Ah, sommar, denna ljusets årstid. Skrattande barn med blommor i håret, ljusa nätter vid en grön sommaräng och brunbrända ben vid en brygga. Vilken idyll. Något som dock inte får förglömmas är att efter ljuset, kommer mörkret. Och med mörkret menas alltså hösten. Men...
Siri har haft möjligheten att smygtitta på kommande Deus Ex: Mankind Divided. Hon passade även på att ställa lite frågor till en av skaparna, Jean-Francoise Dugas.
1989 släpptes Shadow of the Beast för första gången och någon som blev helt betagen av det var den då 16 år gamla Matt Birch. 26 år senare har han fått möjligheten att, med sin egen studio Heavy Spectrum, skapa en uppdatering av det nu klassiska spelet. Det är definitivt ett tecken i tiden, filmbranschen har satt det som regel snarare än undantag att utnyttja den nostalgiska köpkraft som finns hos de som var unga under 1980-någonting-talet. Att dessutom trycka på Matt Birch egen, antagligen genuina, kärlek till retrospelet innebär även ett sätt att bygga legitimitet kring remaken.
Att kombinera Total War med Warhammer är att kombinera två veteraner i sammanhanget. För 16 år sedan släpptes det första Shogun: Total War. För cirka 25 år sedan såg Warhammer för första gången dagens ljus. Det handlar alltså om två populära titlar, med varsin trogen fanskara.
En sak är säker: alla älskar Naughty Dogs Uncharted 4: A Thief’s End (okej, nästan alla). Men vad är det egentligen som gör spelet så rackarns bra? Här listar jag några av anledningarna till varför Uncharted 4 är en väldigt stark GOTY-kandidat.
Kanske kommer jag att trampa på en del tår med denna text. Det är dock inte min mening. Jag tror att spel, som med all annan kultur och underhållning, är i många aspekter en högst individuell upplevelse. Om du gillar att skjuta huvudet av trehövdade, slemmiga utomjordingar, kör på. Om du får gåshud av att sätta en perfekt headshot på en anonym soldat från ett anonymt, främmande land, absolut. Jag är inte den som tror att våldsamma spel skapar våldsamma människor. Först och främst har jag ju mig själv och min egen omgivning att utgå från. Bara för att jag då och då uppskattar en fps eller tps, eller har vänner som gör det, betyder inte det att vi har blivit Charles Manson med familj. För det andra finns det inte heller någon ordentlig forskning som stödjer påståendet att våldsamma spel skapar våldsamma människor. Så för att vara på det klara: denna krönika handlar inte om att ifrågasätta varför just du gillar de spel du gillar. Det du trivs med är din ensak, helt enkelt.
Adam’s venture släpptes ursprungligen episodbaserat från den lilla holländska indiestudion Vertigo Digital Entertainment. Nu har de släppt en omarbetad version i full längd, utan episoduppdelningen. Det är väldigt, väldigt skönt må jag säga. Jag har aldrig förstått tanken med att fler och fler äventyrsspelsutvecklare väljer att göra på det viset, annat än att kunna kräma ut ytterligare några surt förvärvade slantar från sina spelare. Så ett stort plus är att Adam’s venture helt enkelt går att spela från början till slut denna gång. Hurra!
Nu ska Siri eventuellt begå ett stort misstag, likt den forna kommunikationsministern Ines Uusman och hennes bevingade (men falska) citat ”internet är bara en fluga”. Hon ska försöka sia om framtiden för teknik, i det här fallet varje science fiction-fantasts våta dröm: virtuell verklighet.
