Så var det torsdag igen och vi slår till med ännu en podcast med tillhörande video. Glenn syns inte till så Siri, Matilda och Tobbe tar vid efter bästa förmåga. Pollen, Japan, polskdubbade filmer, grisrövar och så lite spel i form av ett myshemskt, ett dåligt och ett bra med retrodofter och ett där man pekar och klickar utan mus. Mycket nöje!
Det är alltid svårt att recensera Zelda-spel. Att försöka fånga känslan av fantastik och kärlek med enbart ord har alltid känts en aning futtigt. Tur då att jag äger en näve färgpennor och fick MVG i bild i åttan.
Torsdag igen och det innebär Svamppod igen. Trevlig lyssning, och tittning för det här är minsann ett videoavsnitt!
En pod som var planerad till slutet av februari anländer istället i mitten av april, och vi har korsat fjäll, kärr och bjärv för att kunna leverera detta avsnitt till er. Anna, Anders och Glenn ska en gång för alla förklara för pöbeln att ’Pistvakt – En vintersaga’ är bra mycket mer än vad många tror, att det i själva verket är ett mörkt epos om vad den grym och hård far kan ställa till med, och hur han lamslagit ett fem man starkt samhälle… Sätt dig bakom oss på scootern och håll fast, för nu glider vi ut i den kalla, obarmhärtiga vinternatten.
Glenn, Jeppe och David tar sig ton och genomför veckans pod, vi snackar Persona, Prey och drawn to death. Jesper tar oss med i den mörka världen av pressresor.
Det kan inte ha undgått någon att jag tillsammans med min vän och kollega, Tommy Håkansson, är Nintendos största fanboys här på Svampriket. Förmodligen är vi två av de största Nintendo-älskarna i vårt avlånga land. Detta är något jag är stolt över att vara, även fastän det oftast inte anses vara det ”rätta” och ”coola” att hylla Nintendo och dess spel. Det här att Nintendo i mångt och mycket är mainstream och är till för softcore-spelare, det vill säga inte för ”riktiga gamers” (ni vet såna som spelar Call Of Duty online och skriker faggot i sina headset), har jag alltid givit blanka fan i. Nintendo för mig handlar om ren och skär spelglädje. Visst, jag har aldrig upplevt samma starka känslor som jag gjort när jag spelat ett Bioshock, ett Braid eller ett The Last Of Us som när jag har spelat ett Nintendo-spel, Fast dessa starka känslor kan jag även få av att se på en film eller lyssna på en skiva. Saken är att det ett Nintendo-spel kan ge mig kan jag inte få av något annat media.
Vad är Svamppod LIVE och varför skall det vara intressant för dig?
De flesta med ett spelintresse vet vad Trials är. Vissa älskar det, andra hatar det, men majoriteten av människor befinner sig i det där gränslandet där de antingen hatar att älska det eller älskar att hata det. En sak har de allra flesta gemensamt dock: de har mest troligt helt missat den mest fascinerade delen av spelet.
