Glenn, Tommy och Ludde gör uppföljare till avsnittet om Nintendo 64 och mitt i klimatångest, torka och potentiellt kommande ölbrist ger vi er nu säsongens sista Svamppod Sommar. Det blir dubbla gocarts, europeiska zombies, ganska o-otäcka spöken och blåa hav så långt ögat kan nå.
Microsoft har bestämt sig för att sluta tillverka Kinect, Nintendo Switch har oväntat fått stöd för Gamecube-kontroller – och Destiny 2-spelare har blivit bannade på oklara grunder.
Tidigare i veckan uppmärksammade min kollega Anders Brunlöf att Gamecube firar 13 år denna vecka. Till skillnad från honom har jag en jättefin relation till Gamecube. Den är än idag en av mina favoritkonsoler och jag tänkte nu här lista fem orsaker till varför min kärlek till den lila, lilla lådan består.
Gamecube fyller år 13 år denna vecka (sett till lansering i USA). Nintendos första konsol-kliv in på 2000-talet dömdes ut av många men lyckades ändå sälja relativt bra, inte minst med tanke på Sonys dåvarande punggrepp på konsolmarknaden. Många av mina vänner och kollegor har skimrande minnen från den lilla fyrkantiga maskinen. Men jag har väldigt få.
Att spelande går i perioder i livet tror jag alla är överens om. Verkligheten tar ibland över och man måste koncentrera sig på andra saker. Och ibland är spelsuget helt enkelt inte närvarande. Under dessa perioder kan ett riktigt bra spel te sig som oövervinnerligt, inte för att det är svårt utan för att det kräver mer av dig än vad du är villig att ge det. Spel som du egentligen tycker om men som bara läggs åt sidan. Kvar finns en halvfärdig save som du aldrig kommer gå tillbaka till. Här kommer ett axplock av spel jag borde spelat klart, men inte gjorde.
