på sina egna villkor eller att få dröja sig kvar i ett spel.

    Brunlöfs uppehåll har säkert gett honom glädjen tillbaka, men han får också möjlighet att spela igenom de spel han vill, när han vill, utan att behöva rapportera eller beskriva det han gör.

    Så ge det tid, plocka upp ett spel när du vill utan tanken på att skriva en krönika eller artikel om det så kanske upplevelsen blir lite mindre tvingad.

    • Ludde Lundblad skriver:

      Det är precis så jag tänker. The Wolf Among är ett sådant spel, men har ändå inte lyckats dra igång det 😛

      • Björn skriver:

        Det kommer, bara ta det lugnt. Det finns varre saker att trottna pa. Sjalv sitter jag utomlands sen 6 manader och har ordentligt spelsug. Sa du far lite av min abstinens sa tar jag lite av din apati. Deal?

  4. SpeLinnea skriver:

    Är det verkligen ett problem att känna såhär ibland? Att 2013 var ett fantastiskt spelår för dig är ju en bra sak! Att du behöver hämta andan och “starta om” är ju inte enbart av ondo. Ba låt det komma, precis som kärleken. Letar man för mycket så blir allt krystat och jobbigt.

  5. Reless skriver:

    Testa att spela ett gammalt spel du verkligen gillar och se ifall det får dig peppad på flera spel, det funkar för mig i alla fall.
    Soul Reaver, mmmm.

    Och för gammal för rockfestival blir man bara inte 😉

  6. Magnus skriver:

    Känner samma sak och det enda jag är riktigt sugen på att spela är Pikmin 3, men jag har inget Wii U! Min vånda ligger därför i om jag skall finna lyckan i Wii U eller avvakta. Kanske köpa en ny dator istället och hoppas att Broken age och starcraft ska rycka upp mig?

  7. Carl skriver:

    Min spelglädje försvann för ca 2 år sedan och den har fortfarande inte kommit tillbaka. Spelar enstaka spel då och då men tröttnar snabbt och lägger spelet på hyllan.

Skriv en kommentar