Assassin’s Creed: Unity
Niklas tar sig en titt på en tidig del av Assassins Creed: Unity som bjuder på brittiska fransmän, mördande munkar och frihet eller döden.
Etikett: next gen
Alla vill till next-gen, men vad hittar vi där?
Jag minns så väl när min fru kikade in i vårt spelrum och tog en snabb titt på Gears of War, som jag spelade på ett lånat 360, för att sedan utbryta ”fan va snyggt det är!”. Min fru kan ingenting om spel. När vi gick in i den förra konsolgenerationen så gjorde vi det med upplösning som främsta argument, förutom Nintendo då som tyckte pris och funktion var viktigare. Vi hade tidigare nosat på HD i några få spel till Xbox och PS2 men det var med relativt billiga platta TV-apparater märkta HD-ready och Xbox 360 som de högupplösta spelen gick in i den nya eran. PC-spelarna skrattade såklart åt det hela, som de oftast gör, för de har ju kört högupplöst sen slutet av 90-talet.
Destiny (alpha)
Till en början ville jag döpa den här texten till “Allting Borderlands borde ha varit”. För jag ville verkligen gilla Borderlands eftersom konceptet FPS + actionrollspel gör mig lite varmare än vanligt innanför tröjan. Titeln kändes dock lite elak eftersom jag ändå vet att Borderlands är bra, trots att jag har svårt för humorn, den grafiska stilen och hela sammansättningen av stilar. Så med denna besvikelse bakom mig hoppades jag försiktigt på Destiny redan efter förra E3.
Vilken genre störtar förstapersonsskjutaren?
Jag tror det är rättvist att säga att first person shooter är den genre som dominerat och definierat den gångna generationen. Fast det är ändå inte så uppenbart som den allmänna uppfattningen verkar vilja diktera. En uppfattning som jag tror styrs till stor del av Call of Dutys försäljningsrekord. För egentligen har kanske tredjepersonsskjutare som Gears of War samt äventyrsspel som Uncharted och Assassin’s Creed varit lika framträdande.
stötta riket
