Det är en trött men pepp trio som sätter sig ner i veckans svamppod och pratar spel som är som andra spel, och spel som inte är det. Har de verkligen gjort ett spel baserat på Ang Lee’s båtfilm? Varför blir Anna inte liggsugen i Baldur’s Gate? Och hur mycket tycker vår trio om att tänka?
Star Wars Jedi: Survivor är ett ganska bra spel. Vi börjar där, så att vi har det etablerat. För jag kommer analysera det påståendet i ungefär 10 000 tecken nu, och jag vill att ni då fortfarande har det i åtanke. Vad som än sägs, Star Wars Jedi: Survivor är ganska bra.
Men det är inte så jävla bra, om ni vet vad jag menar.
Zelda: Tears of The Kingdom är definitivt ett spel som kom ut i år, det går inte att förneka. Det är tveklöst ett spel som släpptes 2023. Att jag sedan spelet släpptes har spelat över 320 timmar är däremot något jag kommer förneka tills dagen jag dör. Ni kan inte bevisa att jag i skrivande stund har spelat nästan sex timmar om dagen i genomsnitt sedan spelet släpptes. Fucking låt mig va, okej?!
Den saken åsido, under mina timmar i spelet, hur många eller få de nu må vara, så har jag haft många tankar.
Går kidsen runt och hungrar efter Crash Bandicoot-content?
Linus recenserar Road 96: Mile 0. Och Road 96. Och polisen?
Jag vill inleda den här recensionen med att bjuda med er på en resa. En resa genom tid och rum, till en dag för inte allt för längesen, till ett oansenligt mötesrum på ett oansenligt kontor.
I rummet sitter en grupp samlade runt en whiteboard, där en person skriver upp alla idéer som gruppen lägger fram. Någon nämner bonfire-systemet från Dark Souls, någon annan säger att survival-crafting är skoj. Någon har precis spelat Horizon och tycker det är häftigt att analysera ledtrådar och se AR-rekonstruktioner. ”Science fiction” är inringat, med pilar som går ut till ord som “hologram”, “nano-teknologi” och “mutation”.
Linus hoppades kunna rida ut till Forspokens försvar. Så blev det tyvärr inte.
Är ett skoj spel värt att stötta en person med skeva värderingar?
