Krönika

Låt mig hjälpa dig på traven, Katrin

Hur textsätter man en 20 minuter lång obruten suck?

Jag hade beslutat mig för att inte skriva någon upprörd text om det senaste utspelet från bleknande c-kändisen entreprenören Katrin Zytomierska. Jag kunde inte se någon direkt poäng i det, då jag inte ens tror att hon själv lyssnar på skiten hon kräker ur sig. Det är inte så mycket en faktisk åsikt, som det är hon som desperat skriker “se på mig!” i hopp om att förlänga sin tveksamma relevans ytterligare en liten stund. Jag såg inte syftet med att lägga energi på vad som i praktiken bäst kunde liknas med när Robinson-Robban målade sig smurfblå och studsade runt i en TV-studio.

Men ändå sitter jag här, suckandes, och känner att kanske går det att hitta något meningsfullt att säga om Zytomierskas utspel om hur föräldrar inte bör låta sina barn spela Fortnite, eller för den delen något våldsamt spel, eller var det kanske att de inte borde spela något spel för att det skulle göra dem till töntar och kufar? Någon direkt central linje fanns inte i resonemanget, men hon gillar helt enkelt inte att kids spelar spel.

Argumenten är gamla, trötta och dumma och internet har inte direkt varit positiva i sitt bemötande. Vilket är en del av varför det inte kändes helt motiverat att skriva en hel text om det. Vissa saker är så korkade att de inte ens förtjänar att bemötas, speciellt när alla redan är överens om hur stenjävlakorkat det är. Så jag tänker att vi går i en annan riktning. Vi är lite konstruktiva istället. Så du vill kritisera spel, Katrin? Okej, låt oss göra det. Men ska du nu använda din inte helt oansenliga räckvidd till att veva argt mot spelmediet, kan du väl åtminstone ta upp saker som faktiskt är problem. Här kommer några snabba tips:

1. Arbetsmiljön

Det här är något som faktiskt varit ganska mycket på tapeten nyligen, så du skulle lätt kunna haka på och rida den vågen. Det kanske inte är riktigt lika sexigt som att kalla alla som spelar spel för fucking nördar, men det är faktiskt ett riktigt problem att spelbranschen är väldigt dålig på att ta hand om sina anställda. Obetald övertid och brist på jobbsäkerhet är bara två resultat av en snabbt växande bransch utan starkt fackligt engagemang. Om du dessutom hade kryddat det hela med att exempelvis uppmana till bojkott av Red Dead Redemption 2, troligtvis det absolut hetaste spelet just nu, vars utvecklare fått kritik för just detta, så hade du säkert kunnat knipa en rubrik eller två.

2. Klimatet online

Jag håller faktiskt med om att föräldrar bör vara mer medvetna om vad deras barn spelar och sätta gränser. Nu tror jag inte att just våldet i Fortnite är något stort problem, men som med alla onlinespel så kommer de som spelar utsättas för det inte sällan giftiga klimatet online. Det är absolut ingen hemlighet att sexism, rasism och homofobi finns i överflöd i chattkanalerna när man spelar online, och för barn och unga kan är det lätt att antingen såras eller formas av, om det inte finns någon vuxen där som kan hjälpa, stötta och förklara. Och vill du nu prompt bojkotta något, uppmana till bojkott av företagen som ligger bakom de här spelen, och som inte tar sitt ansvar när det kommer till att hålla efter sina onlineutrymmen.

Och när vi ändå pratar om sexism, rasism och homofobi…

3. Rasism, sexism och homofobi

En annan sak som inte är en hemlighet är att spel inte alltid är bra på att porträttera karaktärer som inte är vita snubbar. Här finns en guldgruva om du vill ge dig på spelmediet. Jag kan starkt rekommendera Feminist Frequencys Tropes vs. Women in Video Games om du vill lära dig mer, men det är inte som att det finns brist på källor att hämta från. Vill du gå riktigt långt här kan du utlysa bojkott mot alla spel som enbart har en manlig protagonist. Då jävlar lär du få uppmärksamhet.

Det här var bara tre stycken snabba förslag. För den som engagerar sig lite finns det en hel del kritik mot spel att hitta, kritik som både är befogad och där ökad medvetenhet faktiskt kan leda till förändring. Nu vet jag likväl som du att förändring inte på något sätt var ditt mål med hela den här charaden, men ska du ändå kapa det allmänna samtalet för din egen uppmärksamhets skull, så kan du väl åtminstone också försöka göra något litet gott.

Kommentarer

  1. Aaron skriver:

    Kan bara hålla med Linus. Varför skriver jag ens det här?
    Ja, förmodligen för att jag bara kan hålla med och verkligen kände för att skriva min e-post, mitt namn och min hemsida för att kunna säga hur mycket jag kan hålla med.

    Så.

    Ville bara säga att jag inte kunde hålla med mindre.

  2. Aaron skriver:

    Förtydligande:

    Håller med till 100%.

  3. Mattias skriver:

    Hej Linus,

    För mig framstår det som missat mål att försöka ärerädda gaming genom att gå till smått barnsliga personangrepp på meningsmotståndare.

    Jag förstår att du är arg, men du gör dig själv, dina poänger och det offentliga samtalet en otjänst genom att exempelvis kalla det Katrin skriver för “stenjävlakorkat” eller att slå fast att det inte ens rör sig om en “faktisk åsikt”.

    Du beslöt dig tydligen för att gå till attack på person direkt när något du gillar blev ifrågasatt. Är det inte precis det som det omgivande samhället säger att vi gamers gör när de kritiserar oss? Jag hoppades att vi skulle vilja kunna bättre än att ge dem rätt.

    Vänligen,
    Mattias

    • Linus Svensson skriver:

      Det känns inte riktigt som att du har läst hela texten du kritiserar. Jag försöker inte ”ärerädda” gaming över huvud taget, och har inget emot att mediet kritiseras. Tvärt om handlar majoriteten av texten om saker i spelvärlden som bör kritiseras. Jag gjorde till och med en lista. Med numrerade punkter.

      Jag är 100% ombord med att det finns saker att diskutera och kritisera inom spel. Det är en väldigt stor del av vad mina egna texter handlar om. Men att säga att alla som spelar spel blir asociala nördar och kufar är på inget sätt en valid kritik värdig att bemötas med seriös debatt. Jag gör till och med en poäng, igen, i texten du kommenterar, av att inte bemöta det.

      Det ”offentliga samtalet” far inte illa av att jag använder några småvassa hyperboler, det far illa när vi är för besatta av ”god ton” för att kalla skitsnack för skitsnack. Det Katrin spottade ur sig var rent skitsnack, och jag tänker inte bevärdiga det genom att ta det på allvar.

      • Mattias skriver:

        Jag var tydligen otydlig. Jag menar inte att kritisera hela innehållet texten du har skrivit, vilket troligen är varför du får intrycket av att jag inte har läst hela, och jag tror heller inte att du inte klarar av att man ser kritiskt på gaming – det är helt uppenbart att man skulle ha fel i att tro det, så som du själv påpekar.

        Däremot tror jag att det är svårt att ta till sig det i samma kontext då du också har gjort just kritik mot “spelvärlden” till något som handlar om person.

        Jag håller med om att vissa saker inte är värda att bemöta i sak – Katrins argumentation verkar mestadels bestå i grundlösa känsloargument som är svåra att diskutera sakligt. Jag ifrågasätter dock att ett konstruktivt substitut skulle vara att istället bemöta det med att göra ner hennes person. Mer konsekvent vore, tycker jag, att inte bemöta det alls.

        • Linus Svensson skriver:

          Ja, absolut, jag var lite småelak för komisk effekt. Det var dock inte poängen med texten och berodde inte på att jag var särskilt upprörd över vad hon sa. Jag använde bara en aktuell händelse som språngbräda in i något annat, för att ge lite extra uppmärksamhet åt de andra frågorna.

          Var det lite billigt att rida på den vågen? Kanske, men det fick effekt. Texten spred sig mer än om jag bara hade skrivit om frågorna rakt av. Vilket jag tycker var värt det.

Skriv en kommentar