Jag tror det är rättvist att säga att first person shooter är den genre som dominerat och definierat den gångna generationen. Fast det är ändå inte så uppenbart som den allmänna uppfattningen verkar vilja diktera. En uppfattning som jag tror styrs till stor del av Call of Dutys försäljningsrekord. För egentligen har kanske tredjepersonsskjutare som Gears of War samt äventyrsspel som Uncharted och Assassin’s Creed varit lika framträdande. Men om vi ska gå efter den generella uppfattningen – oavsett hur korrekt den må vara – anser jag ändå att det är first person shooters som kammar hem segern i den sjunde generationen. Och visst har det alltid funnits en uppfattning kring vilken genre som varit den definierande för varje konsolgeneration? Låt oss blicka tillbaka, och försöka bilda oss en känsla för vad vi associerar de gångna konsolgenerationerna med för genrer.

Om ett licensspel skulle pressas fram kunde du ge dig tusan på att det blev ett sidoscrollat plattformsspel
Om vi börjar med NES-eran tror jag vi kan enas om att den sidoscrollade plattformsgenren styrde ganska hårt. Super Mario, Mega Man, Castlevania, Metroid, Ghosts ‘N Goblins och Rescue Rangers. Även om fokus inte låg på hoppandet och skuttandet, så var det ett viktigt element. Till och med Zelda II påverkades av populäriteten. Den här dominansen levde kvar till SNES-eran med Donkey Kong Country, Earthworm Jim, Lost Vikings, Castlevania, Kirby, Sonic och mer Super Mario. Om ett licensspel skulle pressas fram kunde du ge dig tusan på att det blev ett sidoscrollat plattformsspel – Star Wars, Tintin, Flintstones, Smurfarna, Home Alone eller Home Improvement. Men när vi ser tillbaka på titlarna från den här eran är plattformsspelen kanske inte riktigt lika etsade i våra minnen som rollspelsgenren.

Det var med SNES-eran som japanska rollspel började hävda sig här i väst på ett sätt de inte gjort förut, tillsammans med fightinggenren. Final Fantasy, Phantasy Star, Chrono Trigger, Secret of Mana, Breath of Fire, Earthbound, Shining Force, Shadowrun, Mario RPG och Lufia II. Det släpptes inte avsevärt många rollspel här i väst, speciellt inte jämfört med mängden plattformare. Ändå minns många av oss fler rollspel än plattformsspel med värme från den här eran. Det skedde ett paradigmskifte, som bar oss till Playstation-eran där rollspelsgenren i min mening till slut knuffade ner plattformsgenren från tronen. Precis som CoD: Modern Warfare förändrade spelklimatet vill jag påstå att Final Fantasy VII gjorde detsamma. Kanske var det bara i min lilla bubbla som inbiten tv-spelsfantast, men JRPG är den genre som definierade andra halvan av 90-talet.

Nintendo satsade alla kort på plattformsspelen som hade dominerat de två tidigare generationerna
Plattformsspelen dog inte ut. Både Nintendo 64 och Playstation bjöd på många klassiker. Och kanske minns vi dem bättre än vi minns många av rollspelen. Men jag tror ändå att det var bristen på den dominerande JRPG-genren som var en av anledningarna till varför Nintendo 64 aldrig kom ikapp Playstation. Nintendo satsade alla kort på plattformsspelen som hade dominerat de två tidigare generationerna, medan Sony utnyttjade rollspelens uppgång under slutet av SNES-eran. När vi sedan går vidare till Playstation 2-eran blir det klurigare. Vilken genre definierar den här eran? Var det Grand Theft Auto, trots att det stod relativt ensamt i genren? Eller var det Dantes och Kratos slagsmålsfester? Var det skräckspelens storhetstid med Silent Hills och Resident Evils bästa delar? Eller fortsatte rollspelen att dominera med titlar som Final Fantasy X och Kingdom Hearts? Jag vet faktiskt inte!

Men precis som rollspelen hade börjat krypa upp under SNES-eran, var det i alla fall här som förstapersonsskjutaren började markera sitt revir – först och främst med Halo. Så vad blir nästa stora dominerande och definierande genre? Vad är det som kommer bli störst på PS4 och Xbone? Är det en genre som sakta men säkert etablerat sig den föregående generationen, som rollspelen och förstapersonsskjutarna gjorde innan de tog över? I så fall kanske det är klokt att gissa på att MOBA är framtiden. Själv tror och hoppas jag på att den öppna, oregisserade världen är framtiden. Att den här generationen definieras av spel som inspirerats av Minecraft, Rust och Day Z. Att vi är trötta på allt skjutande, och nu bara vill skjuta i extrema nödfall. Att vi är så trötta på hårt scriptade korridorevent, att vi byter ut dem mot slumpen som bara frihet och öppna ytor kan erbjuda. Även om det är i skala med The Division hoppas jag att det är dit den här generationen tar oss.