Det var den 14 maj 2012. Vi satt ett gäng och pratade via teamspeak i väntan på att klockan skulle bli midnatt, då skulle Diablo 3-servrarna bli tillgängliga. Lite initialt strul hade vi nog alla räknat med, men att det höll i sig så länge som det gjorde var det ingen som trodde. När man väl kom in i spelet var det till en början rätt bra, men ju mer man ökade svårighetsgraden ju tydligare blev bristerna och man blev mer och mer beroende av det nedrans auktionshuset.
Vart började egentligen hysterin? Det drogliknande suget efter mer guld, mer prylar, mera experience och bara en boss till. Högtravande teorier om att det började redan i jägare- och samlaresamhället, som jag själv säkert skulle skrivit för tio år sedan, betackar jag mig för. Tror snarare att Gary Gygax kanske satte igång nånting när tjocka böcker och tärningar utgjorde grunden för jakten på nästa level i alla dessa äventyr av Dungeons and Dragons. Däremot har arenan omformats och definierats, som så många gånger, av Blizzard. För mig och för många andra började vansinnet med Diablo.
