Åsikterna om 2022 som spelår går isär. Många på riket har pekat på det som ett relativt svagt år. Jag personligen håller absolut inte med. Jag håller ingen direkt räkning, men det känns som att jag spelat fler spel i år än på väldigt länge, och många av dem har varit fantastiska upplevelser. Från gigantiska spel som God of War och Elden Ring, till mellanstora spel som Supraland: Six Inches Under och Madison, till relativt små spel, som Norco.
Vet ni vad som alltid besvärat mig lite med Sällskapsresan-filmerna? Stig-Helmers tjejer. Inte det faktum att han svingar långt över sin liga, gängliga nördar har alltid varit hett villebråd, utan att han alltid lyckas driva bort dem mellan filmerna. I varje film får vi följa honom på vägen till romans, men nästa gång vi hälsar på så sitter han där ensam igen.
Moralfilosofi är en av filosofins äldsta och anrikaste grenar. Utilitarianism, konsekventialism eller deontologi, från Aristoteles dygdetik till Kants kategoriska imperativ, vad som är rätt och fel är en fråga som är konstant närvarande i mänsklighetens medvetande. Och det är till den diskussionen TV-spelsutvecklare bestämde sig för att dra sitt strå till stacken, med komplexa moraliska dilemman som… göra mord frågetecken?
Falsk marknadsföring finns överallt på mobilspelsmarknaden. Om du någonsin har sett en reklam för ett mobilspel så är chansen hög att reklamen ljög, vanligtvis om vad spelet egentligen går ut på och hur det ser ut. Alla speltrailers är väl på någon nivå friserade för att visa spelet i så bra ljus som möjligt och är väl på så vis till någon grad lite missvisande. Det är sällan spelet i verkligheten ser ut precis som det gjorde i trailern, men mobilspel spelar i en helt egen liga.
Jag var först inte säker på om jag ville skriva en recension av Scorn. Jag försöker att bara skriva recensioner av spel när jag känner att jag har någonting att säga, oavsett hur litet eller stort det är. En insikt att bygga texten runt, så att det inte bara blir ett produktomdöme i standardmall.
Man kan lära sig mycket om en tidsera genom att titta på hur de som levde då föreställde sig framtiden. Var den ljus och hoppfull och full av flygande bilar, eller mörk och deppig och full av flygande bilar?
Jag tänker göra en liten avstickare från vad vi vanligtvis pratar om här på riket, TV-spel, och istället fokusera på film en kort sekund. Jag vet att det inte är vad vi brukar göra, men ibland så går känslorna höga och vi behöver ett utlopp. Och idag är en sån dag för mig. Nintendo har nämligen precis visat upp den första trailern för sin nya Super Mario Bros.-film, och jag kan inte låta bli att undra “vem bad om det här?”
Hyper Demon är väldigt hyper och väldigt demon. Är det bra? Kanske?
