Retroresan

I’ll buy that for a Dollar!

Så har vi tampats mot och med robotar i nutiden och framtiden, men frågan kvarstår fortfarande, Vem skulle vinna i en fight mellan Peter Wellers cyborg och Arnolds android? Sagostunden fortsätter också och våra hjältar tampas både med Dalton och ett flertal Golems.

Länkar

Musik

Retroresan: I’ll buy that for a Dollar!

Kommentarer

  1. Kioskvältaren skriver:

    Nu är jag aningens sen men jag lyssnade på förra veckans avsnitt sent.
    Jag har inte lyssnat på det nya avsnittet än men jag vill ändå lägga en kommentar på Sonicavsnittet.

    Sonic 4 är ju otroligt likt föregångarna när det kommer till bandesign och upplägg. Nästan lite för likt kan man tycka.

    Men det här är ju episode 1 av flera.
    Tror ni inte då att de medvetet valt att göra det väldigt likt i del ett för att folk skulle bli glada och känna igen och så kan de kanske göra mycket nya grejer i de kommande delarna.
    Jag tror att de kan ha tänkt så.

  2. Tom Enqvist skriver:

    Okej, tänkte väl besvara de frågor ni ställde. Tyvärr är jag oförmögen att fatta mig kort och har väldigt svårt för att uttrycka mig fokuserat, så jag har förståelse om ni inte orkar ta er igenom min wall of text. =P

    Jag har nog inget direkt bra svar på varför jag inte gillade er från början, men jag tror att det kan ha varit så att jag tycke att Samson lät arrogant och dryg av någon anledning (det har jag givetvis ändrat uppfattning om nu). Till råga på allt så hade ni dessutom mage att hålla på med självberöm och jantelagen är något som jag pinsamt nog också lyder under ibland. Nu bryr jag mig inte, ni skulle kunna sitta och berömma er själva ett helt avsnitt och jag skulle bara hålla med.

    Varför jag fortsatte lyssna, eller rättare sagt började lyssna igen, tror jag till stor del berodde på att jag påbörjade en utbildning. I vanliga fall när jag lyssnar på podcast jag verkligen gillar så är det hemma i princip minuten efter att det har släppts bara för att jag är så otålig. Men sen när jag helt plötsligt, från att ha varit en soffliggande arbetslös, blev studerande hade jag en 15 minuters lång promenad till universitetet att fylla med något, detta något fick bli Retroresan helt enkelt eftersom jag inte hade något behov av att lyssna på er precis när det släpptes.

    Jag skulle väl kunna försöka mig på att ge lite konstruktiv kritik också. Jag tror att ni skulle klara er bra utan den ständigt spelandes bakgrundsmusiken. Visst, jag ser poängen med att spela musik från spelet ifråga under själva spelsnacket och sagostunden, men jag personligen tycker oftast det mest ligger och stör där i bakgrunden. Dessutom tycker jag det förtar lite av meningen med musikpausen.

    Men det där är ju bara petitess, i övrigt är ni super!!!11

    Sen vill jag gärna vilja ha mer gamla pc-spel. Och helst inte peka-och-klicka-äventyr.

    Tack för mig och tack för ett bra avsnitt som vanligt!

  3. Kioskvältaren skriver:

    Nu är jag här igen och denna gången har jag lyssnat klart på avsnittet och jag har några kommentarer att lämna.

    Jaaaa, spela Kid Icarus i ett kommande avsnitt!!
    Det är helt underbart och ett av de bästa spelen jag har spelat genom tiderna!
    Och så svårt tycker jag inte att det är.
    (Förutom de där Eggplant Wizards som kastar blåa bluppar och förvandlar en till en aubergine. De är ganska jobbiga.)
    Det finns ju ett kodsystem så att man kan spara.

    Ett kanonspel är det.

    Och så gillade jag mycket när ni ”bra eller anus:ade” massa spel. Mycket mysigt att lyssna på.

    Och så var sagostunden prima!

    Ha det göttans!!

  4. RattPack skriver:

    Tjena pojkar!
    Nu tyckte jag att det var min tur att krypa ut ur garderoben och säga att jag är en retroresan-lyssnare.
    Jag laddade hem ert fina arkivskåp för någon månad sedan och har sedan dess haft er i öronen under mina arbetsdagar.
    Nu är jag ikapp alla avsnitten och vill bara säga, riktigt jävlar skitbra program ni gör. Kul att höra er prata om spelen man växte upp med =)

    Vill ni veta vem jag är så kan jag säga att bakom mitt nick så sitter det en styck Fredrik som snart är dom 30 fyllda. Håller till i Sveriges södra delar, närmare bestämt Blekinge/ Karlshamn.
    Jag började min spelkarriär med Nintendo´s gråa fyrkantiga låda som liten knatte, och jag kan bekräfta för er att Ice Climber ingick med dom första Nes-konsolerna här, för det var det jag fick med min =)
    Sen blev det ett Super Nintendo…. eller vi säger såhär, Nintendo har förföljt mig genom hela min uppväxt & gör fortfarande.
    Håller med er om att Snes är riktigt grym.

    Nu när jag lyssnat ifatt alla avsnitten så ska jag faktiskt ta och spela nästa spel med er också.
    Journey to Silius är ju ett av mina gamla favoritspel så det blir en perfekt start.
    Som ni säger så är musiken helt suverän, låten från första banan har jag till och med haft som ringsignal på telefonen.

    Förresten med tanke på att ni diskuterat Terminator nu precis. Ni vet att Journey to Silius från början var tänkt som ett Terminator spel va.

    Tack för en kanon podcast!

  5. JimmyJazz skriver:

    Hej grabbar.

    Det första avsnittet jag lyssnade på av retroresan var tjockavsnittet med Final Fantasy VII, har lyssnat på alla avsnitt sedan dess.

    Två tummar upp till kioskvältarens kommentar.
    Internets åsikt om Kid Icarus är att det har åldrats illa, the internets har fel. Kid Icarus är fortfarande riktigt bra. Min enda riktiga invändning mot spelet är just Eggplant Wizard som är ett jävla, jävla, jävla as.

    Även vill jag säga att ”bra-anus-segmentet” var avsnittets höjdpunkt i min bok och ett sådant upplägg skulle med lätthet kunna utgöra ett helt specialavsnitt, särskilt
    eftersom ni är duktiga på att lägga ”off-topic-krokben” för varandra.
    (Ett bra upplägg för att sammanfatta en plattforms livscykel)

    Sedan undrar jag hur du (Samson) menade när du liknade musiken i spelet vid Amiga Demoscensmusik?
    Var liknelsen menad till ett dåligt bidrag till den scenen eller menade du att du inte tycker om Amigans ljudchip? (Paula4 tror jag att det heter, rätta mig gärna)
    Jag håller personligen Amigans ljud väldigt kärt. Faktiskt den enda ljudprocessor som jag uppskattar mer än snes dito.
    Amiga 500 är för övrigt en fantastisk liten maskin som ni borde titta närmare på. Cannon Fodder till exempel.

    Spelsekvensen mellan perioder i Blades Of Steel: Första boss-striden i Gradius.

    Etablerad podcast som nyligen lagt ned förutom Spelradion: Retronauts.

    Tack för den fritid som ni avstår för era lyssnare.
    MVH Jimmy

  6. whackmasterjack skriver:

    Ja, nä, Kid Icarus är absolut inte dåligt. Däremot har dess svårighetsgrad en väldigt konstig kurva. 1-1 och 1-2 är ju mer eller mindre de svåraste banorna i spelet. Men så fort man är förbi dem är det en breeze.

    Bra avsnitt, fö. Satte guldkant på min dammsugarsöndag. :]

  7. Lephyrius skriver:

    Det är bara att vara konsekvent och ge ut ett avsnitt varje vecka. Så går det nog väldigt enkelt ta upp Spelradio-lyssnare.
    Kanske ni skall ta upp savepunkt? Så ni kan ta mera moderna saker. Då kanske ni får ännu mera spelradion-lyssnare eftersom en del är nog inte så intresserade av retro.

    Jag tycker Super Mario Sunshine var ett bra spel och jag hade inte problem med att det var lite för verklighets förankrat. Däremot så är Galaxy ännu bättre eftersom Nintendo inte är begränsade och när man inte är begränsad så blir det ofta ett mycket bättre spel enligt mig.

    Precis jag menar att du skall göra videos om marketing ploys. Som t.ex. blast processing, ”Genesis does what Nintendon’t” , Unversal mot Nintendo för Donkey Kong eller kanske de klassiska 3 Zelda spelen för Philips CDi. Som t.ex. nu skulle du kunna göra en video om hur Journey to silius skulle ha blivit ett Terminator-spel.

    Virgin gjorde ”Cool Spot” med reklam för 7-up som är typ den är bästa läsken. Hur går det ihop? (när det också gjorde egen läsk)

    Det känns som att jag plockar russinen ur kakan när jag tar Journey to silius och inte Robocop vs Terminator.

    Journey to silius(NES)
    1.Grafiken: Väldigt fint och tekniskt bra. Jag gillar att han hår så många små animationer som t.ex. när man hoppar så lyfter han på benen lite. Eller när han kan lägga sig ner på marken. Det märktes att de gjort kompromisser med t.ex. så har de inga stegar villat bara är positivt. På slutet så
    2.Ljud: Jag hörde låten(huvudmelodin) när den blev en riktig hit för typ för några år sedan dess har jag lyssnat på den lite till och från. Det är helt enkelt en suverän låt och musiken generellt känns som stället det lagt krut på. Ljudeffekterna är bra om än återanvända.
    3.Kontroll: Sitter som handen i handsken. Jag stör mig inte på något av kontrollen.
    4.Gameplay: Fysiken är som den perfekta kombinationen mellan Super Castlevania och Metal Slug. Sedan att det har en stor variation av fiender. Spelet är övrigt ett väldigt väl utfört spel. Kul att spelet inte hade några fiender på sista banan.
    5.Utmaning: Först tyckte jag var riktigt utmanande men det var för att jag försökte döda alla fiender. Det är inte så man skall spela spelet eftersom jag trodde att det kanske fungerar i t.ex. Metal Slug eftersom jag trodde det var ett run and gun. Sedan så sprang jag ifrån ca hälften av alla fiender och det gick mycket bättre. Spelet är fortfarande svårt men omöjligt om man inte spelar spelet som det ska.
    6.Slutsats: Det här är ett spel som inte gör mycket nytt men gör det väldigt bra.

  8. Mats "El_Kebabo" Holmkvist skriver:

    okej journey to silius ör som jag skrev på facebook ett spel jag egentligen bara spelat en kort stund för många år sen, har för mig att jag tyckte det var rätt kul men som många spel på den tiden också rätt svårt.

    1grafik: Riktigt fin nesgrafik i detta spelet, gillar de detaljerade barkgrunderna,snyggt designade fiender och bra och funktionell grafik i allmänhet.
    2ljud: här reagerade jag direkt så fort jag dödade första fienden, det där ljudet hade jag hört förut men vart, efter mycket grubblande så slog det mig att det kommer ifrån festers quest som jag spelat en hel del till nes, såg sedan att det var samma utvecklare som gjort båda spelen vet dock inte vilket som kom först av dem. Sen såklart så är det ju musiken som är riktigt bra, lyssnade faktiskt på savepunkt avsnittet som anders nämnde för inte så länge sedan och gillade den låten rikigt mycket då.
    3 gameplay: funkar ju faktiskt riktigt bra hoppen och styrningen sviker mig inte en gång, känns som att han gör som man säger till honom att göra och fysiken känns rätt. Undrade länge vad de blå grejer var som man fick av vissa fiender tills jag pausade spelet och upptäckte att man visst hade olika vapen att välja på, underlättade ju en hel del sen. Lite dåligt med extra kraft tycker jag dock, kunde ha släppts kraft var tredje gång eller nått av fienderna iaf.
    5 utmaning: tyckte det var riktigt svårt till en början, minibossen innan helikpotern tex dog jag på första gången innan jag lärde mig hans mönster och sen när man tog det lite lugnare och mer metodiskt så gick det mycket bättre, funkade inte att köra ”run and gun” för min del iaf. Ja ungefär som lephyrius här ovan tycker.
    6 slutsats: riktigt trevligt spel som efter lite inlärning faktiskt funkar riktigt bra, fin helhet med musik,grafik och gameplay gör att jag önskar att jag spelat det mer när det begav sig.

  9. Mats "El_Kebabo" Holmkvist skriver:

    Och ni har rätt jag missade mycket av snes och megadrive tiden tyvärr.
    Men det är ju det som är så bra med er att jag nu får chansen att spela titlar som släpptes på den tiden.

    spelade en del snes på den hemma hos kompisar men megadriven är jag helt lost på, dock hade frugan ett megadrive när hon var liten som vi hittade hos svärmor och svärfar men vi fick inte handkontrollen att funka riktigt styrkorset funkade men knapparna ville inte riktigt funka, är det nått kännt problem som är lätt att lösa eller? vore kul att kunna spela lite på den också då sonic 1 var ett av spelen som fanns med…

Skriv en kommentar