Kommentarer

1. ozzy88 skriver:

   14 januari, 2011 kl. 02:24

   Äntligen! Har saknat er medan ni varit borta. Hoppas ni har haft ett trevligt uppehåll och fått lite vila i alla fall.

   Ninja special låter väldigt häftigt och jag har inte ens hört talats om något av dessa spelen. Ska bli intressant att se vad ni och era lyssnare tycker om dessa.

   Ingen sagostund blir ju lite trist men när det är special så räknar jag nästan med det ändå. Hoppas jag kan spela med i nästa sagostund med då jag snart är klar med Chrono Cross (hoppas jag)

   Kommer någon av er på retrospelsmässan i Göteborg den 28:e maj?

   Gillade detta första avsnittet också, kändes rätt så avspänt och chill. Så som det ska vara här i retroresan.

   Svara
2. Farbror Atlas skriver:

   14 januari, 2011 kl. 10:42

   Nice med ninja-special! 🙂

   Ska bli spännande att höra hur The Revenge of Shinobi står sig idag. Var ett av mina favoritspel till Mega Drive när det begav sig. Kommer ni spela versionen som innehåller Batman och Spider-man btw? Har för mig att licenserna gick ut och de blev omdesignade i senare versioner av spelet.

   Lite sur över att ni inte kommer att spela Ninja Gaiden men Blue Shadow betraktas väl iofs som en spin-off-titel så får väl leva med det då. 😉

   Svara
3. Anton Albiin skriver:

   14 januari, 2011 kl. 11:58

   Åååh! Jag längtar tills jag kommer hem!

   Svara
4. Tweets that mention Retroresan special: skriver:

   14 januari, 2011 kl. 12:04

   […] This post was mentioned on Twitter by Anders Brunlöf. Anders Brunlöf said: RT @Retroresan Ny Retroresan special: Retry http://bit.ly/gbgljt […]

   Svara
5. Mckorv skriver:

   14 januari, 2011 kl. 15:52

   Hallå boys! Ni ville ha intryck från senaste säsongen så det ska ni få: Personligen tycker jag ni svävat lite för långt ifrån det som jag gillat mest från Retroresan. Jag gillar att höra två (eller fler) personers uppfattning om ett gemensamt spel. Gillar det som fan faktiskt, däremot tycker jag att “community-delen” (kommentarer och lyssnarbrev) samt sagostunden har tagit över. Jag är, precis som er, bara en vanlig kille så ni får ta mig med ett saltstänk men jag får inte samma underhållningsvärdet av långa pizza-listor eller Anders högläsning av Harry Potter som jag får från behandlandet av ett gött spel.

   Tyckte ni under föregående säsong ibland stressade förbi själva spelet för att tiden gått till långa lyssnarbrev och sparades till historier om tomtar och troll i någon fantasy-skog.

   Chill out dudes, ingen diss bara lite provokativ kritik. Jag lyssnar fortfarande varje vecka och mestadels får jag goda tider. Gillade bara det tighta formatet ni körde förut när det kändes som tema-avsnitt ägnat helt till ett spel från det förgångna.

   Hur som helst ser jag mycket fram emot framtida RR-avsnitt och måste verkligen framhålla att ni behövs i sortimentet på itunes.

   Sist, om ni nu sitter och läser upp allt det här i nästa avsnitt så stanna och be om ursäkt! Lyssnarna skiter i en gnällig Gotlänning och vill bara höra om fucking jävla ninjor!!!!

   Ni är grymma!

   Svara
6. h4ds skriver:

   15 januari, 2011 kl. 20:39

   Tjena,
   Har lyssnat lite från och till sen ni började. Började dels lyssna för att brunlöf var med i denna podcast sen självklart idén med retrospelen,
   Känner ju brunlöf sen tidigare.

   Äh men ville egentligen bara säga att det är faktiskt roligt o lyssna på er två, Eftersom det inte är så strikt o stramt. Som det möjligen kan vara med andra podcast. Gillar att ni går OT så mycket som ni gör, Fortsätt med det.

   Sen ta fan inte bort ljudslingan!, Den är magiskt mysig!

   Svara
7. Kioskvältaren skriver:

   16 januari, 2011 kl. 16:10

   En styck kommentar anländer härmed ifrån mig:

   Nu har ni ju både Retroresan och Skitsnack, varför inte utöka det med ännu en podcast.
   Eftersom ni ofta snackar om Nicolas Cage så skulle ni kunna ha en podcast där ni ser en Cage-film och går igenom den precis om i Retroresan.
   Det är ju lite roligt med Anders som fullständigt avgudar honom och Samson som hatar. Det blir en schysst dynamik.

   Och så ett namnförslag: Käjtsch-resan
   Och så en slogan: Jag skall göra Käjtsch med dig mannen!!!

   Och bry er inte om det McKorv säger, jag älskar långa lyssnarkommtarsuppläsningar och sånt götta!

   Love you all!!

   Svara
8. Kletet skriver:

   16 januari, 2011 kl. 17:24

   Jag kan faktiskt hålla med delvis i Mckorvens kommentar. För hur roliga era utsvävningar än kan vara, så kan jag inte låta bli att sakna hur det var förra (första?) säsongen, speciellt slutet av på den säsongen. Det vill säga när det var Anders, Samson, ett fint spel och mig själv ute på en vacker, varm, sommardag och snackade spel och intryck.

   Men nu när ni har växt till er och fått en hel rad med nya lyssnare kan det ibland hända att det blir aningen för mycket med vad vi lyssnare har att säga eller några andra skumma saker och fokuset på veckans spel hamnar tyvärr i skymundan.

   Ni är fortfarande riktigt bra, bara kanske inte riktigt på grund av samma anledning som innan, jag vet inte. Huvudsaken är ju fortfarande att det är ni två som är med eftersom det är ni som utgör Retroresan och självklart är det det som betyder allra mest, då spelar det egentligen ingen roll vad ni pratar om, även om jag personligen föredrar att det pratas spel. Istället kan ni kanske försöka spara och flytta över iallafall 1/10 av off-topic och andra konstiga anektdoter till era nya Skitsnacksavsnitt.

   Kör hårt killar, ni är fortfarande bäst i podcastSverige! 🙂

   Svara
9. Caymot skriver:

   18 januari, 2011 kl. 00:55

   Jag hittade Retroresan när jag letade substitut till insomnade Spelradion och snubblade in i Retroresan med Nintendo World Cup-avsnittet som första nedladdning. Därefter har podcasten i stort sett gått från klarhet till klarhet, och då säger ni att säsongen innan var så mycket bättre. Jag har precis börjat beta av gamla avsnitt och förväntar mig nu sanslös awesomeness 🙂

   Med tanke på de incidenter Retroresan ger upphov till kanske den ska Not Safe

   Svara
10. Caymot skriver:

    18 januari, 2011 kl. 01:04

    … För Work-märkas (smart telefon gjorde en inte så smart grej nyss, så det blir två kommentarer). Syftar då tex på julstökande föräldrar o dyl.

    Jag tycker att diskussionerna med lyssnarinput är kanon. Om något verkar det mer som att avsnitten blir längre än att det inkräktar på spelens utrymme.

    Blev varse vad “nerdgasm” betyder när jag hörde musiken från Last Ninja 2 och ser avgjort fram emot ninjakavalkaden. Ninjas rockar!

    Svara
11. Oldgast skriver:

    19 januari, 2011 kl. 14:49

    Likt en ninja dyker jag upp när man minst anar det och ninjar in några tankar som likt vassa kaststjärnor susar mot sitt mål.

    Jag tycker att Retroresan är som bäst när det blir så flummigt som möjligt. I en podcast-sfär där de för många följer ett fast schema och försöker hålla sig till ett bestämt ämne hela tiden så bidrar ni med lika delar bra tankar och klassiskt flum. Bra skit. En podcast som blir för statisk i sin fokus blir ofta efter ett tag ganska långrandig och rutinmässig. Mindre bra skit. Nä mer flum åt folket!

    Samsons historia kändes ungefär som Rocky IV där Nikolaus var Ivan Drago fattades bara att han tidigare i turneringen hade slagit ut Anders då hade det varit komplett. Trodde nästan att man för andra gången i Retroresans historia skulle få höra lite Rocky-musik.

    Sist så undrar jag om man kunde få önska en ny lista till ett skitsnacksavsnitt. Skulle vilja veta Anders fem favorit-fotbollsspelare genom tiderna. Samsons också förstås om han har några. Ni får ju så mycket beröm så jag tycker det är dags att man få lite anledning att klaga på er.

    Svara
12. Lephyrius skriver:

    19 januari, 2011 kl. 15:18

    Jag tror Enslaved och Golden Sun Dark Dawn kommer vara några av dyrgriparna kanske Phoenix Wright eller Professor Layton eftersom de är så tidlösa. Sedan så kommer nog Okami(som har IGN logon på omslaget), Psychonauts och “Beyond good and evil” de är nog redan en dyrgrip ifrån förra generationen.

    Jag sålde Super Mario RPG för enormt lite(200kr) minns jag. Det måste vara en av de sämsta affärerna jag någonsin gjort.

    Jag håller helt med “Ett glas vatten” om radiogamer värre skräp får man leta efter t.o.m. “Ö och B”-reklamen är mindre enerverande. Ni är ljusår bättre än radiogamer det är säkert.

    Det har varit varit på en mycket bra nivå under hösten och jag förväntar mig inte heller en högre nivå ifrån en podcast görs på fritiden av eldsjälar. Den enda kritiken jag kan komma med är att det varit lite mycket plattformsspel och kanske att ni klagat lite för mycket att det är sent när ni spelat in men det är skönt att höra hur kämpar ni för att få ut avsnitten i tid. Jag gillar att ni sätter ut spelen i tid så att vi kan enklare få tag på dem och planera in spelandet. Offtopic har varit bra det är lite som den extra kryddan som en podcast behöver.

    Varning: Jag var väldigt stressad när jag skrev dess omdömen därför blev det kort och koncit.

    Last Ninja 2(VC)
    1.Grafiken: Helt okej grafik. Något som jag noterade var att man såg när spelet laddar fram banorna vilket jag tyckte var ganska coolt det kunde de göra i fler spel det var i.a.f. mer intressant än en svart skärm med vit text som det står “Loading…” på. Sedan hade jag nog föredragit en mer cartoonie look på spelet eftersom de hade så få färger att jobba med så blir det lite “Donkey Kong Land” över det hela. Animationerna var väldigt tjusiga. Menyerna tog upp enorma mängder skärmutrymme.
    2.Ljud: Jag vet inte jag var inte så tänd på musiken. De flesta tycker den är så bra men det känns som att den maler i mitt öra. Ljudeffekterna finns typ inte alls väldigt tråkiga ljudeffekter jag vet att en ninja skall vara tyst men jag veta när jag gör något t.ex. så känns det som att man viftar i luften när man slår på fiender.(vill ha Street Fighter II respons)
    3.Kontroll: Lite stel och ganska svårt att hoppa korrekt men efter en del träning gick det.
    4.Gameplay: Är säkert ett ganska bra spel men jag kan inte njuta av det på grund av så många andra brister.
    5.Utmaning: Det är ganska kort och svårt spel precis som de var på den här tiden.
    6.Slutsats: Det här kan vara ett mycket bra spel men jag är kan inte njuta av spelet för att presentationen stör mig. Det kanske är för att man måste var en ninja för att spela spelet.

    Legend of the mystical ninja (VC)
    1.Grafiken: Mycket tjusigt spel jag älskar humorn med att de inte får pixelera goemon. Jag får en väldigt japansk känsla av spelet vilket sätter mig i ett bra ninja mod.
    2.Ljud: Samma här jag får en japansk och en bra ninja känsla.
    3.Kontroll: För mig sitter den som en smack japanerna var för sin tid med bra på kontrol.
    4.Gameplay: Väldigt varierat med topdown, sidskrollande och första person vilket jag gillar. Intressant att man kan använda pengar som vapen. Uppdrag 3(amusement park) var allra bäst eftersom den hade så många minispel.
    5.Utmaning: Det här spelet är utmanande om man inte ha jojon men om man förlorar den så blir det lite svårare. Spelet var också ganska långt spel de hade kunnat korta ner topdown biten.
    6.Slutsats: Problemet jag har med spelet är att spelet är japanskt men jag känner mig inte som en Ninja. Men jag gillar spelet väldigt mycket framförallt blir man glad när man spelar spelet.

    Svara
13. Shotgun Facelift skriver:

    20 januari, 2011 kl. 09:13

    Damn you Retroresan!

    Ni har klivit in och trampat sönder min podcastrutin. BAH! Så här ligger det nämligen till; Innan jag hittade er lyssnade jag på sex andra spelpodcasts, två svenska och fyra amerikanska. Jag hade min rutin. Typ: ” På onsdag morgon lyssnar jag på Giant Bombcast!” I runda slängar lyssnade jag på ett nytt avsnitt om dagen av div. serier. Ungefär på det sätt man följer tv-serier. MEN.. När jag hittade Retroresan blev jag som besatt och har nu ett tag i princip uteslutande lyssnat på gamla avsnitt av Retroresan, vilket lett till att jag laggat efter på alla andra. Detta är förstås positivt och visar på att ni verkligen är det bästa som går att lyssna på.

    Anyway, bestämde mig för att försöka hänga med i spelet denna gång! Härlig känsla att spela Retroresanspel faktiskt! Lite bokklubbskänsla liksom 😀

    Har inte haft tid att lira något annat än LotMN dock. Jag har inte skrivit någon utförlig recension eller så, utan snarare skrivit upp några saker jag tänkt på.

    – Det första som slår mig är att spelet påminner om Pocky & Rocky som för övrigt är vansinnigt roligt, både i sp och co-op.
    – Det här spelet uppskattas nog mer i co-op.
    – Massor av mini-games. Kul! Antar att även dessa är roligare tillsammans med en till spelare.
    – Kommer på mig själv att grinda som satan för att försöka få ett starkare vapen än jojon. Inser efter en lång stund att det inte finns bättre. Tråkigt.
    – Diggar nog pipan mer än jojon. På tal om det: Jojon? Var fan är katanan?
    – Riktigt jävla FUL huvudkaraktär. Kid Ying kan dra åt helvete. Blir äcklad av honom. Skulle mycket hellre spela som den fula men ändå charmiga gubben som p2 är tänkt att spela som. Ninjafaktor? 20% kanske… han kan ju kasta pengar vilket är ballt. En ninja ska inte bry sig om pengar.
    – SJUKT konstig boss på bana 4. Ett huvud, som bara blir större och större?
    – Bana fems barnvagnsfiender. Helvete. Står lätt två-tre centimeter bakom och tar ändå skada.
    – Ibland långa plattformspartier som kan vara ganska knepiga faktiskt. Tänker främst på bana fyra och fem. (Inte hunnit spela längre än) Nice att ha fjädern då, så att man bara kan flyga förbi om man inte pallar.
    – GRADIUS!
    – GRADIUS!
    – GRADIUS!
    – Man kan spela Gradius. Fett coolt. Tyckte nästan det var roligare än hela detta spel tbh.
    – Kontrollen i spelet fungerar väldigt bra. Tjockisen gör i nio fall av tio det som man vill att han ska göra. Suger att man inte kan växla mellan vapnen med både R och L dock. Liksom åt varsitt håll. Man kan bara växla åt ett håll med R. Det är bara konstigt.

    I helhet ett ganska mediokert spel. Som sagt så är det nog mycket, mycket roligare att spela två. Det kan nog höja upplevelsen ordentligt.
    Spelet gör mig bara sugen på Pocky & Rocky som är så mycket bättre.

    Blue Shadow spelade jag som barn med min polare. Vi träffas faktiskt ibland även idag och spelar lite. Där snackar vi ninjor. Lätt 100% ninjafaktor. Skitballa karaktärer med coola vapen och smidiga rörelser. Coolt att man inleder spelet med att spöa en Fidel Castro-lookalike på en båt.

    Nu är kaffet slut och jobb nalkas. Hej så länge!

    Svara