Häromdagen ramlade Pokémon Black och White ner på Svamprikets hallgolv. Mitt förhållande till Pokémon är att jag har sett en hel del av TV-serien och spelat något av spelen på en GameBoy Color för en väldigt massa år sedan. Alltså jag har aldrig varit ett stort fan, och kommer säkerligen aldrig bli det heller.

Det två pojkarna som huserar under samma tak som mig, har heller aldrig direkt spelat något Pokémonspel, men är väl bekanta med universumet ändå. Det är svårt att vara barn idag och inte veta vad en Pokémon är!
De blev eld och lågor, när jag visade vad som hade kommit med posten och satta genast igång att spela. Den minsta av dem, som är 4 år, tyckte det var kul, men ville efter en stund ta hand om sin svarta panter i Kinectimals istället.
9-åringen däremot, han var som hypnotiserad. Han spelade konstant från 14:30 tills det var sängdags vid 21! Då och då hörde jag honom utbrista: “JA! jag fick den!”Han tog paus vid midddagen och när han skulle duscha. Dock ville han ha med sig sitt DS in på toaletten, så han kunde lyssna på musiken medans han duschade!

Morgonen efter, hörde jag hur 9-åringens väckarklocka ringde och inte mer än 5 sekunder senare hörde jag hur hans DS slogs på! Jag gick in till honom och sa, vänligt men bestämt, att Pokémonjagandet kan vänta tills efter skolan. Motvilligt gick han med på det. När han slog igen sitt DS, tittade han upp på mig och sa: “Vet du, jag tror jag är beroende av Pokémon
Innan han begav sig till skolan ändrade han vilket spel han kommer få, nu när han har tecknat en prenumeration av Robot, från The Legend Of Zelda – Spirit Tracks till Pokémon Silver!

Hur kan detta kommma sig? Hur kan ett spel, som i mina ögon inte verkar vara speciellt märkvärdigt träffa så rätt hos barn, och även för den delen vuxna, att de blir som besatta? Vad är det som gör Pokémonspelen så otroligt roliga och beroendeframkallande? Är det själva samlandet? Att man vet att ens Pokémons kan utvecklas, så man vill inte sluta förens de är på topp! Finns det ens något slut i dessa spel?

Jag kan inte förstå vad som är så facinerande!

Inte heller vet jag om jag vågar testa, för tänk om ” I wanna be the very best! Like no one ever was, to catch them is my real test! To train them is my cause!